Det där med skrivandet...
Jag går runt i huset och letar böcker och bilder till dagens inlägg, när en sångstrof kommer till mig:
"Då ska du se att i din väv, går en tråd igenom allt - och du förstår att jag har allting i min hand!"
🎶🎶🎶
Idag har jag nämligen tänkt skriva om varför, och hur det kommer sig, att jag överhuvudtaget bloggar.
På väg hem idag talade jag med min väninna:
-"Men Eleonora, du har ju alltid haft sången.. men jag..?"
Vi talar om hur lätt det är att tappa eller förringa det som är nerlagt i oss. Olika omständigheter gör att vi inte riktigt vågar eller vill ta till oss våra förmågor.
Det ligger i träda och åren går...
Sången i mitt liv har alltid varit självklar, men skrivandet?
För ungefär ett år sedan satt jag en hel helg, och försökte förstå vad en blogg var för något, och började testa lite enkelt. I slutet av september la jag upp mitt första inlägg offentligt på facebook.
Jag var helt vettskrämd! Vad ska andra tycka, tro.. 😨😫😱😰
Och varför utsätter man sig för detta?
Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Jeremia 20:7
Du har fått följa mina dagboksanteckningar från Israel 2002, och på en av de sista sidorna har jag skrivit:
"Jag fattar inte varför jag inte har skrivit tidigare. På något sätt finns lusten och behovet att få uttrycka sig.
Jag skrev ett mail till skolan som Andrew läste upp i klassen. Efteråt hade han sagt till Tomas: "Eleonora har verkligen en gåva att skriva - det borde hon fortsätta med." 💬
Ja, den lilla uppmuntran fick mig att ta tag i pennan."
✏️📖✏️📖✏️📕✏️📖✏️📖✏️
Och inte kunde jag ana, hur jag en dag skulle dela mina tankar, upplevelser och erfarenheter, med alla er därute.
Jag tittar bakåt i livet, och ser den där tråden som går igenom min väv. Något som jag inte riktigt uppmärksammat, och vågat erkänna under många år.
Jag tror och vet att du har något också som ligger fördolt. Det är inte bara en sträng vi spelar på. Vi har många olika förmågor som ger oss glädje och tillfredsställelse. En viktig sak är, att vi behöver faktiskt inte vara så märkvärdigt bra på det heller. Vi kan tycka om det och känna att det är viktigt i alla fall!😜😎
Oftast finns det någon svag punkt, i det vi älskar att göra, som kan hämma oss. För mig är det stavningen i mitt skrivande. Milda makter!! Det är ju det som MÅSTE fungera!!!!! Och inte har bloggen något rättstavningsprogram heller. Jag sitter med min ordlista, skriver orden i telefonen, har en lista med vanliga ord som jag ofta stavar fel...😆
Stolt, allvar, inom, lugnt, helst.... Du som läser kan nog lägga till flera ord.
Att tala offentligt fick sig en rejäl känga när jag var ca.13 år. Det är en egen story för sig. Jag förstod inte vad jag skulle göra, och upplevde hur jag fullständigt gjorde bort mig. Oj, vad jag har fått jobba med detta!
Idag är mitt yrke som lärare, att prata hela dagarna och där utöver sjunger, predikar, undervisar jag.
Mina svagheter och tråktiga erfarenheter ,ska inte få ta ifrån mig mitt uppdrag i livet!
- OCH INTE DINA HELLER, FÖR DEN DELEN!
Åter till tråden i vår livsväv:
Jag var 14 år och fick en premie från söndagsskolan. En bok som gjorde stort intryck i mitt liv.
"Det finns en kärlek" av Birgitta Yavari.❤️
Kan du se hur nött den är? Varje kväll läste jag i den. Det fanns vackra bilder, sånger, bibelord, brev och olika citat, i en vacker utformning.
Jesusfolket och Israel.
Jag fyllde själv i mera citat, bibelord och akord i boken. Det var min och Birgittas bok.❤️
Jag hade ett gammalt fotoalbum, som jag samlade egna alster och andras citat i. Jag kom även med i en diktsamling, "Vårt behov av dikt". Ja, så såg man ut på 70-talet!
När det var dags för mitt gymnasiearbete, blev det att utforma min egen bok.
"I mitt land" ⛅️☀️🌻🌷🌸☀️🌳🍃
Bilden hittade jag i Niveas reklam...
Jag vill tacka er alla som läser och uppmuntrar mig, i mitt skrivande. Det tar tid - mycket tid, men jag får så många "tack", som gör det värt alltsammans. Jag måste erkänna, att jag också tycker det är väldigt roligt, även om jag nog minskar lite på skrivandet när #Blogg100 är avklarat.😉
Andrew: Utan din uppmuntran, hade jag nog inte kommit mig för att skriva mina dagboksanteckningar från Israel, under en månads tid. Vad dessa ord betydde, har du aldrig förstått - men nu vet du!
Tack! 💓
Birgitta Yavari: Du lät mig se med nya ögon, på bilder och texter. Väva samman ande, själ och kropp - i dåtid, nutid och framtid. Så vackert och levande, och så befruktande in i mitt tonårshjärta.💘
Jag är så glad, att jag fick möjlighet att hälsa på hemma hos dig i Jerusalem.
Jag skall ge dig skatter
som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du skall inse
att jag är Herren,
som har kallar dig vid ditt namn.
Jes.45:3
🙏
Och för mig blir det som det blir - jag gör det på mitt sätt.
Take it or leave it!
Jag tycker du ska göra likadant med det du bär på i ditt liv.
Sluta jämföra dig med andra.
Just do it!
🙏💓🙏
Tänk inte på det som hänt,
bry er inte om det som förr har varit.
Se jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jes.43:18-19
🙏
/Eleonora
