En repstump av hopp, fäst vid ett ankare..⚓️
Här om dagen åkte jag i bilen påväg till en nära släkting. Det var några år sen sist vi träffats, och jag hade bakat semlor som jag hade med mig. 😊
Det som utåt sett kanske såg ut som en trevlig utflykt, var egentligen något helt annat...👥
Samtidigt som jag åker på E4:an lyssnar jag på Nordegren och Epstein på P1. De talar om hur vi påverkas av alla hemska nyheter som sköljer över oss dagligen. Det har inte varit ett nådigt år som ligger bakom. Och de samtalar om ångest, oro, hopplöshet, som faktiskt en stor del av vår befolkning upplever.
En del vill veta ALLT, medans andra väljer att nästan sluta lyssna på nyheterna. Man orkar helt enkelt inte ta in allt.
Eller så vill man försöka ha full kontroll på läget...
Hur som helst:
Ångest och oro råder i landet Sverige.

Och våra gamla tavlor med Guds Ord skulle återigen behövas hängas upp i våra svenska hem...
Jag har kommit fram, och jag stänger av radion, där man fortsätter samtalet om hur man ska försöka hantera sin oro...😧😫😷😱
Jag möter honom, 48 år gammal, och han har ett låååångt operationsärr i huvudet.
Strax innan jul hade det börjat - huvudvärken.
En aggressiv cancertumör på hjärnan.
På kvällen skulle han ta sin första tablett av cellgifter, och dagen efter börjar en flera veckor lång strålbehandling.
Och vi sitter och äter semlor tillsammans....😶
Usch vad det känns orättvist, hemskt och även hopplöst - sett från vårt mänskliga utgångsläge. Man är tacksam för läkare och sjukvård, men man ser även deras begränsningar.
Lika väl som vi har en fysisk värld att relatera till, har vi även en andlig värld som är lika verklig.
Vår själ kan drivas hit och dit av det vi ser, hör och upplever, men Guds Ord är en fast och säker klippa att bygga sitt liv på.

Gud har gett oss löften i Jesus, att tro på och bygga våra liv på. Ord som står för evigt fasta i himlen och på jorden.
⚓️ 🙏⚓️
I detta hopp har vi
ett tryggt och säkert själens ankare
som når innanför förlåten,
dit Jesus för vår skull gick in
och öppnade vägen för oss...
Hebr. 6:19-20
⚓️
Tänk att vår själ behöver ett ankare! Jodå, det har vi väl alla upplevt lite nu och då.
Våra känslor kan verkligen spela ett spratt med oss och få oss att driva iväg, där fruktan och oro får möjlighet att slå klorna i oss.
Än idag kan jag minnas Gloria Coplands predikan 1985 i Gränbyhallen, om själens ankare som når innanför förlåten, in i det allra heligaste i himlen. 💓
Tron kanske vacklar och svajar hit och dit, och man vet inte var man har sig själv. Men hoppet i våra liv, kanske kan vara lite lättare för oss många gånger att relatera till.
Kanske du håller i en liten repstump av hopp, och det verkar vara ganska oansenlig enkelt,
MEN:
Den är fäst vid själens ankare som hjälper dig att inte drivas hit och dit. ⚓️
Förringa inte din lilla "repstump" av hopp som du håller tag i!
Det finns ett ankare fäst därvid, som för dig till platsen där Guds närvaro av helighet, under, mirakler, frid och förlåtelse finns. ⚓️
Genom tro och tålamod ska vi få vad utlovat är...🙏
/Eleonora 💞
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