Del 3: Det stora avfallet – Apostasia
Vi har haft några tuffa år bakom oss med både det ena och det andra. Enormt stora bränder i bl.a. Kalifornien och Australien, och Europa har haft översvämningar där det kommer att ta år att återuppbygga allt som har förstörts. Så har vi jordbävningar, vulkanutbrott, orkaner och torka, och till allt detta kan vi lägga pandemi och höga el-och maträkningar. Ja, det är starka muskler som behövs både hos regeringar och enskilda människor, för vi ska igenom, vi ska fixa det, vi kan!
Men ...
Tillslut räcker inte alla ansträngningar till. Det behövs något mera.
Det som ändå är någorlunda normalt – som på Noas tid – kommer att möta en helt annan morgondag, för den ena katastrofen efter den andra kommer att avlösa varandra i ett högt tempo.
Hagel och eld och en tredjedel av jorden bränns upp. En tredjedel av allt vatten kommer att förgifta och döda en tredjedel av alla människor. Fartyg går under, epidemier sprids och demonisk aktivitet pågår – och ingen räddning går att uppbringa (Uppenbarelseboken kapitel 6, 8,9,11,15 och 16).
Här har vi det som Bibeln benämner vedermödan och utifrån skriftställen bör den komma efter uppryckandet. Mycket troligt är väl att detta kommer att orsaka kaos och förvirring, men också en beslutsamhet att nu har tiden kommit för "The great reset", den stora omstarten. Och då troligtvis tillsammans med ett folk som är formbara för att återuppbygga ett nytt samhälle, "där du inte kommer att äga något – men du är lycklig!" Allt enligt World Economic Forums egna budskap.
Eller ... så har de inget med detta att göra. Kanske bara en enkel liten förelöpare och brobyggare in i Antikrist tidsålder.
Så har vi det stora avfallet, apostasia, som väller in med stor kraft i vår tid, där synkretism (religionsblandning) och allsköns nyandlighet vinner terräng både i hög- och frikyrklighet. Och nu går det fort!
Låt ingen bedra er på något sätt.
Ty först måste avfallet (apostasia) komma ...
2 Tess 2:3
Apostasia - "Du går bort" (apo), "där du står" (stasia). Bibliska grunder som kyrkan rört sig bort ifrån och man faller av ifrån värdena man stått för. I en engelsk översättning står det "den dagen kommer inte om inte avfallet kommer först."
Innan Johannes får se hela den sista tidens händelseutveckling i Uppenbarelseboken, får han ta del av olika församlingars svagheter, brister och styrkor. Breven är skrivna till befintliga församlingar som fanns i den romerska provinsen Asien, men bibeltolkare nämner även att det kan handla om olika tider i den kristna kyrkans historia och utveckling.
Läser vi om den sista församlingen möter vi församlingen i Laodicea, i Uppenbarelsebokens kapitel tre. Självbilden man har är att man är rik och behöver ingenting. Man "kan själv" och "vet bäst själv". Men det tragiska är att man har ingen förståelse för hur det egentligen förhåller sig. I omdömet om Laodicea får vi läsa att de är eländiga, beklagansvärda, fattiga, blinda och nakna. Och man är varken kall eller varm - man är ljummen!
Det låter som en beskrivning som kan passa in lite här och där i vår tid, och är något som vi alla behöver reflektera över och ta till oss. En termometer behövs och kompass som visar vägen.
Nu går texten vidare till nästa kapitel där en dörr står öppen – och talet om församlingen har tagit slut, himlen öppnas och en röst som en basun säger: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter (Uppenbarelseboken 4:1).
Folket som är beredda rycks upp och en ny tid börjar ...
Men på jorden kommer inte den helige Ande på samma sätt som tidigare, hålla tillbaka de antikristliga krafterna. I den tid som nu är blockerar församlingens närvaro ondskans utveckling, för "större är han som är i er än den som är i välden (1Joh 4:4).
Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka,
så att han kan träda fram först när hans tid kommer.
Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam.
Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.
2 Tess 2: 6-7
Mitt i detta avfall, apostasia, är det "som på Noas tid". Det finns en "familj" som arbetar och förbereder sig och som är beredda att ta smäleken om att "bygga en ark på torra land".
Tiden går och hettan kan upplevas outhärdlig under arbetets gång ...
