inmylivingroom.se

Står du inför olika utmaningar i livet? Det händer väl lite nu och då för oss alla. Ibland är de stora som berg men ibland små - men oerhört irriterande. 

Hur som helst måste vi igenom - på ett eller annat sätt.

Vi kanske ber och ber och har tro som kan förflytta berg, men ...

... bön är aldrig ett alternativ till förberedelse, och inte kan vi ersätta tro med hårt arbete. Kanske är det så att man blivit lite slarvig, och även lite lat?

Lite hårda ord kanske, i tider där vi ska tänka positivt och bli peppade av ett och annat.

 

Mitt i allt detta har vi Jesu ord från bergspredikaren:

 

 

Någon har sagt att oro och bekymmer förlamar, men omsorg driver dig till handling. Vi kan bära på oro helt i onödan, för Gud har ju sagt i sitt ord att han ska fylla våra behov. 

Bekymmer är verkligen en tjuv som kan uppsluka oss av fruktan. Det ger oss bortkastad tid. Men planering av morgondagen öppnar upp målsättningar och är väl använd tid.

 

Om vi vänder på dessa punkter och försöker göra dem till något att utveckla och ha omsorg om, kanske vi kan vända på skutan?

Så:  Vad väljer du idag att göra fysiskt, själsligt, praktiskt, socialt och andligt?

 

Bön och tro på Gud är våra viktiga fundament i livet MEN:

... bön är aldrig ett alternativ till förberedelse, och inte kan vi ersätta tro med hårt arbete.

 

Allt hör samman!

 

/Eleonora 💞

 

Jag blev jag riktigt omtumlad när jag idag satt och läste om Josua i bibeln - OCH jag ser parallellerna i vår tid ...

Det kan stå oss dyrt att inte vara tillräckligt uppmärksam, noggrann, och medveten om situationens svagheter, när manipulation, kontroll och makt vill hantera och överta goda intentioner.

Josua och Kaleb var de enda som efter 40 år i öknen fick komma in i det förlovade landet. De hade sett, hört och förstått Guds handlande genom tiderna. De hade stått fasta i sin övertygelse om vad Gud sagt till Israels barn och nu hade de äntligen kommit in i landet, tillsammans med en ny generation som bara sett ena sidan av sina landsmäns liv, för Egypten tillhörde ju historieberättelsen. 

Men vad händer?

 

I öknen hade man säkert mött kringresande med utnötta kläder, gammalt bröd och uttorkade vinsäckar.  Att hjälpa främlingen på sin resa var helt självklart, men han tillhörde ett annat folk och fick därefter vandra vidare. 

Så en dag i det förlovade landet, dyker det upp några med liknande utstyrsel. Vad Josua inte visste var att det var ett folk i grannskapet som klätt ut sig för att försöka rädda sig själva med list och ingå ett fredsfördrag. 

Efter mycket prat och förklarande trodde Josua och de andra ledarna tillslut på dem, och ingick så en allians med dem - utan att fråga Gud.

Inför stridshandlingar rådfrågade man alltid Gud, men behövdes det verkligen inför fredsföhandlingar ...?

Allt får sina konsekvenser när man går sin egen väg, och det var ju inte tänkt att det skulle bli på detta sätt. 

 

I vår tid sluts det många olika sorters fredsfördrag, och bara för att det sägs handla om att arbeta för att minska konflikter och möta olika kritiska behov, behöver allianserna inte vara av godo. Vi tror vi känner igen behoven, precis som Josua gjorde,  och dras in i samarbeten utan att förstå vart det hela är påväg.

 

I vår tid finns en ny humanistisk solidaritet som klivit in bland världens olika religioner. Man sätter människan på toppen, och vi ska genom social rättvisa skapa en värld där allt kommer att ordna sig - tillslut.

Vad det egentligen handlar om är en kontrollmekanism som ska utöva allt som rör våra liv. Vad vi ska äta, köpa och sälja, den energi vi använder och mycket mera. 

Här är den bild som regeringen ger inför att målen ska vara uppfyllda i Agenda 2030:

- Är du påväg någonstans? 

