inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

TV4: "Se den ovanliga månförmörkelsen"

Publicerad 2014-04-15 21:50:00 i Allmänt, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel, Profetisk tid,

Jag som hade tänkt följa mina dagboksanteckningar från år 2002 under april månad, men om jag gör det, blir det i så fall bara rörigt, för det stämmer ju inte. Påsken låg då nästan tre veckor tidigare än den gör i år, så allt blir förskjutet om det ska stämma någorlunda. Dessa mån-  och sol-kalendrar.. ;)
 
I dag kunde man på TV4Play - nyheterna, se en direktsändning i samarbete med Nasa.
"Se den ovanliga månförmörkelsen".
En månförmörkelse på 1 timma och 20 minuter. En "blodsmåne" blir tydlig när Jorden ligger närmast Mars, och solens strålar når aldrig månen, för jorden ligger emellan förklara man. Färgen kommer av samma fenomen som en solnedgång har.
 
Det som gör det lite speciellt, är att det kommer att dyka upp ytterligare tre månförmörkelser under närmsta 1.5 åren, och att de alla infaller på de judiska högtiderna, Påsken och Lövhyddohögtiden. 
Det ska ha hänt 11 gånger tidigare de senaste 500 åren men tre av dem på judiska högtider. Och då händer följande:
1493-94  Spanska inkvisationen och många judar flyr för att finner ett nytt hemland i Amerika
1949-50  Staten Israel har bildats
1967-68  Återtagandet av Östra Jerusalem
2014-15  ?
 
Vad det ser ut som, kan vara konfirmationer av profetiska händelser. Krig och förföljelse som lett till en form av välsignelse för folket.
Vad detta innebär vet inte jag, eller om det innebär något alls... ?
Men en sak vet jag: Bibeln talar om fenomen på himlen i den yttersta tiden.
 
Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer
Joel 2:30-31
 
En liknande vers finns i Apostlagärningarna 2:19-21
 
Den sista blodsmånen kommer att vara synlig i Jerusalem under Lövhyddohögtiden nästa höst, och då som en "Supermoon". Då är den närmast jorden, och kommer då att bli blodröd.
 
Nu när jag har skrivit om Israel i ett par veckor, har jag titta på våra bilder från dessa år. Så hittade jag denna bild taget från vårt sovrumsfönster, från en av kullarna som omger Jerusalem.
Mevazeret Zion -  en härold som ropar ut:
Månen var så stor och mäktig.
Inte vet jag om det var en "Supermoon", men att se den bredvid en synagoga, som nästan ser ut som templet en gång gjort, kändes på något sätt ödesmättat.
 
"The sun and the moon, they will declare what´s going on..." 
Så börjar en av mina nya sånger som jag börjat spela in.
 
Jag bygger inte min tro, om Jesu återkomst, på detta.
Om högtidstetraederna stämmer, eller inte.
Men ett vet jag:
Det finns så många företeelser och händelser som talar om att tiden börjar rinna ut...
 
Om du vill veta mera får du Googla på "Four blood moons" eller något liknande.
Här finns ett YouTube klipp som kan vara intressant att se: 
 O
Jag avslutar här mina funderingar och tänker snart fira påsk.
Det får vara hur det vill med blodsmånar. Det viktiga är ändå den vers som kommer efter det jag citerat tidigare från Joels bok.
 
Och det skall ske
att var och en som åkallar 
Herrens namn
skall bli frälst.
Joel 2:32
 
Tänk vad Jesus gjort för oss!
 
/Eleonora
Kommentarer (0)
#Blogg100,

Följa sitt samvete

Publicerad 2014-04-10 21:53:00 i Allmänt,

Lite trött måste jag nog medge att jag är. Det ska bli riktigt skönt med påsklov :)
Oj, vad stor bilden blev! Jag har inte koll på pixlar eller vad det heter, så bilderna blir lite hur som... ;)
 
Nu har jag bloggat 40 dagar i sträck. Varje dag. Det trodde jag aldrig jag skulle klara av, när jag gick med i #Blogg100. Inte någon tävling, men en grupp där vi som är med tänker blogga 100 dagar - i sträck!
Ja, jag är ju inte i mål än, så vi får väl se hur det går. Bra träning, men det tar förstås mycket tid. 
 
Vad jag då inte visste 1 mars när jag började, var hur värdefullt det skulle bli för mig, att få ner saker och ting "på papper". Jag började med Ordspråksboken, för att hitta något spår att förhålla mig till inför denna utmaning. 
Ni som följt med mig under dessa dagar, har fått se in i en tankevärld som jag ändå velat dela med mig av, utifrån olika anledningar.
Varför inte backa och läsa lite av det jag skrivit tidigare?
 
I helgen kommer jag nog att plocka upp spåret "Israel ett hem" igen. Så låt oss dra iväg och njuta av sol och värme, falaffel och vila, i ett av världens mest intressanta länder.
 
Men innan vi gör det, vill jag ändå ansluta till gårdagen blogginlägg med en sång. Ja, den är väl inte "up to date" i vår musikaliska snabbkultur, men är ändå så aktuell och värdefull för vår tid. En sång som sjungits i kyrkor och kapell under många år. 
Låt Mikael Järlestrand och hans fru Linda, sjunga för dig.
 
Du vet vad jag skrev om igår.
Våga fråga dig själv om det inte också gäller dig. 
Det gäller att följa sitt samvete... 
 
Men vad hände nu, med en del av er..?
Om du inte orkar lyssna, får du väl läsa texten då.  ;)
 
Det enda som bär när allting annat vacklar, Det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar, När sist jag står hos Gud i härlighet.
 
Refr. 
Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
Att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
Det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda som står igenom alla tider, Är Kristi kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå, det faller, Det varar blott en kort och flyktig stund.

Det enda jag har inför den vita tronen, Det är en frälsad själ, halleluja!
Och detta är nog, ty all min synd blev sonad, När Jesus dog för mig på Golgata. 

Lydia A. Engvall-Lithell
 

/Eleonora
 
Du kan följa mig via Bloglovin här på sidan, eller som "Följare" på min FB-sida.
Kommentarer (2)
#Blogg100,

Förtroende och tystnad

Publicerad 2014-04-07 23:31:15 i Allmänt,

Vem har sagt att det går lätt att förändra kulturen?
Vem har sagt att det är lätt att öppna upp för kommunikation,
när osäkerhet eller misstänksamhet kanske finns under ytan?
Vem har sagt att förtroende går att bygga, 
när tystnad har rått under så lång tid?
 
Kanske ingen har sagt detta,
eller velat säga, eller vågat säga...
 
- för modet och utrymmet saknats.
Främst kanske lyssnande öron.
 
Men den outtalade tanken har nu hävt upp sin röst!
 
Är vi nu påväg att bli förvandlade,
och är vi nu  påväg att förändra kultur och kommunikation
med förtroende som hörnsten?
 
Ingen aning,
jag hoppas det
även om det kommer att ta sin tid
Vi är många...
 
Men ett vet jag:
Det blev en lång dag.
God natt!
 
