En bild från mysiga måndagseftermiddagen...😎
Eller ska jag ha dåligt samvete och skämmas?
Eller blir du kanske lite avundsjuk.. ha ha...
Gott var det i varje fall - och jag njöt av varje tugga.
Lite firande kan vi väl ha, nu när vi kommit fram till sista kapitlet i Ordspråksboken. Och jag som ska blogga i 100 dagar eftersom jag är med i #Blogg100...
Ytterligare 69 dagar! 😅
Under april månad kommer jag att dela 12 år gamla dagboksanteckningar från åren vi bodde i Israel, och försöka mig på lite reflektioner, nu i efterhand från den tiden.
Men det blir nog lite enklare inlägg också. Det tar på krafterna😉.
I går var jag med och lagade mat till ca. 70 personer. De flesta var från Afganistan, och går på vår lärljungaskola, som vi har för dem på söndagseftermiddagarna. Att försöka sätta sig in i deras situation känns nästan omöjligt och overkligt.
Så sitter jag med bilradion på när jag åker hem, och hör följande text i en låt:
" Busy, busy, busy doing nothing at all.
I don't want to work,
I will make money when I sleep..."🎶🎶
- WHAT???!!!!!!?
Det är någon som har missat något.
Jag tror nämligen att vi får en stor tillfredsställelse i livet, när vi ser andra människor och har andra mål än bara "jag, mig och mitt".
I dagens kapitel handlar det om en kvinna som verkligen är något utöver det vanliga. Kanske vi inte behöver vara allt det som det står om, men det visar ändå vilken kapacitet vi kan ha - vi kvinnor, på olika områden.
Hon är vis, företagsam och omtänksam, en karaktärsfast kvinna!
Hon odlar, är affärskvinna, sömmerska, tar hand om hem, tjänstefolk och de fattiga samtidigt som hon har full koll på allt runtomkring sig. Inget får förstöras och gå till spillo.
Och hon har planer på en åker - och hon skaffar sig den!
Men allt hon är, i styrka och av värdighet, sitter inte i hennes gärningar utan i hennes gudsfruktan!
Kraft och värdighet är hennes klädnad,
och hon ler mot den dag som kommer.
Hon öppnar sin mun med vishet
och har vänlig förmaning på sin tunga.
Hon vakar över ordningen i sitt hem...
31:25-27
Snart är det morsdag här i Sverige. I Israel firar man "morsdag" varje fredag.
När man inleder Shabat, sjunger mannen och ev. barnen, "En idog hustrus lov", till henne. Alla 22 verser sjunger man, och de går i bokstavsordning med de 22 hebreiska bokstäverna. Alef, beth, gimmel...
Självklart får hon blommor också.
Så slutar man med:
"Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt,
men prisas må en hustru som fruktar Herren.
Må hon njuta sina gärningars frukt,
hennes verk skola prisa henne i portarna."
v.30-31
Ja, vi har väl inte kommit dit än...
Jag har ännu inte sett min man Curt, och mina fyra barn, sjunga annat än "Vi gratulerar...på din födelsedag".. 😉😇
Men jag är verkligen tacksam! Jag har nåden att få ha en underbar man, och härliga barn och sonhustrur. Jag gör så gott jag kan som mamma, kvinna, hustru, svärmor och allt det andra däremellan. Ibland lyckas jag riktigt bra - andra gånger är det nästan katastrof...
Vi uppmuntrar varandra, och fortsätter streta och jobba på. Allt händer inte av sig själv - det är viktigt för alla i en familj att inse. Alla måste bidra med sin del - då blir alla så glada!!
Ordning och reda,
tillit och noggrannhet,
omsorg och förmaning,
uppskattning och berömmelse,
karaktärsfasthet och gudsfruktan.
Hon vakar noga över allt som försiggår i huset och vet allt
- men lathet vet hon inte av.
v.27
Som sagt - allt händer inte av sig själv!
Detta var receptet enligt ordspråksboken. Gamla väl beprövade råd som håller än idag.
"På henne litar hennes mans hjärta..."
❤️💃❤️
v.11
/Eleonora