Förebilder och idoler
Några dagar har gått in på året. Julledigheten hart varit intensiv - minst sagt. Det är ju så mycket man vill hinna med och många släktingar och vänner att träffa. Nu börjar jag se fram emot att röja ut julen och ta en rejäl städning av hus och kylskåp. Men innan skolan drar igång igen ska vi iväg söderut för att fira en av sönerna som fyller 25 år.
Mitt i allt julfirande har jag suttit och läst Linda Berglings självbiografi "Min himmelske konung och jag". En fantastisk bok på många sätt. Vilket kaos hon kommer ifrån! Vägen var mer än krokig under hennes uppväxt och som ung vuxen. Men nu står hon mitt i ett fantastiskt arbete att hjälpa människor i kristet helande och själavård, samt barnhem med utbildning i Indien. Och hon är mamma till systrarna Graaf :)
Linda blev i höst nominerad i tidningen Dagen till "Årets förebild". När man läser om hennes resa i livet, och ser det som hon varit med och byggt upp, kan man inte annat än att beundra henne.
Vilken kämparglöd!
Att bli en förebild tar valigtvis en lång tid och kräver ett förtroendekapital. Det är en person med stark passion på sitt område, och som inspererar andra till engagemang. Det styrs inte av tidsandan och den är oberoende av andras applåder.
Men hur lätt är det inte i vår kultur att styras just av tidsandan. Allt ska gå snabbt och vara underhållande. En idrottare gör en match och en sångare sjunger en sång...
Förebilden säger: "Följ mig!"
Idolen säger: "Se på mig!"
Nu vet jag också att man inte helt kan hårddra jämförelsen, men det är en intressant företeelse...
Nu är det dags att läsa slutet på boken som handlar om hennes älskade flickor... :)
Den här bilden tog jag hemma hos mina släktingar. En vacker liten staty som visar Jesus som den gode herden.
Han säger till dig och mig: Följ mig!
/Eleonora
