inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

39 Chukat – "lagstadga"

Publicerad 2021-06-17 23:27:24 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

39 Chukat – "lagstadga"
4 Mos 19:1 – 22:1
 
I bibeln finns många obegripliga och märkliga saker som är svåra att förstå. En röd ko vars aska som ska kunna rena från synd är en av dessa chukah, som rabbinerna kallar det för, när det är en text man inte ha någon förklaring till. Det är bara något att acceptera och lyda. Men visst kan det finnas dolda förklaringar och historiska paralleller som gör att man kanske är något på spåret. 
I början på Israels barns ökenvandring blev deras otålighet övermäktig, och i stället för att invänta på Guds tilltal gjorde man sig en guldkalv. När deras synd och uppror uppdagades krossades guldkalven till pulver och ströddes i vatten som Mose tvingade folket att dricka. 
Men tillbaka till den röda kon eller kvigan som man även kallar den ...
Visst ser man paralleller mellan guldkalven och den röda kvigan. Rött som guld och båda kor. Den ena till fall den andra till upprättelse. Genom att ta askan från den röda kvigan och blanda ut det i vatten, fick man fram det som krävdes för att kunna utföra reningssermonin för att bli fri från dödens "smitta".  Ingen kunde komma till templet som hade varit i kontakt med döda utan att först ha blivit bestänkta med detta vatten. Samtidigt ska man komma ihåg att orenhet är inte samma sak som synd. 
Bland rabbinerna har man ständigt letat efter en helt felfri röd kviga. Den är förutsättningen för att man ska kunna gå in i templet, och templet är i allra högsta grad på deras agenda att byggas upp. Men inget tempel utan röda kvigan - och ingen kviga utan templet. De är beroende av varandra ... Men allt detta renade bara till det yttre medans vi nu har det fullkomliga offret. 
 
Flera av bibelns chukah kan vi se har fått sin förklaring på "andra sidan korset". Vi ser Jesu blod och hans offer, men ännu återstår ett och annat att även för oss bli uppenbarat av olika bibeltexter som håller en slöja för framtiden. 
 
Han gick en gång för alla in i det allra heligaste,
inte med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod,
och vann en evig återlösning.
Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga,
stänkt på det orena, helgar till yttre renhet,
hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar,
så att vi tjänar den levande Guden.
Hebr 9:12-14
 
 "Rena våra samveten från döda gärningar", är också det som vi ser hänger ihop med att nalkas Gud utan att vara befläckade av dödens orenhet. 
 
I kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste.
Hebr 10:19
 
 Åren går och snart är hela den äldre generationen borta. Kvar finns Mose, Aron, Mirjam, Josua och Kaleb tillsammans med de som växt upp i öknen. 
Så dör Mirjam och strax efter klagar man på Mose att man saknar vatten - helt plötsligt efter alla dessa år ...
Mose slår på klippan och följer därmed inte HERRENS instruktioner. Han gjorde som han hade gjort många år tidigare (2 Mos 17:6), vilket då skulle kunna varit naturliga igenkalkade källsprång, men nu skulle han tala! Kanske förväntades det att man vuxit i tro på HERREN under ökenvandringen och den yngre generationen förväntades leva i "undrens tid".
 
Men HERREN sade till Mose och Aron:
"Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon,
därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."
4 Mos 20:12
 
Sedan dör Aron och återigen kommer klagomål mot Mose. "Varför har ni fört oss upp ur Egypten. Vår själ avskyr den eländiga mat vi får ..."
Ja, det finns ett och annat att klaga på när man inte själv varit under Faraos piska i Egypten.
En ny generation ...
I närmare fyrtio år hade folket beskyddats från ormar och skorpioner, som det finns gott om i öknen, men nu verkar man vilja gå sin egen väg - för kanske man vet bäst själv - och ormarna kommer in i lägret. När detta inträffar inser man sin synd och sitt misstag och ångrar sig. I ökenområdet som är rikt på koppar, tillverkar nu Mose utifrån Guds instruktioner en kopparorm, som han sätter upp på en påle. Den som blivit biten av en orm ska fästa blicken på kopparormen och få leva. 
I det hebreiska språket finns här några intressanta iakttagelser. Koppar kommer från samma hebreiska grundord som orm, och påle har också betydelsen mirakel. 
 
Liksom Mose upphöjde ormen i öknen,
så måste Människosonen bli upphöjd,
för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Joh 3:14-15
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
40 Balak – "Balak"
4 Mos 22:2 – 25:9
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 

38 Korach – "Kora"

Publicerad 2021-06-09 19:35:18 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

38 Korach – "Kora"
4 Mos 16:1 – 18:32
 
 I vår tid kan vi se hur Guds Ord kan förvrängas. Det som är sanning blir lögn och lögn blir sanning – och det var precis det som hände här i denna veckotext. En mobb som har slipat sina argument och drivs av avundsjuka och missunsamhet. 
 
Varför är det bara Mose som man ska följa och lyssna tll för alla är ju heliga? Och Aron, varför fick han bli överstepräst, han som är Mose äldre bror? Kanske de försöker skaffa sig en position precis som man sett prästerna i Egypten hade med politiskt och ekonomiskt inflytande ...
"Nu får det vara nog" kom man och sa. Det var leviten Kora och några av Rubens stam, samt tvåhundrafemtio män som var folkvalda, som väckte detta uppror mot Mose. 
Här har vi förebilderna på det som skulle komma av kung, profet och präst. Och historien upprepar sig av ifrågasättande av Messias som kung, profet och präst. 
 
Att sträva efter en jämställd position fungerar inte här. Det handlar inte om demokrati där alla får säga sitt. Gud utser ledare som får förmedla hans tilltal i en teokrati.
Nu blir även Mose upprört och ropar ut "Nu får det vara nog"! I ett test ska man se hur Gud talar och utväljer, och utgången blir uppenbar. Marken öppnar sig och uppslukar upprorsmakarna, men det som händer tragiskt nog, är att folket dagen efter fortsätter att knota. I allt detta kaos börjar en hemsökelse och människor dör, men en person, Aron, kan utifrån sin översteprästerliga tjänst göra hela skillnaden när han stod med rökelsen mellan de döda och de levande. Tidigare hade bl.a. leviter försökt sig på att bära fram rökelse, men då med en katastrof som utgång. Deras rökelse ledde till död, medans Arons rökelse ledde till försoning.
Vem som helst kan inte göra vad som helst – som sagt!
 
Kora var levit men ville ha mera. I allt detta förstod han inte vilket fantastiskt viktigt uppdrag Gud hade gett till dem. Problemet var att han började tillåta avundsjuka ta över och förstärkas, genom att få med andra i resonemanget. Leviternas uppdrag var att vara portvakter och tempelvakter (och längre fram i historien ansvarig för sång och musik) och allt deras uppehälle skulle ombesörjas av folkets tionde. De skulle tjänstgöra vid de dagliga ceremonierna i tabernaklet. Man bodde närmast runt om tabernaklet och hade i uppdrag att se till att inget orent kom i kontakt med det heliga. 
Prästernas uppgift var att göra tjänst vid altaret och utföra prästämbetet, och de fick bland annat ta del av tiondet från leviterna för sitt uppehälle.
Gud talar om att han har ingått ett saltförbund med dem och alla matoffer skulle beströs med salt. Saltet är en symbol på hur förruttnelse förhindras och det har en konserverande funktion. Ett evigt saltförbund inför HERRENS ansikte. 
 
Men finns det någon parallell eller bild som kan vara viktig för oss i vår tid att se och förstå?
Man talar ofta om att församlingen föddes på pingstdagen, men då hoppar man över viktiga historiska händelser. Om man läser lite mera noggrant så ser vi hur församlingen föddes här ute i öknen. 
Septuaginta som är den äldsta översättningen från hebreiska till grekiska tydliggör resonemanget. Hebreiska ordet kahal översätts vanligen med "församling" med ordet ecclesia, som har betydelsen "kallade ut". 
 
Men ni är ett utvalt (eklektos) släkte, ett konungsligt prästerskap,
ett heligt folk, ett Guds eget folk,
för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,
han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
1 Petr 2:9
 
 Här i denna berättelse har vi ett ledarskap med Kora i spetsen, samt 250 utvalda ledare bland folket. Människor med viktiga uppgifter och som spelat stor roll vid uttåget ur Egypten. Men nu börjar deras målsättningar grumlas och maktbegär tar över. Man kommer med påståenden som att ´ni är inte bättre än några andra, alla är utvalda av Herren´ och ´vi behöver inte lyda er´. Visst finns det sanningar i en del av detta, men problemet är att de drar felaktiga slutsatser. Man använder delar av Guds tilltal för att driva sin egen åsikt, och man ger sig på Mose och Aron för att stärka sin egen maktposition. 
Känner vi igen detta i vår tid ..?
Församlingen i öknen har problem ...
 
Så viktigt att var och en förstår sitt gudagivna uppdrag och utför det på bästa sätt.
 
Och Mose sade till Kora: "Hör ni Levi söner!
Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet 
för att låta er komma inför sig och göra tjänst i HERRENS tabernakel
och stå inför menigheten och betjäna den.
Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. 
Och nu begär ni också prästämbetet!"
4 Mos 16:8–10
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
39 Chukat – "lagstadga"
4 Mos 19:1 – 22:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

37 Shelach – "Sänd ut"

Publicerad 2021-06-04 20:03:49 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

37 Shelach – "Sänd ut"
4 Mos 13:1 - 15:41
 
 Att vara annorlunda har alltid ett pris med sig – av förluster och belöningar. Aldrig bekvämt och alltid ifrågasatt. Kaleb och Josua var sådana personer, för att inte tala om Mose. 
Vad formade dem att bli annorlunda än alla andra? I allt vad vi gör, handlar det om vårt hjärta och vår inställning. Mose såg något unikt i Josua, för egentligen var hans namn Hosea, som betyder frälsning. 
Nu fick han alltså heta Josua (Yehoshua), som betyder "Herren kommer att frälsa/befria". Hebreiskans Josua har sedan översatts till Yeshua på grekiska och så har vi nu namnet Jesus. Han var den unga pojken som alltid ville vara tillsammans med Mose och det kom att prägla hans liv, tankar, inställning och handlingar. Namnet Kaleb har också en viktig betydelse. Om man ser det som ett sammansatt ord får det betydelsen "Enligt hjärtat".
 
Deras stora uppdrag var nu att bespeja löfteslandet, för om några veckor skulle hela folket sedan kunna vara där. Hur såg det ut, vilka bodde där och vad kunde man förvänta sig att få del av i landet?
Så kom rapporten från tio av de tolv spejarna:
 
Vi kom till det land som du sände oss till.
Det flödar verkligen av mjölk och honung och här är frukt därifrån.
Men folket som bor i landet är starkt ...
Inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat ...
... och vi var som gräshoppor i våra egna ögon ...
4 Mos 13:28,29,33, 34
 
 I all denna kaos försöker Kaleb och Josua argumentera och lugna ner folket och säger "vi kan göra det". 
Men folket vägrar tro, trots alla tecken och mirakler, och domen kom mot de tio spejarna och de blev dödade samma dag. 
Dagen efter får de för sig att dra iväg mot landet – utan att ha gjort upp med HERREN. De har klagat, kritiserat och gjort uppror, och det har ingen välsignelse med sig om man inte tar itu med synden. Det som är rätt kan ändå bli helt fel – och många år i öknen väntar dem.
 
I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden,
men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret.
4 Mos 14:44
 
Under fyrtio dagar hade man bespejat landet, och nu blir det fyrtio år i öknen – ett år för varje dag. En lång tid av fostran ligger nu framför folket och det gäller att ha HERRENS bud för sina ögon så man inte faller av. Hörntofsarna på kläderna skulle hjälpa dem att minnas, tänka och följa Guds bud och vara ett heligt folk.
 
Det var mitt i sommaren och man hade kommit till ett vägskäl – en gräns – som hade visat deras otro att våga gå vidare. Det var ju bättre att gå tillbaka till Egypten hade man resonerat. Men nu fanns ingen väg tillbaka. Moln- och eldstoden skulle visa vägen. 
 
Enligt traditionen inträffade denna händelse nionde dagen i femte månaden, ett datum som är förknippat med många tragiska händelser i den judiska historien. Det är den näst allvarligaste dagen efter Yom Kippur. Tisha B´ Av heter denna minnesdag och man fastar, sörjer och läser Klagovisorna. 
 
Detta datum år 586 f.Kr. ödelades det första templet av babylonierna och även det andra templet år 70 av romarna. Bar Kochbas revolt krossades av romarna år 133 och man fördrevs från England år 1290 och Spanien år 1492 – allt detta på samma datum. Men även Himmlers undertecknande av "den slutliga lösningen" och många ytterligare händelser har inträffat detta datum i den judiska kalendern.
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
38 Korach – "Kora"
4 Mos 16:1 – 18:32
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

Publicerad 2021-05-28 21:40:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"
4 Mos 8:1 - 12:15
 
Man kan ju undra varför vi lägger ner tid och engagemang i texter som för många är nära på uträknade. Visst kan historien om det judiska folkets framväxt vara intressant, men det är något mera - och något större!
 
Allt det som hände med Israels folk är som sagt varnande exempel.
Och de skrevs ner för att hjälpa oss som lever i den tid då världen går mot sitt slut.
1Kor 10:11 (Handbok för Livet)
 
Om vi läser nya testamentets texter kan man se att apostlarna ofta citerade gamla testamentet, Tanakh. De binder ihop texter från de olika böckerna på ett självklart och naturligt sätt. De var så bekanta med alla de citat de lärt sig memorera utantill i sin barn- och ungdom, vilket gjorde att "när slöjan togs av" kunde man se klart vad allt var.
Bibelns olika författare byggde på den grund och uppenbarelse som förmedlats av Mose. Vi kan se förebilder, uppenbarelser och paralleller under historiens gång som gör att vi tillslut kommer tillbaka till grunden och fundamentet för den kristna tron, som i sin tur har fått sin slöja borttagen mer och mer ...
Och allt handlar om hur man närmar sig en helig Gud ...
Minorahn - ljusstaken - har alltid haft en central roll i Israels historia, och då inte bara som en symbol. I Jesaja och Lukas står det om att de skall bli ett ljus för hednafolken (Jes 42:6, Luk 2:32).
Så kommer Jesus - världens ljus!
 
Jesus talade åter till dem och sade:
"Jag är världens ljus.
Den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus."
Joh 8:12
 
Ljusstaken utformad som ett träd med mandelblommor samt silvertrumpeterna som enbart prästerna blåste i, när de kallades samman, bröt upp, varnade i krig samt markerade högtider, båda dessa föremål vet vi idag hur de såg ut tack vare Titusbågen i Rom. Vem kunde ana att Jerusalems totala förstörelse år 70 e.Kr. skulle få bli vittnesbördet om deras historia in i vår tid, närmare tretusen femhundra år senare?
Efter att allt är färdigbyggt, instruerat ,undervisat och invigt, är det dags att dra vidare från Sina öken till Parans öken. Men nu sätts både folk och ledarskap på prov!
Det är fel på maten. Den är för ensidig och tråkig och alltsammans tar sin början hos den blandade hop som följde dem - och det ökade missnöjet också bland Israels barn. Det ena ger det andra ... Fastän man såg de dagliga under med molnstoden som skyddade dem från den brännande hettan på dagen, till eldstoden om natten som gav värme i den kyliga ökennatten. Trots denna klagan ger Gud dem kött i överflöd vilket leder till att flera dog på grund av sina begär och begravdes i "Lystnads gravar - Begärets gravar". 
 
Men det är inte bara maten det är fel på. Man ifrågasätter ledarskapet - och det kommer från ett oväntat håll. Mose egna syskon, Aron och Mirjam, började tala illa om sin svägerska, Mose hustru. Men det stannade inte där utan det växte vidare, och man ansåg sig vara på samma plan och i samma uppdrag som Mose:
 
De sade:
"Är då Mose den ende som HERREN talar genom?
Talar han inte också genom oss?"
4 Mos 12:2
 
Att inte ha självinsikt och förståelse för gudomliga uppdrag kan stå en dyrt. Det pris Mirjam fick betala var att bli utestängd från lägret en tid innan man kunde dra vidare.
 
Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.
4 Mos 13:1
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
37 Shelach – "Sänd ut"
4 Mos 13:1 - 15:41
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

35 Naso – "Räkna ... antalet"

Publicerad 2021-05-21 21:37:16 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

35 Naso – "Räkna ... antalet"
4 Mos 4:21 - 7:89
 
Nu var det dags att räkna antalet av de leviter som skulle mönstra in för att göra tjänst vid uppenbarelsetältet. De skulle vara i tjänst mellan trettio till femtio års ålder. Andra bibelställen talar om tjugofem, men antagligen behövdes det flera års utbildning innan man själv fick ta ansvar. Efter femtio skulle de lämna prästuppgiften men finnas tillgängliga för andra olika uppgifter. 
Nu var det dags för närmare niotusen leviter att ta sig an uppdraget. 
 
Det handlar om livets ytterligheter av både praktiska och andliga frågor. 
Leviterna bodde närmast uppenbarelsetältet, och deras uppgift var att se till att inget orent fick komma i närheten av det. Men att uppenbara all synd, skuld och skam handlade - och handlar fortfarande om - att Gud vill ha närhet och kontakt med oss. Inget av detta kan finnas i Guds närhet, för han är helig - och följden blir att vi är otrogna mot Gud.
Vi läser om hur viktigt det är att bekänna sin synd för annars gör man sig skyldig till ytterligare en synd - när man inte vill bekänna. Gud längtar efter att vi ångrar oss för då börjar vägen att öppnas till vår omvändelse.
Kung David ställde verkligen till det – och han fick ta konsekvenserna för sitt handlande – men genom sin bekännelse, omvändelse och ånger har han fått Guds fullständiga förlåtelse. 
Och så har vi liknelsen om det återfunna fåret och hur hela himlen gläder sig.
 
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. 
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser inför HERREN."
Då förlät du mig min syndaskull.
Ps 33:5
 
Det blir glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig 
– inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
Luk 15:7
 
Men, inte bara bekännelse, omvändelse och ånger – det handlar om att göra rätt för sig!
Här i kapitel fem och vers nio och tio, står det om en gåva som då ska överlämnas till prästen, en terumah. En gåva som inte går att avkrävas utan måste överlämnas helt frivilligt.  Först då kan det tillhöra prästerna. Det låter precis som Ananias och Saphiras gåva, men då med lögn och falska motiv ...
I texten möter vi flera märkliga tillfällen av olika offer, men det viktiga för oss att minnas är, att det är folkets möjlighet att leva i gemenskap med sin Gud. För oss i vår tid finns det ett fullkomligt offer som har blivit slaktat, och det är Jesus. 
 
Men hur är det med det riktigt mänskliga och vardagliga som rör otrohet och svartsjuka?  Här kommer Gud själv att kliva in som kvinnans beskyddare om hon står utans skuld, men har en man som är misstänksam och svartsjuk. Detta är även en text som beskriver Guds svartsjuka inför en otrogen brud, ett äktenskapsdrama med sitt folk som gärna vänder Honom ryggen för att gå till olika avgudar och omoraliskt leverne.
Här har vi kvinnan "som kommit på avvägar", sotha, som ska prövas om hon är skyldig eller inte. I gamla judiska skrifter står det, att om hon bekände sin skuld skulle hon inte drabbas av de fruktansvärda följder det isåfall skulle medföra. Hon skulle nämligen dricka av ett bittert vatten som gjorde henne ofruktsam. Hennes buk skulle svälla upp och hennes moderliv skrumpna. 
Inga vittnen skulle kallas in och inga förhör göras, utan det handlade om ett gudomligt ingripande om vad som var sant eller inte. 
Det står om Messias:
 
Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, 
utan med rättfärdighet skall han döma ...
Jes 11:3-4
 
Vår Gud har inte som motiv "att sätta dit oss", men han söker en omvändelse som leder till frälsning och relation. När Jesus möter den samaritiska kvinnan, som "kommit på avvägar", sotha, i Johannes evangelium kapitel fyra, erbjuder han inte det bittra vattnet utan ett levande vatten. Utan vittnen och förhör faller domen om otrohet. Han dömer inte utifrån vad någon säger och dömer hennes synd. Men Jesus förklarar om vattnet som ger liv, och hon ser sig avslöjad, men hon låter det bli till omvändelse och bekännelse. 
Med rättfärdighet skall han döma ...
 
Så kommer vi till den fantastiska prästerliga Aronitiska välsignelsen:
 
HERREN välsigne dig och bevare dig.
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 
HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
4 Mos 6:24-26
 
Det är helt underbart – och det är sant!
Och så står det i nästa vers: På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.  I Jesus Kristus, vår Messias, är vi inympade i det ädla olivträdet. Vi tillhör Gud och har vår identitet i honom.
 
Mose hade nu satt upp tabernaklet och allt var smort och helgat. Alla stammar kommer nu var sin dag med sina gåvor till leviterna och efter dessa tolv dagar hade allt blivit invigt. 
 
När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom,
hörde han rösten tala till sig från nådastolen 
ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna.
Och HERREN talade till honom.
4 Mos 7:89
 
Gud har talat färdig från Sinai berg och nu hörs hans röst i uppenbarelsetältet. 
Nu är det dags att lämna Sinai berg ...
 
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"
4 Mos 8:1 - 12:15
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

34 Bemidbar – "I öknen"

Publicerad 2021-05-14 20:51:15 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

34 Bemidbar – "I öknen"
4 Mos 1:1 - 4:20
 
Nu kliver vi in i fjärde Mosebok (Numeri) som kallas Bemidbar på hebreiska, och allt utspelar sig troligen i en 39-års period under år 1445-1406 f.Kr. Det gamla släktet går genom Sinai öken till Kadesh, för att så småningom – efter många år – ett nytt släkte ska komma fram till Jordan för att förbereda sig att inta det utlovade landet. 
Här kommer vi att möta flera olika förebilder på Messias, som bland annat kopparormen, klippan och fristäderna. Men i denna bok möter vi också Guds godhet och stränghet genom sin dom över folket.
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan fjärde Mosebok och psaltarpsalmerna 90 - 106, "Guds rikes förhållande till andra riken". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Molnstoden på dagen och eldstoden på natten". 
 
När vi nu börjar vår läsning i kapitel ett har folket varit tio månader vid Sinai. Under sex av dessa månader hade man främst arbetat med att iordningställa tabernaklet efter de 40 dagar av instruktioner som Mose fick uppe på berget. När tabernaklet sedan var färdigställt, fick man under en månads tid lära sig de lagar och föreskrifter som gällde angående tabernaklet och gudstjänstlivet.
 
Nu är det dags att gruppera sig i olika läger, för en disciplinerad arme är på väg att bildas, samtidigt som man ska vara bärare av Guds närvaro på jorden.
Det blir en folkräkning av alla Israels män över tjugo år, samt en folkräkning på alla leviter, men leviternas uppgift är att inte ingå i armen. Bland leviterna finns också prästerna. En präst är en ättling till Aron – och levit – men alla leviter är inte präster. 
Det finns en intressant händelse kring guldkalven där vi kan se leviternas nitälskan för Gud – och Arons stora försyndelse:
 
Mose såg att folket var lössläppt
eftersom Aron hade släppt greppet om dem,
till skadeglädje för deras fiender.
Mose ställde sig i porten till lägret och ropade:
"Var och en som tillhör HERREN skall komma hit till mig."
Då samlades alla leviterna kring honom ...
2 Mos 32:25–26
 
Under det första året räknar man med att nationen vuxit till ca. 2-3 miljoner människor, och de ska nu grupperas kring tabernaklet. De tolv stammarna fördelas tre och tre på alla sidor, och mellan dem och tabernaklet finns alla leviter och deras präster. Leviterna som var indelade i grupper, hade till uppgift att se till att ingen oren kom nära uppenbarelsetältet och att se över all inredning. De kom med tiden också att vara de som undervisade folket i Torahn. 
 
Här sker nu också ett utbyte av de som kallas förstfödda. När alla förstfödda i Egypten blev slagna av dödsängeln och dog, så blev Guds folk räddade genom blodet på dörrposterna. Nu räknar man efter hur många förstfödda bland Israels barn som blivit räddade och antalet stämmer på antalet leviter, så när som på 273 personer. Av detta antal ger man en lösensumma på fem siklar silver. 
I detta utbyte börjar vi förstå något av innebörden av `förstfödd´ och `ösensumma´. 
Inför Gud har Israel en unik förstfödslorätt som Guds förstfödde son.
 
Du skall säga till farao:
Så säger HERREN:
Israel är min förstfödde son, och jag har sagt till dig:
Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.
Men du har inte velat släppa honom.
Se, därför därför skall jag döda din förstfödde son. 
2 Mos 4: 22–23
 
Leviterna utsågs som ersättning för familjernas förstfödda söner, som annars skulle bli utsedda till tjänst inför Herren. Vi har Jesus som Marias förstfödde son ,och i Romarbrevet 8:29 är Jesus "den förstfödde bland många bröder," och i Kolosserbrevet 1:18 är han "den förstfödde från det döda."
Och så är lösensumman betald ...
 
Härskarornas Gud skulle nu leda sin arme, men det som skulle ta några veckor, kom att ta fyrtio år. Pilgrimsfolket kom att bli ett nomadfolk som släppte på Guds lagar och började dyrka grannfolkens avgudar. Ökentiden blev präglad av världslig lusta, knot och avgudadyrkan.
Inget framgångsrecept ...
 
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
35 Naso – "Räkna ... antalet"
4 Mos 4:21 - 7:89
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

Publicerad 2021-05-07 17:08:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

33 Bechukotai –"I mina stadgar"
3 Mos 26:3 - 27:34
 
Olydnad och elände. Inte straff – men fostran. Kanske man skulle kunna sammanfatta mycket av denna veckotext i dessa ord.
Här ser vi Gud som en god far, som visar på olydnadens konsekvenser och lydnadens välsignelser, för den enskilde personen men även för landet som helhet. Det handlar om att följderna av synd ska leda till ånger och omvändelse, så att man kan leva i den gudsgemenskap man är kallad till. Men denna fostran ska även ge lärdom och erfarenheter för framtiden. 
 
Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, 
och ni skall vara mitt folk.
3 Mos 26:12
 
Trots många tillrättavisningar kan vi – med facit i handen – se hur historiens gång utvecklats. Det blev landsflykt på landsflykt ...
Assyrierna kom år 722 f.Kr., babylonierna 586 f.Kr., perserna 516 f.Kr., grekerna 332 f.Kr., och romarna 63 f.Kr. 
 
Ty landet skall överges av dem
och få gottgörelse för sina sabbater
genom att ligga öde, när folket är borta.
3 Mos 26:43
 
Flera hundra år innan detta inträffade kom varningens ord till folket. Samtidigt handlar inte Sinaiförbundet om att förtjäna frälsningen. Det var ett förbund som skulle visa på vilka de var i Herren – ett avskilt folk.
Och det var detta som var problemet! Man misslyckades gång på gång – och förbundet bröts. 
Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob
och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak
och på mitt förbund med Abraham.
Och jag skall tänka på landet.
3 Mos 26:42
 
I allt detta talar Gud om att det finns ett annat förbund än Sinaiförbundet som är lagförbundet.  Det andra är ett nådesförbund – Abrahamsförbundet. 
 
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 
inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder
den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land
– det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. 
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: 
Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Jer 31: 31-33
 
I vår tid får vi leva i detta nya förbund som är skrivet i våra hjärtan. Jesus sa vid sin sista måltid: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod." (1 Kor 11:25)
 
I det sista kapitlet i 3:e Mosebok får vi möta situationer som handlar om att infria löften, offer och tionden. Man kan inte lova eller säga en sak, och sedan göra något annat. Allt ska regleras så att det blir rätt. 
Även i vår tid bör vi söka tillämpbara möjligheter fastän vi lever under andra omständigheter och i en annan tid. Det finns principer att följa – och då följer även välsignelserna med i detta. Det handlar om vår attityd och våra inre övertygelser som kommer att leda oss rätt. 
 
Så avslutar vi denna bok, med rabbinernas traditionella tillägg:
Chazak! Chazak! Venitchazek!
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Vi lämnar Leviticus och börjar nu i Numeri som är fjärde Moseboken.
  
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
34 Bemidbar – "I öknen"
4 Mos 1:1 - 4:20
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

32 Behar – "På berget"

Publicerad 2021-05-07 16:47:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

32 Behar – "På berget"
3 Mos 25:1 - 26:2
 
Återigen en dubbeltext, men vi börjar med Behar – "På berget"
.
Mose har fått ta emot många instruktioner på många olika områden. Hur närmar man sig en helig Gud och lever ett gudfruktigt liv? Vilka föreskrifter har prästerna i offertjänsten, och hur ska man fira de högtider som Herren kallar sitt folk till? 
 
Nu kommer vi till ett kort men ett helt avgörande avsnitt om riktlinjer för hur Israels barn på olika områden skulle förhålla sig till sina landsmän. Nu handlar det om rättvisa, jämlikhet och mänsklig värdighet. Men även marken och boskapsdjuren har sin del i detta.
Här möter vi instruktioner om att slavar ska friges, skulder efterskänkas, sabbatsår och jubelår firas, och mycket mera. 
Historiskt sett så har inte jubelåret praktiserats, men det finns med i profetiska tidsräkningar. Sabbatsåret är också något som man inte riktigt tog på allvar, vilket ledde till att under babyloniska fångenskapen fick landet vila, och fick tillbaka det som undanhållits av markens sabbatsvila.
 
... landet skulle få gottgörelse för sina sabbater
– så länge det låg öde hade det sabbat –
till dess att sjuttio år hade gått.
2 Krön 36:21
 
Precis som man blev tränad i öknen att manna bara föll sex dagar och Gud försåg extra för den sjunde dagen, skulle sabbatsåret som inföll vart sjunde år, vara en påminnelse om skapelsen och Guds omsorg om de sina. 
Sabbatsårets frihet, chofesh, är en temporär och begränsad frihet, medans jubelåret, deror,  som inföll vart femtionde år, skulle ge en ovillkorlig och permanent frihet. 
Det handlar om att vila, avstå och att upphöra, enligt grundtexten. Hela grundtanken är att allt är Herrens, och att han vill visa sin trofasthet och att det är han som förser. 
När marken få vila ger den bättre skördar. När människa får återhämta sig finner hon ork, glädje och tillfredsställelse i sitt arbete. 
När Jesus besökte synagogan på sabbaten i Nasaret (Luk 4), läste han ur Jesajas bok, och talar ut att "idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse":
 
HERRENS, HERRENS Ande är över mig,ty HERREN har smort mig
att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna.
Jes 61:1
 
Här har vi ordet frihet – devor –  som också används för jubelåret. Året när slavar friges, marken återlämnas till ursprungliga ägare och skulder efterskänks.
Vilket år! Och Jesus sa, att IDAG har detta gått i uppfyllelse!
 
Shanat HaYovel, jubelåret, är en kallelse, när shofaren skulle blåsas på Sinai berg, för återupprättelse. En väg ut ur slaveriet till en frihet genom den undervisning Gud gav till sitt folk.
 
 
Eftersom det är en dubbeltext denna vecka ska du även läsa:
 
33 Bechukotai –"I mina stadgar"
3 Mos 26:3 - 27:34
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

31 Emor – "Tala"

Publicerad 2021-05-01 09:39:48 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
31 Emor – "Tala"
3 Mos 21:1-24:23
 
I denna veckas text återkommer "HERREN talade till Mose" ett tiotal gånger. I stycke efter stycke läser vi hur HERREN talade. Det handlade om prästerskapets helighet och avskildhet, alla djuroffer, ljusstaken och skådebröden, samt alla högtider som Gud instiftade. Alltsammans avslutas med hur de skulle handskas med människor som hädar och smädar Namnet. En tydlig ram hur man bevarar Guds helighet och närvaro bland folket.
 
Vi läser om hur prästerskapet och offren ska vara felfria, men samtidigt finns alla privilegier kvar hos den handikappade prästen. Men att göra tjänst vid altaret kunde de inte göra, för allt i offertjänsten skulle påminna om Guds rikes fullkomlighet. 
 
Det som är intressant att lägga märke till i detta avsnitt är att detta är det ställe i bibeln där HERREN gå igenom de högtider som ska firas - och då talas det inte om de judiska högtiderna utan HERRENS högtider!
Har Gud själv egna högtider?
Precis som vi kan ha våra egna högtider av födelsedagar och bröllopsdagar, har HERREN högtider som han inbjuder sitt folk till, att vara med och fira. Dessa högtider kallas för moedim – avtalade mötestider – som Gud själv har fastställt i sin kalender. I vår tid har så mycket omkullkastats när man på 300-talet frångick den judiska månkalendern för att nu tillämpa solkalendern. 
 
