Oboy, här var det ord och inga visor!
Näää - nu tror du väl jag fastnat i gamla tider, men jag vill bara berätta...men också ifrån gårkvällen.
Midsommardagen för 30 år sedan. Så märkligt...
Jag var i Bollnäs som solist på deras stora midsommarkonferens. Jag hade just ansökt till Livets Ords bibelskola - och ingen visste om det, annat än mina närmaste. Jag ville i lugn och ro få åka till alla konferenser runt om i landet som jag skulle sjunga på, utan att behöva störas av allt surr och alla diskussioner, som fanns på den tiden.
Men, oj vad det diskuterades runt fikaborden efter mötena - bland pastorerna jag mötte.
Och där satt jag...☺️
Men tillbaka till Bollnäs.
Jag minns att jag sjöng sången "Låt hans ord i våra liv få bli en lovsång" innan predikan och - efter predikan! Jag har väl aldrig sjungit samma sång två gånger i ett möte, men upplevde så starkt att jag "måste". 🎶🎤🎶
När jag avslutat sången, kommer en äldre man fram på estraden och ställer sig framför mig och profeterar:
-"Det beslut du har fattat - och det ställningstagande du har tagit - det är rätt och riktigt, och du kommer att se hur Gud är med dig på ett speciellt sätt.."
INGEN visste vad jag hade beslutat mig för att göra. Där stod jag inför allt folket och tänkte:
-"Om några veckor kommer ni att få veta..."😉
De år som kom efteråt, var verkligen turbulenta tider på många sätt. Och härliga. Och lärorika. Och krävande.
Man färgas av de sammanhang man ansluter sig till och kommer ifrån - eller tror man tillhör - och ibland blandas färgerna och blir bara en trist röra, eller nya vackra nyanser uppstår - om man blandar rätt...Du minns väl hur det var ,när vi var barn och lekte med vattenfärgerna?
Och så blev det för endel, eller många.
Trist röra - eller nya vackra nyanser.
Det är väl det som händer när man inte kan skilja på det mänskliga, gudomliga och kulturella inflytandet, och postmodernismens intågande.
😱😳😡😃😊😂👿😎😤😴
Och här är jag 30 år senare...
Jag vet jag inte är framme vid målet än - men jag sträcker mig vidare. Men orienteringspunkterna i livet har på ett märkligt sätt rört på sig - i dessa tider.
Att sätta sin tillit och förtröstan på människor kanske fungerar - ibland - men är ingen säker grund att bygga på.
Guds tilltal in i våra egna liv är så värdefullt. Det kan komma på många olika sätt och det får inte förringas. Och inte begränsas av tid och rum.
Det är ord som är eviga - fyllda av kraft - om vi bevarar dessa och sätter tilltro till, att Gud faktiskt kan tala till oss - vem som hellst.
Igår kom Lennart och satte sig jämte oss i Nyhemsveckans matsal. Ingen jag känner, men vi hade en del gemensamma bekanta. En vanlig, okomplicerad, enkel kristen. Han talade om hur Gud talat till honom om vardagliga ting i livet - och hur härligt det blev när han tog till sig detta, och vågade tro på det.
Min Jesus, är den bästa vardagskompisen jag har, bästa helgvännen - och allt däremellan.
Och nu kommer jag att tänka på en sångstrof, från en musikal jag var med i, av Ingvar Holmberg:
Mitt i vår vardag går han - i osynlig gestallt
Ängslan och oro bär han och leder genom allt
Resten får jag fylla i när jag har tillgång till texten.
Och så var det gårkvällens möte på Nyhemsveckan:
-I tell you... INGEN svensk predikant tror jag skulle vågat predika detta! Men så befriande - och vilket gensvar!!!
Getu Ayalew
"När nasiren blir lika svag som vem som helst. Vad händer då?"
- Ni har förlotat ert signum. Djävulen är inte intresserade om vi tillber eller inte - hans focus är att ta bort kraften i församlingen! Läs Domarboken kap 13-21.
De ska älska njutningar mer än Gud.
De vill ge intryck av att tro på Gud,
men vill inte veta av Guds förvandlande kraft.
Håll dig borta från sådana människor!
2 Tim 3:4-5
Och Simson vaknade upp efter att han somnat i Delilas knä, där man hade rakat bort hans hår, kraften, och han trodde att allt var som vanligt....
-Och vi tror att allt är som vanligt...
"Ingen gläds över ert arbete... Kraften måste komma tillbaka över ert land. Men vår Gud är en Gud av - en gång till!"
Nationen går vilse när kyrkan går vilse.
Oboy! Här var det "ord" (läs "kraft") och inga "visor".
Ett budskap som etiopiern Getu Ayalew levererade - på midsommarafton.
Ett budskap som han fick till Sverige - för fyra månader sedan...
Ett budskap jag fick i Bollnäs, från mannen från Alfta - för 30 år sedan.
Låt oss höra vad anden säger till församlngen - i denna tid!
/Eleonora
Ps. Du är välkommen att följ min blogg via Bloglovin eller som "följare" på min facebook-sida. Eller min adress http://inmylivingroom.se Välkommen! Ds.
