Shabbat Shalom - med dramatik
Fortsättning på dagboksanteckningarna:
April 2002
Idag var vi till marknaden, shucken, och handlade, som vi alltid brukar göra på fredagarna innan sabbaten. Vi åkte och hämtade Kaleb på förskolan och Ester på skolan.
Här är de på väg med skolbussen på morgonen. Vanliga bussar åkte vi aldrig. Många föräldrar fixar taxi istället vid behov, men vanligtvis skjutsade vi barnen.
Frukt, grönsaker, nötter, nybakat bröd, kakor och bullar och en Jerusalem post, ja det är väl det vi alltid handlar där.
Och kompis med försäljarna har vi blivit. Vi har våra favoriter.
Falaffel och blommor är också något självklart, varje fredag, innan Sabbaten börjar fram emot kvällen.
När vi kom hem från marknaden idag och satte på TV:n, hade det just varit en självmordsbombare i kvarteret bredvid där vi varit.
Bara 30 minuter senare - och nu vet hela världen!
Man är tacksam för Guds beskydd. Det behövs verkligen här i landet nu.
30 minuter senare....
Kl. 22.15:
Inger Kjölen ringde just nu. Hon hade haft en sådan vånda för oss under dagen. Bett och ropat till Gud för oss.
Tack Gud att det inte finns några avstånd i bönens värld.
Halleluja!
Jag har hela våren gått och tänkt på, att om vi är i närheten av en bomb någon gång - då är det dags, ja kanske som ett tecken (det låter faktiskt lustigt och lite knäppt), att åka hem till Sverige.
Jag är glad att barnen slapp uppleva och höra smällen.
Sex stycken dog och väldigt många blev skadade...
Kl. 23.40:
Polisen var just och kollade huset bredvid (i vårt parhus).
Det är ju inte färdigbyggt, så det sover och bor alltid någon där, för att vakta bygget. I dag träffade vi den nya vakten. En stor ryss från Ukraina, ca.30 år, med ringar i båda öronen. Det kändes riktigt bra, ja helt annorlunda att ha honom här, än gårdagens vakt, en arab. Han var verkligen skum...
Shabbat Shalom!
/Eleonora
