inmylivingroom.se

Så spännande det måste ha varit för lärljungarna!

Först det ena, med alla under och mirakler. Sedan det andra, med himmelsfärd. Och nu väntar det tredje: Talet om att bli beklädd med den Helige Ande. En kraft utöver det vanliga ...

De ska få en present – om vi talar i våra termer i tiden. Vad är det för något? 

En liten enkel glimt av detta med överraskningar fick jag i kväll. En liten hälsning från en nära vän som vill uppmuntra och överraska.

Så roligt och så spännande!  

Ja, inte var lärjungarna ledsna, för de visste att Jesus kan man lite på. En överraskning väntar. Och så hade han välsignat dem också! Det var inte ord av "Lycka till, nu lämnar jag er”. Nej detta var något helt annat. 

 När Jesus välsignade dem står det att han lyft sina händer och välsignade dem. Och här ligger en uppenbarelse gömd. Nu förstår lärjungarna att Jesus är präst, för det är bara prästerna som man tidigare sett och hört göra detta. 

Herren välsigne dig och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa över dig 

och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.

4 Mos 6:23-26

Här formar prästen fingrarna till den gamla bokstaven shin som är en symbol för Guds namn, och ser ut som ett ”W”. Tumme – pekfinger, långfinger – ringfinger. Det var prästernas heliga tecken. 

Uttrycket ”han lyfte sina händer och välsignade dem” står med den innebörden att man uttalar den prästerliga välsignelsen. Det fanns, och finns även i vår tid i synagogan, en tradition att inte se på prästens händer, utan man tittar ner mot golvet eller hans fötter. Många gånger har prästen sina händer insvepta i bönesjalen, tallit. En gammal legend talar om att i prästernas händer vilade Guds härlighet och man kunde förlora sin syn om man tittade på händerna. Därav denna tradition.

Så står lärjungarna där och tittar ner på Mästarens sårmärkta fötter … och plötsligt lyfts de från marken!

Lärljungarna hade nu en härlig tid av förväntan framför sig – och de gladde sig över detta, fast de inte riktigt förstod vad det var för något de skulle få av Jesus.

Också vi kan få komma tillbaka till ett liv av förväntningar. Då kan vi, precis som lärljungarna, vara uppfyllda av glädje och lovprisning, även om vi ännu inte sett och upplevt vad välsignelsen egentligen innebär som är uttalad över vårt liv.

Tyvärr så tror jag många troende inte låter Andens dop vara en levande kraft som är verksam i dem. Jag själv längtar mer och mer efter att det ska vara en självklar del av mitt liv – hela tiden. Våra egna strävanden och våra tillkortakommanden kan få bytas ut mot äkta vara.

Men det börjar med en förväntan …