HERREN talade till Mose. Han sade:
Säg till Israels barn:
HERRENS högtider skall ni utlysa
som heliga sammankomster,
de är mina högtider.
3 Mos 23:1-2
 
Den civila kalendern börjar på hösten medans den judiska religiösa kalendern börjar på våren med påsken och slutar på hösten med lövhyddohögtiden.
Men vi tar det från början.
Påsken handlar om befrielse, frälsning, från slaveriet i Egypten. Därefter kommer en vecka med det osyrade brödets högtid, dagar som påminner om hur man med hast drog ut ur Egypten och på sjunde dagen enligt traditionen vandrade genom Röda havet.
Förstlingshögtiden skulle firas när man nu bärgat en första kornskörden. Då skulle man efter sabbaten för fram förstlingskärven som ett viftoffer i templet, och det var i den judiska kalendern den dag Jesus uppstod ifrån det döda. 
 
Men nu har Kristus uppstått som förstlingen av de insomnade.
1 Kor 15:20
 
Femtio dagar senare vid högtiden shavuot ska förstlingskärven av veteskörden bäras fram. Och det är nu den andra kärven "får liv", HERRENS torah skrivs på människors hjärtan. Den helige Andens utgjutande på pingstdagen! Men det som skedde historiskt, var när Gud talade till dem vid berget Sinai (2 Mos 19-20), och de fick lagen, torahn, på stentavlor.
 
Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, 
basunljudet och röken från berget.
2 Mos 20:18
 
I grundtexten kan man utläsa att man "såg rösterna" och den judiska traditionen berättar att vid Sinai berg slungades ordet ut på världens alla språk, och var och en fick ta emot budorden i denna eldslåga. Och på pingstdagen händer något av det man hört berättats skedde vid Sinai berg.
 
Dessa vårhögtider är uppfyllda av Jesus och den helige Andes utgjutande. Men nu väntar hösthögtiderna efter en lång torr sommar ...
 
Rosh hashanah är en nyårshögtid som också kallas basunklanghögtiden. Shofaren ljuder och något är på gång. En påminnelse om att Messias en dag ska komma tillbaka.
Om tio dagar är det den stora försoningsdagen Yom Kippur, men innan dess är det dagar av omvändelse och tid att göra upp med sina medmänniskor. Allt ska vara klart på försoningsdagen att möta Gud. 
Så har vi kommit fram till slutet av året – eller är nu etta den verkliga början ...?
Lövhyddohögtiden, Succot! Det är en påminnelse om det enkla liv man levt öknen när man bodde i lövhyddor, men nu är man framme och något nytt väntar. 
 
Under hela denna period finns sabbaten med varje vecka. En ständig påminnelse om Guds omsorg.
 
Nu har vi bland annat lagt till högtider som fastan inför påsken, advent och jul som en påminnelse om Jesu födelse (även om årstiden inte stämmer) och det behöver väl kanske inte i sig vara fel, MEN de är inte HERRENS högtider som Bibeln talar om. 
I all villervalla har vi tappat bort högtider som vill tala sitt tydliga språk om Jesu tillkommelse, Guds dom och en evighet tillsammans med honom.
Hur kunde det bli så tokigt – och vad gör vi ..?
 
En väg att gå är att uppmärksamma dessa högtider genom att veta när de inträffar och ha kunskap och känna till historia kring detta. Vi behöver ha en klar syn inför det som ligger framför, och högtiderna är vår lärare i vår tid.
 
Inför nästa vecka är det återigen två texter du ska läsa:
32 Behar – "På berget"
3 Mos 25:1 - 26:2
 
33 Bechukotai –"I mina stadgar"
3 Mos 26:3 - 27:34
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

30 Kedoshim – "Heliga"

Publicerad 2021-04-23 21:52:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Här har vi återigen en dubbeltext och den kommer efter Acharei Mot.
 
30 Kedoshim – "Heliga"
3 Mos 19:1-20:27
 
Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN er Gud, är helig.
3 Mos 19:2
 
 
Återigen ... vara avskild och annorlunda.
Den stora utmaningen fanns alltid där. Grannfolkens livsstil med sina hedniska riter. Det handlade om gränsdragningar där det var antingen eller - ingen mittemellan. 
Kapitlet börjar med att Gud själv påminner om olika budord. Hedra sina föräldrar, hålla sabbaten, inte tillåta några avgudar eller förtal, vara samvetsgranna och ärliga, inte luras, bedra eller hämnas, och inte tillåta sexuell omoral. Helt enkelt en klanderfri livsstil. Men hur ska det gå till?
Vår gudsrelation och våra relationer till våra medmänniskor ska ha en standard som tål att synas. För att kunna leva detta liv handlar det om vem som är vår Herre. 
Vi kan aldrig jobba oss till en bättre position inför Gud, men en avskild livsstil leder både till det ena och det andra - liksom en annan väg leder till det ena och det andra ...
 
Ni skall inte följa de seder hos de folk som jag driver undan för er,
ty just därför de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.
Därför har jag sagt till er:
Ni skall ärva deras land, ty jag skall ge er det till arvedel ...
Jag är HERREN er Gud som har avskilt er från andra folk.
3 Mos 20:23-24
 
Vi kan till det yttre dock leva ett heligt liv, MEN hur ser det ut på insidan? Om den heligheten och avskildheten ska komma tillrätta, måste det finnas en renhet och överlåtelse på insidan, annars är det bara fin fernissa. 
Det finns gränsdragningar som är nödvändiga att dra på olika områden i livet. Gud rör sig inte på områden där vi värderar annat högre och viktigare. 
Och hans röst och tilltal blir otydligt ...
 
Visst finns det ett och annat som kan vara något obegripligt för oss, t.ex. inte blanda olika material i kläder, men ser vi den stora bilden handlar det om att se hur tydlig HERREN är att markera tame och tahor. Rent och orent, liv och död, ljus och mörker. Gråzoner ser inte ut att finnas. Tydlighet finns här som en riktlinje när det handlar om att vara det folket som tillhör en helig Gud. Men det som man enligt judisk forskning anser vara orsaken till att inte blanda ull och lin i sina kläder, är att uppenbarelsetältets vävnader och prästernas mantlar vat tillverkade av detta, och prästerna behövde skilja sig från det övriga folket. Det som annars skulle kunna inträffa, var att de följer hedniska seder och gör gudstjänstlivet på sitt eget sätt.
I vår egen kultur kan vi se hur uniformer är det yttre tecknet på det uppdrag och den auktoritet som yrket kan vara bärare av. Bara poliser får ha deras uniform och polisbricka, och alla känner igen och vet vilka de är.
 
Inför nästa vecka ska du läsa:
31 Emor – "Tala"
3 Mos 21:1-24:23
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

29 Acharei Mot – "Efter döden"

Publicerad 2021-04-23 21:51:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

29 Acharei Mot – "Efter döden"
3 Mos 16:1-18:30
 
Återigen en dubbeltext. I slutet av texten ligger länken till Kedoshim – "Heliga".
 
Nu har vi kommit till Yom Kippurtexten som är höjdpunkten kring offertjänst och gudstjänstliv.
I Israel är det än idag deras största högtid och hela samhället stannar upp och synagogan är en naturlig plats att besöka. Inga bilar på vägarna och allt är lugnt och stilla.
Nu har man en tid reflekterat över vad som blivit fel i relationer och efter bästa förmåga försökt reda ut detta, människor emellan, för att därefter låta Yom Kippur bli dagen av försoning mellan Gud och människa. En princip som Jesus tydligt lyfter fram.
Därför, om du bär fram din gåva till altaret,
och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,
så lämna din gåva framför altaret
och gå först och försona dig med din broder,
och kom sedan och bär fram din gåva.
Var angelägen om att göra upp med din motpart
när du är med honom på vägen ...
Matt 5:23-25
 
Det offer som offrades denna dag bestod av två bockar. En försoning för de synder som annars inte täcktes av de dagliga offer. Nu skulle översteprästen gå in i det allra heligaste med blodet från den ena bocken för att uppnå försoning med Gud för folket. Men innan detta hade prästen för sin egen del och sin familj genomgått en försoning. Genom att nu klä sig i enkla prästkläder identifierade han sig med folket. Han bar in blodet inför Guds ansikte och i bekännelsebönerna uttalades Guds namn, YHVH tio gånger, och allt detta bara en gång om året, en fastedag.

Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er.
Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte.
3 Mos 16:30
 
Den andra bocken var syndabocken som skulle drivas ut i öknen och bära bort folkets synder.
I gamla judiska skrifter står det berättat om hur man band en scharlakansröd ulltråd kring bockens huvud och därefter drev ut honom i öknen. Samtidigt sattes en liknande röd ulltråd fast vid templets dörr. Efter en tid förvandlades den scharlakansröda ulltråden och blev skinande vit. Synden var sonad. De som dessa skrifter uppmärksammar, och som man saknar en förklaring till, är att under 40 års tid innan templet förstördes år 70, skedde ingen försoning.
Ulltråden blev aldrig mera vit ...
 
Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret,
till att bringa försoning för era själar.
Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.
3 Mos 17:11 
 
Att bringa försoning betydde att "täcka över". Människornas synd täcktes över av blodet. Det var ett tillfälligt offer där synden täcktes över, för den kunde inte tas bort.  I Jesus Kristus, Messias, har allt blivit verkställt och fullbordat. 
 
Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod
skulle kunna utplåna synden.
Hebr 10:4 
 
I Nya Testamentet finns ordet chadash omnämnt vid förbundsmåltiden Jesus hade med sina lärjungar. Där översätts ordet med "nya" medans en bättre översättning är att säga att det är ett "förnyat" förbund. 
Det finns sådant djup i att mera förstå översättningarna och dess problematik. En annan "hemlighet" i översättningen är hur Jesus blev Guds offerlamm, amnos, som också finns med i Jes 53:7. Men i Uppenbarelseboken möter vi det triumferande och segerrika lammet, arnion. 
 
Vi har fått liv genom amnos, och nu – inför en fantastisk framtid – väntar vi på arnion ...
 
Nästa text:
30 Kedoshim – "Heliga"
3 Mos 19:1-20:27
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

28 Metzora – "Spetälska"

Publicerad 2021-04-17 13:46:08 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

28 Metzora – "Spetälska"
3 Mos 14:1 – 15:33
 
Denna veckotext heter Metzora och är en fortsättning av Tazria. Dessa två läses samma vecka tillsammans om det inte är ett skottår för då ingår en extra månad i den judiska kalendern.
 
Tredje Mosebok, Leviticus,  är en instruktionsbok för prästerna, leviterna, hur de själva och folket ska kunna närma sig en helig Gud. Det som var besmittat med förgängelse och död, var det som skilde folket från Gud, och här visar Gud sin väg till gemenskap. 
Allt av synd och död hade sin upprinnelse i syndafallets skapelseberättelse, och hela mänskligheten kom då under förbannelsen. 
Att inte följa Guds föreskrifter fick sina konsekvenser – men inte som straff utan som fostran. I vår tid dribblas syndabegreppet många gånger bort och ersätts med att till exempel engagera sig i sociala orättvisor. Visst kan det vara beundransvärt, men då "spelar man inte på samma spelplan."
 
I och med Jesu död och uppståndelse är offret betalt och synden sonad – för dem som vill se och erkänner sin skuld, och tar emot rening och upprättelse. 
 
Det finns ett ord här som ger översättningsproblem och som heter "nega" och är en sammanfattande benämning på olika sjukdomar. Det har betydelsen av "att vidröra". Och vad händer här? Människor, kläder och hus blir angripna av en märklig sjukdom. Här fanns tanken om ett andligt problem när huset blev angripet, men prästen gav det tid att eventuellt kunna läkas, för att någon vecka senare se vad som hänt. En försumlighet och nonchalans inför riktlinjer att behandla orenheten ledde så småningom till metzora. 
Om man blivit fångad i metzora kunde man få frihet i offret med de två fåglarna. Blodet och det friska vattnet. En symbolik som vi också känner till från nya testamentet. Här måste en metzora genomgå en rening för att bli tahor. 
Prästen botade inte och inte heller behandlade han den spetälske. Prästens uppgift var att rena personen från sitt tillstånd av orenhet. När det var gjort kunde man återigen delta i gudstjänstlivet. 
 
Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas:
Han skall föras till prästen och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom. 
Om han är botad från sin spetälska skall prästen befalla ...
3 Mos 14: 2-4
 
 
Nästa veckas text är också en dubbeltext:
 
29 Acharei Mot – "Efter döden"
3 Mos 16:1-18:30
 
30 Kedoshim – "Heliga"
3 Mos 19:1-20:27
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

27 Tazria - "Havande"

Publicerad 2021-04-16 16:20:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

27  Tazria - "Havande"
3 Mos 12:1 - 13:59
 
Under denna vecka har vi en dubbeltext att läsa, eftersom det behövs några extra texter när det är skottår i den judiska kalendern, men vi börjar med Tazria.
 
Denna veckotext kan vara svår och knepig att kunna ta till sig i vår tid och vår kultur. Och inte blir det lättare heller när begreppen är svåröversatta och även kan ge en missvisande förståelse. Det finns säker mera djupgående information kring denna text men vi gör ett försök.
 
Förra veckan fick du bekanta dig med två viktiga ord, tame och tahor. Det är ord som talar om två riken där orenhet och renhet är betydelsen. Men bakom dessa ord finns även ytterligare ord som vi ska bekanta oss med, tsaraat och metsora. 
 
Hela tredje Mosebok handlar om hur man närmar sig en helig Gud, där Gud själv ger instruktioner till sitt folk. Det mänskliga möter det gudomliga - men hur ska det gå till?
 
Tabernaklet och senare templet, var platser av Guds närvaro. En plats av det eviga, det fullkomliga och av livet själv. Genom helt vanliga mänskliga tillstånd kunde man ådra sig orenhet - just därför att man  på något sätt varit i närvaro av död och synd. Detta måste man då renas ifrån för att kunna närma sig Gud i offertjänsten, vilket man varit förhindrat ifrån under tiden som oren. En kvinna som fött barn t.ex. är då oren för att hon för vidare cykeln av liv och död, men också att smärtan i förlossningen ligger under förbannelsen
 
Denna form av rituell orenhet har inget att göra med en personlig synd, skuld eller vanära. Den har heller ingen praktisk betydelse i vår tid, eftersom det inte finns något tabernakel eller tempel.
Här ser vi hur Gud undervisar sitt folk om den andliga världen. Det mänskliga skall möta det gudomliga. Ett himmelskt rike fyllt av renhet och ett mörkrets och världens rike fyllt av orenhet.
Här kan vi fråga oss i vår tid hur vi nalkas Gud. Vad finns det för något som gör det svår att höra Guds tilltal in i våra personliga liv och leva ett heligt och rent liv? 
 
Men så har vi i denna text också spetälska och alla dessa åkommor på kroppen som gjorde att prästen behövde skilja personen från familj och vänner. Och samtidigt ser vi att sjukdomsbilden kunde förändras och prästen kunde efter en tid förklara personen ren - tahor. 
 
Här kommer nu de svåra i att översätta denna text. De ord som översatts med spetälska eller lepra är tsaraat och metsora. Men spetälska här i texten har vanligtvis inte den betydelsen av denna sjukdom. Det är ord som kan gälla på personer men även kläder och hus. Det är visserligen en sjukdom som kan spridas och kan förvärras och ger lidande och krämpor. Här finns något av betydelse av att man inte gått på de riktlinjer som Gud gett befallning om, en andlig sjukdom. Man väljer sin egen väg. Men när "spetälskan" är borta skulle man gå till prästen och bli förklarad ren. Något som ser ut att ha samband med ånger och bättring.
 
Vi läser i evangelierna flera texter när Jesus mötte människor med spetälska. Det intressanta är att det aldrig står att han helade dessa människor utan de blev renade. Och präst och offer var en del av denna process.
Kanske det är tid för oss att försöka få ihop dessa texter och be den helige Ande uppenbara i vår tid vad detta handlar om?
Och varför står det aldrig om spetälska under apostlarnas tid? Det var ju ändå bara några år efter Jesu  död och uppståndelse?
Jag tror det ligger en fantastisk hemlighet här i dessa texter. 
Jesus botar och han renar ...
 
För att förtydliga sambandet så ser man att det grekiska ordet som översatts med spetälska i nya testamentet är i gamla testamentet  tsaráat eller metzora
 Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sa:
"Herre, om du vill, kan du göra mig ren."
Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade:
"Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.
Och Jesus sade till honom:
"Se till att du inte talar om detta för någon,
men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva
som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."
Matt 8: 2-4
 
Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar.
Det ni har fått som gåva , ge det som gåva.
Matt 10:8
 
Jesus svarade dem:
"Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
Blinda för sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör,
döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.
Matt 11:4-5 
 
Nu har vi kommit halvvägs av de 54 veckotexterna, parasha, som finns i den judiska liturgin. Jag tror det finns mycket att upptäcka och förstå utifrån den judiska kontexten som även kommer att göra den kristna tron ännu mera levande. Det vi förstår får vi ta till oss, och annat som vi ännu inte kan omfamna får vi låta vila tills vi får nästa pusselbit. Guds Ord är en oändligt stor och rik källa att ösa ifrån och det gör våra studier så intressanta. 
 
Nästa veckotext heter Metzora men den läses vanligtvis samtidigt med denna text, Tazria, om det inte är ett skottår för då ingår en extra månad i den judiska kalendern.
 
 
3 Mos 14:1 - 15:33
28 Metzora -"Spetälska"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

26 Shemini - "Åttonde"

Publicerad 2021-04-08 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

26 Shemini - "Åttonde"
3 Mos 9:1 - 11:47
 
Åttonde ...? 
Man kan verkligen undra ibland vad rubrikerna i veckotexterna står för, men nu handlar det om åttonde dagen och inte vilken dag som helst. Det är NU det händer!
 
Mose kallar till sig Aron och hans söner samt de äldste i Israel. Han har nu byggt upp tabernaklet, prästvigt Aron och hans söner, samt under en hel vecka gått igenom hela offertjänsten för prästerna i detalj som de skulle förrätta. Nu var det alltså dags för dem att för första gången själva göra detta, och Mose säger:
"Idag kommer HERREN att uppenbara sig för er. "
De tog det som Mose givit befallning om
och förde fram det inför uppenbarelsetältet
och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
Då sade Mose: "Detta är vad HERREN har befallt er att göra
för att HERRENS härlighet skall visa sig för er."
3 Mos 9:4-6
 
Vad skulle man kunna förvänta sig? Något skulle hända som man inte tidigare varit med om. Att komma in i uppenbarelsetältet var ju omöjligt eftersom HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet. 
 
Nu började man med sina uppgifter kring offrandet. Först skulle prästerna bära fram sina egna synd- och brännoffer. Syndoffret var för rening och försoning och brännoffret visade hängivenhet och överlåtelse. Dessa offer var till för att kunna närma sig Gud, där offer har betydelsen av "att komma nära". Sedan fördes folkets offer fram och förrättades på liknande sätt. När detta var gjort hade man ett gemenskapsoffer där en gemensam måltid i glädje och tacksamhet skulle ingå. Dessa offer var nu nödvändiga för att kunna "täcka" och beskydda Israel och prästerskapet när man nu skulle närma sig Gud. 
För prästernas syndoffer skulle det offras en tjurkalv, en egel. Lite intressant är det, för det är samma ord som för guldkalven som Aron lät göra vid Sinai berg ...
Aron lyfter nu sina händer och läser välsignelsen över folket, och nu kunde Mose och Aron gå in i uppenbarelsetältet för första gången. När de kommer ut därifrån välsignar de folket ännu en gång - och NU händer det!!!
 
Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket.
Eld gick ut från HERREN
och förtärde brännoffret och och fettstyckena på altaret.
När allt folket såg detta,
jublade de och föll ner på sina ansikten.
3 Mos 9:23-24
 
 
Här, efter en veckas utbildning och på Arons första dag som den präst som frambär offren, kommer Gud själv och förtär offret fullständigt med sin eld. Gud erkände offret med sin eld!
Men så kommer två av Arons söner och ställer till det, nyinvigda präster som också har varit med i "utbildningen". Bibeln talar om att de bar fram främmande eld, vilket kan vara lite oklart i betydelsen. Kanske hämtade de eld från en annan plats än från altaret, eller så brände de rökelse vid fel tid på dagen. Hur som helst följde man inte de riktlinjer man hade fått. 
Och ska det vara så noga ...?
 
Små avvikelse ger med tiden stora förändringar och det kanske till och med blir oigenkännligt. Det är mycket av föreskrifterna som man kan undra över, men många gånger får vi bara acceptera att det är så. Ordningen skall hållas, annars kan det bli lite vad som helst.
 
Då vi alltså fått ett rike som inte kan skaka,
låt oss vara tacksamma och tjäna Gud
efter hans vilja, med vördnad och fruktan.
Ty vår Gud är en förtärande eld.
Hebr 12: 28-29
 
Ni skall skilja mellan heligt och oheligt,
mellan orent och rent.
Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar
som HERREN har kungjort för dem genom Mose.
3 Mos 10:10-11
 
 
Oren och ren är ord som vi lätt förknippar med hygien, smuts eller synd och straff, men här står det för något helt annat. Tame - rituellt oren - och tahor - rituellt ren är i vår tid inget som är aktuellt eftersom det är förknippat med tabernaklet / templet. Något som man blev om men hade haft kontakt med det som är förknippat med det förgängliga och det döda. I templet skulle inget av detta få komma in. Här var tex, menstruation och begravning, helt naturliga händelser i livet, det som behövde rening för att kunna nalkas Gud om man skulle till tabernaklet / templet. 
 
Prästerna skulle även lära folket skilja mellan heligt och oheligt - och nu kommer vi in på ett område som inte hade med templets föreskrifter att göra, matföreskrifterna. För oss kan det kännas avlägset, men vad var och är tanken med detta? 
 
Efter en lång uppräkning av rena och orena djur kommer en förklaring:
 
Ty jag är HERREN er Gud.
Ni skall hålla er heliga och vara heliga
ty jag är helig.
3 Mos 12: 44
 
Förstår vi allt ...?
Nej ...
 
Men att vara ett heligt folk skulle visa sig på olika områden. Man var inte som grannfolken med sin avgudadyrkan. Man var annorlunda och avskilda - och behövde visa det - för hur behagar man en helig Gud?
 
Nej liksom han har kallat er är helig,
skall ni föra ett alltigenom ett helgat liv.
Det står skrivet:
Ni skall vara heliga , ty jag är helig.
1 Petr 1:15-16
 
Vi kan ställa oss frågan om hur vi kan ha en kristen livsstil, för någonstans går gränser vad ett kristet liv är och hur det skall levas.
Något att fundera över - kanske - på många områden ...
 
Men mitt i allt måste vi minnas att vi aldrig kan förtjäna frälsning genom våra olika handlingar. Att vara "helig" betyder inte att vara "rättfärdig". Att vara helig är att vara avskild. Genom att avstå från olika saker kan vi vara avskilda, men det gör oss inte mera rättfärdiga. Vår rättfärdighet kommer genom tron på Jesus Kristus. 
 
Men liksom Israels barn behövde bli fri från sin orenhet, tame, genom att helt doppa sig i vatten i ett dop, bör vi ha den handlingen levande bland oss i dopet. Vi lämnar och dör bort från vårt gamla liv och uppstår i Jesus Kristus - tahor!! 
 
 
Under nästa vecka har vi en dubbeltext att läsa:
 
3 Mos 12:1 - 13:59
27 Tazria - "Havande"
 
3 Mos 14:1 - 15:33
28 Metsora -"Spetälska"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

25 - Tsav - "Befall"

Publicerad 2021-03-26 18:05:37 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

25  - Tsav - "Befall"
3 Mos 6:8 - 8:36
 
Nu är det veckan innan påsk för oss i Sverige, men i den judiska världen börjar deras påskvecka nu på lördagkväll, den 14:e Nisan. Eftersom vår kultur utgår ifrån solkalendern och bestämdes på 300-talet av katolska kyrkan men den judiska kalendern följer månens cykler, blir det lite förskjutet emellanåt. Så egentligen är det en påsktext denna vecka, men vi tar den nästa vecka här i bloggen. 
Men jag inser att det är mycket påsk över denna veckotext också. Vi ser hur tabernaklet och prästerskapet är glimtar av det som då låg och väntade på att få uppenbaras.
Man kan undra varför det var så strikta regler för alla offer och varför det var så noga med hur det skulle hanteras av prästerna. Ibland skulle man äta det och ibland inte. Andra gånger skulle man bränna upp delar av offret medans andra tillfällen skulle allt brännas upp utanför lägret. Blodet skulle strykas på altarets horn eller tas in i tabernaklet och bestänka förhänget till det allra heligaste och rökelsealtaret. Det var mycket att hålla reda på men eftersom det dagligen utfördes i kombination av böner, så var det viktigt att inga avvikelser skulle få förekomma. Börjar man vika av från instruktionerna blir det snart något helt annat och man har missat målet. Den skuggbild som det skulle vara blir något oigenkännbart. 
 
Varje morgon, efter mörkret men före gryningen, började arbetet i templet. Tamidoffret, brännoffret, som legat på altaret över natten hade nu blivit till aska och man skulle ta bort det för att ett nytt tamid offer skulle läggas på altaret. Ett lamm på morgonen och ett lamm på kvällen. Däremellan lades alla andra offer in på altaret. Denna morgongudstjänst kallades shacharit gudstjänsten och kvällsoffret som var vid tretiden kallas minchah. Det som också hela tiden skulle vara på plats var de tolv skådebröden som representerade de tolv stammarna och minorahn skulle ständigt brinna framför förhänget till det allra heligaste. 
Aftonbönen, maariv, var templets nattskift. En tung och krävande uppgift i nattens mörker bland eldslågorna. Nu gällde det att se till att allt brann upp på altaret genom att hela tiden tillföra färsk ved. Elden fick aldrig slockna och på morgonen var det dags att återigen ta bort all aska, tillföra ny ved och ett nytt lamm. Bön under nattskiftet i templets tid kommer från Ps 134: 1-3 
Hela tiden försoning och rening. 
 
Det viktiga var att hela tiden se till att man distanserade sig från grannfolkens avgudadyrkan. För dem var det en ritual att dricka blod, för att få del av kraften från sin gud, men här - bland Israels folk - gäller något helt annat. 
Syndoffrets blod, det heligaste bland alla offer,  var det enda offer vars blod bars in i tabernaklet, och en gång om året gick man hela vägen in i det allra heligaste också. Varje droppe blod var dyrbar och inget fick komma utanför lägret. Det var prästernas och hela folkets syndoffer man bar fram, vars blod vittnade om försoning och rening. För detta offer gällde det att den döda kroppen sedan skulle brännas upp utanför lägret.
 
När det var dags att bygga templet flera hundra år senare, tar man med sig offer- och prästtjänsten. Sånger och böner har lagts till av bl.a. kung David, och psaltarens sånger och böner är nu en del av deras liturgi. När templet blev förstört kunde man inte längre offra, eftersom det var enda platsen som offer fick utföras.  Men bönerna vid dagens olika tidpunkter lever vidare. Man ser till exempel hur Daniel ber tre gånger om dagen när han är i fångenskap i Babylon. Det som gör denna tradition så tydlig och levande utgår bland annat från Hosea. 
 
Tag med eder böneord och vänden så åter till HERREN;
sägen till honom:
"Skaffa bort all missgärning och tag fram goda håvor,
så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
såsom man offrar tjurar.
Hos 14:3  
(1917 års översättning)
 
Här finns en tydlig linje av oavbruten bön under cirka 3 400 år. Men eftersom mycket att strukturerna var borta, var det viktigt att skapa den ordning som kunde hålla gudslivet levande. Här har bland annat Esra varit viktig i utformandet av amidah-bönen i synagogan och de judiska hemmen, som nu även beds vid tiden då man hade de dagliga bönerna och offren. Det är personliga böner som man ber stående. 
 
Med tiden tillkom även bön mellan tamid offren där man citerade Shema, bibeltexter som kan ses som trosbekännelsen för lydnaden i gudsförhållandet., samt en aftongudstjänst.
 
Det är intressant att lägga märke till hur tidpunkterna för korsfästelsen, Jesu död och uppståndelse sammanfaller med dessa bönetillfällen av tamidoffren och Shema-bönerna. 
 
Shema:
 
Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en.
Och du skall älska HERREN, din Gud ...
5 Mos 6:4-9
 
Om ni nu lyssnar till de bud jag idag ger er 
så att ni älskar HERREN ...
5 Mos 11: 13-21
 
HERREN sade till Mose:
"Tala till Israels barn och säg till dem att ..." 
4 Mos 15:37-41
 
Eftersom tabernaklet och templet skulle vara en bild på Guds boning fick inget dödligt komma dit. Surdeg och honung var otillåtet och saltet var viktigt för att hindra förruttnelse. 
Och efter tre dagar fick man inte äta köttet för då inträffade förgängelsen, döden ...
Och dödens udd är bruten ...
 
I detta börjar vi skönja de ordningar som var för den dödligt mänskliga naturen som behövde renas för att närma sig en helig Gud. 
 
Några intressanta texter kan du hitta på följande ställen att läsa. Så ser vi hur lärjungarna/apostlarna relaterade till templet och dess ordningar även ca. trettio år efter att Jesus lämnat dem.
Apg. 2:15, 3:1, 10:3
 
 
Nästa vecka firar vi påsk och läser de traditionella texterna som hör till (t.ex. Matt 21-28 och de andra evangelierna, och repetera gärna texter kring uttåget ur Egypten), men veckan därpå är det dags för följande läsning av nästa veckotext:
 
3 Mos 9:1 - 11:47
26  - Shemini - "Åttonde"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

24 Vayikra - "Och han kallade"

Publicerad 2021-03-18 21:59:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

3 Mos 1:1 - 6:7
24  - Vayikra - "Han kallade"
 
Nu kliver vi in i Leviticus, 3:e Moseboken, och kommer in i en av Bibelns viktigaste böcker. Kanske inte alltid så lätt att förstå, men om vi börjar ta tid att läsa och försöka sätta oss in i vad denna bok handlar om, kommer vi mer och mer förstå varför nya testamentet har över fyrtio hänvisningar till den. Bibeln är full av dess symbolik och vill lära oss om vårt förhållande till Gud. Men det som vi sett i tidigare läsning, är att uttåget - befrielsen - är en förutsättning för fortsättningen av rening, tillbedjan och tjänst. Det ska bli synligt den skillnad som det ska vara mellan Guds folk och egyptierna. 
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan 3:e Mosebok och psaltarpsalmerna 73- 89, "Templet och Guds upphöjande på tronen". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Översteprästen".
Det äldsta hebreiska namnet på denna bok är "Prästernas lagar", och Vayikra är det ord som boken börjar med som betyder "HERREN kallade".
 
Nu är det dags igen! Det är mycket som står på spel och Mose behöver få de instruktioner som behövs för att Guds folk ska kunna närma sig HERREN. 
Första gången var när han fick uppdraget att leda folket ut ur slaveriet, och då vid den brinnande busken. Sedan kallade Gud upp honom på Sinai berg för att tala med honom om att de nu skulle bli en HERRENS nation, och nu - dags att närma sig Gud i det heliga tabernaklet. 
Men hur?
 
Det märkliga är att i den judiska historien, och även in i vår tid, börjar den officiella religiösa utbildningen med denna bok - och då när man är fem år gammal! Så långt ifrån vårt västerländska tänkande. Men Gud är en helig Gud och det krävdes en "övertäckning" med hjälp av offer för att kunna vara i Guds närvaro. I vår tid har vi del av det offer som Jesus bar fram i sin egen kropp. Blodet, där livet finns, rann för vår skull och vi blev försonade med Gud.
Brännoffret,var ett djur från får- eller boskapshjorden, som helt skulle brännas upp. Ett dagligt frivilligt offer som talar om en total överlåtelse, försoning och förlåtelse. Detta offer, olah, är det mest grundläggande offret av dem alla. Beroende på vilken förmåga man hade att ge ett offer, kunde det även vara en fågel. Alla skulle ha möjlighet att offra för att kunna närma sig Gud.
Djurhudarna sparades och användes sedan till de heliga pergamentrullarna. 
 
Spisoffret var ett matoffer som bestod av säd och var också ett frivillgt offer. En del av det brändes vid altaret, men resten skulle prästerna äta, men ingen jäst, socker eller honung fick det innehålla, för det driver på jäsningsprocessen. Det måste vara osyrat ,därför att inget av förruttnelse fick komma in i tabernaklet. 
Alla dessa offer beströdde man med salt, som skulle påminna om Guds förbund, ett rent och oföränderligt förbund. I bland annat 4 Mos 18:19 talas det om "saltförbundet". En symbol för det som är beständigt. I vår tid har det blivit en symbolhandling när man vid sabbatsmåltiden strör salt på brödet.
 
