inmylivingroom.se

Den här dagen började inte bra. Aj, aj, aj,,,

 

Min 30 minuters morgonpromenad slutade med att jag ramlade och slog svanskotan. Om du gjort det någon gång så vet du hur fruktansvärt ont det gör. Plogbilen hade varit ute och kört på natten, och när jag kommer ut glad i hågen med mina gåstavar, är vägen som en isgata på sina ställen. Tre gånger föll jag utan att slå mig, men fjärde gången...

Helt galet - fyra gånger!

Inte har jag kunnat sitta så bra idag heller, så det fick bli ett antal alvedon. Lite bedövningsmedel mot smärtan.

 

Och smärta kan man ha på många olika sätt, av olika anledningar.

Skada, sorg, synd, lögn...

 

 

Vi kan försöka fly bort från smärtan med olika bedövningsmedel, men blir ändå avslöjade av vår inre röst som vill tala till oss.

Guds ljus vill lysa in i våra dunkla rum, där vi gömmer skräpet som vi skäms för att visa upp. Men om vi hela tiden låter den rösten få mindre och mindre utrymme i våra liv, kommer ljuset att lysa svagare - och så vi sitter där i vår mörka håla med stinkande avfall... 

 

I mitt arbete med ungdommar ser jag det nästn dagligen - tyvärr. 

Idag t.ex. när eleverna skulle lämna in sina telefoner i början av en lektion, upptäckte jag att några hade hitta på en ny strategi. Man lämnar mobilskalet och behåller telefonen... 

 

På två ställen i dagens kapitel 20 i ordspråksboken står det:

 

 

Jag kan tåla mycket.

Människor som hånar.

Människor som blir arga och upprörda.

Men INTE människor som fifflar och ljuger!

 

Lögnen är det värsta gift, som vi inte kan tillåta oss att ha att göra med. Det förstör förtroenden, relationer och orden man säger har inte längre någon trovärdighet. 

Det tar lång tid att erövra det tillbaka - om det ens går.

Det är kanske därför samma vers finns två gånger, i samma kapitel.

 

 

/Eleonora