- What?! 😳

Just det! Vare sig du vill det eller inte är du på väg - på en resa - någonstans...

Nu tänker jag inte fysiskt, utan att tidsandan är i rörelse och vi med den. Åt något håll. 

Jag tror att det är flera med mig som upplever att något dras åt mer och mer, och att ha åsikter om ett och annat börjar nästan bli obekvämt, till och med i sina vanliga vardagliga sammanhang.

Det skjuts pilar och det byggs murar. 

 

I allt detta, som jag vill kalla för en profetisk tid, kan vi se bakåt i historien och lära oss ett och annat. Vi kan läsa om olika kulturers uppgång och fall och inse att allt inte varar för evigt. Men förstås, romarriket ser ut att formas - återigen i vår tid...

 

Den judiska kulturen är den enda kultur som överlevt förföljelse, hat och förtyck mitt i en tid av förskingring. Under två tusen år levde de i det som kallas diasporan. Utspridda över jordens alla kontinenter. Men ändå lever och blomstar nu deras kultur som aldrig förr. Det är ett, ja många under, som visar på att Gud har sitt finger med i spelet. 

 

Just nu rasar oroligheter på många håll. Allarmister har sitt budskap, och förvirring, tomhet och ångest har sina bundsförvanter. 

 

Mitt allt detta finns det en gudomlig "organism" som kallas församlingen. Och vi ska aldrig tro att denna värld och tidsanda kommer att applådera den. 

Det är just detta som kommer att vara den stora utmaningen i vår tid - församlingen!

Det kan kännas bekvämt att ha sitt "eget", men så var det aldrig tänkt. Vi ska dela livet - i ordet, gemenskapen, bönerna och brödet. 

Det är inte en ipad och popcorn i sängen...

 

Tänk om lärjungarna slagit sig till ro efter alla sina år tillsammans med Jesus. En fantastisk "bibelskola" hade de gått, men nu var det över. Allt och alla hade gått tillbaka till gamla vanor och man återvände till sitt fiske. 

 

Det som avgjorde hela fortsättningen var det som hände på pingstdagen. Nu fick dessa förvirrade, misstänksamma och trolösa män, som kallades lärjungar, en ny identidet, ny kraft och ny överlåtelse. Vem kunde tro något sådant om dessa veklingar, som hade fullt upp att försöka begripa vad som hade hänt på deras "bibelskola"?

 

Kanske du fastnat i det som många svenskar numera hamnat i. Ett tomhetssyndrom som det analyserades om i söndagens TV-morgonsoffa. När inte religion kan fylla rummet kanske andra substitut har dykt upp. Bilar och båtar, kultur och fernissa, uppblåst kunskap och PK-åsikter. Och så är man nu med på tåget! Så var det ju förstås klimataktevismen med sina avlatsbrev, koshermatregler och mantra ("forskningen säger..."). Och man kan hitta en ny form av religion och rättfärdighet...

Här är du och jag i vår tid. Vart är vi påväg? Vad är viktigt för oss? 

 

I vår tid värdesätts underhållning, njutning, makt, kontroll och trygghet, och jag tror det var lika viktigt för lärjungarna på sin tid. Men när den helige Ande kom över dem förändrades alla perspektiv och värderingar. Det viktiga blev helt plötsligt oviktigt, och glädjen och tryggheten hittade sina verkliga källor i Gud.

Tänk så allt kan förändras i ett nu!

 

📖

📖

 

Bland de som hjälpte till praktiskt i församlingen står det: 

 

📖

📖

 

Jag ber om stor nåd och stor kraft över Guds församling i denna tid. Utmaningarna är enormt stora, så det gäller att se och förstå att det handlar inte om min egen kunskap eller förmåga.

 

Så finns det alltid de som vill diskutera, förlöjliga,  slå sönder och bryta ner, men... :

 

...de kunde inte stå emot

 

När applåderna tystnat måste vi fortfarande stå, tala, utbreda och erövra...

Men vi vet hur det fungerar... 😉

/Eleonora 💞