inmylivingroom.se

11. Vajigash - "Han närmade sig"

Publicerad 2020-12-25 16:04:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

11. Vajigash - "Han närmade sig"

1 Mos 44:18 - 47:27

Varför läser vi vecka efter vecka texter från Gamla testamentet?

Här finns hemligheter fördolda som vi upptäcker när vi börjar läsa och intressera oss för vad dessa böcker har att förmedla in i vår tid, men egentligen vore det mera korrekt att kalla den delen av Bibeln för de Hebreiska skrifterna.

Under den tid när Bibelns böcker sammanställdes hade man låtit Israel ersättas av kyrkan och då blev resultatet att man även ersatte allt med ett nytt förbund. Ska vi dock hålla en liten dörr på glänt till dessa skrifter, så kan man se hur kyrkan bejakat alla underbara löften, medans det övriga fick gälla det judiska folket ...

Den hebreiska bibeln kallas för Tanach, T N K. Det är Torahn (Moseböckerna), Profeterna (Neviím) och Skrifterna (Ketuvim). Det är dessa skrifter Jesus talar med Emmausvandrarna om.

Och han började med Mose och alla profeterna

och förklarade för dem

vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

Luk 24:27

I denna veckas text finns många personer med i berättelsen, men man kan se vid sidan av huvudpersonen själv, Josef, hur Juda och Benjamin har centrala roller.

Vi är påväg in i nästa generation. Vi har mött Abraham, Isak och Jakob och nu går släktlinjen vidare till Messias genom Juda.

Men vem skulle tro att han kunde bli utvald? Var det inte Juda som föreslog att man skulle sälja Josef till ismaeliterna (1 Mos 37:26-27)?

I denna berättelse kan vi se Josef som en fantastisk förebild på Messias. Alltifrån att ha varit utstött, föraktad och fängslad, till att bli upphöjd och erkänd.

Han kom till sitt eget,

och hans egna tog inte emot honom.

Joh 1:11

Men Juda gör också sin "resa" mitt ibland sina bröder. Medans Ruben var beredd att offra sina egna söner för att försäkra sin far om att Benjamin skulle komma tryggt hem, så kliver Juda fram och tar själv ansvar. När Benjamin blir ertappad med att ha Faraos bägare, är kravet att han ska bli Faraos slav. Där och då tar Juda sitt fulla ansvar, och ber om att han själv ska få bli Faraos slav i stället för Benjamin.

Och NU kommer hela berättelsens klimax!

Josef kunde inte längre behärska sig och nu ger han sig till känna för sina bröder. Sist man sågs var Josef 17 år och nu var han närmare 40 år.

Var inte bedrövad och sörj inte över att ni sålde mig hit.

Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er.

1 Mos 45: 5

Här ser man storheten i hela berättelsen. Det människor kan göra mot oss förändrar inte Guds suveräna plan. Hur märkligt vi än kan uppleva det, kan människor vara redskap i Guds hand.

Ni tänkte ont mot mig,

men Gud har tänkt det till godo

genom det som nu har skett

för att bevara många människors liv.

1 Mos. 50:20

... och det är fem år kvar av hungersnöden.

Alla är medvetna om vad som hänt, men detta måste ha varit något helt nytt för Benjamin. De andra hade förkastat och bedragit sin bror, medans Benjamin levt i tron att hans bror var död. Han var den ende som aldrig övergett Josef!

Mitt i denna berättelse kan det också ligga en hemlighet. Det har alltid funnits genom tiderna en liten kvarleva som inte förkastat Messias, den troende judendomen, de som levt i tron på Messias.

En liten intressant detalj i sammanhanget är att Paulus, hedningarnas apostel, är den ende aposteln som nämner om vilken stam han tillhör. Han var av Benjamins stam. Och området där templet stod tillhörde Benjamins stam.

Längre fram i berättelsen kommer vi se hur Kanaans land delas upp mellan stammarna. Josef fick aldrig något eget landområde, men hans söner Efraim och Manasse blev omnämnda som ägare.

I vår tid är Jesus omnämnd genom de troendes vittnesbörd. Vi förvaltar ett område som blivit oss tilldelade.