Tackoffret var ett gemenskapsoffer, shlamim, och inget försoningsoffer. Allt brändes inte upp, utan man åt tillsammans och det var en symbol på frid med Gud. Ett fridsoffer. 
 
Syndoffret, chatat, handlade om att sona ej uppsåtlig synd, något oavsiktligt, ett obligatoriskt offer.  Här kommer ordet chatta in, som betyder synd, att missa målet, och något har börjat förvridas och förvanskligas. Torah härrör från ordet "att skjuta en pil", "träffa målet" och när inte den finns med börjar synden komma in och förvränger målet.
Skuldoffret handlar om medvetna allvarliga synder, asham, också det ett obligatoriskt offer. Nu räcker det inte bara med ett offer, utan man ska även ersätta skadan man ställt till med. 
 
Vad skulle alla dessa offer vara bra för? I och med offret erkände man ju sin synd, sina brister och sitt handlande, men det var också på detta sätt man kunde närma sig Gud. Ordet på hebreiska som översatts med offer, korban, betyder egentligen "att komma nära".
 
Men nu ligger i dessa årliga offer en årlig påminnelse om synder. 
Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.
När Kristus träder in i världen säger han därför:
Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.
Hebr 10:3-5
 
I offret överförs identiteten från syndaren till djuret, och det blir en försoning (3 Mos 1:4), kafan, som betyder "övertäckning" eller "lösensumma". En nödvändighet för att vara i Guds närvaro. Blodet som utgöts, där livet finns, ger liv och försoning med Gud.
 
OCH:
Jesus uppfyllde hela denna offertjänst!
  
Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 6:8 - 8:36
25  - Tsav - "Befall"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

23 Pekudei - "Beräkningar"

Publicerad 2021-03-17 19:36:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
2 Mos 38:21 - 40:38
23 Pekudei - "Beräkningar"
 
Nu har vi kommit till den sista veckotexten i Exodus, andra Moseboken. Vi har fått se hur folket börjar formas till en nation.
Om vi skulle försöka hitta några viktiga centrala ord i dagens text skulle det kanske bli: arbetsledare, materialåtgång, prästkläder, inspektion, tältresning och härlighet. 
 
Mose hade fått ta emot klara och tydliga instruktioner hur allt skulle se ut och hur det skulle tillverkas. Levitiska arbetsledare tillsatte duktiga konsthantverkare och till allt arbete som skulle utföras fanns rikligt med material som folket hade skänkt, samt en inbetald lösensumma från alla över 20 år på en halv sikel (ca. 7 gram silver). 
Man räknar med att det gick åt 877 kilo guld, 3018 kilo silver och 2124 kilo koppar. Ingen liten mängd av dessa dyrbara metaller. Troligtvis var mycket av detta också gåvor från det egyptiska folket när de lämnade Egypten och drog ut i öknen. Det var glädje, villighet och arbetsiver som präglade deras offrande.
Man hade nu förstått och gjort upp med sitt oförstånd i handlandet av att själva tillverka en gud. Nej, en gud kan man inte själv utforma, men uppdraget från Gud var att skapa en boplats för HERREN själv - och nu skulle han bo mitt ibland dem och inte utanför lägret i uppenbarelsetältet - som var fallet under deras avfallsperiod. Man hade under den perioden bara på avstånd sett hur Gud själv kom ner till Mose när molnpelaren kom ner och stannade framför ingången. 
 
Men de handlade inte bara om tabernaklets utformande. Det handlade om ett avskilt och helgat prästerskap som nu skulle inträda i en tjänst, där man genom offer skulle föra fram folket inför Gud. Här skulle prästkläderna, med sitt garn, trådar, snoddar, färger, guld och stenar, vara symboliska bilder och påminnelsestenar för Israels barn. På stenarna skulle alla stammarnas namn finnas ingraverade. 
 
Nu fanns allt på plats och det var dags att syna allt arbete. Hade man följt alla instruktioner eller hade man hittat egna varianter på att lösa de praktiska utmaningarna?
 
Så som HERREN hade befallt Mose
hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. 
Mose inspekterade hela arbetet, och se,
de hade utfört det såsom HERREN hade befallt.
Så hade de gjort.
Och Mose välsignade dem.
2 Mos 39: 42-43
 
Nu är det dags att resa uppenbarelsetältets tabernakel - och det ska ske på den första dagen i den första månaden - 1:a Nisan. Här börjar det religiösa judiska året medans det civila året börjar på hösten vid Rosh HaShanah i månaden Tishrei.
Om två veckor är det dags att fira den första påsken!
Det har alltså gått ett år sedan man lämnade Egypten. Tre månader efter upptåget talar Gud till dem på Sinai berg och ett förbund sluts - som man bryter ... En lång, het och ångestfylld sommar kommer, och på hösten (enligt tradition Yom Kippur), återupprättas gudsgemenskapen. 
Nu börjar arbetet, men man vet att man inte kan tillverka något  med sina händer som ska representera deras Gud. Han själv vill uppenbara sig mitt ibland dem - och nu har man förberett HERRENS ankomst!
Det står om hur Mose byggde tabernaklet med allt det material som skulle sammanfogas, samt placera ut alla tillhörande föremål. Vilket arbete! Men jag undrar om han kanske ändå inte hade medhjälpare ...
Men det står inget om det ...
 
Herren sa:
Du skall ställa ... du skall smörja ... du skall föra fram ... du skall sätta på ...
 
Så fullbordade Mose arbetet.
Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet,
och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet,
eftersom molnskyn vilade över det 
och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
2 Mos 40: 33-35
 
Allt detta var något helt annat än vad man nio månader tidigare hade fröjdats över - en guldkalv!
När de ödmjukade sig, lyssnade in och lydde, kunde de ta emot och handla på Guds instruktioner som Mose fick förmedla. Och nu fick folket tydlig vägledning under sin vandring:
 
Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp.
Så gjorde de under hela sin vandring. 
Men så länge som molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp,
förrän den dag då den höjde sig igen.
Ty HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen,
och eld var i den om natten. 
Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.
2 Mos 40: 36-38
Arbetet är avslutat och Guds härlighet drar in. Molnet och Elden ...
I flera hundra år får nu folket del av Guds närvaro - mitt ibland dem, men det kommer andra tider ...
 
Så avslutar vi denna bok, Exodus, med rabbinernas traditionella tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Exodus och börjar nu i  Leviticus som är tredje Moseboken.
  
Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 1:1 - 6:7

24  - Vayikra - "Han kallade"

(Denna vecka år 2021 är detta en dubbeltext för att få den att stämman in i den judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Publicerad 2021-03-12 17:12:35 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

22 Vayakhel - "Och han församlade"
2 Mos 35:1 - 38:20 
 
 
Denna vecka är det faktiskt två veckotexter att läsa och året är 2021. Eftersom den judiska kalendern utgår ifrån en månbaserad tideräkning på 354 dagar per år och sju skottmånader under en nittonårsperiod, är det en komplicerad räkning som man haft i över två tusen år. 
 
I kapitel tjugofem till tjugosju fick vi se hur Mose fick ta emot anvisningarna från Gud om hur tabernaklet med alla sin interiörer och tillbehör skulle tillverkas. Till avslutning talade Gud till Mose om att han även skulle undervisa folket att hålla sabbaten och fira den som ett evigt förbund. 
Men brist på tålamod bland folket gjorde att de aldrig fick ta del av detta, och guldkalven blev resultatet av deras brist på tillit ...
och stentavlorna som Gud skrivit på slogs sönder ...
 
Långt utanför lägret slår nu Mose upp ett tält som han kallar uppenbarelsetältet. Gud kunde inte bo mitt ibland dem på grund av folkets avfall. Det fick så länge bli ett provisoriskt tabernakel, ett "uppenbarelsetält", där Gud talade med Mose och allt folket såg på avstånd Guds närvaro.
 
Mose går nu in i förbön för folket och är återigen fyrtio dagar uppe på berget. Här får han nya lagtavlor och folket vet nu att de har ett viktigt arbete framför sig. Gud vill bo mitt ibland dem, för nu är förbundet återupprättat. 
Vilken glädje, generositet och arbetsvillighet som präglar uppdraget! Nu är det dags att förverkliga alla instruktioner Gud gett till Mose och tillverkningen påbörjas av bland annat brädor, krokar, draperier med rätt storlek, antal och färger. 
 
MEN!!!
 
Det sista Gud sa till Mose innan katastrofen med guldkalven inträffade, var vikten av att de skulle fira sabbat. Och nu - flera månader senare har man gjort upp med sitt avfall, förbundet är förnyat, man har fått nya lagtavlor och arbetet med att bygga tabernaklet ska börja - då instruerar Mose om hur arbetet ska gå till genom att undervisa om sabbaten!!
Jag tror vi var och en kan känna igen oss i ivern att vara med och förverkliga ett uppdrag. Vi kan glömma tid och rum och helt plötsligt kan fokuset komma på detaljer och inte på själva syftet för arbetet.
 
Sabbat betyder dagen för sammankomst och grundorden för sabbat och helgedom hör samman. 
Tabernaklet - en helgedom i rummet.
Sabbaten - en helgedom i tiden. 
 
Ett avbrott, där vi stannar upp och upphör med våra egna ansträngningar och ser vem vi tjänar. 
Visst är det en dag av vila, men sabbaten är inte ur bibliskt perspektiv en dag som jag själv väljer för att vara ledig på. Man säger att "den kommer och går, vare sig vi uppmärksammar den eller ej" ...
När den dagen infaller kräver sitt eget avsnitt av studier, men i det hebreiska språket heter söndag den första dagen, måndag den andra dagen, fredag den sjätte dagen - och sabbat - dagen för sammankomst.
Sabbaten är den högtid som först nämns bland Herrens heliga mötestider, moadim.
 
Ända fram till 1972 hade vi den räkningen av dagar (även om söndag var helgdag), men då ändrades det till internationell standard.
Och en gång i tiden, i Rom på 300-talet, lät man söndagen bli "Herrens dag" för att man ville inte beblanda sig med judarna "det avskyvärda packet", som man sa ...
Så kan det gå när man ändrar tider och stunder ...
I vår tid kan man se parallellerna till den judiska sabbatsmåltiden i de instruktioner som gavs till tabernaklet och templet. Sabbatsljusen som påminner om minorahn, sabbatsbrödet (challah) är för skådebröden, saltet på brödet är saltet på offren, och bägaren med vin är templets drickoffer. 
Och så kommer sabbaten - ett dygn av att inte producera något utan låta det vara en dag att fira, en dag av vila, en dag att minnas att man tjänar HERREN och inte Farao ...
 
Under sex dagar skall ni utföra ert arbete,
men den sjunde dagen skall vara helig för er,
en HERRENS sabbat för vila.
2 Mos 35:2
 
Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män
har HERREN utrustat med vishet och förstånd
till att veta hur de skall utföra allt arbetet
med att uppföra och färdigställa helgedomen.
De skall i allt göra det så som HERREN har befallt.
2 Mos 35: 36
 
"Sex dagar ska du arbeta" - ja, tabernaklet ska nu börja byggas med rätt fokus - i vishet och förstånd.
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
 
Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

Men det dröjer någon dag innan den texten kommer upp. Det blev ju lite mera denna gång att få till ;)

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

21 Ki Tisa - "När du räknar"

Publicerad 2021-03-05 20:22:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

21 Ki Tisa - "När du räknar"
2 Mos 30:11 - 34:35

Här är det mycket som kan gå fel om man utgår ifrån sitt eget tyckande, sin egen vilja och sina egna känslor. Så ofta det handlar om "jag, mig och mitt" när det egentligen har helt andra syften och mål. Nu handlar det om en sann, äkta och innerlig gudstillbedjan där man inte kan ta ut svängarna för egen del.

Men hela detta veckoavsnitt börjar med att visa på att vi är alla lika och har samma skyldigheter. Ingen rik kan köpa sig fri, och ingen fattig kan slippa betala. Man skulle betala ca. två dagslöner för underhåll av uppenbarelsetältet och senare templet. Men det var även en slags försoningsgåva som man avlade "för att ingen straffdom skulle drabba dem vid mönstringen", en lösepenning som soldater hade för sina liv ifall man behövde döda i krig. 

Nu kommer också "recepten" på smörjelseoljan och rökelsen. Det är olika kryddor, örter och oljor som ska blandas för att användas för helgandet av tabernaklet samt för gudstillbedjan. 
 
Smörj inte någon annans människas kropp med den ...
... helig skall den vara för er.
Den som gör en sådan blandning
och använder något av den på en obehörig
skall utrotas ur sitt folk.
2 Mos 30:32-33
 
Den rökelse ni gör med denna sammansättning
får ni inte göra åt er själva.
Den skall vara helig för dig inför HERREN.
Den som gör en sådan för att njuta av doften
skall utrotas ur sitt folk.
2 Mos 30: 37-38
 
 
Smörjelseoljan är den helige Andes smörjelse till tjänst. Det är inget vi för egen del får utnyttja för att skapa vår egen "smörjelse". Gör vi detta talar bibeln om att det är avgudadyrkan ...
Samma sak för den väldoftande rökelsen som gäller för vår gudstillbedjan. Många gånger uttrycker den sig i vår tid genom sång och musik. Om vi tillåter den att bli vår njutning tappar vi fokus och målet, och vi är inne på sidospår av - tillbedjan!
 
Men ... !!???!
Så var det detta med guldkalven. Kan det vara så svårt ... 
 
"Detta är din gud, Israel, som har fört dig ut ur Egyptens land" - och man utlyste en dag som HERRENS högtid, för man var ju lite vilsen nu när Mose dröjde ... Nu valde man en hednisk väg - en symbol - mitt i sin uppriktiga längtan efter att ha Gud mitt ibland sig. 
 
I hela mellanöstern fanns det tjurar som symbol för gudar. Kanaaneerna hade tjuren som symbol för Baal, och Apis var Egypternas främsta gud som även israeliterna hade tillbett under sin tid i Egypten.
Längre fram i tiden skulle även Israels kung, Jerobeam, tillverka två guldkalvar i Betel och Dan (1 Kung 12:25-33). Man hade då öppnat upp för religiös synkretism, en religionsblandning mellan Herren och Baal. Man utlyste även en egen högtid för att fånga strömningarna i denna avgudadyrkan och hedendom.
Och nu var man långt utanför de ordningar Gud hade fastställt!
 
När hela firandet kring guldkalven är som störst, kommer Mose och Josua nerför berget. De samtalar med varandra om vad de hör. 
 
Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose:
"Det hörs krigsrop i lägret."
Men han svarade:
"Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag.
Ljudet av sång är vad jag hör."
2 Mos 32:17-18
 
Kan det vara så att Mose kände igen sången ifrån sin uppväxt från Faraos avgudatempel? Och för Josua, som växte upp bland sitt eget folk, var detta helt obekant?
 
När tillbedjan börjar hitta nya symboler, mål och fokus, står en demonisk andevärld och väntar på att få sin uppmärksamhet och tillbedjan - i förklädda uttryckssätt. 
 
... det har blivit ett varnande exempel.
Bli inte avgudadyrkare som endel av dem. 
Det står ju skrivet:
Folket satte sig ner för att äta och dricka 
och steg upp för att dansa. 
Nej, vad hedningarna offrar,
det offrar de åt onda andar och inte åt Gud,
och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap
med de onda andarna.
1 Kor 10: 6-7, 20
 
I allt detta kaos med guldkalven slår Mose sönder stentavlorna. Finns det någon väg tillbaka för folket nu när förbundet är brutet och krossat?
 
I Mose bön och rop om nåd för folket talar Gud. Han uppenbarar sina egenskaper som i årtusenden har blivit till hjälp och tröst för det judiska folket. Det är en form av "trosbekännelse" där Guds tretton egenskaper nämns.
 
Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom
och ropade ut HERRENS namn.
Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade:
"HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig,
sen till vrede och stor i nåd och sanning,
som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse,
synd och skuld,
men som inte låter någon bli ostraffad".
2 Mos 34: 5-7
 
Rabbinerna har en tanke att Guds tidlöshet kommer fram i hans namn, HERREN! HERREN! Två olika egenskaper i samman namn. Den ena är Guds barmhärtighet som finns innan människan syndar - för han vet det kommer att hända. Den andra egenskapen är, att när synd har begåtts kommer HERREN att ta emot ångern, även om den är bristfällig.
Därefter fortsätter ytterligare elva egenskaper.
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 35:1 - 38:20 

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

Publicerad 2021-02-26 22:04:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"
2 Mos 27:20 - 30:10
 
Veckans avsnitt börjar med något av det centrala - att ljuset skall lysa - och här ska alla bland Israels barn vara involverade! Det gällde att få fram den finaste och renaste oljan som kunde lysa med klaraste lågan och som inte sotade. Israels barn skulle hjälpa till i beredningen av oljan genom att mortla oliverna och låta oljan droppa ut från en korg. Därefter fick prästerna uppdraget att se till att menorahn skulle skötas "från kväll till morgonen inför HERRENS ansikte."
 
Nu är det dags för alla konstnärer att skapa kläder till prästerna. I vår tid hade det nog blivit en uttagning i en tävling om vem som var mest kunnig, begåvad och kreativ på detta område. Men här gäller andra kriterier. 
Den naturliga gåvan av konstnärskap räcker inte. Gud själv skulle fylla dem med vishetens ande, men även i detalj instruera vilka material, färger och mönster kläderna skulle ha. De skulle tillverka bröstskölden, efoden, kåpan, livklädnaden i mönstervävnad, turbanen och bältet - och ALLT skulle vara till ära för att visa på Guds härlighet och en konungslig prydnad. Heliga kläder för ett heligt uppdrag.
Guldet skulle representera det kungliga, den blå färgen var himlen, purpurrött var den mänskliga naturen och den vita färgen visade på renheten. 
 
Efoden var en mantel med onyxstenar på axlarna där Israels söners namn var inristade och bröstskölden hade  tolv stenar placerade över hjärtat, där de tolv stammarnas namn var ingraverade. Detta visade hur översteprästen bar nationen på sina axlar, precis som Jesus bar korset på sina axlar. På efoden fanns även en ficka med ytterligare två stenar som kallades för urim och tummin. De hade betydelsen av "ljus" och "fullkomlighet". De skulle förmedla visdom, ledning och bedömning. Efter första templets förstörelse hade de försvunnit, och de kunde inte längre vara en del av folkets vägledning. 
Det är många detaljerade instruktioner som ska genomföras innan tabernaklet kan komma i funktion. 
 
Under denna period hade Mose satt upp en tillfällig plats för gudstjänsten. Det var ett enkelt tält som kallades för "uppenbarelsetältet". Det var placerat långt utanför lägret och varje gång Mose kom in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet. 
 
När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet
reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.
Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte,
som när man talar med en annan.
Sedan vände Mose tillbaka till lägret.
Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.
2 Mos 33: 10-11
 
 
Nu var man alltså på väg att färdigställa tabernaklet, och några hundra år i framtiden skulle det bli dags att bygga templet ...
... och sedan:
 
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
Om någon fördärvar Guds tempel , skall Gud fördärva honom.
Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
1 Kor 3: 16-17
 
 I allt detta ser vi förebilder till det himmelska. 
Det är platser, moed, där man får möta Gud. Ett ord som kommer igen kring Herrens högtider - moadim - de avtalade mötestiderna, som är påsken, pingsten, lövhyddohögtiden och sabbaten. 
 
Om vi går tillbaka till prästämbete kan vi se att de skulle komma från Levi stam och Arons familj och att det är en evig stadga. Jesus kom från Juda stam, och här kan vi få funderingar hur detta hänger ihop. Jesus skall ju vara både kung, präst och profet ...
Har prästtjänsten och lagen ändrats? Finns det motsättningar här eftersom inte Jesus tillhörde det aronitiska prästämbetet?
 
Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning,
utan i kraft av ett oförstörbart liv.
Han får nämligen det vittnesbördet:
Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.
Hebr. 7: 16-17
 
Abraham hade mött Melkisedek och erkänt hans högre prästadöme, för de aronitiska prästerna är en skuggbild av den himmelska helgedomen.
 
De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen,
enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet.
Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.
Hebr 8: 5
 
Längre fram kommer vi även att se Jesus som kung och profet. Allt är sammanfattat i honom.
 
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. 
Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Sak 31:33
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 30:11 - 34:35

21 Ki Tisa - "När du räknar"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

19. Terumah - "Offerdel"

Publicerad 2021-02-19 17:29:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
2 Mos 25:1 - 27:19
19. Terumah - "Offerdel"
 
Nu verkar något väldigt viktigt vara på gång när det talas om krokar, brädor, stolpar och tyg, där allt ska vara av bästa kvalite´. Berättelsen ramas in av ord som "mönsterbilden, gränsdragningar och helighet". Här har tabernaklets utformande en betydligt längre beskrivning än själva skapelseberättelsen. 
Gud själv ska komma och bo mitt ibland sitt folk!
Guds närvaro, shekhinah, bodde bland folket rent fysiskt. Först i tabernaklet ute i öknen, för att med tiden flytta in i templet i Jerusalem. Men strax innan det första templet ödelades år 586 f.Kr. lämnade härligheten templet (Hes. 10). Avgudadyrkan hade hittat vägen dit ...
 
Så byggdes det andra templet upp, men här var nu sten, guld och ritualer utan den närvaro som tidigare generationer fått erfara. 
Men närvaron kom åter, på ett helt nytt och oväntat sätt!
 
Och Ordet blev kött och bodde (tabernaklade) bland oss, 
och vi såg hans härlighet,
En härlighet som den Enfödde har av Fadern,
och han var full av nåd och sanning. 
Joh. 1:14
 
Tabernaklet är en plats som är helig och avskild, en helgedom. En plats där Gud är tillsammans med sitt folk. 
 
Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?
Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt:
Jag skall bo hos dem, och vandra med dem,
och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
2 Kor 6:16
 
Något som är värt att lägga märke till är att ´oheligt´ är inte samma som att något är ont eller syndigt. Det som är heligt står i motsatsförhållande till det som är normalt och vanligt. Gud avskilde t.ex. sabbaten, den sjunde dagen, till att vara en avskild dag, till skillnad från alla andra vanliga dagar. Kanske vi då här börjar förstå vad helighet betyder, och att en helig Gud kan man inte "hantera" hur som helst. 
 
Se till att du gör detta efter de mönsterbilder
som har visats för dig på berget.
2 Mos 25:40
 
På samma sätt som Gud gav Mose en tydlig mönsterbild att utgå ifrån angående tabernakelbygget, och likadant hur viktigt gränsdragningarna var kring berget Sinai och kring tabernaklet, finns det än idag viktig kunskap och sanning att återerövra. I hela nya testamentet finns det 855 ställen där apostlarna citerar den heliga skrift som var den,och är den, uppenbarelse om vem Gud är. 
Man utgick ifrån förebilder, mönsterbilder, eller ska vi kalla det kopior, av det verkliga originalet i himlen. 
 
📍Vi har altaret där offret utfördes och synden sonades för att man skulle kunna närma sig Gud. Men Jesus öppnade vägen genom sin offerdöd. 
📍Ljusstaken, minorahn, som lyste upp vägen till det allra heligaste. Och vi ser Jesus som världens ljus. Det intressanta är att Israels folk hade inte kunnat veta idag hur minorahn såg ut om det inte vore för Titusbågen i Rom. Den fruktansvärda massaker som utfördes av romarna år 70 och där man fördrev i stort sett alla judar från landet, har nu blivit en symbol för seger, ett emblem för landet Israel.
📍De tolv bröden, närvarons bröd, byttes ut varje vecka och skulle förse alla präster med mat i den gemenskapsmåltid man höll inför Herren. Det intressanta är att det har genom tiderna diskuterats hur dessa tov bröd kunde mätta alla präster. Bara en liten smula till var och en ... Här finns det anspelningar på de brödunder Jesus gjorde (Matt 14 och 15). Av fem och sju bröd, totalt tolv bröd, sker undren och alla blir mätta.
📍Ett litet rökelsealtare fanns också strax utanför det allra heligaste. En vacker bild på den välbehagliga doft inför Herrens ansikte, som lovprisning och bön är.
📍Så kommer vi till förlåten - som brast uppifrån och ner - vid Jesu död. Nu öppnades vägen in i Guds närvaro. Platsen dit bara översteprästen fick gå en gång om året, för att stänka offerblodet på förbundsarkens lock. Nu har vi möjlighet till ett liv i Guds närvaro utan rituella offer. Jesus själv har med sitt eget blod bestänkt den himmelska arken, och Guds närvaro - shekhina - bekräftar att det är ett fullkomligt offer. 
 
Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron
för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Hebr. 4:16
 
Vi låter Guds närvaro, shekhinah, vara det som lyfter oss ovanför det vanliga och naturliga. Där är Guds helighet ...
Men det handlar om mönsterbilderna och gränsdragningar också ...
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 17:8-16, men även Esters bok, för nu är det dags för PURIM!
Detta år 2021, infaller purim fredag den 26 februari. 
 
Dessutom:
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 27:20 - 30:10

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

18. Mishpatim - ”Lagar”

Publicerad 2021-02-12 19:48:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

18. Mishpatim - ”Lagar”
2 Mos 21:1 - 24:18
 
Nu kommer vi till några kapitel som kan verka vara ganska komplicerade, men vi ska nog ta oss igenom det. Här handlar det om olika situationer i livet som får sina konsekvenser på ett eller annat sätt.  Att ersätta förluster och då se till att det åtgäldas och godtas är något som lyfts fram.
Här finns många olika rättsfall som skall få sina tillämpningar, men det som är genomgående är att straff som skall utmätas måste stå i rätt proportion till det inträffade. Det får inte bli för lamt eller för hårt straff. 
Men visst kan väl slavhandel och dödsstraff verka vara lite väl starkt ...? Allt kring detta och mera därtill, ska nu Mose förmedla och lära ut till folket.
I början på denna veckotext läser vi om hur slavar ska behandlas. Om man hade hamnat i trubbel och behövde pengar, där fattigdom eller något begånget brott var orsaken, fanns ingen möjlighet att ta sig ur detta genom att t.ex. belåna sin egendom, för den tillhörde Herren. Det man då gjorde var att sälja sin egen arbetskraft som var tydligt reglerat. Och sjunde året måste man bli frigiven. Det som möjligen fanns var krigsfångar.
Det kunde förekomma att man sålde sina döttrar, men då mera i tanke på att ge dem en trygg framtid. Alla måste behandlas värdigt. Det finns ett talesätt bland de skriftlärda som säger: "Den som skaffar sig en hebreisk slav skaffar sig en herre." 
Rättvisa och värdighet är det som präglar dessa lagar. Det som kommer fram i denna text är att det finns tillfällen då slaven inte vill lämna sin herre. Allt är väl och man har inga egna ambitioner. 
 
Nya testamentet talar om att vi var slavar i Egypten men nu är vi Herrens slavar. Där vill vi stanna kvar för där finns omsorgen, beskyddet och tillhörigheten. Vårt samhälle ska präglas om omsorg av de svaga i samhället, främlingar, änkor, föräldralösa och fattiga.
 
Så har vi detta med dödsstraff ...
Här - i detta rättssystem - är Gud helt i centrum. Ska ett dödsstraff kunna utkrävas i domstol måste det finnas två vittnen som är helt samstämmiga. Dessutom måste de muntligt ha varnat lagöverträdaren innan brottet begicks (2 Mos 21:29). Vanligtvis blev det inga dödsstraff ,för vittnesmålen stämde inte och det hela ogiltighetsförklarades. Dödsstraff var ytterst sällsynt.
Kanske vi ser mer och mer att vi kan hålla med den som sa: "Gud gav oss regler, inte trosbekännelser, recept eller teologi."
Det handlar om att göra rätt för sig. 
 
Här kan vi se Guds rättfärdighet nedskrivet, det som visar på ett sant Gudsförhållande där alla behandlas värdigt. I nya testamentet ser vi hur Jesus i sitt liv lever ut detta till undervisning för oss. 
 
När Jesus talar om att "gå en extra mil" eller till exempel "vända andra kinden till", då handlar det inte om domstolens förhållnimgssätt, utan om våra vardagliga konfrontationer som händer lite nu och då med våra medmänniskor. 
 
I kapitel 24 ser vi hur förbundet mellan Gud och Israels barn slöts. Blodet stänktes på altaret och på folket. Ett förbund, som var en förebild och tillfällig lösning på Jesu offerdöd, men ett tvåsidigt förbund knutet mellan Guds löften och folkets lydnad. 
 
Nu - efter alla lagar om hur man ska skipa lag och ordning - är förbundet slutet, och Mose går upp på berget för att möta Gud. Här är hans första av tre  40-dagars fastor, och i de närmsta sju kapitlen fortsätter instruktioner och lagar, men nu kring tabernaklet som ska iordningställas. 
Sedan händer det:
 
När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, 
gav han honom vittnesbördets två tavlor,
tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
2 Mos 31:18
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 25:1 - 27:19
19. Terumah - "Offerdel"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

"The Great Reset" – WEF

Publicerad 2021-02-06 22:34:00 i Podcast / Sveriges Kristna Radio, Profetisk tid,

Jaha ... då var det dags att skriva om "The great reset" - del 1.
  
I detta inlägg vill jag lyfta fram lite av bakgrunden till "The Great Reset", för att i nya inlägg framöver utveckla det vidare. Jag verkar ha all anledning att återkomma till detta ett antal gånger framöver, för om nio år, 2030, ska man vara klar med det som kallas för Agenda 2030. Och ska man få allt detta att hända, måste både ett och annat - och mera därtill - förberedas, genomföras, inträffa och framtvingas ...
För några år sedan skrev jag inlägg om de märkliga blodsmånarna som inföll under olika år, samtidigt som det var påsk och lövhyddohögtid i Israel. Himmelska signaler, där tider och datum i historien markerats av händelser, med stor dramatik.
 
Måndagen den 28 september 2015 händer något märkligt samtidigt som den sista blodsmånen syntes på himlen, och i Jerusalem såg man den som störst, en Supermoon ...
Jo, jag vet ... det handlar om astronomi.  Hur månen kommer i jordens skugga i förhållande till solen, och att den blodröda färgen handlar om ljusets våglängder med samma fenomen som en solnedgång.
MEN allt detta är bara "lite extra detaljer" om man ser vad som VERKLIGEN hände just då ‼️
 
Just denna dag avslutades det stora FN-toppmötet i New York, och deras 70-åriga jubileum. Världens stora ledare hade träffats för att fastställa 17 utvecklingsmål. De hade utarbetat en ny uppföljare till millenniemålen från år 2000 (som innehöll "Hållbar utveckling", och som skolans värld fått i uppdrag att undervisa och införliva i alla skolämnen), som man nu kallar Agenda 2030. 
En manual som ska ge riktlinjer hur man ska styra planeten ... "Time for global action - for people and planet ..."
Klimatförändringar, ekonomi, hälsa, jordbruk, energi, utbildning, jämställdhet...
Det handlar om förändringar och inskränkningar utifrån hållbar utveckling, som ska detaljstyras.
Nu ska vi rädda klimatet och utrota hungern och fattigdomen – och mycket mera.
Och man hade sina rådslag i FN. En freds- och trygghetskonferens med världens alla ledare - och påven som kickstartade det hela!
 
Att samla kunskap kring det vi kallar "den yttersta tiden" är viktigt, men i allt detta måste vi ha rätt våglängd inkopplad. Det kan även vara så att vi inte hör det vi borde höra, för med tiden kanske vi inte kan uppfatta vissa signaler. Eller så har vi varit med om något dramatiskt som skadat vår hörsel ...
Då kan vi behöva lite hjälp på traven - den helige Ande vill vara vår lärare och vår hjälpare. 
 
Det låter så förnuftigt med Agenda 2030, för vi alla vill ha fred, lugn och ro. En jord att vårda sig om, och se till att alla resurser räcker till världens befolkning. Men politiska konflikter, ekonomiska problem och religiösa sammandrabbningar kräver lösningar.
 
En världsregering
En världsekonomi
En världsreligion
 
Förförelse innehåller alltid några sanningar ... 😬
Efter detta FN-toppmöte där bl.a. Bon Ki-moons uttalande om en "historisk vändpunkt för vår värld" och Barak Obamas uttalande "Detta är det största och viktigaste steget vi tagit", har Agenda 2030 sjösatts. Där talade man bl.a. om att göra mänskligheten mottaglig för olika former av inskränkningar, för "mänsklig frihet är inte bra ..."
 
I den Trilaterala kommissionen , en privat organisation som ser ut att verka för en global centralregering som en vidareutveckling av FN, säger en av dess initiativtagare, David Rockefeller: 
- "Rätta sortens kris behövs för att nya världsordningen ska accepteras".
 
Och nu kliver World Economic Forum fram i stor kraft och frimodighet. På sitt årliga möte sommaren 2020 lanseras uttrycket "The great reset".
Här, i WEF, finns lösningarna för politikernas problem, och världens ledande politiker möter globala storföretag som är villiga att hjälpa till att utveckla både det ena och det andra. 
Man talar om en totalförändring av världen, en fjärde industriell revolution, "with a breathtaking speed - like a tsunami" ...
Ord som återkommer åter och åter igen är "rebuild", "redesign" och "build back better ..."
Den sistnämnda är en slogan som myntades av FN för återuppbyggnad av samhällen efter katastrofer, där det handlar om att möta "det nya normala". 
 
Nu börjar vi se konturerna på hur allt detta ska gå till med hjälp av multinationella företag. De är viktiga aktörer på den internationella arenan och de svarar för en betydande del av världshandeln, då de kan påverka hur såväl nationella regeringar som internationella organisationer agerar.
Det ser ut som om politikernas roll börjar styras av andra krafter ...
Politikern presenterar problemet -  företagen kommer med lösningarna ...
 
 💰
Dina köpmän var jordens stormän ...
Upp. 18:23
💰 
 
Och man säger där i maktens korridorer:
"I tider av fruktan går det lätt att genomföra förändringar."
"Det gäller att göra mänskligheten mottaglig för olika former av inskränkningar."
"Never let a good crisis go to waste."
 
/Eleonora💞
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊

17. Yitro - ”Jetro”

Publicerad 2021-02-05 19:47:04 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

17. Yitro - ”Jetro”
2 Mos 18:1 - 20:26 
 
I veckans avsnitt får vi i början möta Mose svärfar Jetro. En vis man som ger goda råd, men inte bara det, han inser att  HERREN är större än alla hans hedniska gudar. Detta innebär att han bar fram slaktoffer åt Gud "och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Mose svärfar." (2 Mos 18:12) Kanske är det en vers som man snabbt läser förbi, men den innehåller faktiskt något värdefullt. Här ansluter sig Jetro, en hedning, till Israels Gud och ett förbund slöts i måltiden, något som man tappat bort förståelsen av under första århundradet, eftersom de förutsatte att man inte fick äta tillsammans med oomskurna och att omskärelsen måste vara en förutsättning för frälsningen. 
Så lätt det är att en liten avvikelse börjar leda till nya läror. Ett viktigt bibelställe är då följande ord Gud gav till Abraham:
 
Jag skall välsigna dem som välsignar dig
och förbanna den som förbannar dig. 
I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
1 Mos 12:3
 
Men det som kanske främst fångar vår uppmärksamhet i detta textavsnitt är gudsmötet vid Sinai berg. Här får man del av de tio budorden och lagen (som egentligen betyder undervisning), och vi kan se att detta är riktlinjer hur man skall leva ett sunt liv och är inte någon frälsningsmetod. Jesus talar om att älska Gud och medmänniskor och att det sammanfattar allt det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. (Matt 22: 37-40) Detta var en vanlig missuppfattning på Jesu tid  när man trodde att lagen visade vägen till frälsning.
Lagiskheten säger: "Jag måste lyda Gud för att bli frälst", medans nåden säger: "Jag måste lyda därför att jag är frälst." Frälsning och relation går före buden.
Men hur kan vi se detta?
 
När Israels barn blev befriade från Egypten hade de inte presterat eller gjort något för att förtjäna sin befrielse. De fick del av detta innan de fick buden, alltså måste man först vara frälst innan man kan ta emot buden.
 
Det vi kallar för "de tio budorden" är egentligen "de tio orden" där det första ordet enligt traditionen är: "Jag är Herren din Gud." Då är det viktig att förstå, att utan att erkänna Guds suveränitet kommer inte buden att ha någon auktoritet eller betydelse för oss. 
Men allt börjar med frälsning och gemenskap ...
 
De tio budorden är också en sammanfattning av alla andra bud, som enligt judisk tradition är 613 stycken till antalet. Där handlar det om vårt ansvar inför Gud och medmänniskor, men även våra sociala och kulturella förpliktelser. 
Det har nu gått 50 dagar sedan man åt påskmåltiden och lämnade Egypten med hast. Nu vid Sinai berg är det pingst, shavuot, och Gud själv uppenbarar sig och talar till hela nationen:
 
Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna ...
2 Mos 20:18
 
I den hebreiska texten står det att "allt folket såg rösterna och eldslågorna." Orden blev som eldslågor.
När Anden föll på pingstdagen så var händelsen välbekant för det judiska folket, utifrån den berättelse som fanns omtalad om vad som hände vid Sinai berg. 
 
Är inte mitt ord som en eld säger HERREN,
och likt en slägga som krossar klippan?
Jer 23:29
 
 För att se och förstå händelseförloppet och utväljandet av hur Gud handlar med Israel, tar jag här med en gammal judisk bibeltolkning.
Man kan likna dessa händelser vid ett bröllop med alla dess förberedelser för att till slut vara med om den stora festen. 
Alltsammans började ungefär ett år innan uttåget ur Egypten och då när den första plågan inträffade. Gud säger: "Jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud." (2 Mos 6:7) En trolovning som enligt traditionen är lika bindande som ett giftermål. Nu börjar därefter en tid av att bli avskilda och helgade för ett specifikt syfte. Förberedelserna fortsätter och till bröllopet ska man genomgå ett dop, upprätta ett juridiskt bindande förbund, samt få ett yttre tecken på förbundet - ringen - som här är sabbaten ...
 
"Mina sabbater skall ni hålla,
ty de är ett tecken mellan mig och er
från släkte till släkte,
för att ni skall veta
att jag är HERREN som helgar er."
2 Mos 31:13
 
Så är bröllopet - vigseln - avslutad, och nu väntar bröllopsfesten!
Den sista av det som benämns som "Herrens högtider" i 3 Mos 23, är Lövhyddohögtiden. I Upp 19:9 talas det om "Lammets bröllopsmåltid" ...
Snart så ...
 
18.  -  Mishpatim ”Lagar”
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 21:1 - 24:18
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

När kristen tro curlas bort ...

Publicerad 2021-02-01 22:37:00 i B3, Podcast / Sveriges Kristna Radio, Profetisk tid,

Så mycket som ändras, förändras, läggs till, tas bort, hittas på och bortförklaras ... Man kan verkligen undra: Vart är vi påväg?
 
Jag lyssnar på en sång från 80-talet och tas i tanken och upplevelsen tillbaks i tiden. En tid där kyrkan hade sina olika inriktningar, men ändå kunde man känna att vi hörde ihop. 
Men nu ... nu krackelerar det, och sprickorna ska antingen försöka döljas, eller så är det detta som utnyttjas för att utvecklingen ska gå fortare, för något helt annat ska utformas för framtiden.  Det är kanske så mycket annat som nu ska rymmas i det som en gång var - Guds hus och Guds församling.
Men, man kan aldrig lura Gud eller göra om evangeliet. Det är som det alltid har varit, och inte en enda prick ska få tas bort. Så är det! Kanske obekvämt, gammalmodigt - men det som är sant. 
 
Vi lever i en tid när omvärlden och tidsandan vill diktera våra ställningstaganden och vår tro, men politisk korrekthet och åsiktskorridorer kan aldrig vara det som definierar Guds Ord. 
Det som Gud har sagt det har han sagt!
Det som är avgörande för oss är om Gud är med oss. 
Är det någon gång vi måste tala i klartext är det nu! Det curlas och lullas på alldeles för mycket i kyrkans värld just nu. Vi har ett samhälle som håller på att slitas isär, ett världspolitiskt och ekonomiskt system som nu kör helt obehindrat framåt med sin agenda i full kraft. Och församlingen har precis kommit på att det är ganska bekvämt att få en hel ledig helg där man kan göra precis vad man vill ...
 
📌
Jag uppmanar dig ALLVARLIGT ...
Träd fram i tid och otid ...
Ty det skall komma en tid då människor inte längre
skall stå ut med den sunda läran, 
utan efter sina egna begär
skall de samla åt sig mängder av lärare,
allteftersom det kliar dem i öronen.
De vägrar att lyssna till sanningen
och vänder sig till myter.
2 Tim 4:1-4
📌
Anden säger tydligt att i de sista tiderna 
kommer somliga att avfalla från tron
och hålla sig till villoandar
och till onda andars läror.
1 Tim 4:1
📌
 
Problemet, som jag ser det, är att syndabegreppet har reducerats bort och nu ska det vara varmt, trevligt, bekvämt och mysigt - och kraften, sältan och ljuset försvinner. 
Det är dags att läsa bibeln och få förståelse för att en helig Gud kan man inte närma sig hur som helst. Visst finns nåden där, men då i samklang med ett hjärta som vill lämna sina egna vägar för att följa och vara en Herrens lärjunge. Guds kärlek som vi möter, mitt i vårt eget elände, får oss att vilja förändras. 
 
📌
Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor,
vare sig av er eller av andra.
1 Tess 1:6
📌
 
Som sagt: Det är mycket som ändras, förändras, läggs till, tas bort, hittas på och bortförklaras ...
Men ... det som är avgörande för oss är - om Gud är med oss!
 
/Eleonora💞
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊
 

16. Beshalach – "Förde dem"

Publicerad 2021-01-29 20:35:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

16. Beshalach – "Förde dem"
2 Mos 13:17 - 17:16
 
 Vilket projekt att få ett helt folk på två miljoner att gå åt samma håll samtidigt! Att motivera, inspirera och instruera var grundfundament i hela uppdraget, men utan en tydlig ledare som levde i nära gudsgemenskap med en överlåtelse och kallelse hade allt havererat. Det var mycket som stod på spel och utmaningarna var gång på gång övermäktiga. Men ... det var väl ändå det Gud ville - få visa sin suveräna makt över alla Egyptens gudar samtidigt som han lät sitt folk uppleva en befrielse från slaveri. Men friheten handlar inte om att få göra som man själv vill. Nu är det dags att byta slaveriets herre till att låta Gud bli deras Herre.
 
Vi befinner oss troligtvis kring 1400 år f. Kr. och Gud leder Israels barn på märkliga vägar med hjälp av en molnstod på dagen och en eldstod på natten. Det är Herrens närvaro som är mitt ibland dem. Men nu börjar det bli omvägar att gå, och man vandrade både dag och natt till att börja med. Det blev så kritiskt att man ansåg att folket hade gått vilse och nu blivit instängda i öknen.
Då slår fienden till, Farao och hela den egyptiska krigsapparaten drar ut i strid mot dem!
 
Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. 
Molnstoden som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem,
så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas.
Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten.
Under hela natten kunde inte den ena hären komma in på den andra.
2 Mos 14:19-20
 
Här var Guds närvaro mörker för egyptierna, men ljus för Israels barn. Här möts dom och frälsning.
Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark,
och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.
2 Mos 14:29
 
Vilket mirakel som alla fick vara med om när de går torrskodda genom havet - och man ser hela den egyptiska hären drunkna när vattenmassorna sluter sig efter det att man kommit över till andra sidan.
 
Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.
Alla åt samma andliga mat
och alla drack samma andliga dryck.
De drack ur en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var Kristus.
1 Kor 10:2-4
 
Israels barn identifierade sig med Mose, medans du och jag får identifiera oss med Kristus. Vi blir döpta till Kristus och vårt bröd är Jesus själv och han är det levande vattnet. 
Vilken fantastisk uppenbarelse det måste ha varit för dem, bland det judiska folket på Jesu tid, som började se och förstå hur deras historia nu börjar få sin fullbordade förklaring. Visst hade man hört om att de blivit döpta till Mose, han som var en förebild på Messias, när de gick genom Röda havet, men nu är de döpta till Kristus Jesus - Messias!

Eller vet ni inte att vi alla har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från det döda genom Faderns härlighet.

Rom 6:3 - 4  

Vad som är värdefullt för oss att se och förstå, är att dopet genom nedsänkning är från början en judisk tradition. Man kallade dopgraven för en mikveh, som också kunde ha betydelsen av en livmoder men också en grav. En plats som föder fram livet. Detta var en viktig reningsceremoni för att man skulle kunna komma till templet. Här fanns det ett naturligt uttryck i samband med denna ritual där man sa att man blir ”född på nytt”. Under vattnet kan man inte andas och när man då kommer upp ur vattnet går man från död till liv. 

Och nu talar Jesus om att bli född på nytt!

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag dig:

Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Joh 3:3

 

Så har vi brödet och vinet.

Då sade Jesus till dem:

” Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen,

utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.

Jag är livets bröd …”

Joh 6:32, 35

 

Nu börjar det bli komplicerat för judarna att ta till sig detta, för att inte tala om när förklaringen kring vinet kommer … 

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag er:

Om ni inte äter människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.”

”Tar ni anstöt av det här?”

Efter detta drog sig många av hans  lärjungar tillbaka,

så att de inte längre följde honom.

Joh 6:53, 61, 66

Nu sattes Jesu efterföljare på prov, precis som när Israels barn hade blivit utmanad 1400 år tidigare. Fanns det inte "gravar i Egypten, måste öken bli graven", som är utmaningen att ta emot de löften som Gud gett? Manna - vad är det? Och vattnet - det var ju bittert? Ur allt detta räddade Gud sitt folk, men det fanns mycket för de olika generationerna att lära.

I en gammal judisk tradition talas det om att klippan rullade fram tillsammans med folket på deras vandring. Det låter ju lite mäktigt men följande kan vi läsa:

Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.

Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck.

De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var  Kristus.

1 Kor 10: 2-4

I detta avsnitt får vi även undervisning om hur Herren ser på sabbaten. Lägg märke till att man ännu inte fått ta emot lagtavlorna med de tio budorden utan detta är en del av hela skapelseordningen (1 Mos 2:2f). Vilket pedagogiskt bra sätt man fick lära sig hur det fungerar. Den sjätte dagen skulle man samla manna för två dagar. Om man gjorde det vid andra tillfällen förstördes maten, och den sjunde dagen fanns inget manna att hämta …

 Det finns nog ett och annat för vår tid att återerövra - och hitta välsignelsen i det.

 Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:

 
17. Yitro - ”Jetro”
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 18:1 - 20:26 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

 

15. Bo - "Kom "

Publicerad 2021-01-22 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

15. Bo - "Kom "
2 Mos 10:1 - 13:16 
  
Efter åtskilliga kapitel som beskriver alla dramatiska händelser som utspelats, alltifrån när Gud kallade Abraham fram till att folket nu är påväg att bli en nation, hör vi Guds tilltal om en helt ny tid. Den judiska religiösa almanackan ska nu börja ta form i och med uttåget ur Egypten. 
Och då är det den 1:a nisan.
 
Allt är i detalj beskrivet hur uttåget skall ske. Vad man ska äta, hur man ska vara klädd och vad man ska ta med sig. 
Den 10:e nisan skulle man utse ett lamm som sedan skulle slaktas den 14:e. Därefter skulle man äta osyrat bröd fram till den 21:a nisan. 
Det är värt att lägga märke till att det är en HERRENS högtid, en fest han bjuder in till.
Här ser vi paralleller till berättelsen om Jesu sista dagar. Den 10:e nisan rider Jesus in i Jerusalem och granskas av folket – precis som när man utsåg påskalammet. Jesus korsfästs den 14.e nisan – precis när lammet slaktas. Det syrade brödet lyfts många gånger fram i nya testamentet som synd, och därför behövs synden – det syrade brödet – rensas ut. Här kan man än idag se i Israel hur man bränner alla syrade livsmedel denna dag - den tid när Jesus dog på korset och all synd blev sonad. 
Lammet och brödet är det som vi i vår tid fortfarande behöver ta del av. Lammets blod som renar från all synd samt det osyrade brödet som är obefläckat av denna tidsandans faror och frestelser. 
 
Rensa bort den gamla surdegen
för att ni må vara en ny deg,
eftersom ni är osyrade.
Ty vårt påskalamm har blivit slaktat. 
1 Kor 5:7
 
På samma sätt som israels barn fick stryka blodet på dörrposterna och i tro ta emot Guds nåd och beskydd, får vi del av blodets kraft i vår tro och bekännelse till Jesu död och uppståndelse. 
I och med uttåget börjar en intressant tid med Herrens vårhögtider, men det är här som allt börjar:
 
Den natten skall jag gå fram
genom Egyptens land
och slå allt förstfött i Egypten,
både människor och boskap.
Och över Egyptens alla gudar
skall jag hålla dom.
Jag är HERREN.
2 Mos 12:12
 
Många folkslag har under århundraden försvunnit, men den judiska befolkningen är fortfarande efter flera tusen år ett folk och en nation. Hemligheten till detta är bland annat deras noggrannhet med HERRENS högtider. De för med sig historiska och andliga sanningar som är nödvändiga att ha med sig i en föränderlig tid. Just därför är barnen alltid involverade för att ta emot från den äldre generationen alla historiska berättelser. Under andra templets tid utarbetade man en ritual för en måltid som skulle berätta och illustrera uttåget ur Egypten. Denna måltid kallas för sedermåltid, där ordet seder betyder ordningsföljd. Utifrån denna måltid, som var Jesu sista måltid med sina lärjungar, har vi fått vårt nattvardsfirande.
 
Den natt då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade:
"Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod.
Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
1 Kor 11:23 – 25
 
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus. 
Jer 31:31
 
 Betydelsen av "ett nytt" står för chadasha och behöver inte betyda något helt nytt som aldrig tidigare funnits. Här står det mera för betydelsen att något har förnyats, precis som ordet för måne, chodesh, står för "ny". Ett förnyat förbund där Jesus i förhållande till templet och tempeltjänsten, har uppfyllt buden. 
Precis som för ungefär 3 400 år sedan har blodet ett beskydd och frälsning i sig.
 
Över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. 
Jag är Herren.
Blodet skall för er vara tecken på de hus där ni är ,
ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er.
Ingen straffdom skall drabba er med fördärv,
när jag slår Egyptens land.
2 Mos 12:12-13
 
Alla har ett personligt ansvar – då som nu – att se till att blodet finns på våra hjärtans dörrposter. 
Det är ett förbund som har ingåtts ...
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:
16. Beshalach – "Förde dem"
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 13:17 - 17:16
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

14. Va´era - "Jag uppenbarade mig"

Publicerad 2021-01-16 11:28:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 
2 Mos 6:2 - 9:35
 
Nu börjar det hända! Farao, som ansågs vara gudomlig, och Egyptens alla gudar, kommer upp i konfrontation med en Gud som man inte tidigare mött. Och nu skulle Mose få lära känna Honom och se hans namn till fullo uppenbarat, vilket inte patriarkerna hade fått uppleva. 
 
Jag är HERREN.
För Abraham, Isak och Jakob
visade jag mig som Gud den Allsmäktige,
men under mitt namn HERREN
gjorde jag mig inte känd för dem.
2 Mos 6:2-3
 
 
YHVH är det namn som är översatt till HERREN ( skrivet med kapitäler). Det är nu han kommer att visa sig som den som helgar, frälser, återlöser och väljer ut sin brud. Folket blir förda ut ur Egypten för att bli Guds eget folk som han leder fram till det utlovade landet. 
Men det var inte enkelt eller självklart. Folket ville inte lyssna till Mose för man var otåliga och levde under hårt arbete. Och Mose själv visade sig ha en helt annorlunda relation till Gud är hans företrädare, Abraham, Isak och Jakob. Inför Gud argumenterar, klagar och protesterar Mose - och han är den som bibeln säger fick se HERRENS ansikte. 
När de olika plågorna började manifesters hamnade man mitt i eländet. Det började med att allt vatten blev till blod för att fortsätta med nästa plåga med paddor som kom över hela landet. Jodå, landets magiker kunde också utföra dessa mirakler. Det märkliga är ändå att de spädde på alla plågor och inte försökte avsluta det. 
I den hebreiska texten står det om "en padda", och skriftlärda har funderat över detta och tror att det var till antalet en padda där andra paddor sedan kom ut ur dess mun. Det ska visst finnas en sorts padda som har den egenskapen och då är det intressant med en parallell i Uppenbarelseboken:
 
Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap
och ur den falske profetens mun
kom ut tre orena andar som liknade paddor.
2 Mos 16:13
 
Den andliga världen i dåtid och framtid med ständiga konfrontationer. 
 
Så kom myggen ... Och Israels folk fick återigen uppleva hur Faraos förhärdade hjärta orsakade förskräckelse och lidande. Det här såg inte bra ut och folket led, men Mose fortsatte ...
Budskapet var klart och tydligt: Släpp mitt folk!
Om Farao nu skulle lyckas med sin vägran så skulle inte Guds löften kunna gå i uppfyllelse, men HERREN talar och Mose handlar. 
 
Vid fjärde plågan händer det! Det ska bli åtskillnad mellan folkslagen.
 
Men på den dagen skall jag göra ett undantag
för landet Gosen där mitt folk bor ...
Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt.
2 Mos 8:22, 23
 
Här får nu Israels folk se vem deras Gud är. Hans kraft, nåd och omsorg blir fullt uppenbarad. Vad som händer i varje plåga är att man kommer upp emot de Egyptiska avgudarna i en konfrontation. Nilen hade sin gud, paddorna likaså och även alla andra plågor representeras av deras gudar - de tio plågorna.
 
I detta veckoavsnitt finns ett par intressanta versar som rabbiner har utgått ifrån när man sammanställde ordningen för påskmåltiden, som Gud uppmanade man skulle fira  år efter år när man kommit in i löfteslandet:
 
Jag är HERREN.
Jag skall föra er ut ur tvångsarbetet hos egyptierna
och rädda er från slaveriet under dem
och jag skall återlösa er med uträckt arm
och genom stora straffdomar.
Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud,
han som för er ut från slavarbete hos egyptierna. 
2 Mos 6:6-7
 
Här finns de fyra bägarna som skall drickas under påskmåltiden:
1. Helgelsens bägare som symboliserar när de skall föras ut.
2. Frälsningens bägare när de räddas.
3. Återlösningens bägare är försoningen
4. Erkännandes bägare är när Gud tar dem som sitt folk.
 
Gud har börjat sin räddningsplan och gör skillnad på folken genom den helgelse som man går igenom. Man blir räddade och återlösta, och här är vi framme vid den tredje bägare som omtalas när Jesus hade sin sista måltid med lärjungarna.
 
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."
Luk 22:20
 
 Den sista bägare representerar "bröllopsfesten" vid Sinai.
"Ta er" i v.7, har betydelsen att man tar sig en hustru. Gud befriar sin brud och för henne ut i frihet. Den slutliga bröllopsfesten har vi att se fram emot en dag.
 
Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.
Upp 19:9
 
 Romarbrevet talar om hur vi hedningar får bli inympade i det ädla olivträdet (Rom 11). Gud har inte bytt bort sin brud (ersättningsteologi) och inte heller har han "två fruar". Vi är alla delaktiga i förbundet med Gud genom Jesus. 
Messias kommer tillbaka och hämtar sin brud ....
Och vi är framme vid sista bägaren.
 
15. Bo - "Kom " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 10:1 - 13:16 
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

13. Shmot - "Namnen"

Publicerad 2021-01-08 19:49:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

13. Shmot  - "Namnen" 
2 Mos 1:1 - 6:1
 
 
Nu kliver vi in i Exodus, 2:a Moseboken, och då även 400 år framåt i tiden. Händelserna kring patriarkerna ligger ca. 2000 år f. Kr. och nu är vi då alltså framme vid ca. 1400 år f. Kr. Det har varit en tyst period, precis som mellan nya och gamla testamentet - och då också på 400 år.
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan 2:a Mosebok och psaltarpsalmerna 42- 72, "Folket som fördärvat och sedan återupprättat". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Påskalammet". Vi ser även hur Gud uppenbarar sig som återlösaren som för folket ut ur slaveri. 
 
Från slaveri till frihet, från individer till nation, från okunnighet till Torahn, och från att ha upplevt Gud långt borta - in i Guds närvaro. 
 
Vi går från en enskild människa - Abraham - till hans son Isak och barnbarnet Jakob. Vi kommer till Jakobs stora familj, som blir ett folk med olika stammar, för att nu komma vidare och bli en nation. Det var 70 personer som flyttade ner till Egypten för att nu 400 år senare vara ett folk på ca. två miljoner. 
 
Vi har här boken som visar Guds kraft genom uttåget ur Egypten. I lagen som de får del av ser vi Guds helighet och i förbundet som upprättas finns hans nåd. Vi ser hur folket kommer ut i frihet och hur man får vägledning och gemenskap. Allt detta till Guds eget folk. 
I detta avsnitt får vi se hur Mose blir den man som skulle vara med och befria sitt folk.
Allt började med att Farao gav order om att alla gossebarn bland Israels folk skulle dödas, men han räddades och hamnade under märkliga omständigheter mitt i Faraos palats där han bodde till han var 40 år. Efter ett misslyckat försök att hjälpa sitt eget folk fick han lov att fly ut i öknen till Midjans land. Och så går ytterligare 40 år där han är främling i ett främmande land.
I arbetet som fåraherde möter Gud honom i den brinnande busken och drömmen och uppdraget väcks till liv återigen. Nu är det dags för honom, mannen som är en del av folket men aldrig levt med dem.
Så märkligt upplägg för en man som skall bli ledare för en ny nation - prinsen och fåraherden. Men uppdraget krävde svar på att förstå vem han själv, folket och fienden var - och vem Gud är!
 
I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.
Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk
än att en kort tid leva i syndig njutning.
Hebr 11:24-25
 
På samma berg som han mött Gud i den brinnande busken, kommer han att få föra en hel nation till Guds berg, Sinai. Och här kommer han in i en repetition av sina 40 år i öknen, men nu med sitt eget folk och tillsammans med Gud. 
Men allt har ett pris ...
 
I historiens början möter vi bl.a. de modiga barnmorskorna och familjerna som vågar trotsa den Egyptiske kungen, för det gäller att vara lojal mot rätt överhet.
Så kan det även vara - och bli - för oss i vår tid, där vi behöver stå för det goda i en ond värld. Men syftet med allt är att vi får se Guds makt att rädda sitt folk.
Som sagt: Allt har ett pris!
I det gudsmöte som Mose hade på berget presenterar sig Gud för honom:
 
Gud sade till Mose:
"Jag är den Jag är."
Och han sade vidare:
"Så skall du säga till Israels barn:
Jag Är har sänt mig till er."
2 Mos 3:14
 
Detta är ett avsnitt som kan vara svårt att översätta men har även betydelserna "Jag kommer att vara, vad Jag kommer att vara" eller t.ex. "Jag är Den som kommer att vara".
Det är tidlöst och evigt - och samma uttryck som Jesus använder inför sina lärjungar.
 
Eftersom man inte uttalat Guds namn YHVH i dagligt tal (endast översteprästerna gjorde det en gång per år på Yom Kippur och har inte heller gjorts långt före Jesu tid vilket gör att man inte heller känner till det "rätta" uttalet), används istället Adonai (Herren) eller Hashem (Namnet) som är de omskrivna hebreiska Gudsnamnen. När vi ser HERREN stavas med kapitäler (vilket Bibel 2000 inte använder), betyder det att den hebreiska texten använder Guds personliga namn. 
 
I den kallelse som Mose får från Gud ställer både han själv och Gud en fråga:
 
Mose svarade:
"Men om de inte tror mig
och inte lyssnar på mina ord utan säger:
HERREN har inte uppenbarat sig för dig?"
Då sade HERREN till honom:
"Vad är det du har i handen?"
Han svarade: "En stav."
...
"Du skall ta den här staven i handen,
och med den skall du göra dina tecken."
2 Mos 4: 1-3, 17
 
Det som en gång var Mose arbetsredskap, blev nu en andlig kraft att rädda sitt folk, genom att visa Guds makt övet Egyptens alla gudar. 
Men det var inte längre Mose stav ...
 
... och vände tillbaka till Egyptens land. 
Och Mose tog Guds stav i handen.
2 Mos 4:20
 
Det som är vårt liv och vår vardag kan, som för likt Mose, bli en andlig konfrontation med Guds kraft involverad. 
Människor kallas ut ur slaveriet, till kunskap om vem Gud är. Där finns frihet och gemenskap
- ett heligt liv i Guds närvaro.
 
 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 6:2 - 9:35
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

12. Vayechi - "Han levde"

Publicerad 2021-01-01 14:03:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

12. Vayechi - "Han levde"
1 Mos 47:28 - 50:26
 
Bibeln är en märklig bok - och fascinerande! Berättelserna har egna berättelser inne i sig, och den fysiska världen har andliga dimensioner. Allt på samma gång! Men ibland "ser vi inte skogen för alla träd".
 
Vi ser hur Jakobs namn växelvis används som Israel. Det namn han fick från sin far och det namn som Gud gav honom. Det fysiska och det andliga. Men Israel står även för hans avkomma, Israels barn. 
Efter 22 år får Jakob veta att hans son Josef lever och då händer något med Jakob. Det står att han får liv (chai) vilket gjorde att tiden i Egypten blev mycket speciell och glädjefylld för honom.
Jakob levde (chai) i Egypten, men folket, Israel, de bodde (yashav) i landet. Det är alltså skillnad på att leva och att bo. 
 
Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten ...
Jakob levde sjutton år i Egypten ...
1 Mos 47:28.29
 
För oss är det en slående parallell. Vi "bor" i denna värld, men vår ande "lever" i en andlig värld i väntan på vårt löftesland. 
 
Jakob förstår att hans tid börjar gå mot sitt slut. Han har gjort sina förberedelser och ska nu se till att allt blir enligt planerna. Gravplatsen, landet, uppdraget, ledarskapet ...
Men likt sina förfäder blir det omvänt på ett och annat. Naturliga och traditionella ordningar sätts återigen ur spel när Jakob ska välsigna Josefs två söner Efraim och Manasse.
Isak fick välsignelsen ett par generationer tidigare och ersatte Abrahams förstfödde son Ismael. Jakob lurade till sig välsignelsen, som märkligt nog ändå var ämnad för honom. Josefs bröder fick ge utrymme och position till Josef. Och nu kommer Josefs söner Efraim och Manasse till Jakob på hans dödsbädd för att bli välsignade, pojkar till en hednisk mor, vars morfar var en avgudapräst.
Och nu händer något märkligt! Han tar dessa pojkar, som nu bör vara i 20-25 års ålder, i sitt knä och enligt en ceremoni från antikens tid adopterar han dessa pojkar. De blir adopterade in bland bröderna, in bland Israels barn - och Josef, genom sina söner, får en dubbel arvslott av landet. 
 
Nu var det dags för Jakob att välsigna alla sina söner. Men när han har Efraim och Manasse framför sig lägger han händerna i kors, och Josef inser situationens allvar och protesterar. Men Jakob vet vad han gör. Den yngre, Efraim, ska bli större än den äldre, Manasse - och historien upprepar sig ...
Vi ser också hur Rubens och de äldre brödernas position ändras. Nu är det Juda som får uppdraget att vara ledare och en tydlig messiansk profetia kommer över hans liv.
 
Juda, dig skall dina bröde prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
Ett ungt lejon är Juda ...
Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken blir honom lydiga ...
1 Mos 49:8-12
 
Josef var Jakob och Rakels förstfödde son, medans Jakob och Leas förstfödde son var Ruben, men även han, Simeon och Levi blir åsidosatta. De hade var och en på olika sätt missbrukat sin rätt. Nu stod Juda på tur - han som lät sätta sitt eget liv på spel för att rädda sin yngre bror. 
 
Juda, blir nu den blodslinje som Messias föds utifrån och får nu del av tronen. Josef, vår stora förebild och exempel på Messias, får en dubbel arvslott av landet genom sina "bröder" Efraim och Manasse.
 
Och Jakob kallade sina söner till sig och sade:
"Kom hit till mig så skall jag tala om
vad som skall hända er i kommande dagar."
1 Mos 49:1
 
"Kommande dagar" kan även översättas "Sista dagar". Vad kan mera finnas i berättelsens berättelse än Messias tron och arvslott?
 
Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder
och en av hans ättlingar blev furste,
men förstfödslorätten blev ändå Josefs. 
1 Krön 5:2
 
Josef (som fick förstfödslorätten) vars söner, Manasse och Efraim, som var från ett hedniskt sammanhang, blev adopterad in i Israel med samma rättigheter som de övriga bröderna. De fick kliva in i nya identiteter efter att aldrig tidigare ha mött sina bröder. De som fått namnen som betyder "glömska" och "fruktsam" får nu lära känna sina bröder, vilka nu även fått möta och känner igen sin bror Josef. 
 
Är det här vi står och väger i vår tid? Vi har börjar se hur ersättningsteologin inte längre håller utirfån vad Guds Ord säger. 
Hedningarna som blivit inympade/adopterade in i familjen ...
Som glömde bort fadershuset ...
Men ändå på något märkligt sätt fått del av välsignelsen och varit fruktsam ...
Är det "vi" som får möta "bröderna" och de känner igen sin bror - tillslut ...
 
 
Så avslutar vi denna bok, Genesis med rabbinernas tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Genesis och börjar nu i Exodus.
 
 13. Shmot  - "Namnen" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 1:1 - 6:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela