Pingst - och kluvna tungor
Pingstdagen - men för de flesta av er har nog helgen redan passerat, när du läser detta inlägg.
Hur som helst - Detta är mitt 100:e inlägg i rad, av 100 dagar!
Hurra, Hurra, Hurra - Jag klarade utmaningen, #Blogg100 !🙏😊
Det har tagit mig timmar - men det var det värt! Och jag fortsätter, men inte riktigt varje dag tror jag. Som mest har jag haft ca. 4000 läsare - och det på ett enskilt inlägg - och jag får lite uppmuntringar här och där, så jag känner att jag gör lite skillnad för en och annan.
Det är inte så många som kommenterar på bloggen, men jag blir jätteglad över att få respons på det jag skriver. Du behöver inte fylla i mail och namn, det går bra att bara skriva och skicka. Vill du få se mitt svar, kan du skriva in din mail. Men förstås, namn är ju ändå trevligt. 👍
Ok. FB går också bra.
Egentligen hade jag tänkt berätta om pingstdagen för sex år sedan, men det får bli nästa år - kanske. Det var härlighet och dramatik - beroende från vilket håll man vill se på det. 😆
I dag, pingstdagen vill jag berätta något annat intressant och härligt. Gud verkar ibland oss, generation efter generation, och jag ser med förväntan på vad som kommer att hända i våra dagar. 💞
Själv har jag haft förmånen att leva i väckelsetider på platser där jag bott.
Min hemstad Örnsköldsvik hade en stark väckelse i början på 70-talet. Jag var 12-13 år och såg människor strömma fram till först bänken för att böja knä och bli frälsta. Det döptes ca. 500 personer på bara något år.
Umeå, hade ett nationellt genomslag med "Hela Kyrkan Sjunger", med miljontals TV- tittare, och där var jag med och sjöng. Det var en tid då vi fick se ett genombrott i landet. Människor började våga tala om andliga ting.
Jönköping. I början på 80-talet hade man en fantastisk ungdomsväckelse med stark bön. Bönekvällar blev bönenätter bland oss ungdomar.
Uppsala - Livets Ord - och här behövs ingen närmare presentation. Alla vet.❤️
Israel - Det judiska folket börjar hitta sin Messias...
Tänk att jag fått vara med i allt detta som hänt på olika platser och länder. Jag känner mig rik, och vet att jag bär med mig ett arv som inte så många har.
Det förpliktigar.
Och jag läser i min Bibel, för där har vi början och grunderna till, hur det var och hur det är tänkt att bli...
Det finns en och flera utvecklingar av allt i tiden - men frågan är åt vilket håll går den och de ...?
Min mormor och morfar var något av pionjärerna på 20-talet bland pingstvännerna i Örnsköldsvik (Gerdal). De öppnade upp sitt hem för bönemöten. Evangelister och predikanter fick också husrum där och min mamma berättade att maten räckte nästan inte till, men, de var med om olika matunder - så Gud försedde familjen!
Johan och Sara Östman
Så är jag hos min syster i Ö-vik för ett par år sedan, och hittar bygdens väckelsehistoria i några små häften. Jag kunde bara inte låta bli att läsa långt in på natten. Det var så spännande och intressant!
Jag kände igen några namn. Gyllroth, Eclundh, Dahlqvist - och Herlog Gideonsson.
Herlog var pastor i vår kyrka när jag var i 5-10 års åldern. Han var en gammal man och jag tyckte nog det var lite långtråktigt med hans bibelstudier. Det blev många Tulo och Läkerol - för det var det som fanns i mammas väska.
Så börjar jag läsa om hans väckelseminnen från 1925, då han var en ung man.
Han skriver om en "underbar bönens ande som hela tiden var utgjuten och det syntes vara allas största nöje att få prisa Gud."
- NÖJE!
Och så fortsätter han att skriva:
"I dagboken för den 6 mars har jag skrivit: "Jag längtar, att Jesus ska få döpa de nyfrälsta i den Helige Ande."
Ganska många voro redan frälsta, men, så långt jag minnes, ingen döpt i den Helige Ande. Som svar på bön begynnte Jesus dock ganska snart att sätta sitt insegel på dem. Den lilla salen i Betania, Sund, har fått tjäna som övre sal för ganska många syskon. Där har vi fått uppleva himmlen i miniatyr många gånger.
Ett bönemöte som vi hade hos syskonen Sundbergs den 29 mars, glömmer jag aldrig. Vi hade samlats där för att få vara i stillhet, ty ofta voro nyfikna människor utanför fönstren, då vi voro i lokalen. Vi hunno knappt böja våra knän , förrän Guds kraft på ett mäktigt sätt föll över oss. En hel del av syskonen skakade under Guds kraft, ja, till och med själva huset. Jag minns, att vi måste plocka ner en del saker från väggarna, annars hade de fallit i golvet. Själv sjönk jag ihop vid en stol, överväldigad av Guds kraft. Jag tror, att jag fick känna något av vad Daniel fick uppleva vid floden Hiddekel och Johannes på ön Patmos. Den kvällen kom fem syskon igenom till Andens dop."
Nu snackar vi om Pingstdagen, Apostlagärningarna kap.2!
Dån, våldsam storm som fyllde huset och - främmande språk.
Och de gick ut och predikade överallt,
och Herren verkade tillsammans med dem
och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Mark. 16:20
🙏
Och så en av mina älsklingsversar:
När ledarna såg hur modiga Petrus och Johannes var,
och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utblidning,
blev de mycket förvånade.
Det enda ledarna visste om dem var att de hade varit tillsammans med Jesus.
Apg. 4:13
🙏
Jag har sett under i bl.a. min egen familj. Cancer och tumörer som försvunnit.
Jag talar i tungor, och vid ett tillfälle även på spanska, ett språk som jag inte kan ett ord av.
Men ändå...
Var är vi idag?
Kanske vi inte bara talar i tungor...?
Tungor kan också vara kluvna...
En ond människa, en illasinnad man
talar med kluven tunga...
Ordsp. 6:12
Aj då...
/Eleonora
