Kaleb: Ge mig bergen!
I dag har vi firat vår älskade son Kaleb,19 år och påväg att lämna tonåren. Och självklart ska vi sjunga och komma med tårta och presenter på säng på morgonen. Det var inte länge sedan vi gjorde det tillsammans med alla barnen, och hunden i släptåg, när vi sjöng "Vi gratulerar". Nu får Curt och jag fixa det själva.🎶💃🚶
Tiderna förändras, men när man är mitt i ett intensivt liv tror man att "nu är det så här resten av livet...".
Lite nu och då väljer jag att skriva om våra år i Israel, och nu blir det lite glimtar från 2002 när Kaleb fyllde 7 år.
Det började i skolan 20 november...
Kaleb gick i första klass i Israelisk skola och nu hade fröken bett mig baka något till klassen, för nu skulle man fira att Kaleb fyllde 7 år.
- "Ja, men... han fyller ju 20 december," argumenterade jag förvirrat. 😳
-" Men för oss är det i månaden Kislev han fyller år", förklarade fröken.
Jaha...det var bara att baka och fira - en månad för tidigt! 😜
Vem som är vår son behöver ingen närmare förklaring...
Detta drog igång hans planer för ett riktigt födelsedagsparty.
- "Clownen måste komma"!🃏
Det blev många och långa diskussioner kring detta...
Kompisarnas födelsedagsfester hade ofta olika teman, och det var vanligt att hyra in "underhållning" till barnens fester. En riktigt stor affärsverksamhet som annonserades ut lite varstans.
Det var bara att hyra in clownen en timme för 400 NIS ( eftersom shekeln var väldigt hög på den tiden motsvarade det ungefär 920 kr).😖
Visst var det också annorluda för barnen att komma hem till oss. Julgran och julklappar...🎄🎁
Så var det dags för tårta, kakor och bullar. FIKA! Vad det betydde lärde sig alla barnen snabbt, som brukade besöka oss.
Och bullarna! Ja, det älskade dessa svenska skapelser med pärlsocker, som jag alltid tog med mig till Israel från Sverige.
Barnen hade kommit med presenter, och vi gjorde som vi var vana. Vi öppnade presenterna tillsammans med alla barnen - till deras stora förtjusning. Det visade sig att man inte brukar öppna paketen förrän gästerna lämnat - men är man "utlänning" så går det bra, för alla barn vill ju se vad som finns i paketen...🎁🎁
Jag minns med glädje dessa år, men också hopplösheten och förvirringen att inte kunna kommunicera med dessa barn. Jag blev mamman som gestikulerade, kramade barnen och talade några få hebreiska ord. Men Kaleb fick bli min tolk, han som talade klingande ren hebreiska!
✏️📄✏️
Så tillbaka till Sverige för att nu lära sig skriva från vänster till höger, och med bokstäverna svenska barn skrev med...
Alef, beth, gimmel.... och skriva från höger till vänster - det var vad han hade lärt sig i sin skola!
Det är intressant att se hur barn kan anpassa sig och lära sig många nya saker. Han har ett lugn över sig och stressar inte upp utan bara matar på - hela tiden. En fantastiskt härlig egenskap!💞
För ett par år sedan skrev UNT en liten artikel om en tv- spelstävling han skulle vara med i. Inte för att jag begriper så mycket kring detta, men har är visst riktigt bra. 😉
"Man ska ta det lugnt och inte ta sig an en bana man inte är redo för. Spela mycket så man kan utveckla sin egen spelstil"
Här tror jag ligger en hemlighet för oss alla - även om vi inte spelar TV-spel.
Ta dig inte "vatten över huvudet" och tro inte att du ska fixa något som du inte förberett dig för och tränat på. Du blir så besviken och vill bara ge upp. Börja med något lättare och enklare, där du känner att det bär och du lyckas. Där hittar du motivationen att utmana dig själv till lite tuffare hinder/banor - och du erövrar ditt berg/spel steg för steg!
Och du kan bli ett med det du vill göra, utan att bli en kopia. Utveckla din egen spelstil, men man måste träna...
I min värld handlar det kanske ibland om sångstil och att utvecklas musikaliskt, men det kan lika väl handla om matlagning för många. Börja inte med en krånglig maträtt som du misslyckas med. Koka makaroner och steka falukorv kan vara nog så knepigt om man är ovan.
Åren går och nu läser Kaleb datavetenskap på universitetet, medans alla dessa små pojkar på bilderna du såg från Israel, nu gör tre år i lumpen och flickorna två år. De måste träna utifrån helt andra orsaker...
Ibland har vi möjlighet att välja, andra tillfällen är det krav och måsten som styr.
Och båda delarna kan vara helt nödvändiga.
Att förberedas inför vuxenlivet är roligt, utmanande, krävande och ansvarsfullt.
Allt är inte "guld som glimmar".
Att göra rätta val och prioriteringar kan bespara från mycket elände.
Börja i det lilla att ta ansvar, träna, och hålla dig på spåret. Tar man ut svängarna för fort i livet är det svårt att uppfatta vägen. Om vägen svänger flyger man lätt ut ur kurvan och slungas ur kurs, för att sedan fråga sig förvirrat: "Hur kunde detta hända?"
Och du kan förlora det du ville erövra....😰
I bibeln berättas det om Kaleb och Josua. De såg ett fantastiskt land och visste att de kunde erövra det, men de måste vänta in tiden, 45 år.... De klarade testet och fick tillsammans erövra, det som de sett som sitt eget, långt tidigare.
✨💫✨
Men min tjänare Kaleb är det annorlunda. Han har lytt mig.
Honom ska jag leda in i det land han har undersökt,
och hans ättlingar ska också få sin del av landet.
4 Mos 14:24
⭐️
Och Kaleb vad vill du ha i födelsedagspresent?
🙏
Ge mig bergsbygden, som Herren lovade mig!
Jos.14:12
🙏
Ja, en stor fin abborre är också kul att få! 🐡
Grattis!
/Eleonora💞
Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.
