Kondoleanser och innesluten i kristenhetens famn
Från många vänner runtom i landet, norden och ute i världen, har jag dessa dagar fått kondoleanser. Ja, precis just detta - man beklagar sorgen och ger sitt deltagande. Samma omsorg och engagemang som om någon nära anhörig har gått bort.
Just nu finns så många uttryckssätt för att bearbeta det inträffade. Några gråter lite nu och då, drar sig undan i ensamhet, samtalar, diskuterar oupphörligt, läser allt som finns att läsa, pratar i telefonen eller skriver av sig sina tankar.
Ibland blir det bara för mycket, för länge, för högt och för irriterande!!
Men snälla... ha överseende med oss ett tag. Kanske känns det bättre om några dagar eller så behövs det längre tid för några. Vem vet?
Ett är säkert - det tar tid att bearbeta...
En del tycker nog det låter tramsigt, och inte alls står i proportion till det inträffade - Ulf och Birgitta Ekman påväg att bli katoliker - men då känner man inte till bakgrunden, den gemensamma historien, arbetet och engagemanget.
Min historia är att jag kom som 25 åring till Livets Ord. I tio års tid arbetade jag och Ulf nära varandra, när jag var lovsångsledare i församlingen. Min man jobbade också nära honom i 20 år, och gjorde då otaliga resor över hela världen tillsammans med honom, för att även vara hans personliga assistent under några år. Dessutom bodde vi samtidigt i Israel under ett år.
I år har det gått 30 år sedan jag sa upp min lärartjänst, min lägenhet och priset jag fick betala, var också att mista relationer från många nära och kära.
I varjefall för en tid.
Och kyrkorna i Sverige blev stängda för mig - "Sångerskan som skulle rida på vågen av TV-programmen, Hela kyrkan sjunger", för så hade man till och med sagt om min framtid.
Tidningarna skrev - och jag grät.
Jag visste min väg vidare...
Men att sedan vara med om ett sådant kast i Ulfs teologi, även om det skett över tid, gör att det är svårt att ta in det inträffade.
Mitt i allt detta finns så många underbara trossyskon som hör av sig. Ord av uppmuntran och ord av deltagande.
Kondoleanser.
Jag kan inte annat än att känna mig innesluten i kristenhetens varma famn - för den finns på så många ställen.
Tack, tack, tack!
Ett av våra barn fick en härlig uppmuntran idag från en vän på andra sidan jordklotet:
"Jag tror att Jesus alltid kommer vara enkel att följa, och tillgänglig för alla människor. Han var tydlig med att det inte krävs någon hög grad av kunskap, eller massa gärningar för att följa honom, utan endast en enkel tro. Han sa till och med att vi skulle bli mer som ett barn vilket är tur för min del! "
Så ska det låta!!!
Bekymmer tynger en mans härta,
ett vänligt ord ger det glädje.
Ordspråksboken 12:25
Många av oss är inne i en process där vi är sårbara. Under en sådan tid är det extra viktigt tror jag, att se till vilka man umgås med. Ord och argumentationer kan bryta ner ytterligare, om vi inte vakar över det som vi möter.
Den rättfärdige väljer sitt sällskap,
de ogudaktigas väg för andra vilse.
Ordspråksboken 12:26
Mitt i allt detta är jag inne i ett så underbart spännande projekt. Jag har "satt handen till plogen" och börjat spela in min nästa skiva. Med tacksamhet får jag leva det liv jag sett Gud leda mig in i.
"Tider av förändring" kom till mig idag. Jag tror att den ska få heta så. Det känns liksom rätt på något sätt... ;) eller vad tror du?
Sånger födda under några år i en process av förändring.
Men tänk att det ändå kan kännas så abrupt!
Men hur som hellst...
Jag tycker det är fantastiskt att ordspråksboken som jag läser ett kapitel från varje dag denna månad (12 mars - kap.12), har så mycket gott att ge - varje dag. Det passar liksom in i mitt liv... dag för dag... :)
Kanske du också ska läsa?
Det blir spännande att se vad som händer i morgon ;)
/Eleonora
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... ;)
