Man kan inte annat än att bli glad. Och eleven som skriver att han mår bra: YEHHH!!!!
Vilken uppmuntran! Jag kände mig sedd, älskad och betydelsefull ❤️💃
Senare på dagen hade jag en så lysande lektion, där alla satt helt trollbundna och lyssnade. Oh vad jag njöt! 😎
Och sedan kommer en kollega och berömmer mig, inför en delegation av lärare från Finland...
Och... ???
Detta var idag. Gårdagen var inte så. Morgondagen vet man aldrig vad som händer...
De vanliga vardagarna bygger mera på: "Varför ska vi lära oss detta? Måste jag göra alla uppgifter? Kan vi sluta lite tidigare? Kan jag gå och snyta mig?" Sedan har jag föräldrar som mailar och har frågor och synpunkter...
Jag gör det jag ska göra. Lektion efter lektion, dag efter dag, termin efter termin. Nya elever och nya föräldrar.
Jag vet min uppgift, mitt uppdrag och vad jag vill få för resultat!
Jag kan inte göra mig beroende av andras tyckande och åsikter - eller beröm och uppmuntran.
Jag måste fungera, vare sig jag får det - eller inte!
Vi gör alla vår resa i livet.
När jag nu ser i backspegeln tillbaka på min lärarroll (det är 33 år sedan jag blev färdig ämneslärare i matte, fysik och kemi), kan jag se hur jag satte mig själv i centrum många gånger. Visst är läraren en central figur, men vad det handlar om, är ändå eleverna jag undervisar. Det måste få vara dem som får min fulla uppmärksamhet.
Det handlar inte om jag, mig och mitt.
Det är underbart att se att man kan utvecklas, och göra något åt sin självupptagenhet - även om den alltid lurar runt hörnet...
Det är lika skadligt för människor att tänka
på all uppskattning de är förtjänta av
som att äta för mycket honung.
Ordspråksboken 25:27
Tycker du om honung?
Ät inte för mycket , för då kommer du att må illa!
v.16
Året var 1992 och vi satte upp Livets Ords första påskspel. Arbetet var enormt stort och krävande, och mitt i allt detta skulle vi åka till några länder i Östeuropa med hela kören. Det planerades och förbereddes hela tiden. Massor med människor var inblandade i allt detta, och jag var spindeln i nätet, som skulle se till att allt fungerade och kom i land.
Våra barn var tre och fyra år gamla,och vi höll även på att bygga vårt hus. Som toppen på det hela var jag också studierektor och lärare på Livets Ords musikskola (en förlängning av bibelskolan) med 30 elever och ca. 20 involverade lärare på olika instrument och ämnen.
Allt flöt på och jag hade koll på läget. Så duktig jag var! Tills telefonen ringde precis strax efter jag kommit hem från resan, och vi skulle ha påskspel om någon dag...😨
Det var en detalj man ansåg jag inte hade uppmärsammat, och det behövdes åtgärdas omedelbart!
Men hallå!! Ser ni inte allt jag gjort? Jag är duktig, jag kan!!!!!
I min frustration tog jag en "tumvers" och fick följande:
Ni skulle heller inte tacka tjänaren,
för han gjorde ju bara det han fick order om.
Detsamma gäller er.
När ni har gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga:
"Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt."
Lukas 17:9-10
Inget mera att diskutera...
Jag tror på att uppmuntra och berömma varandra, men samtidigt kan vi bli uppblåsta och tappa ödmjukheten i vårt uppdrag. För mycket av den varan kan faktiskt få oss att må dåligt som vi just läste.
Alla "likes" på instagram och facebook kan nära våra behov, av att bli sedda och bekräftade.
Men jag måste erkänna att det är ju väldigt roligt också 😉, fast om vi hela tiden förväntar oss uppskattning och den uteblir, kan det förstöra så mycket för oss, även om allt är OK.
-"Jag väntar på något, för jag är ju värd det - men ingen säger något."
-"Jag tappar glädjen och tillfredssällelsen över att jag gjort något bra - för ingen såg mig!"
Och missmod, irritation och bitterhet kommer vällande som en störtflod...
Kanske vi kan ta till oss lite kunskap från ett experiment med möss. De som inte fick äta så mycket som de ville, levde betydligt längre, än de som åt så mycket de ville. Det är kanske den uppmuntran vi behöver.
Som sagt...vi ska nog inte äta så mycket honung.
Vi måste klara oss utan den varan emellanåt.
Vilket märkligt och ovanligt budskap...😳
"Ordspråksboken 25 - Vishet för ledare"- och alla är vi det på ett eller annat sätt.
Det tål att tänka på, för alla oss som vill leva länge.
Detta önskar jag man en dag kan säga om mig...
/Eleonora