inmylivingroom.se

 

Nåd, hämnd, upprättelse, avfall, kärlek, uppror – ja, det mesta rymms i den sång som Mose sjöng på sin sista levnadsdag. Sången avslutas med att se till att kommande generationer får del av undervisningen för NU GÄLLER DET LIVET!

 

Under det andra templets tid delade man upp sången under sex sabbater. Det hela handlar om att lära folket förbundsvillkoren, där jord och himmel är dess vittnen, för att veta vad det innebär att följa, men också vilka följder det blir om man överträder villkoren. 

Vi får en historisk tillbakablck men även en profetisk förutsägelse vad som ligger och väntar i framtiden. Det avslöjas hur man kommer i otrohet vända sig bort ifrån Gud för att tillbe andra folks avgudar. 

 

Även om det är en sång av Mose kommer det tydligt fram att denna undervisning är som regnet som kommer från himlen. Ett regn som får marken att grönska. En talande bild i ökenlandskapet. 

 

"Klippan" är den återkommande bilden på Gud som trofast och rättvis, medans den andra parnern i målet är det motsräviga och moraliskt fördärvade Israel. Här – i sången om man vill förstå – kommer Gud att använda andra folk för att komma till rätta med den fostran som behövs för att man ska vända åter till Gud. Därefter kommer Gud i sin rättvisa att dömma angripande folk för att försvara Israel när det upprättas. 

Dom, rättvisa, återupprättelse ...

I Uppenbarelseboken ser vi sedan hur man sjunger Mose sång och Lammets sång.

 

Men vad har man "hittat" i denna sång som går in i Nya Testamentets texter?

 

 

Denna vers citeras i Romarbrevets tionde kapitel och vers 19 och där talar Paulus om den avund som kommer att väckas hos judarna.

Här lyfter han fram sitt uppdrag som hedningarnas apostel:

 

 

 

 

Min är hämnden och vedergällningen ...

5 Mos 32: 35

 

 

Vi avslutar med den judiska traditionen, att den klippa Mose slog på och ut flödade vatten, var en rullande klippa som följde dem genom hela ökenvandringen. 

 

 

 

 

Nu är det så dags för Succot, Lövhyddohögtiden, med sina specifika texter, men nu kommer även vårt sista avsnitt i våra veckotexter – för att återigen börja om.

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

 

54 Vezot HaBrachah – "Detta är den välsignelse"

5 Mos 33:1– 34:12

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

Etthundratjugo år gammal!

Mose har nu kommit till slutet av sitt uppdrag som varat i fyrtio år. Hans uttalande "Jag är i dag etthundratjugo år", ses som att hans födelsedag och dödsdag sammanfaller. 

Vi läser i första Moseboken kapitel sex och vers 3: "De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år." Han har fullbordat sitt lopp med Josua vid sin sida, och nu är det dags för Josua att gå vidare i uppdraget. 

Här har vi något viktigt att iaktta. Det tog många år för Mose att få den erfarenhet, vishet och gudsfruktan som krävdes för uppdraget. Många gånger kräver uppgifter mycket mera än ungdomlig styrka och iver. Uthållighet är något man får när tiden går och man bara fortsätter och fortsätter – trots  att man undrar varför det dröjer ...

Att både börja och även avsluta ett uppdrag kräver ordning, reda och struktur, annars kan de erövringar man gjort på vägen gå till spillo. Mose har under resans gång haft insikten att det krävs en ny ledare efter honom och att Guds Ord måste finnas mitt ibland folket. Men även ett "facit" inför framtida utmaningar behövs, så att man förstår att Gud finns där för att leda nationen rätt när man misslyckats med uppdraget – för frestelserna och utmaningarna lurar runt hörnet.

"Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu ..." (v.21)

 

 

Långt innan denna dag har en glimt av Josua uppdrag blivit synligt. 

 

 

Under sitt liv fick Mose uppdraget att skriva ner Guds torah, som är den undervisning som Gud förmedlade. Den skulle nu ligga vid sidan av förbundsarken i tryggt förvar, och alla stammarnas äldste och tillsyningsmän skulle nu veta vad som gällde. Dessutom skulle man lära sig en sång som alla skulle sjunga. Ett viktigt pedagogiskt uppdrag för att minnas sin historia, förstå vem Gud är, och få ett profetiskt perspektiv som nation. Dessutom fick man i uppdrag att man vart sjunde år skulle läsa upp Herrens undervisning – torahn – för folket. 

 

Flera hundra år senare kommer man som fångar till Babylon och man måste hitta nya vägar att låta folket få del av torahn. Ett viktigt bud inom judendomen är "att samlas", något som ska förhindra avfällighet. Esra som var präst och skriftlärd, och hade stor kunskap och vishet i skrifterna, upprättade synagogor där man varje vecka läste ur torahn. Esra blev även senare folkets ledare för den andra emigrationsvågen och mycket betydelsefull, för att landet och folket bland annat skulle återuppta gudstjänstfirandet. 

Kopior av torahn skulle nu finnas i varje synagoga, vilket krävde stor noggrannhet i avskrifterna. Inget fick bli fel, för annars fick man börja om från början. Än idag är det viktigt med torahns veckoläsning i synagogornas gudstjänstfirande där det har en central punkt, vilket vi också ser var viktigt i den första församlingen.

 

Här förmanar Paulus Timoteus att göra detta:

 

 

Torahn, undervisningen som Mose fick skriva ner, kopierades i handskrift vidare till alla synagogor och numera har vi det som tryckta böcker. Nya Testamentet talar om Jesus som den levande torahn – Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Och vi – vi får också bli kopior av den levande torahn ...

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

 

53 Haázinu – "Lyssna"

5 Mos 32:1– 52

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

Mose är mitt uppe i sin, enligt traditionen, fem veckors långa predikan och undervisning till folket. Det är hans sista tal till en generation som består av de som var barn och ungdomar när lagen gavs vid Sinai berg, och de som har fötts under folkets  fyrtioåriga ökenvandring. Förbundet ska förnyas och det gäller att lyssna till Guds ord för det är en fråga om liv eller död. Men hela tanken med förbundet skulle kunna förklaras med att Gud ville välsigna Israeliterna genom att göra dem till en välsignelse för hela världen. Genom att de skulle älska och lyda Gud skulle nationerna få lära känna Gud.

 

I detta textavsnitt finns det starka profetiska tilltal där Mose får se in i framtiden och se folkets destruktiva vägval, men samtidigt Guds oerhörda kärlek och makt att föra sitt folk tillbaka till sin bestämmelse. 

 

Under sitt tal denna dag står här Israels folk inför Herren. Men även främlingen som har valt att vara hos dem blir inkluderade i förbundet. 

 

 

 

Här ligger framtida generationers möjligheter att ingå i förbundet och etnisk tillhörighet är inte avgörande för att få tillhöra förbundet. Man blir inte det etniska Israel , alltså blir eller konverterar man inte till jude, men blir "medborgare" i Israel. 

 

Mose ser in i framtiden där folket har vänt sig bort från Torahn och blivit fördrivna bort från landet. Men i allt detta talar Herren om ett återvändande till hans undervisning, Torahn, samt till deras land. Babylon år 586 f.Kr., romarnas bortdrivande efter år 70 e. Kr. samt araberna på 600-talet är resultat av förbundets följder när det inte åtlyds. 

 

 

 

Det är inte lätt, ja det är faktiskt omöjligt, att se och förstå Guds vägar och planer när synden "lurar runt hörnet". Man kan själv och vill hitta sina egna vägar i sitt hjärtas hårdhet (5 Mos 29:18-19).

 

Shabbat Shuva (ångerns sabbat) infaller mellan Rosh hashana och Yom Kippur. Det handlar om att rannsaka sig själv och se vart man är påväg. Att omvända sig och börja gå i en annan riktning. Denna sabbath läser man texten från 5 Mos 30: 1–10. 

De sex sista verserna (5 Mos 30: 15-20) är som en sammanfattning av Thorans undervisning. Kanske det är värt att en gång till läsa dessa versar ...? 

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

 

52 Vayelech – "Gick iväg"

5 Mos 31:1– 30

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.