inmylivingroom.se

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

Publicerad 2021-05-28 21:40:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!

Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.

Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

4 Mos 8:1 - 12:15

Man kan ju undra varför vi lägger ner tid och engagemang i texter som för många är nära på uträknade. Visst kan historien om det judiska folkets framväxt vara intressant, men det är något mera - och något större!

Allt det som hände med Israels folk är som sagt varnande exempel.

Och de skrevs ner för att hjälpa oss som lever i den tid då världen går mot sitt slut.

1Kor 10:11 (Handbok för Livet)

Om vi läser nya testamentets texter kan man se att apostlarna ofta citerade gamla testamentet, Tanakh. De binder ihop texter från de olika böckerna på ett självklart och naturligt sätt. De var så bekanta med alla de citat de lärt sig memorera utantill i sin barn- och ungdom, vilket gjorde att "när slöjan togs av" kunde man se klart vad allt var.

Bibelns olika författare byggde på den grund och uppenbarelse som förmedlats av Mose. Vi kan se förebilder, uppenbarelser och paralleller under historiens gång som gör att vi tillslut kommer tillbaka till grunden och fundamentet för den kristna tron, som i sin tur har fått sin slöja borttagen mer och mer ...

Och allt handlar om hur man närmar sig en helig Gud ...

Minorahn - ljusstaken - har alltid haft en central roll i Israels historia, och då inte bara som en symbol. I Jesaja och Lukas står det om att de skall bli ett ljus för hednafolken (Jes 42:6, Luk 2:32).

Så kommer Jesus - världens ljus!

Jesus talade åter till dem och sade:

"Jag är världens ljus.

Den som följer mig skall inte vandra i mörkret

utan ha livets ljus."

Joh 8:12

Ljusstaken utformad som ett träd med mandelblommor samt silvertrumpeterna som enbart prästerna blåste i, när de kallades samman, bröt upp, varnade i krig samt markerade högtider, båda dessa föremål vet vi idag hur de såg ut tack vare Titusbågen i Rom. Vem kunde ana att Jerusalems totala förstörelse år 70 e.Kr. skulle få bli vittnesbördet om deras historia in i vår tid, närmare tretusen femhundra år senare?

Efter att allt är färdigbyggt, instruerat ,undervisat och invigt, är det dags att dra vidare från Sina öken till Parans öken. Men nu sätts både folk och ledarskap på prov!

Det är fel på maten. Den är för ensidig och tråkig och alltsammans tar sin början hos den blandade hop som följde dem - och det ökade missnöjet också bland Israels barn. Det ena ger det andra ... Fastän man såg de dagliga under med molnstoden som skyddade dem från den brännande hettan på dagen, till eldstoden om natten som gav värme i den kyliga ökennatten. Trots denna klagan ger Gud dem kött i överflöd vilket leder till att flera dog på grund av sina begär och begravdes i "Lystnads gravar - Begärets gravar".

Men det är inte bara maten det är fel på. Man ifrågasätter ledarskapet - och det kommer från ett oväntat håll. Mose egna syskon, Aron och Mirjam, började tala illa om sin svägerska, Mose hustru. Men det stannade inte där utan det växte vidare, och man ansåg sig vara på samma plan och i samma uppdrag som Mose:

De sade:

"Är då Mose den ende som HERREN talar genom?

Talar han inte också genom oss?"

4 Mos 12:2

Att inte ha självinsikt och förståelse för gudomliga uppdrag kan stå en dyrt. Det pris Mirjam fick betala var att bli utestängd från lägret en tid innan man kunde dra vidare.

Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

4 Mos 13:1

Under nästa vecka ska ni läsa:

37 Shelach – "Sänd ut"

4 Mos 13:1 - 15:41

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Kommentarer (0)

35 Naso – "Räkna ... antalet"

Publicerad 2021-05-21 21:37:16 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

35 Naso – "Räkna ... antalet"

4 Mos 4:21 - 7:89

Nu var det dags att räkna antalet av de leviter som skulle mönstra in för att göra tjänst vid uppenbarelsetältet. De skulle vara i tjänst mellan trettio till femtio års ålder. Andra bibelställen talar om tjugofem, men antagligen behövdes det flera års utbildning innan man själv fick ta ansvar. Efter femtio skulle de lämna prästuppgiften men finnas tillgängliga för andra olika uppgifter.

Nu var det dags för närmare niotusen leviter att ta sig an uppdraget.

Det handlar om livets ytterligheter av både praktiska och andliga frågor.

Leviterna bodde närmast uppenbarelsetältet, och deras uppgift var att se till att inget orent fick komma i närheten av det. Men att uppenbara all synd, skuld och skam handlade - och handlar fortfarande om - att Gud vill ha närhet och kontakt med oss. Inget av detta kan finnas i Guds närhet, för han är helig - och följden blir att vi är otrogna mot Gud.

Vi läser om hur viktigt det är att bekänna sin synd för annars gör man sig skyldig till ytterligare en synd - när man inte vill bekänna. Gud längtar efter att vi ångrar oss för då börjar vägen att öppnas till vår omvändelse.

Kung David ställde verkligen till det – och han fick ta konsekvenserna för sitt handlande – men genom sin bekännelse, omvändelse och ånger har han fått Guds fullständiga förlåtelse.

Och så har vi liknelsen om det återfunna fåret och hur hela himlen gläder sig.

Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning.

Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser inför HERREN."

Då förlät du mig min syndaskull.

Ps 33:5

Det blir glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig

– inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk 15:7

Men, inte bara bekännelse, omvändelse och ånger – det handlar om att göra rätt för sig!

Här i kapitel fem och vers nio och tio, står det om en gåva som då ska överlämnas till prästen, en terumah. En gåva som inte går att avkrävas utan måste överlämnas helt frivilligt. Först då kan det tillhöra prästerna. Det låter precis som Ananias och Saphiras gåva, men då med lögn och falska motiv ...

I texten möter vi flera märkliga tillfällen av olika offer, men det viktiga för oss att minnas är, att det är folkets möjlighet att leva i gemenskap med sin Gud. För oss i vår tid finns det ett fullkomligt offer som har blivit slaktat, och det är Jesus.

Men hur är det med det riktigt mänskliga och vardagliga som rör otrohet och svartsjuka? Här kommer Gud själv att kliva in som kvinnans beskyddare om hon står utans skuld, men har en man som är misstänksam och svartsjuk. Detta är även en text som beskriver Guds svartsjuka inför en otrogen brud, ett äktenskapsdrama med sitt folk som gärna vänder Honom ryggen för att gå till olika avgudar och omoraliskt leverne.

Här har vi kvinnan "som kommit på avvägar", sotha, som ska prövas om hon är skyldig eller inte. I gamla judiska skrifter står det, att om hon bekände sin skuld skulle hon inte drabbas av de fruktansvärda följder det isåfall skulle medföra. Hon skulle nämligen dricka av ett bittert vatten som gjorde henne ofruktsam. Hennes buk skulle svälla upp och hennes moderliv skrumpna.

Inga vittnen skulle kallas in och inga förhör göras, utan det handlade om ett gudomligt ingripande om vad som var sant eller inte.

Det står om Messias:

Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör,

utan med rättfärdighet skall han döma ...

Jes 11:3-4

Vår Gud har inte som motiv "att sätta dit oss", men han söker en omvändelse som leder till frälsning och relation. När Jesus möter den samaritiska kvinnan, som "kommit på avvägar", sotha, i Johannes evangelium kapitel fyra, erbjuder han inte det bittra vattnet utan ett levande vatten. Utan vittnen och förhör faller domen om otrohet. Han dömer inte utifrån vad någon säger och dömer hennes synd. Men Jesus förklarar om vattnet som ger liv, och hon ser sig avslöjad, men hon låter det bli till omvändelse och bekännelse.

Med rättfärdighet skall han döma ...

Så kommer vi till den fantastiska prästerliga Aronitiska välsignelsen:

HERREN välsigne dig och bevare dig.

HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

4 Mos 6:24-26

Det är helt underbart – och det är sant!

Och så står det i nästa vers: På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem. I Jesus Kristus, vår Messias, är vi inympade i det ädla olivträdet. Vi tillhör Gud och har vår identitet i honom.

Mose hade nu satt upp tabernaklet och allt var smort och helgat. Alla stammar kommer nu var sin dag med sina gåvor till leviterna och efter dessa tolv dagar hade allt blivit invigt.

När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom,

hörde han rösten tala till sig från nådastolen

ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna.

Och HERREN talade till honom.

4 Mos 7:89

Gud har talat färdig från Sinai berg och nu hörs hans röst i uppenbarelsetältet.

Nu är det dags att lämna Sinai berg ...

Under nästa vecka ska ni läsa:

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

4 Mos 8:1 - 12:15

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

34 Bemidbar – "I öknen"

Publicerad 2021-05-14 20:51:15 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

34 Bemidbar – "I öknen"

4 Mos 1:1 - 4:20

Nu kliver vi in i fjärde Mosebok (Numeri) som kallas Bemidbar på hebreiska, och allt utspelar sig troligen i en 39-års period under år 1445-1406 f.Kr. Det gamla släktet går genom Sinai öken till Kadesh, för att så småningom – efter många år – ett nytt släkte ska komma fram till Jordan för att förbereda sig att inta det utlovade landet.

Här kommer vi att möta flera olika förebilder på Messias, som bland annat kopparormen, klippan och fristäderna. Men i denna bok möter vi också Guds godhet och stränghet genom sin dom över folket.

Det finns jämförelser man kan göra mellan fjärde Mosebok och psaltarpsalmerna 90 - 106, "Guds rikes förhållande till andra riken". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Molnstoden på dagen och eldstoden på natten".

När vi nu börjar vår läsning i kapitel ett har folket varit tio månader vid Sinai. Under sex av dessa månader hade man främst arbetat med att iordningställa tabernaklet efter de 40 dagar av instruktioner som Mose fick uppe på berget. När tabernaklet sedan var färdigställt, fick man under en månads tid lära sig de lagar och föreskrifter som gällde angående tabernaklet och gudstjänstlivet.

Nu är det dags att gruppera sig i olika läger, för en disciplinerad arme är på väg att bildas, samtidigt som man ska vara bärare av Guds närvaro på jorden.

Det blir en folkräkning av alla Israels män över tjugo år, samt en folkräkning på alla leviter, men leviternas uppgift är att inte ingå i armen. Bland leviterna finns också prästerna. En präst är en ättling till Aron – och levit – men alla leviter är inte präster.

Det finns en intressant händelse kring guldkalven där vi kan se leviternas nitälskan för Gud – och Arons stora försyndelse:

Mose såg att folket var lössläppt

eftersom Aron hade släppt greppet om dem,

till skadeglädje för deras fiender.

Mose ställde sig i porten till lägret och ropade:

"Var och en som tillhör HERREN skall komma hit till mig."

Då samlades alla leviterna kring honom ...

2 Mos 32:25–26

Under det första året räknar man med att nationen vuxit till ca. 2-3 miljoner människor, och de ska nu grupperas kring tabernaklet. De tolv stammarna fördelas tre och tre på alla sidor, och mellan dem och tabernaklet finns alla leviter och deras präster. Leviterna som var indelade i grupper, hade till uppgift att se till att ingen oren kom nära uppenbarelsetältet och att se över all inredning. De kom med tiden också att vara de som undervisade folket i Torahn.

Här sker nu också ett utbyte av de som kallas förstfödda. När alla förstfödda i Egypten blev slagna av dödsängeln och dog, så blev Guds folk räddade genom blodet på dörrposterna. Nu räknar man efter hur många förstfödda bland Israels barn som blivit räddade och antalet stämmer på antalet leviter, så när som på 273 personer. Av detta antal ger man en lösensumma på fem siklar silver.

I detta utbyte börjar vi förstå något av innebörden av `förstfödd´ och `ösensumma´.

Inför Gud har Israel en unik förstfödslorätt som Guds förstfödde son.

Du skall säga till farao:

Så säger HERREN:

Israel är min förstfödde son, och jag har sagt till dig:

Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.

Men du har inte velat släppa honom.

Se, därför därför skall jag döda din förstfödde son.

2 Mos 4: 22–23

Leviterna utsågs som ersättning för familjernas förstfödda söner, som annars skulle bli utsedda till tjänst inför Herren. Vi har Jesus som Marias förstfödde son ,och i Romarbrevet 8:29 är Jesus "den förstfödde bland många bröder," och i Kolosserbrevet 1:18 är han "den förstfödde från det döda."

Och så är lösensumman betald ...

Härskarornas Gud skulle nu leda sin arme, men det som skulle ta några veckor, kom att ta fyrtio år. Pilgrimsfolket kom att bli ett nomadfolk som släppte på Guds lagar och började dyrka grannfolkens avgudar. Ökentiden blev präglad av världslig lusta, knot och avgudadyrkan.

Inget framgångsrecept ...

Under nästa vecka ska ni läsa:

35 Naso – "Räkna ... antalet"

4 Mos 4:21 - 7:89

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

Publicerad 2021-05-07 17:08:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

Olydnad och elände. Inte straff – men fostran. Kanske man skulle kunna sammanfatta mycket av denna veckotext i dessa ord.

Här ser vi Gud som en god far, som visar på olydnadens konsekvenser och lydnadens välsignelser, för den enskilde personen men även för landet som helhet. Det handlar om att följderna av synd ska leda till ånger och omvändelse, så att man kan leva i den gudsgemenskap man är kallad till. Men denna fostran ska även ge lärdom och erfarenheter för framtiden.

Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud,

och ni skall vara mitt folk.

3 Mos 26:12

Trots många tillrättavisningar kan vi – med facit i handen – se hur historiens gång utvecklats. Det blev landsflykt på landsflykt ...

Assyrierna kom år 722 f.Kr., babylonierna 586 f.Kr., perserna 516 f.Kr., grekerna 332 f.Kr., och romarna 63 f.Kr.

Ty landet skall överges av dem

och få gottgörelse för sina sabbater

genom att ligga öde, när folket är borta.

3 Mos 26:43

Flera hundra år innan detta inträffade kom varningens ord till folket. Samtidigt handlar inte Sinaiförbundet om att förtjäna frälsningen. Det var ett förbund som skulle visa på vilka de var i Herren – ett avskilt folk.

Och det var detta som var problemet! Man misslyckades gång på gång – och förbundet bröts.

Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob

och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak

och på mitt förbund med Abraham.

Och jag skall tänka på landet.

3 Mos 26:42

I allt detta talar Gud om att det finns ett annat förbund än Sinaiförbundet som är lagförbundet. Det andra är ett nådesförbund – Abrahamsförbundet.

Se dagar skall komma, säger HERREN,

då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder

den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land

– det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN.

Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN:

Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.

Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Jer 31: 31-33

I vår tid får vi leva i detta nya förbund som är skrivet i våra hjärtan. Jesus sa vid sin sista måltid: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod." (1 Kor 11:25)

I det sista kapitlet i 3:e Mosebok får vi möta situationer som handlar om att infria löften, offer och tionden. Man kan inte lova eller säga en sak, och sedan göra något annat. Allt ska regleras så att det blir rätt.

Även i vår tid bör vi söka tillämpbara möjligheter fastän vi lever under andra omständigheter och i en annan tid. Det finns principer att följa – och då följer även välsignelserna med i detta. Det handlar om vår attityd och våra inre övertygelser som kommer att leda oss rätt.

Så avslutar vi denna bok, med rabbinernas traditionella tillägg:

Chazak! Chazak! Venitchazek!

"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"

Vi lämnar Leviticus och börjar nu i Numeri som är fjärde Moseboken.

Under nästa vecka ska ni läsa:

34 Bemidbar – "I öknen"

4 Mos 1:1 - 4:20

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

32 Behar – "På berget"

Publicerad 2021-05-07 16:47:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

32 Behar – "På berget"

3 Mos 25:1 - 26:2

Återigen en dubbeltext, men vi börjar med Behar – "På berget"

Mose har fått ta emot många instruktioner på många olika områden. Hur närmar man sig en helig Gud och lever ett gudfruktigt liv? Vilka föreskrifter har prästerna i offertjänsten, och hur ska man fira de högtider som Herren kallar sitt folk till?

Nu kommer vi till ett kort men ett helt avgörande avsnitt om riktlinjer för hur Israels barn på olika områden skulle förhålla sig till sina landsmän. Nu handlar det om rättvisa, jämlikhet och mänsklig värdighet. Men även marken och boskapsdjuren har sin del i detta.

Här möter vi instruktioner om att slavar ska friges, skulder efterskänkas, sabbatsår och jubelår firas, och mycket mera.

Historiskt sett så har inte jubelåret praktiserats, men det finns med i profetiska tidsräkningar. Sabbatsåret är också något som man inte riktigt tog på allvar, vilket ledde till att under babyloniska fångenskapen fick landet vila, och fick tillbaka det som undanhållits av markens sabbatsvila.

... landet skulle få gottgörelse för sina sabbater

– så länge det låg öde hade det sabbat –

till dess att sjuttio år hade gått.

2 Krön 36:21

Precis som man blev tränad i öknen att manna bara föll sex dagar och Gud försåg extra för den sjunde dagen, skulle sabbatsåret som inföll vart sjunde år, vara en påminnelse om skapelsen och Guds omsorg om de sina.

Sabbatsårets frihet, chofesh, är en temporär och begränsad frihet, medans jubelåret, deror, som inföll vart femtionde år, skulle ge en ovillkorlig och permanent frihet.

Det handlar om att vila, avstå och att upphöra, enligt grundtexten. Hela grundtanken är att allt är Herrens, och att han vill visa sin trofasthet och att det är han som förser.

När marken få vila ger den bättre skördar. När människa får återhämta sig finner hon ork, glädje och tillfredsställelse i sitt arbete.

När Jesus besökte synagogan på sabbaten i Nasaret (Luk 4), läste han ur Jesajas bok, och talar ut att "idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse":

HERRENS, HERRENS Ande är över mig,ty HERREN har smort mig

att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,

att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna.

Jes 61:1

Här har vi ordet frihet – devor – som också används för jubelåret. Året när slavar friges, marken återlämnas till ursprungliga ägare och skulder efterskänks.

Vilket år! Och Jesus sa, att IDAG har detta gått i uppfyllelse!

Shanat HaYovel, jubelåret, är en kallelse, när shofaren skulle blåsas på Sinai berg, för återupprättelse. En väg ut ur slaveriet till en frihet genom den undervisning Gud gav till sitt folk.

Eftersom det är en dubbeltext denna vecka ska du även läsa:

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

Länken till detta extra inlägg: https://inmylivingroom.se/2021/may/33-bechukotai-i-mina-stadgar-2.html

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

31 Emor – "Tala"

Publicerad 2021-05-01 09:39:48 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!

Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.

31 Emor – "Tala"

3 Mos 21:1-24:23

I denna veckas text återkommer "HERREN talade till Mose" ett tiotal gånger. I stycke efter stycke läser vi hur HERREN talade. Det handlade om prästerskapets helighet och avskildhet, alla djuroffer, ljusstaken och skådebröden, samt alla högtider som Gud instiftade. Alltsammans avslutas med hur de skulle handskas med människor som hädar och smädar Namnet. En tydlig ram hur man bevarar Guds helighet och närvaro bland folket.

Vi läser om hur prästerskapet och offren ska vara felfria, men samtidigt finns alla privilegier kvar hos den handikappade prästen. Men att göra tjänst vid altaret kunde de inte göra, för allt i offertjänsten skulle påminna om Guds rikes fullkomlighet.

Det som är intressant att lägga märke till i detta avsnitt är att detta är det ställe i bibeln där HERREN gå igenom de högtider som ska firas - och då talas det inte om de judiska högtiderna utan HERRENS högtider!

Har Gud själv egna högtider?

Precis som vi kan ha våra egna högtider av födelsedagar och bröllopsdagar, har HERREN högtider som han inbjuder sitt folk till, att vara med och fira. Dessa högtider kallas för moedim – avtalade mötestider – som Gud själv har fastställt i sin kalender. I vår tid har så mycket omkullkastats när man på 300-talet frångick den judiska månkalendern för att nu tillämpa solkalendern.

HERREN talade till Mose. Han sade:

Säg till Israels barn:
HERRENS högtider skall ni utlysa

som heliga sammankomster,

de är mina högtider.

3 Mos 23:1-2

Den civila kalendern börjar på hösten medans den judiska religiösa kalendern börjar på våren med påsken och slutar på hösten med lövhyddohögtiden.

Men vi tar det från början.

Påsken handlar om befrielse, frälsning, från slaveriet i Egypten. Därefter kommer en vecka med det osyrade brödets högtid, dagar som påminner om hur man med hast drog ut ur Egypten och på sjunde dagen enligt traditionen vandrade genom Röda havet.

Förstlingshögtiden skulle firas när man nu bärgat en första kornskörden. Då skulle man efter sabbaten för fram förstlingskärven som ett viftoffer i templet, och det var i den judiska kalendern den dag Jesus uppstod ifrån det döda.

Men nu har Kristus uppstått som förstlingen av de insomnade.

1 Kor 15:20

Femtio dagar senare vid högtiden shavuot ska förstlingskärven av veteskörden bäras fram. Och det är nu den andra kärven "får liv", HERRENS torah skrivs på människors hjärtan. Den helige Andens utgjutande på pingstdagen! Men det som skedde historiskt, var när Gud talade till dem vid berget Sinai (2 Mos 19-20), och de fick lagen, torahn, på stentavlor.

Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna,

basunljudet och röken från berget.

2 Mos 20:18

I grundtexten kan man utläsa att man "såg rösterna" och den judiska traditionen berättar att vid Sinai berg slungades ordet ut på världens alla språk, och var och en fick ta emot budorden i denna eldslåga. Och på pingstdagen händer något av det man hört berättats skedde vid Sinai berg.

Dessa vårhögtider är uppfyllda av Jesus och den helige Andes utgjutande. Men nu väntar hösthögtiderna efter en lång torr sommar ...

Rosh hashanah är en nyårshögtid som också kallas basunklanghögtiden. Shofaren ljuder och något är på gång. En påminnelse om att Messias en dag ska komma tillbaka.

Om tio dagar är det den stora försoningsdagen Yom Kippur, men innan dess är det dagar av omvändelse och tid att göra upp med sina medmänniskor. Allt ska vara klart på försoningsdagen att möta Gud.

Så har vi kommit fram till slutet av året – eller är nu etta den verkliga början ...?

Lövhyddohögtiden, Succot! Det är en påminnelse om det enkla liv man levt öknen när man bodde i lövhyddor, men nu är man framme och något nytt väntar.

Under hela denna period finns sabbaten med varje vecka. En ständig påminnelse om Guds omsorg.

Nu har vi bland annat lagt till högtider som fastan inför påsken, advent och jul som en påminnelse om Jesu födelse (även om årstiden inte stämmer) och det behöver väl kanske inte i sig vara fel, MEN de är inte HERRENS högtider som Bibeln talar om.

I all villervalla har vi tappat bort högtider som vill tala sitt tydliga språk om Jesu tillkommelse, Guds dom och en evighet tillsammans med honom.

Hur kunde det bli så tokigt – och vad gör vi ..?

En väg att gå är att uppmärksamma dessa högtider genom att veta när de inträffar och ha kunskap och känna till historia kring detta. Vi behöver ha en klar syn inför det som ligger framför, och högtiderna är vår lärare i vår tid.

Inför nästa vecka är det återigen två texter du ska läsa:

32 Behar – "På berget"

3 Mos 25:1 - 26:2

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

35 Naso – "Räkna ... antalet"

34 Bemidbar – "I öknen"

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

32 Behar – "På berget"

31 Emor – "Tala"

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

35 Naso – "Räkna ... antalet"

34 Bemidbar – "I öknen"

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

32 Behar – "På berget"

31 Emor – "Tala"

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Prenumerera och dela