Vi blir också omnämnda som hans barn ...

För dem ville Gud göra känt

vilken rikedom på härlighet

hedningarna har i denna hemlighet

- Kristus i er, härlighetens hopp.

Kol 1:27

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!

12. Vayechi - "Han levde" 😊📜

Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 47:28 - 50:26

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Kommentarer (0)

10. Miketz - "Vid slutet"

Publicerad 2020-12-19 12:00:18 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

10. Miketz - "Vid slutet"

1 Mos 41:1 - 44:17

Så komplicerat och rörigt det kan bli när man inte kan se klart. Konturer som förväntas uppenbara sanningen visar sig vara ett bedrägligt spel eller i ett annat fall försök att dölja sanningen.

Vi har vandrat genom flera fördolda sanningar under vår läsning i 1:a Mosebok, där lögn och manupilation fått övertaget, och lett händelseförloppet på spektakulära vägar.

Vi har sett hur Isak, som inte kände igen Jakob, blev bedragen med hjälp av hårigt skinn från getterna.

Jakob som trodde han gift sig med Rakel, men upptäcker att det var Lea han fått på bröllopsnatten.

Juda som blir bedragen av Tamar som sitter utklädd till en sköka.

Och nu - bröderna som inte känner igen sin bror Josef - han som de hade bedragit och sålt som slav.

I veckans text finns det så många paralleller och förebilder där Josef får peka framåt mot Messias.

Det har varit en lång period, som fortfarande pågår, där Israels folk inte ser sin Messias, utan fortsätter att leva i väntan på honom. Men en dag händer det - det fördolda kommer att uppenbaras!

Över Davids hus och över Jerusalems invånare

skall jag utgjuta nådens och bönens Ande,

så att de ser upp till mig som de har genomborrat.

Sak 12:10

Josef kom till Egypten som 17 åring där han sedan levde som slav i 11 år för att därefter sitta 2 år i fängelse - bortglömd och sviken. Kan det finnas någon fortsättning, när allt ser ut att ha gått fel.?

Farao får en dröm, ja två drömmar - precis som Josef. Och i all villervalla och fruktan som Faraos spåmän upplever, eftersom deras okulta kunskap inte förmår att tyda drömmarna, blir Josefs tidigare medfånge påmind om att han glömt bort Josef som uttytt hans dröm, vilket hade gjort att han kom ut i frihet. Här får vi se hur hovmästarens skuldkänslor ändrar på historiens gång.

I ett nu kommer Josef upp från den lägsta positionen upp till den högsta, näst efter kungen. Det visar sig att han inte bara kan tyda drömmar utan att han också är en mycket skicklig organisatör. Allt han gör lyckas väl och när han får två söner får deras namn bli uttryck för hur hans liv har gestaltat sig.

Den första sonen får heta Manasse,

... "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma

all min olycka och hela min fars hus."

Åt den andre gav han namnet Efraim,

"ty", sade han, "Gud har gjort mig fruktsam

i mitt lidandes land."

1 Mos 41: 51-52

Josef lät inte bitterhet och hämd bli en del av hans liv, vilket annars hade varit nära till hands. Han inser att han egentligen tillhör ett annat land fastän han är till stor välsignelse och själv får del av välsignelsen i Egeypten.

Även om han försökt glömma sitt lidande blir han nu påmind om sina drömmar när hans bröder kommer för att köpa säd och de budar sig djupt inför honom. Men än kan inte historiens mysterium avslöjas. Brödernas hjärtan prövas, men inte utifrån hämd, och här kommer Messias släktlinje att dras upp.

Josef ger ett ultimatum att bröderna inte kan komma tillbaka till Egypten för att köpa säd om inte yngste brodern Benjamin kommer med.

Ruben försöker med att låta sina söner bli en bricka i spelet, men det är Juda som tar på sig ansvaret för Benjamins liv när fadern i sin förtvivlan försöker hålla tillbaka yngste sonen.

Åren har präglat deras liv och det är nog ca. 25 år efter händelsen vid brunnen som de nu börjar konfronteras med sanningen. Även Jokob måste komma till en punkt där han ger upp det dyrbaraste i livet.

Om han ändå visste vad det skulle föra med sig ...

I dentta veckoavsnitt ser vi Josef och Juda som tydliga ledare. Med tiden kommer dessa att leda fram till landets två olika riken: Davids monarki "Juda" eller "Juda hus", samt "Josefs stam (Efraim) "Israel" "Josefs hus".

Och bägaren ... ja den fanns också med i detta avsnitt. En hednisk bägare som fick vara med mitt i Guds plan ...

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!

11. Vajigash - "Han närmade sig" 😊📜

Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 44:18 - 47:27

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

9. Vajeshev - "Han bosatte sig"

Publicerad 2020-12-11 21:27:12 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

9. Vajeshev - "Han bosatte sig"

1 Mos 37:1 - 40:23

Vilken dramatik i dessa kapitel! Alla inblandade verkar göra som man själv vill, och man handlar impulsivt utan konsekvenstänkande eller rättspatos.

Ur allt detta ska vägen och förberedelsen för Guds frälsningsplan och Messias framträda!

Rivalitet är det gott om i släkten. Isak och Ismael, Jakob och Esau, Lea och Rakel. Och inte blir det bättre i syskonskaran när Josef blir favoriserad av sin far Jakob, och få en mantel som är i klass med vad kungligheter får ha på sig. Ganska taktlöst av Jakob ...

Så händer sammanbrottet bland bröderna när man säljer Josef till Egypten - familjens söner som skall bli Israels olika stammar - och man tvingas nu att leva med sin lögn tillsammans med deras helt ovetande far, som sörjer och är otröstlig år efter år. Han som i sin ungdom lurat både sin far och sin bror genom att slakta en killing, blir nu bedragen och lurad av sina egna söner genom en bocks blod på Josefs mantel.

Parallellerna är slående. (Du har väl läst berättelsen för att helt fullt förstå ... )

Och han kände igen livklädnaden och sa:

"Det är min sons livklädnad.

Ett vilddjur har ätit upp honom.

Josef är säkert hjälriven."

Och Jakob slet sönder sina kläder,

svepte säcktyg om sina höfter

och sörjde sin son under en lång tid.

1 Mos 37:33-34

Om vi går tillbaka något i berättelsen så möter vi Josef som sjuttonåring. En ganska självupptagen, omogen ung man som blivit bortskämd av sin far. Hans tal och uppträdande visar på både översittarfasoner och högfärd. Och inte blir det bättre när han frispråkigt berättar den ena drömmen efter den andra!

Men kanske är det ändå här allt börjar. Vägen till att bli en vis och tillitsfull man, som kommer att bli bibelns främsta förebild på Messias.

Så har vi hans halvbror Juda som verkligen ställer till det för sig. Hans fru har just dött och två av hans tre söner likaså. Enligt deras tradition skulle hans son nu gifta sig med sina avlidna bröders fru, Tamar. Men av fruktan höll Juda tillbaka äktenskapet, han var nu rädd att hans tredje son också skulle dö, för Tamar ville få ut sin rätt.

Så går han rakt i fällan, där Tamar sitter utklädd till en prostituerad sköka. När hela berättelsen utspelar sig talar Juda om tempelskökan, och här ser och förstår vi att han anammat kananeernas traditioner och är inte längre så nogräknad.

Nu blir Juda far till tvillingar. Och stamträdet till Messias går vidare till nästa generation.

Abraham, Isak, Jakob, Juda - och sedan Peres. Tvillingen som trängde sig före sin bror Sera.

Kanske inte den allra finaste släkttavlan ...

Men Josef då - han som är vår verkliga förebild till Messias - hur kunde han utveckla den karaktär och visdom mitt i all orättvisa han utsattes för? Ett lidande mitt i omständigheter som aldrig verkade vilja ta slut.

Kunde hans drömmar, som han hade som sjuttonåring, ge honom den drivkraft och uthållighet han behövde samtidigt som hans karaktär utvecklades?

I den hebreiska texten återkommer ordet hineh, "se" ett flertal gånger när Josef berättar om sina drömmar. Det finns en storslagenhet över dessa drömmar som får en profetisk dimension och bärkraft. Ett tilltal som ger, om än i början mycket diffust, en bild av uppdraget i livet.

Och det var inte bara en, utan två drömmar som han fick, för att drömmarnas betydelse och uttydning skulle bli tydliga. Det verkar även som om han ser in i en messiansk tidsålder, eftersom hans döda mor finns med i hans andra drömsymbolik.

Josefs första dröm handlade om kärvar, det som bl.a. skulle kunna symbolisera mat och försörjning. Ett uppdrag i framtiden där han skulle komma att stå i centrum. Den andra drömmen är mera av en universell karaktär, med stjärnor, sol och måne, med en oändlig och tidlös dimension där han som förebild till Messias får hela skapelsens hyllning.

I alla märkliga situationer som Josef hamnade i, verkar han inte fråga varför. Hela tiden ville han göra sitt bästa och alla bakslag gjordes till framgång.

Han verkar nästan haft ett eget ordspråk som han levde utifrån, där han såg hur omständigheter kan bli stora problem, men det som räknas är hur man hanterar dem.

Det var till Egypten han kom efter det att bröderna sålt honom till förbipasserande köpmän. På märkliga vägar kom hans arbete att bli i Faraos palats, där han med tiden fick en högt ansedd position som plötsligt blev fullständigt krossad av bedrägeri.

Att bli utsatt för förtal och lögner fick ändå inte honom att släppa sina ideal. Makt och position var inte det viktigaste utan det som gällde var att stå till Guds förfogande.

Efter ett par år i fängelset kommer tillfället som han inte sökt eller strävat efter. Han har bara gjort sina dagliga plikter dag efter dag i fängelset, där han suttit fängslad helt utan rättegång och utan skuld. Två av hans medfångar, överhovmästaren och bagaren, får samma natt drömmar som gör dem upprörda. Det är inga vanliga drömmar, utan det är något annorlunda med dessa, och det kräver sin uttydning.

Josefs omedelbara respons på detta är:

"Att ge uttydningen är Guds sak.

Berätta drömmen för mig."

1 Mos 40:8

Nu handlar det inte om att han själv är i centrum. Han har sett hur Gud är den som visar drömmars uttydning, fastän han själv sitter i fängelse utan att hans egna drömmar ännu gått i uppfyllelse. Det finns en gudsrelation som utvecklats med åren - men ännu är det inte dags ...

Men överhovmästaren kom inte ihåg Josef

utan glömde honom.

1 Mos 40:23

Så tragiskt att bli bortglömd av den man hjälpt - och åren går ...

Man kan undra om Jakob där hemma i sin sorg, fortfarande tänkte på de drömmar Josef hade berättat. Hade Jakob ändå inte släppt taget och låtit sig fångas av synen av den nersölade manteln i blod? Han hade ju tillrättavisat Josef och ifrågasatt hans dröm.

När han berättade detta för sin far och sina bröder,

tillrättavisade hans far honom och sade:

"Vad är det för dröm du har haft?

Skulle jag och din mor och dina bröder

komma och buga oss ner till jorden för dig?"

Bröderna blev avundsjuka på honom,

men hans far lade det på minnet.

1 Mos 37:10-11

Att ifrågasätta och släppa taget om det "vi lagt på minnet" (som Jakob gjorde) kan ibland, precis som för honom, föra oss ner i missmod och depression.

Precis som Josef kan vi uppleva hur omständigheter ställer till stora problem och utmaningar.

Vad gör vi då? Frågar vi varför, om och om igen, eller låter vi Ordet vara det som ska få uppenbara mer och mer för oss om Guds plan och omsorg?

Josef höll fast vid drömmen och antagligen hade han sett i sitt eget fall "att ge uttydningen är Guds sak", något som han under årens lopp hade fått uppenbarat för sig angående framtiden. Nu skulle han bara förbereda sig på många märkliga sätt och på olika platser ...

Det fördolda skulle bli uppenbarat, och med gott omdöme skulle han vara med och leda utvecklingen åt rätt håll.

Här slutar denna veckas text, men det kan vara värt att uppmärksamma att det är främst genom sitt skrivna ord som Gud talar till oss i vår tid.

Ty av mycket arbete kommer drömmar

och av många ord dåraktigt tal.

Ty där drömmarna är många

följer mycket fåfänglighet

och många ord.

Men frukta du Gud!

Pred. 5: 2,6

Men förstås detta finns också:

Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud:

Jag skall utgjuta av min ande över allt kött.

Era söner och era döttrar skall profetera,

era unga män skall se syner,

och era gamla män skall ha drömmar.

Apg 2:17

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!

10. Miketz - "Vid slutet" 😊📜

Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 41:1 - 44:17

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

8. Vayishlach - "Han sände"

Publicerad 2020-12-04 19:32:13 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

8. Vayishlach - "Han sände"

1 Mos 32:3 - 36:43

Hur ska man kunna försonas med den som man svikit och lurat? Eller, å andra sidan, hur ska man kunna försonas med den som svikit och lurat - och man beslutat sig för att döda?

Åren som går kan göra sitt, men kanske finns det ändå några skärvor kvar som gör det svårt att helt hitta tillbaka till varandra när man är två parter med helt olika planer i livet.

Viljan fanns och våra huvudpersoner i denna text, Jakob och Esau, fann en väg vidare, om än på något behörigt avstånd.

Jacob ska nu möta sin bror Esau och fruktan och dåligt samvete gnager inom honom. Och inte blev det bättre när han hörde att Esau kom emot honom med en här på 400 personer.

För att åtmistone försöka rädda något av sin familj och boskap delar han upp dem i två läger. Men mänskligt planerande är inte Guds väg.

I nattens mörker brottas han med en Herrens ängel som är Messias, och Jakob begär välsignelse för att i gengäld ge upp i lydnad och tillbedjan. Någonting händer här som årens utmaningar inte riktigt kunnat forma i hans liv.

Herren sade:

"Du skall inte längre heta Jakob utan Israel,

ty du har kämpat med Gud och med människor

och segrat."

1 Mos 32:28

Egentligen är det ingen av dem som vinner i den fysiska kampen, men Jakob kommer till en punkt där han kapitulerar. För att få del av välsignelsen som han redan i moderlivet hade jagat och kämpat för, är det hit till denna punkt han måste komma.

Här kom segern och han blir välsignad, och han får ett nytt namn - Israel - och en ny natur, ett namn som i sin form kan betyda "att kämpa och segra."

Så möts bröderna i en hjärtlig omfamning, och det man fruktat uteblir. Att mötas efter alla dessa år är läkande för dem båda.

Men var ska man bo? Här ser vi hur vägarna skiljs åt, för Esau har bosätter sig österut, medans Jakob är fullt medveten om sin familjs historiska platser.

Under en tid bor Jakob i Suckot och bygger sig temporära hyddor. Det är också troligtvis efter den platsen som lövhyddorna fått sitt namn sucka, och i en sådan som Jesus föddes.

Familjen flyttar vidare och nu har barnen börjat bli tonåringar. När man kom till landet var de mellan 6-12 år gamla, men nu några år senare som giftasvuxna, blev de intressanta för grannfolken. Kulturer krockar och hederskulturen driver två av Jakobs söner till att dra olycka över dem alla. Det var mycket som blev fel, och deras enda räddning är att komma rätt och i linje med Guds tilltal.

Men kanske finns det en spricka i familjen, något som man inte lämnat eller gjort upp med?

Jakob får nu ett tilltal från Gud. Uppdraget i landet får man inte försumma.

"Gå upp till Betel och stanna där

och res ett altare åt den Gud

som uppenbarade sig för dig,

när du flydde från din bror Esau."

1 Mos 35:1

Det går inte att närma sig Gud hur som helst, för visst fanns väl kanske Labans husgudar kvar, de som Rakel hade gömt i kamelsadeln? Och alla örringar som användes som amuletter, hur var det med dem?

Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er

rena er och byt kläder, och låt oss dra upp till Betel.

... och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem.

...en förskräckelse kom så man inte förföljde Jakobs söner.

1 Mos 35: 2, 4, 5

Jakob gräver ner alltsammans på en plats där Abraham hade byggt ett altare. Det är precis som om han vill bekänna för sin farfar att de syndat men nu omvänder sig.

Här ser vi också den tidiga dopritualen, ett reningsbad, som är betydelsen av uttrycket "att rena sig och byta kläder."

Allt inför gudsmötet i Betel som hela hans folk var kallade till!

Återigen välsignar Gud honom och påminner även om att han inte lägre heter Jakob. Hans namn är Israel!

Gud sa till honom :

"Jag är Gud den Allsmäktige.

Var fruktsam och föröka dig.

Ett folk, ja skaror av folk skall komma från dig,

och kungar skall utgå från dig.

Det land som jag har givit åt Abraham och Isak

ger jag till dig.

Och åt dina efterkommande

skall jag ge detta land."

1 Mos 35:11-12

Här och nu vid samma tillfälle får hela släkten höra om den kallelse och uppdrag som ligge på dem. Var och en av alla barnen har sin del i uppdraget.

Men ... :

Ismael, Abrahams son, hade lämnat.

Esau, Isaks son, hade lämnat.

Det var genom Jakobs familj löftet skulle gå vidare!

Det är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud det handlar om!

När hela familjen lämnar Betel efter denna uppenbarelse för att bege sig till Betlehem, Efrata, dör Rakel i barnsäng när hon föder Josefs lillebror Benjamin. Ett hårt slag, precis efter välsignelsen och tilltalen ...

Efter en tid är det så dags för Jakob och Esau att återigen mötas, men nu är det begravning av deras far.

Men hur var det nu, sa inte deras far Isak något om detta kanske ca. 25 år tidigare, när han ville välsigna sina söner och hela dramat av svek utspelade sig?

När Isak hade blivit gammal

och hans ögon var så svaga att han inte kunde se

kallade han till sig sin äldste son Esau

och sade till honom:

"Min son." Han svarade honom: "Här är jag."

Då sade han:

"Jag är gammal och vet inte när jag skall dö."

1 Mos 27:1-2

Var det ett förhastat initiativ eller var det en önskan att planera i god tid för framtiden?

I hela denna berättelse ser vi så mycket av våra mänskliga drag av osäkerhet, självhävdelse, bortförklaringar, svek och lögner. Vi kan se det som omvägar, misslyckanden, eller forcerande händelser. Men trots allt detta finns Guds suveräna plan med - hela tiden!

Går vi tillbaka till mötet mellan Jakob och Esau finns det metaforiska kopplingar som kan vara intressanta att reflektera över och lägga märke till som leder tankarna till två läger.

Kungariket Israel delades i Norra och Södra riket, där Israel hade 10 stammar och Juda stam hade tre stammar, Benjamin, Juda och Simeon. De båda stammarna mötte anfall och blev deporterade. Ena till Assyrien och den andra till Babylon. Två skaror.

Judar och kristna mötte sitt motstånd i Rom, som är enligt judisk tradition en symbol på Edom, Esaus område. Och vi får två skaror även här.

Gud har bevarat sanningen om buden i sin Torah och sanningen om sin Messias, men under lång tid i var sitt läger. Det som nu är intressant att se, är hur man från båda sidor börjar upptäcka sitt släktskap och sina dyrbara skatter som tillhör båda skarorna.

Det finns en förening som uppenbarelseboken talar om:

I detta visar sig de heligas uthållighet:

de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.

Upp. 14:12

Kan det vara detta som Guds Ande vill göra i vår tid? En förening av det som en gång blev splittringen mellan skarorna.

Att hålla fast vid Guds bud och tron på Jesus ...

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!

9. Vajeshev - "Han bosatte sig" 😊📜

Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 37:1 - 40:23

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

11. Vajigash - "Han närmade sig"

10. Miketz - "Vid slutet"

9. Vajeshev - "Han bosatte sig"

8. Vayishlach - "Han sände"

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

11. Vajigash - "Han närmade sig"

10. Miketz - "Vid slutet"

9. Vajeshev - "Han bosatte sig"

8. Vayishlach - "Han sände"

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Prenumerera och dela