Israel - den profetiska klockan i tiden
Den 27 januari är inte bara min mans födelsedag, utan en dag som lyfts fram över världen som Minnesdagen för förintelsen.
Under veckan som gått har radio och TV sänt många olika program med olika människoöden. För en del dröjde det många år innan man klarade av att berätta sin historia, och nu finns det inte många överlevande kvar i livet.
Vi är i en tid när andra krafter vill skriva om dess historia, ja till och med utplåna den, men du och jag har ett ansvar att lyfta fram den.
Israel är profetisk klocka, och det är mycket som händer som kanske inte alltid är lätt att förstå.
Men vi ser tydligt att det ur askan föddes ett land, och de profetiska orden som Hesekiel fick frambära ca. 2500 år innan, talar om denna händelse:
📖
”Profetera och säg till dessa ben:
Förtorkade ben, hör Herrens ord!
Så säger Herren Gud:
Jag skall fylla er med ande och ge er liv.
Profetera därför och säg till dem:
Så säger Herren Gud:
Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem,
mitt folk, och föra er hem till Israels land.
När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem,
mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren.
Jag skall fylla er med min ande
och ge er liv och låta er bo i ert eget land.
Då skall ni inse att jag är Herren.
Jag har talat, och jag skall göra
som jag har sagt, säger Herren.”
Hesekiel 37: 4,5, 12-14
📖
Under åren 2000-2003 bodde jag och min familj i Israel. Den här minnesdagen som vi har 27 januari, ligger framme i maj månad i Israel.Då är det en dag som heter Holocaust day. En vecka senare är det dags för Memorial day, och dagen därefter Idependent day.
Utifrån denna sorg som man bearbetar på dessa dagar, Holocaustday och Memorialday, minns man det som hänt sitt folk kring andra världskriget och även i närtid, för att sedan gå vidare för att fira att man har ett eget land under Independant day.
Jag var tillsammans med våra små barn i skolan dessa dagar. Kl 11.00 var alla små barn uppställda i led och så började sirenerna tjuta över hela landet. Alla står i givakt för att minnas det som inte går att förstå...
Bilarna på gator och mototrvägar stannar, och dess förare kliver ur bilarna och står i vördnad och låter sirenerna ljuda över landet några minuter.
Och det gör ont, och det är smärtsamt...
En vecka senare var jag i skolan igen tilsammans med mina barn, och då var det dags för Memorial day .Återigen står dessa 6-7 åringar på led. Nu kännde man ett ytterligare djup i sorgen, och tårar strömmade nerför några barns kinder.
I deras värld var denna dag mera sorgfylld. Kanske hade deras storebror, farbror eller morbror dött, i något av de mera i tid närliggande krig eller attentat.
År så sorgfyllda och smärtsamma också hos dessa små.
På nyhetssändningarna under dessa år vi bodde där, såg vi dagligen bilder på de som dött i kriget eller i olika attentat. Vår närmsta granne förlorade sin bror som arbetade som vakt vid en livsmedelsbutik. Och i vårt hus arbetade vår sekreterare, som blev räddad av just denne man, när hon just i denna stund var i butiken. När hon kom hem med sina varor hade hon glassplitter i bananerna...
Vi kan inte värja oss från sorgen i dessa smärtsamma händelser, för vi är inympade i det sanna olivträdet. Men i allt detta vet vi att Gud har allt i sin hand för den här tiden, och hans profetiska klocka tickar på...
En dag är vi hos honom för evigt - utan sorg och smärta...
Mitt i allt detta finns det också så många paralleller. Vi kan uppleva oss själva som de förtorkade benen i denna tid, men Gud vill ingjuta sin Ande i och över oss. De förtorkade benen ska få upprättelse för den här tiden!
Och det finns ett land som är vårt!
"Då skall ni inse att jag är Herren.
Jag har talat, och jag skall göra
som jag har sagt, säger Herren.”
Men som sagt...
Den profetiska klockan tickar på och snart är timman slagen...
/Eleonora💞
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊
