inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

En väg till "Shabbat Shalom"

Publicerad 2014-01-24 18:57:00 i Allmänt, B1, B4, Högtider,

Jag hörde på TV om en trend som man kallar för "Storytelling", vid inköp av inredningsprodukter. Något av ett "anti" till alla streamade inredningsdetaljer från de stora varuhusen och inredningsbutikerna.
Visst rycks man väl med i detta emellanåt men jag upptäcker ändå mer och mer vad som håller i längden.
Ett hem för mig är fyllt av föremål som man kan berätta om och minnas.
 
På ett skåp i vardagsrummet har jag ett antal koskällor från min mammas föräldrahem. Hon berättade ofta om hur det var att gå i skogen och leta rätt på familjen kor. 
Men så har jag blandat in det med våra judiska föremål. En salig blandning ;)
I ett annat skåp finns min brudkrona. För mig var det självklart att få ha kvar något från bröllopet. Många sparar sin brudklänning, men för mig var det brudkronan som var viktig. Nu är det snart 28 år sedan.. ;)
Så har jag en lite potta på skrivbordet som jag fick i present av en av mina närmsta vänner. 
Jag var 16 år, och den hänger fortfarande med. Eva, jag tänker på dig nästan varje gång jag ser den :)
Jag har skrivit under den: "På 16-årsdagen av Eva". Sådant vill man inte glömma.
 
Redan i tonåren började jag samla skedar från olika länder och platser som jag reste till (bl.a. tillsammans med Eva). Ett enkelt sätt att minnas det man upplevt och vart med om. Periodvis har jag använt dem när vi haft gäster och jag dukat upp till kaffe.
Perfekt sätt att få igång ett samtal - speciellt om man inte känner gästerna så väl.
 
När vi bodde i Israel var skedarna något jag ofta använde.
Hela tiden fick vi jobba på att lära känna nya människor i landet. Vi hade inga vänner och barnen hade inga vänner...
 
Och vad gör man då??
 
Jag bjöd hem barn och föräldrar på bl.a. barnkalas. Ordnade en liten julfest. Träffade några svenskar i parken som vi bjöd med hem, försökte få in barnen på olika aktiviteter och försökte hela tiden förstå hur detta märkliga samhälle fungerade. 
Det var inte lätt. Språket var ofta ett hinder och högtider och traditioner gav oss ett utanförskap.
Men, JAG FORTSATTE!
 
Nu när jag tittar i backspegeln ser jag hur värdefull den tiden var, och vad den gjorde med mig och min familj.
Man kan inte sätta sig ner och bara  känna sig ensam.
Man kan inte bara skylla på omständigheter.
Man kan faktiskt se till att det blir en förändring!
 
Vi kan titta på många företeelser från utsidan men inser kanske inte att det krävs ett arbete, en insats. 
Många av våra vänner tyckte det var fantastiskt att vi fick bo i Israel, men för mig var det arbete. Hårt arbete.
Det är stor skillnad att vara turist mot att se till att få vardagen att fungera i ett helt nytt land.
 
Relationer kräver omvårdnad. 
Familj behöver tid.
Hemmet ska ses över för att vara en välkomnande plats.
 
Va nu inte lat och tro att allt bara fixar sig hur som hellst.
Vi måste lära oss att organisera, planera och vara focuserade.
Hoppa över cafeet och en film emellanåt, för att ta tid att skapa det du längtar efter därhemma.
Det fantastiska som då infinner sig är lugnet.
Allt är förberett för vila.
 
I Hebreerbrevet kap 4: 1-11 nämns ordet vila 17 gånger! Det talas om en vila som väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen. 
Det finns en plats där vi kan vila tillsammans med Gud!
 
Den som börjar tro på Jesus Kristus och får tillhöra Guds folk
får uppleva en evig vilodag tillsammans med Gud.
Den människan som når fram till den vilan
har utfört det arbete hon fick av Gud.
Hon kan vila precis som Gud vilade
då han var färdig med skapelsen.
Hebr. 4: 9-10
 
Och så kommer helgen:
Shabbat Shalom!
 
/Eleonora
 
 
 
 

Han lyfte på hatten...

Publicerad 2014-01-21 21:07:00 i Allmänt, B1, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Häromdagen.. (var är mitt rättstavningsprogram i bloggen, hur gör man? Är det ett ord eller tre??).. här om dagen skrev jag om att bjuda hem gäster. Nu har jag tänkt vidare på detta och även sett endel intressanta Bibelord.
  • Var gästfria mot varandra utan att klaga 1Petr 4:9
  • Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det  Hebr13:2
  • Var ivriga att visa gästfrihet Rom 12:13
Tänk vad glömska, klagan och brist på iver och engagemang kan ställa till det för oss. Det vore ju förskräckligt att missa ett gudomligt möte! 
(en vacker vinterbild på grannens grind)
 
Det verkar som om gemenskapen och våra samtal med varandra är viktiga. Men vi måste inse att det ibland kan kosta på endel. Därför får vi inte glömma bort varandra. Det är ju så lätt att bli självupptagen med "jag, mig och mitt".
 
Dessa ord behöver nu inte bara vara ett möte i hemmet.
Stanna till och prata med människor du möter.
Mer och mer ser jag hur osäkra människor är. Ska man hälsa eller låtsas som om ingen finns i ens närhet?
Mobilerna ställer till det. Den vardagliga kontakten med de människor vi möter i bussen, på affären eller ute på vår promenad, är på väg att försvinna mer och mer.
 
För ett par år sedan mötte jag en äldre herre när jag var ute på min dagliga promenad. Han hade åkt buss ut till oss på landet, för att göra ett besök i en av sommarstugorna i området. Så kom han gående i sin rock och med hatt på huvudet. 
När vi möttes på vår grusväg stannade han upp, lyfte på hatten och sa: "Godmiddag!"
Oj, vilket möte, det glömmer jag aldrig!
Jag kände mig så viktig, betydelsefull och hedrad i detta möte - trots gympaskor och allt.
 
I vår tid har många svårt att möta en förbipasserare med blicken. En kvinna blev till och med anmäld av en annan kvinna, som kände sig olustig över att hon hejade på henne i joggingspåret.
Hur knäppt kan det bli??!
 
När vi möts, visst hejar vi på varandra? Men... jag har ett problem. Jag glömmer namn väldigt lätt och ibland även utseenden. Du kan kanske föreställa dig hur det då är att vara lärare ;) Men placeringslistor i klassrummet är bra att ha. För mig och för mina elever ;)
 
Jag vill att gästfrihet ska vara något jag får utveckla dagligen. Det finns så mycket spännande i varje människa att få del av.
Se människor 
Lyssna på människor
Tala till människor
- livs levande!
 
 

Lyssna till lite nostalgi, men ändå så bra, Evie "Home": Klicka här
 
/Eleonora
 
 
 

Because I´m worth it!

Publicerad 2014-01-15 14:01:00 i Allmänt, B1,

-Because I´m worth it!
-Ja, absolut, förstår du detta?
Vi tar det från början... ;)
 
Jag tror vi alla vill hinna med så mycket mera än vad vi gör. Vi pressar in ett och annat i vårt tidsschema och inser emellanåt, eller hela tiden, att vi inte fixar allt vi planerat.  Vi försöker prioritera våra uppgifter och uppdrag, och så kommer frustrationen tassande och väser i vårt öra hur värdelösa vi är. För att inte tala om att man ska hinna träna också, en promenad eller ett gympass.
 
MÅSTE - med stora bokstäver!
 
En dag när jag var ute och gick och gjorde ett av dessa "MÅSTEN", insåg jag att jag kan tänka annorlunda.
 
 
Detta gör jag för att jag är värd detta! Jag är värd att få vara ute och gå när snön knarrar under skorna. Se alla spår i snön från rådjur, fåglar och någon räv. Eller i mörkret, tidigt på morgonen innan dagen gryr, höra hur grenar knakar i skogen när något djur ger sig iväg längre in i skogen. Även om det är lite tröttsamt ibland...
 
Här kan jag sortera tankar och känna att jag laddar batterierna. Veta att jag är värd detta - något jag vill prioritera.
 
Inte blir det sämre hellre av att veta, att bästa platsen att kläcka ideer är på promenaden, 31%, men bara 7% på jobbet... ;)
 
Kära vän: Ta en promenad - because you are worth it!
 
Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård,
så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
Höga Visan 4:16
 
/Eleonora
 
Ps. Visst är det märkligt att vi oftast tar till detta uttryck, för att tillåta oss en bakelse eller chokladkaka - because I´m worth it.  Nu gäller andra "bullar" ;) Ds.
 
Och här kommer lite bilder från dagens underbara promenad:
 
Nästan att man vill slänga sig i snön och göra änglar :)))))
 
 

Tankar och känslor som inte riktigt vill matcha

Publicerad 2014-01-11 22:43:00 i Allmänt, B1,

Nu är det är några dagar sedan jag skrev. Jag har längtat till min lilla skrivarhörna i mitt ljusblåa rum som jag inrett för att trivas i mitt skapande av texter och musik.
Ideerna har flödat, ikapp med olika tankar, åsikter och händelser, om vad jag skulle skriva om, när jag skulle få lite tid över. Men nu sitter jag här på lördagkvällen, den kväll som ska vara fylld av glädje, underhållning och god mat, och jag har tankar och känslor som inte riktigt vill matcha det hela...
 
Den mysiga julen har jag just städat undan - och lite så kanske jag också kan beskriva min egen känsla. 
 
Julgardinerna ska plockas ner, julkrubban bort och juldukarna ska tvättas...
Happy New Year!
Lilla Jesusbarnet som hade blont hår i början. Jag tog lite vattenfärg och fixade åtminstone det lite brunt ;)
Dags för juldukarna att åka in i tvättmaskinen.
 
Livet är inte perfekt - än hur mycket vi vill det och än hur mycket vi jobbar för att få det att bli så. 
 
Pecis som med julgardinerna. Helt plötsligt fungerar det inte längre med "Merry Christmas". Ja, förstås om vi satsar på nästa jul, men det känns lite trist. Då blir det lite svårare att komma med "Glad Påsk" och "Trevlig midsommar".
Gardinerna ska ner!
 
Så var det det lilla Jesusbarnet med guldfärgat hår, made in China.
Än hur fint och gulligt det är - så passar det inte in! Här har vi nog en kines som uppfattat saken lite fel...
Det finns saker och ting som aldrig kan accepteras än hur vi försöker fixa och trixa till det hela. 
Rätt är rätt och fel är fel! 
 
Och så juldukarna med kaffefläckar...
Det har varit underbart att träffa vänner och släktingar under julen. Mycket folk, mycket mat, efterrätter och fika. Dukarna ska in i tvättmaskin, strykas och / eller manglas för att vara fina till nästa jul. 
Sådant kan man inte vänta med, och skylla på att det är ett helt år till dess vi ska använda dem igen. 
 
Men allt detta är en normal procedur år efter år, jul efter jul.
Blandade känslor. Vill ha jul - vill INTE ha julen kvar.
 
Livet är faktiskt ganska likt "Ut med julen".
 
  • Det här med julgardinerna: Vi kommer till skeenden i livet där vi inte längre kan behålla det som kändes så självklart och naturligt. Ny årstid och mognad i våra liv accepterar inte vissa uttryck, olater (ovanor) o.dyl.
  • Jesusbarnets guldfärgade hår: Vissa saker är faktiskt helt FEL! Inse detta och gör något åt det. Accepterar du det du vet är fel, är du snart illa ute. 
  • ..och tillsist juldukarna: När något gick överstyr och det blev lite fel, gör något åt saken - omedelbart! Vänta inte. Fläckarna blir svårare med tiden att få bort. 
Och vad var det för tankar och känslor jag nu har som inte riktigt vill vara på topp?
Jag är nog precis som du är.
Ett och annat i livet rycker och sliter i oss. Omständigheter och människor som går åt olika håll. Svårt att uppfatta vad som händer. Osäker på hur man ska hantera situationer. Trött, ledsen, arg, besviken, frustrerad..
 
Men så kommer orden: Se bara till att DU följer mig...
Jesus säger det om och om igen: Följ mig! 
Det handlar inte om att följa människor, tidstrender, åsikter, traditioner eller sina egna ideer eller känslor.
Det handlar om att följa han som är vägen, sanningen och livet.
 
 
"Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Joh. 14:6
 
Det här går inte att kompromissa om. 
Här hittar vi livet - än hur omständigheter ser ut runt om oss.
 
När vi har vägen innom oss då kan vi inte gå vilse!!!
 
Yehhh - Halleluja!!  :))))))
 
/Eleonora
 
Ps. Men jag har faktiskt satt upp nya gardiner ;) Det är en krona på dem. 
Jag inser att det finns något gott som väntar på den som är villig till förändring :) Ds.
 
 
 
 

Dags att sätta punkt!

Publicerad 2013-12-29 21:43:00 i Allmänt, B1,

Året är snart slut och chokladen likaså...
Inte en enda bit finns kvar :(  ..men så här fin var asken när vi började.
 
Ja, snart är alltså året slut och vi ska sätta punkt. 
 
Detta med att sätta punkt är faktiskt något väldigt viktigt om vi nu först tittar på skriven text.
En punkt ger oss tid att hämta andan inför nästa mening eller nästa stycke. Det kan även handla om ett nytt kapitel eller ännu större - en ny bok.
 
Ibland få jag som kemilärare läsa en del texter som eleverna skrivit. Oj vad det kan bli rörigt! Jag hör våra svenska lärare också klaga på att en del elever inte ens har koll på när man ska ha stor bokstav i en text, och även när kommatecken och punkt skall sättas ut (och jag gör nog ett och annat fel jag också ;)).
Och sedan har vi de som skriker ut sitt budskap med enbart stora bokstäver. HÖR MIG, SE MIG - JAG HAR NÅGOT JAG VILL SÄGA! Tyvärr alltför ofta i sociala medier.
Jag orkar knappt läsa en sådan text. Det är så onyanserat, svårt och krångligt att läsa.
Jag har en vacker liten bok som jag fått från min mor. Den är tryckt 1891 och är ett autografalbum.
Vackra sirliga namnteckningar finns i boken. 
 
För en tid sedan skulle mina elever fylla i ett formulär, och skriva under det med sin namnteckning. "Vad är en namnteckning för något fröken..?"
En vacker konst påväg bort från vår unga generation. Men jag minns hur jag tränade på min namnteckning. Min första bokstav "E" snirklade jag till, nästan som en G-klav. Ohhh vad stolt jag var :)..
 
Men tillbaka till det här med att sätta punkt.
 
Sista tiden har jag mött en del människor som kämpar med problemet hur man sätter ut punkter.
Och nu menar jag - i livet.
Man känner igen några av dem. Det finns en stress, oro, bitterhet, misstänksamhet eller annan negativ kraft, som håller tillbaka ett naturligt utflöda av liv, glädje och tillfredsställelse. Punkten finns inte där , och man får inte möjlighet att hämta andan. Stor och liten bokstav finns inte med och nyanserna i livet rör ihop allt, till bara stora skrikande bokstäver.
 
Känner du igen dig?
 
Kanske är det dags för dig att verkligen sätta punkt för ett och annat i tillvaron. Lära dig att förlåta eller att ge förlåtelse. "Ja, men du förstår inte... det är inte så enkelt som du tror..."
Jaha, och vad är det som ger dig en egen gräddfil, att hålla saker och ting emot andra? Alla möter vi galna saker i livet , men hur hanterar vi det hela? 
Eller är det kanske så att du vill bli ett offer...?
 
Ja, nu tog jag i, MEN jag vet att det är nödvändigt!
När vi vandrar i ljuset kan vi lätt ta emot förlåtelse och även ge förlåtelse. 
 
En av mina bekanta ringde häromdagen och var så glad. På ett enkelt och okomplicerat sätt hade han tagit emot ett förlåt. Vet du vad som hände? Han blev fullständigt fri efter ca 25 år av ältande i en rörig problematik.
 
Vad var det Jesus sa på korset? 
 
"Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör."
Lukas 23:34
Här är en bild från autografboken.
 
Dags att komma fram ur den mörka vrån.
Det är så du kan kan börja hjälpa dig själv - och Gud skall hjälpa dig!
Om du vill reda ut det innan året är slut har du nu någon dag till på dig.
"Just do it!"
Kanske måste du förlåta dig själv också..
 
Framtiden är ljus och underbar om vi lär oss, att ingenting är och kommer aldrig att bli perfekt.
Det viktiga är hur jag möter livets omständigheter.
 
"Hjelp dig sjelf,
och Gud skall
hjelpa dig!"
 
/Eleonora

Senior - vad menar ni?!! JAG…?

Publicerad 2013-11-21 09:07:00 i Allmänt, B1, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Egentligen vill jag inte skriva om detta - för det är lite pinsamt. Eller rättare sagt är det väl sant, men jag har svårt att förlika mig med detta.
Hur som hellst - UT MED SPRÅKET ELEONORA!
 
Jag har blivit SENIOR!
Vaaaa....?????
 
Jag har vänt och vridit på detta - om jag ska skriva om det eller inte. But, here we go... ;)
 
För ett par veckor sedan kom en liten tidning i min brevlåda. Jag såg på en gång att det inte var någon vanlig reklamtidning och tänkte att den har nog kommit i fel brevlåda. Så tittade jag på baksidan och såg att den var adresserad till mig.
"Extra SMART - medlemstidning för Sveriges Seniorer"
Jag inser att det är något jag missat. Något jag inte känner till om min ålder. Jag har tydligen gått och blivit senior, 55 år! Reklammakarna på nätet vet det också, så det är bara att gilla läget.
 
Jag hade fyllt år en månad tidigare, och hade ett litet enkelt kalas med några vänner. Och nu kommer frågan: Skulle jag ha slagit på stort, firat rejält och basunerat ut detta? Det är ju så man gör när man uppnår viktiga åldrar. 
Min yngste son t.ex, fyller 18 år om en månad. Han har bjudit 65 ( ! ) kompisar hem till oss.
 
Jag bläddrar i tidningen och ser erbjudandet om medlemskap, och ett seniorkort som ger rabatter hos ca. 100 företag. Och inbjudan till roliga tävlingar...
... och det finns visst semesterlägenheter att hyra - utan trappor. 
 
Något verkar inte vara rätt synkroniserat med den tid vi lever i. I min ålder börjar utgifterna minska. Barnen flyttar hemifrån och vi har förhoppningsvis klättrat uppåt på lönestegen. Många ser vår generation som konsumtionsstarka och beredda att satsa på ett och annat.  
Men när erbjudanden om billigare bil, el, försäkringar, sängar och telefoni kommer, önskar jag liknande tidning till mina söner som nyligen bildat familj. Jag minns med fasa alla utgifter på än det ena och än det andra, som kom när familjen växte. Jo visst, om tio år är tidningen välkommen, men man får väl hoppas att det finns lite pension kvar för oss 50- och 60-talister att dela på då.
 
Men tillbaka till detta med åldrar. 
Olika åldrar ger möjligheter, begränsningar, skyldigheter.
Straffmyndig, möjlighet att ta körkort, adoptera, gå i pension o.s.v.
 
För många år sedan bodde vi som familj i Israel och då fick man bekanta sig med deras traditioner. Jag kommer att dela mina dagboksanteckningar från den tiden till våren.
Inom judendomen firar men Bar mitsva för pojkar vid 13 års ålder och Bat mitsva för flickor vid 12 års ålder. Då är det fest och man firar. Man har blivit undervisad i de heliga skrifterna och man anses då som religiöst myndiga.
Jo, just det! 
Att ta ansvar för sitt eget andliga liv. 
I vår kultur blir man tonåring... Behöver jag säga mera?
 
När jag nu ser på mitt liv kan jag inte låta bli att känna att: MIN TID ÄR NU!
 
Jag blir uppmuntrad av att läsa om Abraham, Sara, Kaleb, Elisabet och så många flera som av en eller annan anledning var uträknad i sin tid, men Gud hade planerat något mera för dem alla.
Här kommer några riktigt bra bibelord om ålder. Om du är som jag, så kommer du att bli uppmuntrad.
 
Visst kommer visdom med åren och förstånd av ett långt liv,
men all sann visdom och kraft tillhör Gud.
Det är bara han som verkligen vet.
Job 12:12
 
Till och med när de blir gamla ska de bära frukt och vara gröna och friska.
Det visar att Herren är trofast och håller sina löften. 
Ps. 92:15
 
Och om den idoga hustrun står det:
"Hon är inte rädd för ålderdomen"
Ords.31:25
 
Och ett annat gott råd i tider av antirynkkrämer:
Wow!! 
Jag är glad, glad glad, för jag har lätt till leenden och skratt. :)))))
 
Smile, Jesus loves you!
/Eleonora
 
Ps. Jag antar att du är över 13 år. Glöm inte att ta ansvar för ditt andliga liv ;)) Ds.
 
 
 
 
 

När sorgen sätter sig i kropp och själ - Alla Helgons dag

Publicerad 2013-11-02 18:47:00 i Allmänt, B1, Hem och trädgård, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Dagen började med en promenad i skogen. Jag tog med en sekatör och plastpåse, för att få med lite material till en höstdekoration vid ytterdörren. 
Granris, kottar, nypon och en kvist med mossa på, var det jag kom hem med. Och så här blev det:
Först Halloween, sedan Allhelgonadagen och så idag, Alla Helgons dag.
 
Vilken blandning av galenskap och allvar. Man får en känsla av att vi har svårt i vår tid att möta livets verkligheter utan att skämta bort ett och annat. Men Buttericks var visst de som introducerade den anglosaxiska halloween-traditionen i Sverige på 80-talet, och sida vid sida säljs nu skelett och gravljus.
 
Men i ensamhetens kammare kommer livets allvar ifatt, med ångest och gråt. Mycket stängs inne i våra själar som aldrig fick ett utlopp. Det härjar runt där inne och försöker finna en väg till bekräftelse och att bli synliggjord, men smärta i kropp och själ blir dess boning och uttrycksätt.
 
Det tog mig nästan 40 år att förstå vad obearbetad sorg hade satt för spår i mig. 
 
Jag ligger som 10-åring och läser "Fem på mystiska heden". Jag hade just kommit hem från sommarens simskola och lunchen var avklarad. Så händer det...
I ett nu, är min pappa borta.
Jag kan inte minnas att jag blev sedd och uppmärksammad i sorgen. Det enda jag kommer ihåg är orden "Vi fortsätter som om inget har hänt..."
Jo, ett märkligt minne till har jag.
Jag var ute och lekte, säkert många veckor senare, när jag inser att jag tagit på mig en röd tröja. Då fick jag brottom! Snabbt in för att byta kläder. Det gäller att inte göra fel...
 
Vilka praktexempel på hur man paketerar in sorg i kropp och själ!
  • Glöm bort det hela.
  • Se till att du är duktig.
  • Låt det se fint ut på ytan.
  • Var inte till besvär.
Tillsammans med Jesus gick jag vägen tillbaka till barndomen. Där började ett helande, för i den andliga världen finns inte tid och rum. 
 
Från Ann-Marie, en nära vän, fick jag ordet :
"För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig."
Ps.142:8
 
Idag ser jag tillbaka och vet att Jesus varit där - före mig i sorgen. 
 
Någon har sagt:
"Det är inte självklart att vi tar oss tid att sörja, men man kan inte fly sorgeprocessen. Förr eller senare kommer den ifatt som en obetald räkning."
 
Idag tar vi oss tid - tid att sörja - för det som vi inte tidigare tagit oss tid till.
I morgon är det söndag och då får vi vila.
 
Behöver jag säga, att jag aldrig läste ut Fem-boken...?
Men, när jag nu tänker efter, kanske jag ska göra det ;)
 
No problems!!
 
Och till mina kära föräldrar Gustav och Tyra vill jag säga:
TACK!
Ni visade mig, hjälpte mig och tränade mig in i det viktigaste man kan ge sitt barn. En Gudstro och en relation med Jesus!
Det vill jag att mina barn ska kunna säga om mig också - en dag.
 
/Eleonora
 
Ps. Igår när jag letade en sång med Ewie  hittade jag den här istället. En sång för en dag som denna.
http://www.youtube.com/watch?v=hU5B0R-fBOY    Ds.
 
"Se" säger Jesus, "jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska delas ut till var och en efter hans gärningar. Jag är alfa och omega, den förste och den siste, början och slutet på allting."
Upp. 22:12-13
 
 

Älska livet och våga mera!

Publicerad 2013-04-07 19:02:00 i Allmänt, B1, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

En människas inre är en märklig värld. Intryck, tankar och olika upplevelser kan sätta igång processer som vi inte riktigt hade räknat med eller ens drömt om skulle uppstå. 
 
Just nu har jag ett par böcker på gång samtidigt. Böcker som jag blivit tipsad om att läsa från olika personer. Där finns fakta och infallsvinklar som jag vet jag måste ta ställning till. Intressant, spännande men väldigt obekvämt...
 
Men är det ändå inte detta jag innerst inne vill och drömmer om? Stångas med olika ideer, söka sanningen och inte bara flyta med strömmen för att upptäcka att man bara  acceptrar allmäna åsikter. 
 
Det innebär kanske att kliva ut ur en lugn och trygg värld där jag låtit andras tankar och traditioner diktera min väg. Kanske kommer jag fram till samma slutsats, kanske inte...
Vad händer då???
 
En ung kille frågade en äldre man om han ångrade något i sitt liv. Nej, blev svaret. Jag har levt ett gott liv men förstås... en sak önskar jag att hade gjort. Vågat mera!
 
Människofruktan håller oss tillbaka mer än vad vi kan ana. Men när vi får uppenbarelse, kunskap och insikt i en fråga blir vi frimodiga. Vi berättar om det och talar högt så andra kan höra och förstå - för nu har det blivit viktigt. 
 
Vågar jag och vill jag lämna spår efter mig? Inte bara till det som är snällt fint och trevligt. Spår som leder till nya tankar, omvärderingar, förändringar, ställningstaganden...
 
Allt liv lever i förändring, utveckling och tillväxt. 
 
Så... ÄLSKA LIVET och VÅGA MERA!!

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela