Att komma till "sina egna"
Det Paulus beskriver är ju ett drömscenario. Och vi kan få ha det mitt i bland oss!
Jag tror inte det är av så stor betydelse att alla ska känna varandra, även om det kan vara trevligt, MEN det finns något mycket speciellt som inträffar när man kommer till "sina egna". 👩👩👧👧👨👨👧👧👨👩👧👧
Att våga förlora...
En offeranod...
Det här gjorde jag bra!
När jag är svag..
Families and friends
Att ha framtiden i sig
Jag ser i mina anteckningar ibland bakåt i tiden, uttryck som "uppgiven, trött, less". Vi har alla varit där och önskar oss inte tillbaka. Men så är vi där - på ruta ett - igen.
Våra liv ska präglas av att ha framtiden i sig. Tron är som en födelseplats för den, och ingen återvändsgränd. Gud kallar dig in i framtiden. Det handlar aldrig om ålder, yrke eller förmågor. Nej, det handlar om trons ande i ditt liv.
Att vandra igenom Tåredalen
Jesu himmelsfärd
Så spännande det måste ha varit för lärljungarna!
Först det ena, med alla under och mirakler. Sedan det andra, med himmelsfärd. Och nu väntar det tredje: Talet om att bli beklädd med den Helige Ande. En kraft utöver det vanliga ...
De ska få en present – om vi talar i våra termer i tiden. Vad är det för något?
En liten enkel glimt av detta med överraskningar fick jag i kväll. En liten hälsning från en nära vän som vill uppmuntra och överraska.
Så roligt och så spännande!
När Jesus välsignade dem står det att han lyft sina händer och välsignade dem. Och här ligger en uppenbarelse gömd. Nu förstår lärjungarna att Jesus är präst, för det är bara prästerna som man tidigare sett och hört göra detta.
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
4 Mos 6:23-26
Här formar prästen fingrarna till den gamla bokstaven shin som är en symbol för Guds namn, och ser ut som ett ”W”. Tumme – pekfinger, långfinger – ringfinger. Det var prästernas heliga tecken.
Uttrycket ”han lyfte sina händer och välsignade dem” står med den innebörden att man uttalar den prästerliga välsignelsen. Det fanns, och finns även i vår tid i synagogan, en tradition att inte se på prästens händer, utan man tittar ner mot golvet eller hans fötter. Många gånger har prästen sina händer insvepta i bönesjalen, tallit. En gammal legend talar om att i prästernas händer vilade Guds härlighet och man kunde förlora sin syn om man tittade på händerna. Därav denna tradition.
Så står lärjungarna där och tittar ner på Mästarens sårmärkta fötter … och plötsligt lyfts de från marken!
Lärljungarna hade nu en härlig tid av förväntan framför sig – och de gladde sig över detta, fast de inte riktigt förstod vad det var för något de skulle få av Jesus.
Också vi kan få komma tillbaka till ett liv av förväntningar. Då kan vi, precis som lärljungarna, vara uppfyllda av glädje och lovprisning, även om vi ännu inte sett och upplevt vad välsignelsen egentligen innebär som är uttalad över vårt liv.
Tyvärr så tror jag många troende inte låter Andens dop vara en levande kraft som är verksam i dem. Jag själv längtar mer och mer efter att det ska vara en självklar del av mitt liv – hela tiden. Våra egna strävanden och våra tillkortakommanden kan få bytas ut mot äkta vara.
Men det börjar med en förväntan …
Inte ett steg till
När sjukdom bryter sig in som en tjuv
Att springa i strålkastarljuset
När livet är på riktigt
Oro, ångest och egna tankar..
Gamla hus och nya vinsäckar
Det finns "en vit häst" som vill övervinna och bedra Guds församling (Upp.6:2).
"Måla lagom tjockt med linoljan" - då blir det renoverade användbart! Man kan inte ändra på "instruktionen" - annars blir det riktigt rörigt och kladdigt...😝
Liknöjdhet och lättja
Vaka över det som tillhör dig
Jag kom lite försenad till en kyrkolokal i mellansverige för en tid sedan. Jag hade inte hunnit ta av mig kappan ute i hallen, när jag hör från högtalaren dessa ord. Jag får inte missa detta tänker jag, och tar genast fram mitt anteckningsblock och skriver ner...📝
Låt Visheten tala genom dig!