/Eleonora
 
Kommentarer (1)
#Blogg100,

Emmanuel Minos - Att känna sin tid

Publicerad 2014-04-06 22:36:00 i Allmänt,

Nu i helgen har jag lyssnat till en man på 89 år! Det är inte många predikanter som är i gång i den åldern. 
Emmanuel Minos.
I lördags åkte han med sin fru, ifrån Norge till Uppsala, för att predika två kväller. Frun Åse var chaufför, och är väl i dryga 80-års åldern. De har även under åren varit ett sångarpar med 12 skivor, där Emmanuel har skrivit många egna sånger.
Man kan inte annat än imponeras!
Och hon är så söt i sin röda hatt :) 
 
På lördagskvällen talade han över ämnet "Att känna sin tid", utifrån olika aspekter.
Emellanåt förstår vi inte vad vi hamnat i och är som fiskarna som fångats i olycksnätet och fåglarna som fastnar i snaran (Pred 9:12). Men det finns tider när Gud kallar på oss, vill förnyelse av vår överlåtelse, vill förnya våra tankar och tider när vi helt enkelt bara måste förstå tiden.
En av Israels minsta stammar, Isaskar, hade en del personer som förstod tidstecken, och vad som behövdes göras (1Krön. 12:32).
Så långt delar av hans predikan.
 
🌍🌎🌏
 
Men allt kan ju kännas så stort och oövervinnerligt.
-"Det måste väl ändå finnas någon annan, som begriper ett och annat bättre än vad jag gör? Vad kan jag bidraga med, och vad ska andra tro om mig...?Jag har ju ändå aldrig varit någon som har sagt och gjort något speciellt?"
 
-Nej, precis just därför!!!
 
Att förstå tiden, innebär kanske att en del spelregler har förändrats. Det som var snaror har blivit frihet, det som var svårt har blivit enkelt, det som var oviktigt har blivit livsnödvändigt. Det som var dött har börjat få liv.
Och det som var oundvikligt har plötsligt hänt!
 
I helgen har vi bokat biljetter till vår semester. Det blir Malta.
Det var lite intressant då att höra Emmanuel berätta en historia från andra världskriget och vad som hände just på Malta.
 
Ön ligger strategiskt ute i medelhavet, och var viktig för Britterna att inte förlora till Hitler. Den garanterade infarten mellan Gibraltar sundet och Suez kanalen. General Sir William Dobbie skulle se till att detta inte skulle få inträffa. 
Till sitt förfogande hade han 6000 (eller var det 3000?) soldater, samt gammal stridsutrusning - och det förslog inget mot Hitlers armeer och stridsflygplan.
I sin derperation får han en "tumvers" om att Gud är en vän i nöden samt:
 
Var inte rädda för dem,
ty Herren, er Gud,
skall själv strida för er.
5 Mos.3:22
 

De fick uppleva 2500 lufträder över Malta - men det blev aldrig någon invation! Efteråt har man sökt i dokument varför, men inte hittat några svar.
1945 åkte generalen runt i USA och talade om kampen om Malta, och där gav han Gud hela äran för segern.
 
Sitter du i trängt läge? "Bombplanen" kör sina räder över ditt liv. Omständigheter och nya förutsättningar får drastiska omvälvningar. 
Du har Guds Ord som den sköld som vill skydda dig! 
Visst, det kanske inte blir som du har önskat och kanske du inte ens förstår situationen - MEN invationen uteblir!!
Friheteten är kvar, trots att det finns bränd mark runtomkring dig.
Du har farvägen öppen, trots alla räder som slog sönder så mycket.
 💞🙏💞
Gläd dig åt friheten.
Gläd dig åt att vägen är öppen.
Men, det är dags att återuppbygga ett och annat kanske...
 
Vem har sagt att det är lätt att kämpa för friheten?
Det är tid att förstå sin tid - även om man inte begriper allt... 😉
 
/Eleonora
Du som vill följa mig på bloggen kan göra det via Bloglovin här på sidan, eller som "Följare" på min FB sida.
Kommentarer (1)
#Blogg100,

Konsert med Tomas Ledin

Publicerad 2014-03-29 20:22:00 i Allmänt, Morgon och kväll med min Bibel, Ordspråksboken,

Presentcheckar kan komma med överraskningar. Vi hamnade på en konsert igår kväll med Tomas Ledin, på ett fullsatt Uppsala konsert och kongress.

Jag såg honom för en tid sedan på TV, så jag var lite uppdaterad med hans sånger om Höga Kusten, där han tillbringat sina barndoms sommrar. 
Eftersom jag själv är uppvuxen vid Höga Kusten, var det enkelt att hänga med på orter, dialekter och uttryck.
Men att vara "oäten" var något nytt även för mig... 😉
Tomas berättade och sjöng, och man kände att han delade med sig av svensk historia, på ett levande sätt. Surströmmingen, Ådalsupproret, fisket, rullbandspelaren m.m.
Farmor och farfar var centrala i hans liv, och han berättade om hur samtalen kring köksbordet hos dem format hans värderingar. Han talade om hur nykterhets- och frikyrkorörelsen gett vårt land en struktur och stabilitet. 
Intressanta iaktagelser från en av Sveriges främsta artister.
En ledare, på sitt sätt, för sin publik.
 
Så fick jag höra en underbar historia idag, om Tomas Ledins far. 
 
Folke var rektor på min väninnas högstadieskola en gång i tiden. Hon och en kompis skolkade en dag från sin skola, och liftade två mil till nästa högstadieskola. Kanske kunde det vara lite roligare där...? 😉 Efter ett par timmar, när de insett att det inte var bättre där, började de gå hemåt. När en bil kom, gömde de sig i diket. Men så vände bilen tillbaka, och föraren hittar dem vid vägkanten. 
Jo, där var han. Rektor Folke Ledin, Tomas Ledins far. 
Han hade ett mål i sikte:
-Alla hans elever skulle vara i skolan. Inga undanflykter!

Det han bl.a. lärde barnbarnen var att fiska, simma och äta surströmming... 😅
 
Värderingar som förankrats i ett hem, där samtal om rätt och fel, lag och ordning, blivit något självklart i livet.
 
Man talar om generationer som förvärvar, därefter ärver, för att slutligen, många gånger, fördärva det man en gång kämpade för att erövra.
Varje generation måste själva återerövra sanningar från tidigare generationer. 
Undervisning och uppenbarelse. 
Det händer inte av sig själv.
 
🙏💖🙏
Utan uppenbarelsen går folket vilse,
lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
Ordspråksboken 29:18
 
Min far var aktiv i nykterhetsrörelsen i sin ungdom. Den generationen hade sett, vad som var påväg att bryta ner samhället.
Min mor var en del av den nya frikyrkorörelsen i bygden. Man satsade allt för att erövra det man sett i Guds Ord.
 
Det arvet bär jag med mig ifrån min familj. 
Tack! 😊💞
 
Och så kommer vi mot slutet i konserten. Hela publiken, där de flesta är 50+, går igång...
 
Just nu vill jag leva. JUST NU!!! 🎶💃😂🎶
 
Tomas citerar P.O. Enquist: 
En dag ska vi alla dö
Alla andra dagar ska vi leva!
 
/Eleonora
Ps. Och så är det bara två dagar kvar av Ordspråksboken... Ds.
 
Kommentarer (0)
#Blogg100,

Tiggaren som får mig att vilja sjunga med

Publicerad 2014-03-28 23:19:00 i Allmänt, Morgon och kväll med min Bibel, Ordspråksboken,

Jag ser dem överallt, hela tiden. Jag tror att du också stöter på dem där du är. Alla tiggare som dyker upp lite var stans. 
Inne i stan, utanför ICA-affären, vid tågstationen och gående inne i tunnelbanan.
En del spelar på sina dragspel eller sitter apatiska och slår på en tamburin. Andra åter ligger på en filt vid en husvägg, och någon står tiggande på knä.
Och varje gång ställer jag mig själv samma fråga:
- Hur skall jag förhålla mig till allt detta? Det händer ju här, i vårt eget land.
Ibland vill jag tömma hela plånboken, om det nu finns några kontanter där, och nästa gång vill jag skrika till dem att "göra något vettigt". Vad det nu är... 
 
Om du ger åt de fattiga ska du få allt du själv behöver,
men man kommer att förbanna dig om du blundar för fattigdomen.
Ordspråksboken 28:27
 
Ska det vara så svårt att förstå? Är det min egen tröghet och ovilja som sätter käppar i hjulet?
 
Jo då, vi har fadderbarn, skickar pengar till katastrofområden, och till endel andra vi möter på vägen som har behov.
Men dessa spelemän och tiggare... 😳😥
 
I dag ville jag stanna upp och sjunga tillsammans med tiggaren på järnvägsstationen. Han fick det att svänga så härligt på sitt dragspel, och jag blev riktigt glad.
" Oh when the saints, go marching in.." spelade och sjöng han med full hals. 🎶🎶
Vad hade hänt med mig och spelemannen, om jag gjort detta? För att inte tala om, hur skulle folket ha reagerat, eller inte reagerat?
Åtta timmar senare återvänder jag till stationen, och ser mannen återigen med sitt dragspel. Nu har han det i sitt fodral på ryggen, och jag undrar för mig själv om han verkligen spelat hela dagen.
 
Jag är inte klar över hur jag ska förhålla mig till detta. 
Vad tänker du, och hur gör du?
 
Kanske jag skulle ta och sjunga tillsammans med honom en annan dag, fastän jag i stort sett har allt vad jag behöver...
 
/Eleonora
Kommentarer (2)
#Blogg100,

Ingen semla för mig ,tack!

Publicerad 2014-03-09 22:06:00 i Allmänt, Morgon och kväll med min Bibel, Ordspråksboken,

Oj, vad ska man skriva en dag som denna..?
Hos mig händer Ordspråksboken kap 9, för det är 9:e mars.
 
Det är dags för fest! Ja, det gillar vi, eller hur? Ju "finare" fest desto mera förberedelser. Svara på inbjudan inom rätt tid, festkläder, meddela om man har någon matallergi och se till att man kommer i tid. Sedan finns det fester som folk inte ens hör av sig till, om de ska komma. Det kan ju dyka upp något mera intressant som man hellre väljer att gå på - istället. Nästa gång är de nog inte så intressanta att ha med på inbjudningslistan...
 
Man måste vårda sina vänner. Eller kan man byta ut dem eller värdera gammal vänskap hur som hellst?
Skulle vi inte på samma fest?!
 
I detta kapitel 9, är det två fester på gång. 
Visheten har ordnat till fest och Oförnuftet likaså.
Man har förberett maten, men på två helt olika sätt. Visheten slaktade sin boskap och blandade vinet, medans Oförnuftet fixade fram lite stulen frukt som skulle ätas i hemlighet. Vishetens tjänsteflickor och Dårskapens rastlösa kvinna har samma "inbjudningskort", där man säger: "Alla okunniga må vända sig hit". (v. 4, 16)
 
Dags att ta rätt på vad som händer på de olika festerna.
 
För några år sedan bjöd vi hem alla våra grannar på semmelfest. Så uppskattat och trevligt! Ja, varför inte göra om det tänkte jag, och skrev för en tid sedan i min almanacka: "Semmelfest ?" 9:e mars. 
Hoppas vi får till det i år i alla fall...
Men... 
Jag tror jag får fixa något annat. Varken jag eller min man äter gluten numera, och han kan inte heller äta mjölkproteiner och mandelmassa. Så då blir det ju inget kvar av semlan!
 
Tur att det finns fester som kollar upp vad gästerna behöver för att må bra. 
Hellre en riskaka eller glutenfri bulle och en dadel, än "semlan bakom glaset som lockar med sin smarriga grädde".
 
Jag vet vad jag behöver, och väljer därefter.
-Tack, jag tar en glutenfri bulle utan grädde och mandelmassa!
 
Kom och ät av mitt bröd..
Om du är vis är din vishet dig till nytta
Ordspråksboken 9:5,12
 
Ansvar och tillit, eller väljer vi det som passar mig utifrån vad jag vill.
Kolla upp inbjudningskorten. De ser lika ut, men är till helt olika fester..
 
Jag är glad att jag inte ordnade någon fest med semlor idag iallafall. Jag har haft alldeles för mycket att tänka på.
Ni vet vad jag menar.  :(((((((
 
 
/Eleonora
 
Kommentarer (1)
#Blogg100,

Smicker och slöseri Kapitel 7

Publicerad 2014-03-07 16:16:00 i Allmänt, Morgon och kväll med min Bibel, Ordspråksboken,

Har du blivit uppmuntrad idag, eller kanske smickrad?
Förhoppningsvis får vi vara i sammanhang, och möta människor som är generösa och delar med sig av uppmuntran i vardagen. Vi kan verkligen behöva det lite nu och då.
 
Men smicker..?
Jo, där har vi det inställsamma berömmet, något överdrivet och fjäskande. 
Vi kan bli förförda av detta, så vi tappar bort oss själva och blir som "en fågel som fastnat i ett nät, utan att veta vilket öde som väntar" Ordspråksboken 7:23.
 
Ofta slår det till när vi som mest behöver uppmuntran. Men va på din vakt!
Om du inte har ett focus, och ser vart du är påväg och vad du vill, kan smickret leda dig in på vägar du egentligen inte hade tänkt gå, och du kommer på avvägar.
 
Vi gör en enkel liknelse:
Du vandrar runt på stan och kanske ska handla något. Detta "något" är inte riktigt specifikt, så du går lite planlöst omkring. Ut och in i butiker, går och fikar lite, träffar någon bekant för att gå in i ännu en butik.
"Kom och köp! Årets mode, nya modeller. Du passar sååå bra i den färgen! Du ska absolut få unna dig en bakelse idag - du var ju så duktig!"
Det blev lite här och där, som du handlade detta "något", och tillslut har pengarna rullt iväg utan att det egentligen var så planerat. Vi vill ju unna oss något. "Det är ju ändå fredag och det vore roligt med något nytt till  helgen".
Jag känner igen mig ivarjefall ... ;)
Ge inte efter för era begär!
Låt er inte förföras..
Gå inte nära..
Håll er borta..
..många på fall
Deras hus står vid avgrundens brant,
och alla som hittar dit 
drar de med sig i döden.
 
Ordspråksboken 7:25-27
 

Det är skillnad på generositet och slöseri.
Det är skillnad på uppmuntran och smicker.
Det ena ska vi älska.
Det andra ska vi avsky.
 
Alla gör vi våra val - dagligen.
 
/Eleonora
 
 
 
 
Kommentarer (0)
#Blogg100,

Efterlysning: Likabehandlingsplaner för vuxna

Publicerad 2014-03-05 17:58:08 i Allmänt, Lärarjobbet,

Jag har en bild, eller snarare, jag har inte en bild på det jag skulle vilja visa dig. Borta i bildhimlen någonstans är den :( Två äldre damer som blivit nya vänner - en gång till. Men en liten skylt med samma budskap hittade jag i en butik:
Åren tog ut sin rätt och man hade inte koll på vilka personer man en gång i tiden känt. Men då kan man ju bli nya vänner igen, en gång till... :)
Så bra!
 
Vänner kan man inte behandla hur som hellst.
Inte bekanta för den delen heller.
Inte de obekanta heller.
 
Hur vi talar avslöjar väldigt mycket om oss själva. Vilka vi är och vad vi står för. 
Jag tror att du säkert minns hur din mamma fick medla mellan dig och dina syskon eller vänner när du var barn. I skolan fick fröken bli den som fick hjälpa till att reda ut ett och annat. Förhoppningsvis fick vi med oss verktyg i livet hur vi ska hantera konflikter och olika åsikter.
Bilderna är från en gammal bok jag har från 1891
 
Alla barn som växer upp i vårt land, och då följaktligen alla vuxna, ska i skolan finna/ ha funnit en trygghet i att alla ska bli lika behandlade. Vi har det som kallas "likabehandlingsplaner" på våra skolor i landet.
 
Ingen ska behöva bli utsatt för kränkande behandling. Det kan handla om nedsättande kommentarer, förtal, avvisande kroppsspråk, förstörda ägodelar, sms o.s.v.
 
På vår skola har vi också något som vi kallar för "kompissamtal". Man ger möjlighet till samtal om något man varit med om, hört om eller själv känt att man gjort fel.
Allt handlar om att hjälpa eleverna att få verktyg till att lösa konflikter.
Våga föra ett samtal och berätta vad man vet eller hur man känner det.
Erkänna fel och misstag.
Be om förlåtelse och ta emot förlåtelse.
 
Var står vi som vuxna idag? Är vi de föredömen som en ung generation behöver?
Kan vi säga:
"Se på oss, så här löser man konflikter, för konstruktiva samtal och är uppriktiga i förhållningssätt".
 
Stoltheten är det täckelse som gör det svårast för oss att urskilja sanningen.
 
Jesus sa:
"Jag har kommit hit till världen för att avslöja människors synder.
De som inser att de är blinda ska börja se,
men de som tror att de kan se ska avslöjas som blinda."
Joh.9:39
 
 
Det ser ut att behövas "likabehandlingsplaner" och "kompissamtal" lite varstans bland oss vuxna också - inte bara bland barnen.
 
Tänk om vi kan bli vänner - en gång till - men utan att först behöva bli dementa!
:)
 
/Eleonora
 
Kommentarer (1)
#Blogg100,

100 dagar!

Publicerad 2014-03-01 22:01:00 i Allmänt,

Njaaa jag vet inte om jag ska göra detta, men jag anmälde mig till att blogga 100 dagar. 
Och NU, precis nu när jag ska få igång värsta flödet i detta ;) ..så får jag ju inte till det som JAG vill!!
Bilderna synkas inte rätt i datorn, och "Not enough storage" får mig att bli handlingsförlamad. 
Och var är mina barn som kan hjälpa mig?!!
Inte hemma i varje fall... :((
 
I alla tider har den äldre generationen varit de som undervisat och lärt den yngre generationen. 
Nu är det andra tider...
På gott och ont.
 
Vi försöker ju så gott vi kan, men ändå har vi svårt att få till samma flow som de har. 
 
Generationer byggs samman när vi behöver varandra, men kan också ge ett förakt att "de begriper ju inget".
Hur som helst: Inget av detta händer här hos oss i varje fall, för här sitter jag ensam med min dator. 
Och hur det går med 100 dagars bloggande... Ingen som vet, ingen som vet...
Så ska man pinga och tagga. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med.. ha,ha!
Vilken typ av bloggare är jag..? 
God natt!
 
/Eleonora
 
#Blogg100
Kommentarer (0)
#Blogg100,

Sanning och konflikter

Publicerad 2014-02-23 20:47:00 i Allmänt,

Nu är det lugnt i huset och jag kan tänka fritt. Älskar dessa tillfällen!
Jag kan inte riktigt förstå en del som alltid vill ha folk runtomkring sig hela tiden. Det ska vara musik, TV, dator eller telefon...
Många gånger är mitt eget sällskap helt perfekt tillräckligt :)
 
Jag har i flera veckor gått och tänkt på ordet "SANNING". 
Vad betyder det i mitt liv, min familj, församling, arbete och samhälle?
 
Det är ju något så grundläggande viktigt, att jag kan inte hantera det hur som hellst, på mitt eget sätt. Inte ens utifrån mina egna kunskaper eller erfarenheter. Allt måste sättas in i ett sammanhang och värderas utifrån eviga principer.
 
I dag sattes det återigen på prov. Nicklas Bäckström, doping. Vad är sant?
 
Eftersom det inte är något jag är intresserad av, hockey alltså, så måste jag ärligt säga, att jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket. Men sanningen måste fram för de inblandade, och för de som ger sin tid och uppmärksamhet till sporten. Det ska vara ärligt spel - annars blir ju alla lurade...
 
Men så mycket annat snurrar också "i luften". En del saker rör mig - andra inte. Många gånger är det bara vår nyfikenhet som vill få näring, men så hör jag Jesu ord: "Vad bryr det dig?"
Ja, just det ja... 
 
Men om man är mitt uppe i något som verkligen rör ens liv, hur gör jag då?
 
Jag gick en väldigt bra kurs för några år sedan. UGL -  utveckling av Grupp och Ledare. Ursprungligen från svenska försvarsmakten och deras officerares utbildning, men numera en av de mest meriterade och populära ledarskaps- och medarbetskapsutbildningarna i landet.
Så var jag där, på en kursgård tillsammans med överläkare, domare, VD för stora nationella/internationella bolag  -  och så jag!
Dessa dagar var något av en stor aha-upplevelse för mig.  Att förstå  mig själv, och hur jag fungerar, men kanske främst hur jag trodde att jag fungerade.
Jag insåg ett och annat om mig själv, och fick nycklar att våga gå vidare.
 
Här har jag en kopia från kursen, på ett blad som jag fått stor nytta av i mitt arbete. Vid en tuff situation för några år sedan blev det vår hjälp att våga hantera och att komma vidare i vårt projekt, utan att skadeskjuta varandra men handla rationellt och tryggt.
Vandrar du runt som en snäll liten flicka/pojke och vill inte ställa till bråk? Läs texten ovan. Du kanske är påväg rakt in i en konflikt pågrund av din "snällhet".
Bilden är hämtad från Lynne Hybels bok med denna titel
 
Du kanske behöver se och förstå att konflikter inte är "så farligt". Det är kanske så att sanningen kan göra oss fria..?!
Konfliktsyn som kan leda till harmoni..
 
Inte mot sanningen förmår vi något,
utan för sanningen!
2Kor 13:8
 
Ni är kallade till frihet.
Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle,
utan tjäna varandra i kärlek.
Gal.5:13
 
 
Men du: lägg dig inte i det som inte rör dig, då kan det bli problem...
 
/Eleonora
Kommentarer (0)

När allt känns värdelöst och tomt

Publicerad 2014-02-19 18:51:00 i Allmänt, B1, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Hur mår du idag?
 
Är dagen fylld av oro, misströstan, uttråkad känsla, ensamhet, brist, avsaknad, tristess, hunger, sorg, förtvivlan eller helt enkelt tomhet?
 
I dessa känslor kan du lätt få en känsla av att allt, ja ALLT är påväg utför till ett tomt intet utan botten, utan mening, utan slut - för evigt värdelöst... 
 
I dessa känslor kan du ha olika strategier hur du hanterar vardagen. Eller inga alls.
 
Sover lite längre, äter mera, tar en promenad, blit tyst och inåtvänd, flyr in i musik och filmer, eller så finns alkohol, sex, dråger som ett substitut för att hantera det som kommer som en störtflod över dig.
Ett jagande efter den ultimata upplevelsen eller en total handlingsförlamning.
 
Fullständigt dränerad på all kraft och energi.
 
Jaga inte upp dig. Ta det lungt. Det är inte farligt med känslor som dessa.
Vi vet alla att det dyker upp - nu och då. Förr eller senare.
 
Så mycker kreativitet kan födas fram ur denna smärta. 
Så mycket tro och förtröstan som kan finna sin väg vidare i ditt liv. 
 
Ibland tar det tid - men låt den arbeta för dig.
 
Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa,
för dem som äro kallade efter hans rådslut.
Rom 8:28
 
Vänd dig mot din hjälpare. 
 
Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.
Han kommer aldrig att tillåta dig att du snavar och faller,
för han vakar alltid över dig.
Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
Herren bryr sig om dig.
Han står vid din sida för att försvara dig.
Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
Han vakar över dig när du kommer och när du går.
Ja, han ska bevara dig för evigt.
Psalm 121
 
 
/Eleonora
Kommentarer (2)

Ellinor, barnmorskan: Vet du vad ditt namn betyder?

Publicerad 2014-02-13 21:27:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

 
Välkomna in i mitt living room igen! Förra gången var jag på sjukhuset och stöttade min kära dotter. 
Nu är allt avklarat. Det blev operation utav - båda halsmandlarna är borta nu -  och det är vila, nyponsoppa och glass som gäller ;)
 
Lite vanliga hushållsgöromål är väl annars det som händer här hemma just nu. 
Vecka efter vecka...
Ett antal skjortor att stryka..
Blommor att vattna..
Här är en Amaryllis som helt har missat sin tid! Men bättre sent än aldrig är kanske resonemanget som man får ta till.
...och så detta fruktansvärda spektakel!
 
Jodå, den var riktigt fin i sommras. Den stod ute på altanen och visade riktigt hur mycket den trivdes. Nu är det annorlunda.
Jag riktigt lider med en del av mina växter just nu. För lite ljus kan verkligen ta knäcken på växterna. Många torra blad bl.a. :(((
Gömd bakom en gardin föröker jag hålla konstgjord andning med några av dem och nu börjar tiden när blommorna ska planteras om. 
Och jag har många...
 
När detta arbete drar igång vet jag precis vad som händer. Jag delar plantorna, sätter blad och små skott i såjord. Fixar och donar, och undrar tillslut hur jag egentligen har planerat det hela. Det blev så många. 
 
Det som är så roligt att se, är växtkraften som tar fart när växterna kommer ner i ny näringsrik jord, och vårljuset hjälper till att få liv i vintertrötta växter.
 
Och så tänker du: "Nu ska hon skriva någon liten tänkvärd avslutning kring detta". Men nix pix!! Nu fortsätter vi med något helt annat. ;)  
 
Vissa dagar är det verkligen bara full fart. Tidningar ligger orörda och nyheter på radio och TV är det inte ens tal om att lyssna och se på.
Men igår när jag var ledig tog jag mig TID. Och vet du vad jag upptäcker att jag gör? Jag sitter med pennan och stryker under det jag tycker är viktigt - I TIDNINGEN! 
Ok, tänker jag. Here we go again...
 
Jag kan knappt läsa en text utan att hålla i en penna. Hela studietiden var det att arbeta med texter och se vad som var det viktiga. Vad måste jag lägga märke till? Hur kan man sammanfatta det hela?
Jag förstår att det inte är så roligt att läsa de böcker jag har läst... 
 
Jag läser i ledaren, om hur vi i Sverige har en kultur, där vi genom  lagstiftning gör så att saker blir rätt eller fel. Men vissa värden är eviga, och hur vi än försöker ändra på det, kan rätt aldrig bli fel, och fel kan aldrig bli rätt.
Att det ska var så svårt att begripa!
 
Så bläddrar jag fram några sidor i tidningen.
 
Siewert Öholm har en belysande artikel om hur vårt samhälle börjar hjärntvätta människor så vi inte ska få tala högt.
Foto: Eva Janzon, Världen idag
 
Det handlar om barnmorskan Ellionor som inte vill vara delaktig i aborter.
Våra samveten ska inte få finnas med i bilden, hur vi vill leva och handla.
Siewert uppmärksammar många viktiga historiska paralleller, som visar på hur historiska händelser kan vara påväg att upprepas i vår tid.
På samma uppslag står det om ett lagförslag i Belgien som ska tillåta läkarassisterade självmord för barn...
Jag vill kräkas!
 
Mitt i detta vansinne finns en annons: "Bli fadder!" "Barnhjälpen"    !!!!!!!!!!!!
 
Här känner jag, att jag kan tro och hoppas, att det finns goda krafter som kan göra skillnad i vår värld. Det kan upplevas som en stor ångvält är påväg att köra över oss, men historien har också visat att människor som står upp för sanning och rätt, har en oerhörd inneboende kraft som kan förlösas till räddning för många!
Nelson Mandela, för att nämna en av de största genom tiderna.
 
Förvärva sanning och sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt.
Ordsp. 23:23
 
Dra ut i triumf, försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan!
Ja, gå framåt till stora segrar!
Ps.45:5
 
 
Till dig Ellinor vill jag säga: Heja, heja heja! Stå på dig!
Vet du vad ditt namn betyder? "Den barmhärtiga" och "Gud är mitt ljus"
 
Jag är också glad över att heta "Eleonora" :))))))
 
/Eleonora
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Söndagkväll på Ackis

Publicerad 2014-02-09 23:32:19 i Allmänt,

Jaha, så var jag här - på Akademiska sjukhuset....
Jag hade tänkt skriva ikväll om allt underbart som hände i lördags MEN 😁..
Nu sitter jag vid sängkanten hos min snart 20- åriga dotter och lider med henne. Morfin, alvedon, penicillin i dropp krigar just nu förfullt i hennes kropp, emot en halsböld som akut drabbat henne. 
Vilken smärta! 
Några dagar kan det bli frågan om som hon blir kvar, och kanske måste de operera bort halsmandlarna akut.
Tänk vad snabbt saker och ting kan förändras. Inte planerar vi precis att bli sjuka. Coola västkan var ute på stan för några timmar sedan...
 
När jag ser sjukhuspersonalen blir jag så tacksam för att det finns människor som vill jobba med detta. Ja, det låter kanske lite galet när jag uttrycker mig så, men jag känner mig verkligen inte hemma denna miljö. 
När de skulle sätta dropp på henne, talade sköterskan hela tiden om dessa blodkärl, och så sprack ett och så hittade hon inte...
 
Jag vågade inte säga att hon kunde väl hålla tyst! 
-"JAG svimmar snart av att höra ditt tal om trasiga blodkärl", ville jag skrika ut, men behärskade mig. Jag var helt svettig och säkert också kritvit i ansiktet 😱
 
Hon ville så väl. Prata och berätta vad hon höll på med - men jag ville inte veta. Och inte höra.
 
Ibland är jag nyfiken och frågar om allt men nu var det stopp. Och det kanske har sina orsaker. 
Jag har skrivit om det tidigare, och det hänger nog ihop med ett delvis obearbetat trauma som barn. Min pappa dog i hjärt- och hjärninfarkt,och allt - hela livet - skulle fortsätta som vanligt...
Det fick jag höra - och ingen såg mig.
 
Saker vi varit med om kan verkligen sätta sig i själ och kropp. Jag ser samtidigt att det nu går bättre och bättre. 
 
Så kommer sköterskan och hon ska bl.a. mäta blodtrycket. Upptäcker att hon måste hämta blodtrycksmanchetten. 
-"Jag väntar här,"är Esters underbara kommentar mitt i eländet. 
Smärta, humor i en salig blandning - i en kort sekund - i alla fall. Sedan mera morfin.
Tack Ester, det hjälpte mig att lämna dig i sjuksängen ikväll. 
Bless you!
 
Och så skickar min kära vän sms på sms. Kan vi hjälpa dig, vi finns för er, kramar från oss, lider med er...
Son och sonhustru kommer upp och så alla FB - vänner...
Innan jag går kommer en nära vän till henne också.
 
Allt detta uppskattar jag väldigt mycket. 
Curt sitter på flyget till Sydafrika och vet inte hur vi har det här hemma just nu. Allt gick ju så fort. Men tillsammans med vänner och sjukvården har vi det bra. 
 
Men så kommer jag att tänka på hur det varit för två av våra andra barn när de blev inlagda på sjukhus.
 
Älsta killen hade mekat med sin moppe. Det skulle ha kunnat kosta hans högra hand. En allvarlig blodförgiftning från ett litet sår. I dag är han företagare inom hantverksbranchen. Handen är viktig.
Nästa sonen åkte skidor och skadade axeln. Axeloperation som gav komplikationer. "Du kan nog inte fortsätta utbildningen till polis, inte detta år i alla fall". Han vann seger och är snart färdig polis.
Och nu dottern:
"Om bölden spricker får du röstproblem i minst ett halvår och du måste gå hos logoped" Tjejen som vill satsa på sång och musik.
 
Hör du vad jag hör?
Ser du vad jag ser?
 
Våra gåvor och talanger blir utsatta, prövade, attackerade, utmanade, trasiga. Ja, allt det där vi inte vill ska hända och inte kan kontrollera.
Det sätter fruktan i våra sinnen så lätt, och vi kan se hela senariet spelas upp inför vår inre syn.
 
Här behövs det TRO!
Inte på vad som hellst. Och inte hellre bara lite pepptalk.
 
Nu önskar jag att du ville skriva i kommentarsdelen eller på FB-länken ( hellst både och ) vad som lyfter och hjälper dig. 
Har du t.ex. ett bibelord som du vill dela till oss alla?
Många gånger är det en fight om det vi ser är nerlagt i våra och andras liv.
 
/Eleonora
 
 
Kommentarer (9)

I dag blev det så här!

Publicerad 2014-02-05 20:10:00 i Allmänt,

I dag är det en sådan dag jag inte fått mycket gjort. Tyvärr - eller - Halleluja!!
 
Jag tror du upplevt liknande dagar. Listan kan vara lång av saker som måste bli gjort, där hemma eller på jobbet, men när man tittar på den vid dagens slut finns det mesta kvar.
 
Men vad var egentligen viktigt denna dag? 
 
Jag har haft tankarna på några vänner idag. Bett för dem och deras behov. Inte så länge, men de har funnits i mitt hjärta och mina tankar.
Kollegan som mist sin 38 årige syster förra veckan, väninnan som ligger hemma med migrän och rygg/nackvärk, och en bekant med svåra ekonomiska problem. 
Livet är inte alltid lätt. Ibland gäller det oss själva och ibland vänner runt omkring oss.
 
I allt detta tar naturen stormsteg framåt tillsammans med oss alla. 
Ljuset återvänder och jag hör fåglarna kvittra redan i början av februari.
Ljuset vi har uppe i norden är ju faktiskt helt unikt. Det var något jag saknade under åren vi bodde i Israel. Det är faktiskt bara 0.5 % av jordens befolkning som får uppleva det vi upplever. Vi är alltså ganska unika ;)
På promenad.. 
Grannens hund som hälsar på mig varje dag...
...och en ekorre i trädet :)
 
Precis som när naturen tar sina stormsteg framåt, kan det ochså hända under i våra liv, när Guds ljus får lysa upp vår tillvaro.
 
Jag har i dag också suttit och läst boken "Skuggan av vår framtid" av Rick Joyner. Jag älskar hans böcker och nu är det andra gången jag läser denna bok, eller är det tredje...?
 
Jo, spelat har jag faktiskt också gjort. Jag är lite "halvklar" med en sång om att Jesus en dag ska komma tillbaka. YESSSS!!!!
 
Nu när jag summerar dagen kanske jag har gjort precis det som var det viktiga - idag. 
I morgon är en ny dag med nya uppdrag och utmaningar. 
Och den blir inte lik den här dagen - det vet jag ;)
 
Någon har sagt:
Det goda kan var det bästas värsta fiende.
 
Så... hur blev din dag?
Kom ihåg att Guds nåd är ny för varje dag. 
 
Ny dag, ny nåd, nya möjligheter.
Antar du den utmaningen?
Gör det bästa i morgon!
 
/Eleonora
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Så var resan slut...

Publicerad 2014-02-01 17:41:58 i Allmänt,

Så sitter jag här på planet hem till Sverige. Nej, nu är det VI! 😊 
Det är underbart att åka ut och se olika platser men främst se detta pionjärarbete som God TV är mitt uppe i. Men min älskade make Curt längtar nog mest hem just nu. 

Ett arbete som hela tiden handlar om nya platser, människor, flyg, hotell och hyrbilar har en annan utgångspunkt än många av oss andra. Det är inte semester utan hårt arbete från tidiga morgonen till sena kvällen. Nu är han hemma några dagar för att sedan åka tillbaka till England, Sydafrika, USA, Israel o.s.v.
Förra kalenderåret var det ca. 160 dagar på resande fot. 

Och jag som hade fullt upp att hitta rätt på kartan var jag var!
Var är jag och var är hotellet vi bor på?

Utsikt från hotellet på ett regnigt Pymouth.

Med shoppingmålet tvärs över gatan kände jag mig trygg 😉. Hittade en underbar Pandora butik. Massor med vackra berlocker som skulle passa mitt armband fint men - nej - bara titta. 😜
I stan är alla hotell fullbokade inför detta event och taxibilarna går varma.
Påväg till kvällens möte i Taxi frågar jag chauffören  om hans arbetstider. 16.30 till 4.30! Sex dagar i veckan! Samt en del förberedelsetid för hans "team".
Runtom i stan ser man människor från olika nationaliteter. Man arbetar och sliter för sitt uppehälle och jag tänker på hur bra många av oss ändå har det. 
På Union street där God TV:s byggnad ligger finns mycket droger och prostitution.

Jag känner mig utmanad! 
Vågar jag och vill jag att den världen ska komma till min välordnade tillvaro? 
När jag inte hittar tar jag en taxi. 
Jag handlar det jag önskar ( nästan i alla fall 😉). 
Är jag hungrig frågar jag mig själv vad jag vill äta och tar fram mitt bankkort och betalar.
Väl tillbaka på hotellet.
Jag går förbi ett av rummen och hör hur de ber och sjunger därinne. Jag blir berörd och gläds, för jag tror verkligen Gud håller på att förvandla våra bekväma sinnen. 

En skylt vid hissen

När Guds eld drabbar oss kan vi inte ta hissen och vara bekväma. Låta någon annan fixa jobbet. Den tiden är över - finns inte längre... 

Nej, det som gäller är att springa, arbeta och se till att ingen blir lämnad innanför denna värdens fångenskap. 
Ut i frihet är det som Gud kallar dig och mig, samtidigt som knarkaren och den prostituerade blir buren på våra armar till ett helt nytt liv.

Och så glömmer vi inte taxichauffören heller...

/Eleonora
Kommentarer (0)

En dag med GodTV i Plymouth

Publicerad 2014-01-30 18:45:35 i Allmänt,

Sitter på hotellrummet och skriver.

Jag måste medge att själva staden inte är vacker men den ligger vid vattnet så den har väl sin charm - antar jag. Eftersom staden blev sönderbombad under andra världskriget, finns här kyrkoruiner och tråkiga byggnader. De byggdes antagligen upp snabbt och billigt för att få igång samhället igen. 
Så det blir lite andra bilder idag..😉

I går var det ett underbart möte med Benny Hinn. Hans undervisning om den helige Ande, Guds härlighet och smörjelsen var helt fantastisk! Det var inte livesändning igår, men när det sänds är det absolut värt att titta på.

Ikväll, torsdag, är det live från mötet i en paviljong, samt från själva blivande revival/prayer centre.
Lite förmåner har jag 😉... Första parkett!

Det är helt otroligt vad som hänt dessa snart 20 år som God TV haft sina sändningar. Jag minns när Rory och Wendy var på Livets Ord och berättade i tältet om visionen med kristen TV och jag ledde lovsången. Åren går...

Idag når man ut till 254 miljoner hushåll!! Och då är det bara inräknat de som har det i sin fjärrkontroll. Alltså inte potentiella eventuella tittare som kan fixa en parabol. Nej, det är de som redan har God TV i dosan.

Nu ska jag iväg på mötet. Kaffet och Dajmen är avklarat och med kortet "Access all areas" blir det intressant att se var man kan hamna 😉..

Du som har kanalen - bjud hem någon, och du som inte har den: fråga någon som har den och gå och hälsa på.
Många Living rooms ska stå öppna för evangeliet. 😃

På morgonen idag läste jag:

Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
Låt det bli känt i vår tid.
Hab.3:2

/Eleonora
Kommentarer (0)

På resa till Plymouth

Publicerad 2014-01-29 18:24:39 i Allmänt,

Idag är det bil, flyg och tåg som gäller 😃. 
Just nu när jag skriver sitter jag på tåget och lämnar London bakom mig, och är i Plymouth om några timmar i södra England. 


Min man jobbar på God TV och de har en konferens där några dagar. Man är mitt uppe i en ombyggnation av en lokal som ska bli deras center. Benny Hinn är en av talarna. Det ska bli riktigt roligt och spännande att komma dit.

I tankarna flyttas jag tillbaka 35 år. Sommaren 1979. 
Jag hade anmält mig till en evangelisationskampanj i Citykyrkan i Stockholm som hette "Juliaden". Stanley Sjöberg var värd tillsammans med Barbro och Åke Wallin. 
Men så var det några inbjudna gäster ...
Jessy Dixon och någon som hette Benny Hinn.

Lite kunde jag ana vad denna veckan skulle göra i mitt liv. Ärligt talat så är det nog dessa dagar som har gjort absolut största intrycket på mig, andligt sett.
Jessy Dixon kände jag till, och jag var så lycklig över att få lyssna till honom. En av mina favoritsångare som jag hade flera skivor utav.
Det hela slutade med att jag fick möjlighet att sjunga och leda lovsång tillsammans med honom - och detta i en tid när sådant var högst ovanligt. 😃😃
Tyvärr dog Jessy Dixon för något år sedan.

Och så var det predikanten Benny Hinn som ingen hade hört talats om...
Han var ung, och när han kom tillbaka till USA från sin Sverigeresa skulle han gifta sig.

Mötena på kvällarna och undervisningen han hade på dagarna för oss ungdomar var helt ovärderliga. Aldrig hade jag hört något liknande, men det var helt uppenbart hämtat utifrån Guds Ord och demonstrerades med kraft. Så många helanden och befrielser!

För min egen del fick jag ett klart och tydligt profetiskt tilltal som jag fått mycket styrka, uppmuntran och vägledning ifrån under åren som gått. 
Vi kan ha den helige Andes tilltal och vägledning i våra liv!

Jag tackar Gud för människor som är öppna för den helige Andes tilltal och vågar handla på det. Jag tror vi aborterar bort så mycket av det Gud vill säga till och igenom oss - tyvärr.

"Ja men", säger du " det gick ju inte så bra sedan för honom". Ja just det! Men det kanske har gått lite si och så för oss också eller..?
Inte alltid på topp, så att säga.
Men vi reser oss och det gör Benny också. Det är det som räknas.

För min del vill jag se om mitt eget hus, mitt liv. I allt detta är jag bara så tacksam att Gud använder oss ofullkomliga människor.
Låt oss uppmuntra varandra. Tro  att Gud kan tala till oss och igenom oss. 
Vi kan faktiskt få vara små kristusbrev som gör skillnad i livet.😊

Och du: 
Har du några tilltal in i ditt liv som du inte riktigt tagit till dig eller kanske nästan glömt bort? Jag tror det är dags för dig att damma av det och blåsa nytt liv i det.

Jag påminner dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig...
Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande.
2Tim. 1:6-7

Bless you!

/Eleonora 
Kommentarer (2)

För din skull skapades universum

Publicerad 2014-01-25 23:54:00 i Allmänt,

Denna lördag blev det kyrka igen :)
En av mina vänner hade barnvälsignelse/dop idag i Danmarks kyrka. Jag var ombedd att sjunga och det gjorde jag med glädje. Präst var Hans Bratt-Hernberg som jobbat i Klara kyrka.
Jag sjöng "Jesus loves me this I know". Här kan du lyssna på Whitney Houston.
 
Sist vi möttes i denna kyrka var det begravning. Då var det deras första lilla dotter som begravdes. Hon föddes några månader för tidigt - men ändå ett litet barn att ta avsked av.
 
Det som förväntades bli deras största glädje blev i ett nu omkullkastat och sönderrivet, men sorgen och smärtan var viktig för dem att möta, bearbeta och resa sig ur.
 
Det är inte lätt att ha full beredskap när sorgen drabbar. Alla reagerar vi olika - men vi reagerar!  Så viktigt det då är, att det finns människor i ens närhet som bara kan vara nära, lyssna och stödja. 
Och livet går vidare fastän storasysters grav ligger där ute på kyrkogården...
 
Men idag var det glädje och fest! Gäster, presenter,kaffe och tårta.
I det vackra barnrummet hänger storasysters hand och fotavtryck i gips. Ett vackert minne, men från en tid av smärta och sorg.
Evangeline - älskade lilla flicka - välkommen till världen! Du har redan glatt så många med din ankomst till jorden. 
Välsignad ska du vara i din ingång och din utgång. 
 
Jag läste ett rabbinskt ordspråk för en tid sedan:
Alla bör bära med sig två papperslappar och läsa på dem varje dag. På den ena står det:
"Du är stoft och aska" och på den andra står det: "För din skull skapades universum"

Med Guds hjälp kan vi hålla perspektivet rätt på livet. Vi förstår inte allt - och tur är väl det - faktiskt!
 
/Eleonora
 
 
Kommentarer (0)

En väg till "Shabbat Shalom"

Publicerad 2014-01-24 18:57:00 i Allmänt, B1, B4, Högtider,

Jag hörde på TV om en trend som man kallar för "Storytelling", vid inköp av inredningsprodukter. Något av ett "anti" till alla streamade inredningsdetaljer från de stora varuhusen och inredningsbutikerna.
Visst rycks man väl med i detta emellanåt men jag upptäcker ändå mer och mer vad som håller i längden.
Ett hem för mig är fyllt av föremål som man kan berätta om och minnas.
 
På ett skåp i vardagsrummet har jag ett antal koskällor från min mammas föräldrahem. Hon berättade ofta om hur det var att gå i skogen och leta rätt på familjen kor. 
Men så har jag blandat in det med våra judiska föremål. En salig blandning ;)
I ett annat skåp finns min brudkrona. För mig var det självklart att få ha kvar något från bröllopet. Många sparar sin brudklänning, men för mig var det brudkronan som var viktig. Nu är det snart 28 år sedan.. ;)
Så har jag en lite potta på skrivbordet som jag fick i present av en av mina närmsta vänner. 
Jag var 16 år, och den hänger fortfarande med. Eva, jag tänker på dig nästan varje gång jag ser den :)
Jag har skrivit under den: "På 16-årsdagen av Eva". Sådant vill man inte glömma.
 
Redan i tonåren började jag samla skedar från olika länder och platser som jag reste till (bl.a. tillsammans med Eva). Ett enkelt sätt att minnas det man upplevt och vart med om. Periodvis har jag använt dem när vi haft gäster och jag dukat upp till kaffe.
Perfekt sätt att få igång ett samtal - speciellt om man inte känner gästerna så väl.
 
När vi bodde i Israel var skedarna något jag ofta använde.
Hela tiden fick vi jobba på att lära känna nya människor i landet. Vi hade inga vänner och barnen hade inga vänner...
 
Och vad gör man då??
 
Jag bjöd hem barn och föräldrar på bl.a. barnkalas. Ordnade en liten julfest. Träffade några svenskar i parken som vi bjöd med hem, försökte få in barnen på olika aktiviteter och försökte hela tiden förstå hur detta märkliga samhälle fungerade. 
Det var inte lätt. Språket var ofta ett hinder och högtider och traditioner gav oss ett utanförskap.
Men, JAG FORTSATTE!
 
Nu när jag tittar i backspegeln ser jag hur värdefull den tiden var, och vad den gjorde med mig och min familj.
Man kan inte sätta sig ner och bara  känna sig ensam.
Man kan inte bara skylla på omständigheter.
Man kan faktiskt se till att det blir en förändring!
 
Vi kan titta på många företeelser från utsidan men inser kanske inte att det krävs ett arbete, en insats. 
Många av våra vänner tyckte det var fantastiskt att vi fick bo i Israel, men för mig var det arbete. Hårt arbete.
Det är stor skillnad att vara turist mot att se till att få vardagen att fungera i ett helt nytt land.
 
Relationer kräver omvårdnad. 
Familj behöver tid.
Hemmet ska ses över för att vara en välkomnande plats.
 
Va nu inte lat och tro att allt bara fixar sig hur som hellst.
Vi måste lära oss att organisera, planera och vara focuserade.
Hoppa över cafeet och en film emellanåt, för att ta tid att skapa det du längtar efter därhemma.
Det fantastiska som då infinner sig är lugnet.
Allt är förberett för vila.
 
I Hebreerbrevet kap 4: 1-11 nämns ordet vila 17 gånger! Det talas om en vila som väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen. 
Det finns en plats där vi kan vila tillsammans med Gud!
 
Den som börjar tro på Jesus Kristus och får tillhöra Guds folk
får uppleva en evig vilodag tillsammans med Gud.
Den människan som når fram till den vilan
har utfört det arbete hon fick av Gud.
Hon kan vila precis som Gud vilade
då han var färdig med skapelsen.
Hebr. 4: 9-10
 
Och så kommer helgen:
Shabbat Shalom!
 
/Eleonora
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela