Lilla Fridolf träffar Kristina från Duvemåla
Här är det djupa studier!😜
Lilla Fridolf tillsammans med en Aladdin chokladask - det ni!!!👊
Fridolf försöker hänga med med "hen" och "feminist" i år, men han strålar som bäst ibland guldkornen från 1965. Och i Aladdinlådan har det väl också hänt något? Snart har jag prövat alla bitar...😝
Körsbärslikören har bytts ut mot flädercrème, och i en annan är det hallon och saltlakritscrisp i nougaten. Vi njuter av nya smaker, julen 2015.
Idag är det lugnt tempo som gäller. Igår satt vi på en nära på fyra timmars föreställning. Kristina från Duvemåla som spelades på Cirkus. Innan det drog i gång åt vi en fin middag tillsammans.🍴🍴🍴🍴
Föreställningen sattes upp första gången för 20 år sedan, och nu har man senaste åren kört en något bearbetad version. Den 3:e januari ges den sista föreställningen och har då visats 1037 gånger totalt, och setts av mer än 1,3 miljoner människor.
Jag - som egentligen inte har så mycket att jämföra med eftersom jag inte är van att gå på dylika föreställningar - var helt överväldigad av sång, musik, kulisser, men framför allt storyn. Den hade med sitt innehåll och budskap, en hälsning även till vår samtid. En röd tråd genom hela föreställningen var ju faktiskt människornas gudstro, tvivel och längtan. Jag undrade många gånger under föreställningen hur resten av publiken upplevde det. Det var ju ett rop ifrån Svenskens folksjäl som kom till uttryck.
Jag måste erkänna att Kristinas djupa gudstro, kantad med tvivel, var nog något som många med mig säkert kände var ett uttryck från våra innersta rum. 🙏
Hon vägrade släppa taget på sin gudstro trots motgångar, sorg och död - och kärleken till Karl Oskar testades ständigt, men fick ny låga i prövningarnas stunder.
Vår kultur i våra frikyrkor ger ofta en glättig bild av livets stora utmaningar och frågor, men vi var och en, duger även i våra tvivel, våra frågor och våra ifrågasättanden.
Det handlar om vår uppriktighet och vår trovärdighet, i tro och tvivel och i med och motgång.
Moses tvivlade.., Sakarias, Maria, Josef...,Tomas...
Där - bara där - kommer Gud oss till mötes - i vår uppriktighet. Inga fasader...
OCH vi måste göra upp med vår skenhelighet! Vi kan ofta vara så nöjda med oss själva och våra självutnämda vägar...😬
💰💄🔮📈🏆
Därför säger Herren, härskarornas Gud:
Jag hatar er, ni skenheliga som låtsas hylla mig
vid era religiösa fester och högtider...
Sluta sjunga era lovsånger
- de klingar falska i mina öron.
Jag skulle vilja se en flod av rättfärdighet
och en ström av goda gärningar.
Nu bär ni omkring Sickur, krigsguden,
och Kiun, stjärnguden,
som ni själva gjort åt er.
Jag ska föra bort er i fångenskap....
..därför kommer ni att bli de första
som får gå i landsflykt.
Plötsligt ska allt festande ta slut.
Amos 5:21-27, 6:7 (delar)
💥
Och vi gör som Israels barn: Sätter andra värden först, och låter nya värderingar och snedvriden moral dansa i våra hem. Det är mycket vi skapat åt oss själva.
Vilhelm Mobergs brättelse om utvandrarna som lämnade Sverige i mitten av 1800-talet, fick nog nya dimensioner för oss i publiken denna juldag. Människor på flykt, rotlöshet, utsatthet är något vi dagligen nu hör talas om - och vi har det nu i vårt eget land och i vår egen tid, samtidigt som lilla Fridolf och hans Selma fortsätter tjaffsa och träta om livets små trivialiteter och bagateller, i en välordnad tillvaro.
Och jag äter min Aladdinchoklad - en bit till....
Snart är det vardag igen och vi får "kavla upp ärmarna"...
På något sätt har vi ju ansvar alla tillsammans - hur vi nu ska göra detta....?...😯
/Eleonora 💞
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊
