inmylivingroom.se

 

Varför läser vi vecka efter vecka texter från Gamla testamentet?

Här finns hemligheter fördolda som vi upptäcker när vi börjar läsa och intressera oss för vad dessa böcker har att förmedla in i vår tid, men egentligen vore det mera korrekt att kalla den delen av Bibeln för de Hebreiska skrifterna.

Under den tid när Bibelns böcker sammanställdes hade man låtit Israel ersättas av kyrkan och då blev resultatet att man även ersatte allt med ett nytt förbund. Ska vi dock hålla en liten dörr på glänt till dessa skrifter,  så kan man se hur kyrkan bejakat alla underbara löften, medans det övriga fick gälla det judiska folket ...

 

Den hebreiska bibeln kallas för Tanach, T N K. Det är Torahn (Moseböckerna), Profeterna (Neviím) och Skrifterna (Ketuvim). Det är dessa skrifter Jesus talar med Emmausvandrarna om.

 

 

I denna veckas text finns många personer med i berättelsen, men man kan se vid sidan av huvudpersonen själv, Josef, hur Juda och Benjamin har centrala roller. 

Vi är påväg in i nästa generation. Vi har mött Abraham, Isak och Jakob och nu går släktlinjen vidare till Messias genom Juda. 

Men vem skulle tro att han kunde bli utvald? Var det inte Juda som föreslog att man skulle sälja Josef till ismaeliterna (1 Mos 37:26-27)?

I denna berättelse kan vi se Josef som en fantastisk förebild på Messias. Alltifrån att ha varit utstött, föraktad och fängslad, till att bli upphöjd och erkänd.

 

 

 

Men Juda gör också sin "resa" mitt ibland sina bröder. Medans Ruben var beredd att offra sina egna söner för att försäkra sin far om att Benjamin skulle komma tryggt hem, så kliver Juda fram och tar själv ansvar. När Benjamin blir ertappad med att ha Faraos bägare, är kravet att han ska bli Faraos slav. Där och då tar Juda sitt fulla ansvar, och ber om att han själv ska få bli Faraos slav i stället för Benjamin.

 

 

Här ser man storheten i hela berättelsen. Det människor kan göra mot oss förändrar inte Guds suveräna plan. Hur märkligt vi än kan uppleva det, kan människor vara redskap i Guds hand.

 

 

... och det är fem år kvar av hungersnöden.

Mitt i denna berättelse kan det också ligga en hemlighet. Det har alltid funnits genom tiderna en liten kvarleva som inte förkastat Messias, den troende judendomen, de som levt i tron på Messias. 

En liten intressant detalj i sammanhanget är att Paulus, hedningarnas apostel,  är den ende aposteln som nämner om vilken stam han tillhör. Han var av Benjamins stam. Och området där templet stod tillhörde Benjamins stam. 

 

Längre fram i berättelsen kommer vi se hur Kanaans land delas upp mellan stammarna. Josef fick aldrig något eget landområde, men hans söner Efraim och Manasse blev omnämnda som ägare. 

I vår tid är Jesus omnämnd genom de troendes vittnesbörd. Vi förvaltar ett område som blivit oss tilldelade. 

Vi blir också omnämnda som hans barn ...

 

 

 

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!

 12. Vayechi - "Han levde" 😊📜