inmylivingroom.se

När Idol och Nelson Mandela möts

Publicerad 2014-01-22 22:18:00 i Allmänt,

Jag har suttit och rensat skrivbordet på diverse papper ikväll. Så hittade jag ett litet utkast ifrån början av december.

Idol-finalen.

Jag hade kladdar ner lite tankar kring denna fredagskväll, om att bli berörd av det vi ser och hör.

Samma kväll sändes ett program på en annan kanal, om Nelson Mandela som nyss hade dött.

Jag skrev:

"Förlåt mig Kevin och Elin, men jag har svårt att bli berörd".... :(

Visst är de talangfulla men denna kväll ville jag ha något mera. Det "Idolerna" säger till mig är att jag ska hjälpa dem att uppfylla deras dröm. Det är så de resonerar, och det är det som de säger.

"Hjälp mig att uppfylla min dröm".

Så kommer programmet om Nelson Mandela.

Nu är det på riktigt. Nu är det verklighet. Nu talar sanning och erfarenhet - och jag blir berörd på djupet.

Här kommer några fantastiska citat från Mandela:

"Svårigheter bryter ner vissa män - men gör andra."

"Vad som räknas i livet är inte det faktum att vi har levt. Det är skillnaden vi har gjort i andras liv som kommer att bestämma vikten av det liv vi levt."

"Alla kan resa sig över sina omständigheter och uppnå framgång om de är dedikerade och passionerade i vad de gör"

Man inser lätt att detta är något helt annat än "Hjälp mig att uppfylla min dröm..."

Hur resonerar du?

Vad berör dig?

Jag vill i varjefall försöka lyfta blicken lite hörge - från jag , mig och mitt.

/Eleonora

Kommentarer (0)

Han lyfte på hatten...

Publicerad 2014-01-21 21:07:00 i Allmänt, B1, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Häromdagen.. (var är mitt rättstavningsprogram i bloggen, hur gör man? Är det ett ord eller tre??).. här om dagen skrev jag om att bjuda hem gäster. Nu har jag tänkt vidare på detta och även sett endel intressanta Bibelord.

Var gästfria mot varandra utan att klaga 1Petr 4:9
Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det Hebr13:2
Var ivriga att visa gästfrihet Rom 12:13

Tänk vad glömska, klagan och brist på iver och engagemang kan ställa till det för oss. Det vore ju förskräckligt att missa ett gudomligt möte!

(en vacker vinterbild på grannens grind)

Det verkar som om gemenskapen och våra samtal med varandra är viktiga. Men vi måste inse att det ibland kan kosta på endel. Därför får vi inte glömma bort varandra. Det är ju så lätt att bli självupptagen med "jag, mig och mitt".

Dessa ord behöver nu inte bara vara ett möte i hemmet.

Stanna till och prata med människor du möter.

Mer och mer ser jag hur osäkra människor är. Ska man hälsa eller låtsas som om ingen finns i ens närhet?

Mobilerna ställer till det. Den vardagliga kontakten med de människor vi möter i bussen, på affären eller ute på vår promenad, är på väg att försvinna mer och mer.

För ett par år sedan mötte jag en äldre herre när jag var ute på min dagliga promenad. Han hade åkt buss ut till oss på landet, för att göra ett besök i en av sommarstugorna i området. Så kom han gående i sin rock och med hatt på huvudet.

När vi möttes på vår grusväg stannade han upp, lyfte på hatten och sa: "Godmiddag!"

Oj, vilket möte, det glömmer jag aldrig!

Jag kände mig så viktig, betydelsefull och hedrad i detta möte - trots gympaskor och allt.

I vår tid har många svårt att möta en förbipasserare med blicken. En kvinna blev till och med anmäld av en annan kvinna, som kände sig olustig över att hon hejade på henne i joggingspåret.

Hur knäppt kan det bli??!

När vi möts, visst hejar vi på varandra? Men... jag har ett problem. Jag glömmer namn väldigt lätt och ibland även utseenden. Du kan kanske föreställa dig hur det då är att vara lärare ;) Men placeringslistor i klassrummet är bra att ha. För mig och för mina elever ;)

Jag vill att gästfrihet ska vara något jag får utveckla dagligen. Det finns så mycket spännande i varje människa att få del av.

Se människor

Lyssna på människor

Tala till människor

- livs levande!

Lyssna till lite nostalgi, men ändå så bra, Evie "Home": Klicka här

/Eleonora

Kommentarer (0)

När drömmar blir verklighet

Publicerad 2014-01-19 22:05:00 i Allmänt, Musik,

Så har söndagskvällen infunnit sig. Det är tyst i huset och jag sitter och tänker tillbaka på en fin helg.

Efter jobbet i fredags tog jag en tur till Gränby köpcenter. Fikade med en god vän på Fågelsången, handlade mat och hittade en kavaj på rean. Man måste ju passa på ;)

Sedan var det inte mycket som hände fram till lördag eftermiddag. Du som läst min blogg vet att jag varit med och anordnat en musikkväll i vår lilla ortskyrka.

När jag är mitt uppe i något jag gör som jag ser är viktigt, vill jag vara fullt focuserad och överlåten i detta. För mig blir det då att låta alla andra "måsten" falla åt sidan och bara ge tid för stillhet och reflektion.

All sjunga en sång och att leda en samling är så mycket mera än att bara kunna sångerna och känna till innehållet för kvällen.

Vi har bett, bakat bullar och delat ut inbjudningslappar i brevlådorna. Vilken glädje och engagemang!

I Bibeln kan vi se hur sångare och musiker fått bryta ny mark genom olika tider. Detta tror jag är något högst aktuellt också i vår tid. Vi kommer från olika kyrkliga sammanhang och traditioner och vi som "gräsrötter"får möjlighet att göra skillnad i människors liv.

Flera av oss hade med oss vänner och grannar som vanligtvis inte brukar gå i kyrkan. Jag tror att de kände glädjen och värmen i våra sånger och gemenskap.

Låt oss bygga relationer och hjälpa varandra att närma sig den kristna tron!

Mina kära vänner här i vårt grannskap var de som sjöng och spelade. Vilka skatter!

Vi drömde tillsammans och såg hur det blev till.

TACK!!

Ruben Agnarsson och hans dotter Madelen

Min dotter Ester Lahti samt min käre vän och pianist från Stockholm, Torbjörn Frisk (den ende utomsocknes ;))

Här sjunger jag, Ruben samt Dan-Jacob Pethrus tillsammans med publiken.

Sara Nilsson med sin svåger Paul Kespe

Ruben Agnarsson, jag, Sara Nilsson, Magdalena och Paul Kespe avslutade kvällen med att sjunga välsignelsen.

Kyrkans kantor Martin Ljungdahl och prästen Mia-Marie Kjellgren medverkade också.

När man vet att 5-8 personer är antalet som vanligtvis kommer till söndagarnas högmässa blir man glad och tacksam att se kyrkan nästan fullsatt. Det var säkert ett 10-tal besökare som vanligtvis aldrig besöker kyrkan. :))

Och du min kära vän som fotograferade, Micke More´n: Så kul att du kom och plåtade!! :))))

Helgen avslutades med Afternoon Tea i Stockhom med nära vänner.

Jag är så tacksam för denna helg!

Här med min älskade make, Curt.

Herren välsigne dig och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig

Herren vände sitt ansikte till dig

Och give dig frid

/Eleonora

Kommentarer (2)

Because I´m worth it!

Publicerad 2014-01-15 14:01:00 i Allmänt, B1,

-Because I´m worth it!

-Ja, absolut, förstår du detta?

Vi tar det från början... ;)

Jag tror vi alla vill hinna med så mycket mera än vad vi gör. Vi pressar in ett och annat i vårt tidsschema och inser emellanåt, eller hela tiden, att vi inte fixar allt vi planerat. Vi försöker prioritera våra uppgifter och uppdrag, och så kommer frustrationen tassande och väser i vårt öra hur värdelösa vi är. För att inte tala om att man ska hinna träna också, en promenad eller ett gympass.

MÅSTE - med stora bokstäver!

En dag när jag var ute och gick och gjorde ett av dessa "MÅSTEN", insåg jag att jag kan tänka annorlunda.

Detta gör jag för att jag är värd detta! Jag är värd att få vara ute och gå när snön knarrar under skorna. Se alla spår i snön från rådjur, fåglar och någon räv. Eller i mörkret, tidigt på morgonen innan dagen gryr, höra hur grenar knakar i skogen när något djur ger sig iväg längre in i skogen. Även om det är lite tröttsamt ibland...

Här kan jag sortera tankar och känna att jag laddar batterierna. Veta att jag är värd detta - något jag vill prioritera.

Inte blir det sämre hellre av att veta, att bästa platsen att kläcka ideer är på promenaden, 31%, men bara 7% på jobbet... ;)

Kära vän: Ta en promenad - because you are worth it!

Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!
Blås genom min trädgård,
så att dess vällukter flödar!
Må min vän komma till sin trädgård
och njuta dess härliga frukter!
Höga Visan 4:16

/Eleonora

Ps. Visst är det märkligt att vi oftast tar till detta uttryck, för att tillåta oss en bakelse eller chokladkaka - because I´m worth it. Nu gäller andra "bullar" ;) Ds.

Och här kommer lite bilder från dagens underbara promenad:

Nästan att man vill slänga sig i snön och göra änglar :)))))

Kommentarer (0)

Tankar och känslor som inte riktigt vill matcha

Publicerad 2014-01-11 22:43:00 i Allmänt, B1,

Nu är det är några dagar sedan jag skrev. Jag har längtat till min lilla skrivarhörna i mitt ljusblåa rum som jag inrett för att trivas i mitt skapande av texter och musik.

Ideerna har flödat, ikapp med olika tankar, åsikter och händelser, om vad jag skulle skriva om, när jag skulle få lite tid över. Men nu sitter jag här på lördagkvällen, den kväll som ska vara fylld av glädje, underhållning och god mat, och jag har tankar och känslor som inte riktigt vill matcha det hela...

Den mysiga julen har jag just städat undan - och lite så kanske jag också kan beskriva min egen känsla.

Julgardinerna ska plockas ner, julkrubban bort och juldukarna ska tvättas...

Happy New Year!

Lilla Jesusbarnet som hade blont hår i början. Jag tog lite vattenfärg och fixade åtminstone det lite brunt ;)

Dags för juldukarna att åka in i tvättmaskinen.

Livet är inte perfekt - än hur mycket vi vill det och än hur mycket vi jobbar för att få det att bli så.

Pecis som med julgardinerna. Helt plötsligt fungerar det inte längre med "Merry Christmas". Ja, förstås om vi satsar på nästa jul, men det känns lite trist. Då blir det lite svårare att komma med "Glad Påsk" och "Trevlig midsommar".

Gardinerna ska ner!

Så var det det lilla Jesusbarnet med guldfärgat hår, made in China.

Än hur fint och gulligt det är - så passar det inte in! Här har vi nog en kines som uppfattat saken lite fel...

Det finns saker och ting som aldrig kan accepteras än hur vi försöker fixa och trixa till det hela.

Rätt är rätt och fel är fel!

Och så juldukarna med kaffefläckar...

Det har varit underbart att träffa vänner och släktingar under julen. Mycket folk, mycket mat, efterrätter och fika. Dukarna ska in i tvättmaskin, strykas och / eller manglas för att vara fina till nästa jul.

Sådant kan man inte vänta med, och skylla på att det är ett helt år till dess vi ska använda dem igen.

Men allt detta är en normal procedur år efter år, jul efter jul.

Blandade känslor. Vill ha jul - vill INTE ha julen kvar.

Livet är faktiskt ganska likt "Ut med julen".

Det här med julgardinerna: Vi kommer till skeenden i livet där vi inte längre kan behålla det som kändes så självklart och naturligt. Ny årstid och mognad i våra liv accepterar inte vissa uttryck, olater (ovanor) o.dyl.
Jesusbarnets guldfärgade hår: Vissa saker är faktiskt helt FEL! Inse detta och gör något åt det. Accepterar du det du vet är fel, är du snart illa ute.
..och tillsist juldukarna: När något gick överstyr och det blev lite fel, gör något åt saken - omedelbart! Vänta inte. Fläckarna blir svårare med tiden att få bort.

Och vad var det för tankar och känslor jag nu har som inte riktigt vill vara på topp?

Jag är nog precis som du är.

Ett och annat i livet rycker och sliter i oss. Omständigheter och människor som går åt olika håll. Svårt att uppfatta vad som händer. Osäker på hur man ska hantera situationer. Trött, ledsen, arg, besviken, frustrerad..

Men så kommer orden: Se bara till att DU följer mig...

Jesus säger det om och om igen: Följ mig!

Det handlar inte om att följa människor, tidstrender, åsikter, traditioner eller sina egna ideer eller känslor.

Det handlar om att följa han som är vägen, sanningen och livet.

"Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Joh. 14:6

Det här går inte att kompromissa om.

Här hittar vi livet - än hur omständigheter ser ut runt om oss.

När vi har vägen innom oss då kan vi inte gå vilse!!!

Yehhh - Halleluja!! :))))))

/Eleonora

Ps. Men jag har faktiskt satt upp nya gardiner ;) Det är en krona på dem.

Jag inser att det finns något gott som väntar på den som är villig till förändring :) Ds.

Kommentarer (3)

Vi kan inte bli kristna entertainers

Publicerad 2014-01-06 12:40:19 i Allmänt, Musik,

Jag blev häromdagen påmind om nyårsafton för 30 år sedan. Året var 1983.

Jag satt med en märklig känsla den nyårsvakan i min kyrka i Örnsköldsvik. Jag bara visste att det år som nu låg framför mig skulle bli annorlunda. Jag hade inte en blekaste aning om vad det kunde innebära, men jag bara visste!

Och nog blev det förändingar! Ska jag vara ärlig så trodde jag kanske att jag skulle träffa min livs kärlek, men det skulle dröja ett tag till...

Jag sa upp min lärartjänst och lägenhet i Jönköping där jag hade min första lärartjänst, och flyttade till Uppsala för att gå på bibelskola - och inte vilken som hellst heller, Livets Ord!

Kristna tidningar skrev om mig och mitt beslut, och släkt och vänner forstod nog inte riktigt vad som hände.

Denna artikel kom i värsta Carolafebern, och i detta blev jag inkastad av olika journalister ;)

I tidningar blev jag kallad för "Jönköpimgs Carola".

Jag bara visste den nyårsaftonen, att förändringar var på gång. Hela mitt hjärta ropade efter att få se, höra och uppleva Guds tilltal in i mitt liv. Jag skulle fylla 25 år.

Om jag visste vilket pris vi skulle få betala för att vara dessa "galna" pionjärer ;) hade jag nog blivit helt förskräkt. Hatat och avskyn mot oss kom från alla håll. Den var kompakt!

Vi grät, ropade till Gud och bad att andra skulle få uppleva det som vi funnit vara så dyrbart. Och vi har verkligen fått se mycket underbart genom åren.

Gud är trofast!

I en av tidningsartiklarna skriver musikprofessor Göte Strandsjö om mig.

Han skriver om mitt kontroversiella val av bibelskola men tillägger:

"Om hon fördjupas som kristen bör detta väl snarare göra henne mer användbar i den kristna sången. Det kommer an på henne själv hur det ska bli."

Dagen 8 augusti 1984

Så vad har hänt, eller inte hänt..?

Musikledare på Livets Ord och studierektor för vår ettåriga musikskola.

Ett antal år i Israel

Mamma, lärare och allt däremellan.

Lite resor i sångens tjänst, här hemma i Sverige och utomlands.

Så sitter jag på en nyårsvaka igen - 30 år senare.

Jag bara vet att något rör på sig, men inte på samma sätt.

Tillsammans med många sångare och musiker i vårt land förväntar vi oss något underbart ifrån himmlen.

Gud har bestämt möte med oss i Sverige, och jag tror att musiken i denna tid kommer att ha en viktig funktion - som den faktiskt alltid har haft i väckesetider.

Precis som jag försökte uttrycka mig i tidningsintervjun så gäller detta fortfarande:

"Vi kan inte bli kristna entertainers"

Vi har så mycket viktigare saker för oss, och vi måste veta och förstå vårt uppdrag.

Guds närvaro i musiken
Profetiskt flöde
Andlig skärpa
Renhet, helighet och överlåtelse
Beröra människans inre värld...

och allt däremellan... ;)

OK, vad gör vi nu då..?!

Vi vakar över våra motiv, lever i Guds ord, hittar en plats "under korkeken" för att stilla ner oss för att höra den stilla ljuvliga rösten i från Herden själv.

Ja, sen går vi ut och gör det vi hört viskas i vårt öra ;)))

I love it!!!!

/Eleonora

Ps. Jobba med det praktiska är inte att förglömma. Öva på sitt instrument, träna rösten, vara uppdaterad och skicklig på tekniken ( beroende på vad man håller på med)

Bara för att inte krångla till det för mycket vill jag också säga att man kan vara en entertainer, underhållare, som är kristen likaväl som jag är lärare är kristen.

Vad jag vill att vi ska göra är att se vårt uppdrag 😉Ds.

Kommentarer (2)

Förebilder och idoler

Publicerad 2014-01-04 21:59:33 i Allmänt,

Några dagar har gått in på året. Julledigheten hart varit intensiv - minst sagt. Det är ju så mycket man vill hinna med och många släktingar och vänner att träffa. Nu börjar jag se fram emot att röja ut julen och ta en rejäl städning av hus och kylskåp. Men innan skolan drar igång igen ska vi iväg söderut för att fira en av sönerna som fyller 25 år.

Mitt i allt julfirande har jag suttit och läst Linda Berglings självbiografi "Min himmelske konung och jag". En fantastisk bok på många sätt. Vilket kaos hon kommer ifrån! Vägen var mer än krokig under hennes uppväxt och som ung vuxen. Men nu står hon mitt i ett fantastiskt arbete att hjälpa människor i kristet helande och själavård, samt barnhem med utbildning i Indien. Och hon är mamma till systrarna Graaf :)

Linda blev i höst nominerad i tidningen Dagen till "Årets förebild". När man läser om hennes resa i livet, och ser det som hon varit med och byggt upp, kan man inte annat än att beundra henne.

Vilken kämparglöd!

Att bli en förebild tar valigtvis en lång tid och kräver ett förtroendekapital. Det är en person med stark passion på sitt område, och som inspererar andra till engagemang. Det styrs inte av tidsandan och den är oberoende av andras applåder.

Men hur lätt är det inte i vår kultur att styras just av tidsandan. Allt ska gå snabbt och vara underhållande. En idrottare gör en match och en sångare sjunger en sång...

Förebilden säger: "Följ mig!"

Idolen säger: "Se på mig!"

Nu vet jag också att man inte helt kan hårddra jämförelsen, men det är en intressant företeelse...

Nu är det dags att läsa slutet på boken som handlar om hennes älskade flickor... :)

Den här bilden tog jag hemma hos mina släktingar. En vacker liten staty som visar Jesus som den gode herden.

Han säger till dig och mig: Följ mig!

/Eleonora

Kommentarer (1)

Livets skärvor

Publicerad 2013-12-31 13:40:00 i Allmänt,

Jag har reflekterat några dagar över olika möten jag har haft med människor under detta år, och jag inser att jag aldrig tidigare i livet träffat så många sargade och tilltufsade människosjälar.

Människor som av olika anledningar blivit svikna, bedragna, utnyttjade, felbehandlade och utelämnade. Och frågan man ställer sig är:

"Hur hamnade jag i detta?"

Skilsmässa, incest, våldtäckt, misshandel, ekonomiska bedrägerier, baktal... Ja, listan kan göras lång - tyvärr.

Världen är både sjuk och ond, och både offer och förövare behöver hjälp.

Att erkänna vad man varit med om, är en viktig del i en människas väg till befrielse. Inte gömma undan och förneka det hela. Förr eller senare kommer verkligheteh ifatt.

Erfarenheter och händelser kan ta sin tid att bearbeta men låt Gud få vara din själasörjare i denna process.

Där finns den helande oljan, förnyelsen för ditt sinne och hjälpen att se situationen ur ett nytt perspektiv.

Han återlöser ditt liv från förgängelsen

och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

han mättar ditt begär med sitt goda,

så att du blir ung på nytt som en örn.

Herren handlar rättfärdigt

och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Ps.103:5-6

I tider när jag mött ett och annat tungt har jag ofta lyssnat på en sång av Jessy Dixon, Hold on. Slå dig till ro och ta dig tid att lyssna.

Här kommer den:

http://www.youtube.com/watch?v=F5F9nXpIhG8

Om Herren inte hade stått på vår sida,

då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.

Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit oss ner i djupen.

Välsignad vare Herren, som inte har låtit den slita oss i stycken.

Vi har flytt för livet , som fåglar från jägarens snara.

Men snaran har gått sönder, och vi är fria!

Vår hjälp kommer från Herren som har skapat himmel och jord.

Ps. 124

Var vaksam och rädd om dig. Vi vet att djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka. Men vi håller oss nära Herren och vet då att:

Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.

Ps. 139:5

http://www.youtube.com/watch?v=5E3wsoGLwXE

I dag avslutar jag med en go´ liten bild som får symbolisera goda relationer, värme och kärlek. De fina barnen finns hemma hos oss i hallfönstret, men här sitter de i trappen och njuter av varandras gemenskap ;)

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla!

/Eleonora

Kommentarer (2)

Dags att sätta punkt!

Publicerad 2013-12-29 21:43:00 i Allmänt, B1,

Året är snart slut och chokladen likaså...

Inte en enda bit finns kvar :( ..men så här fin var asken när vi började.

Ja, snart är alltså året slut och vi ska sätta punkt.

Detta med att sätta punkt är faktiskt något väldigt viktigt om vi nu först tittar på skriven text.

En punkt ger oss tid att hämta andan inför nästa mening eller nästa stycke. Det kan även handla om ett nytt kapitel eller ännu större - en ny bok.

Ibland få jag som kemilärare läsa en del texter som eleverna skrivit. Oj vad det kan bli rörigt! Jag hör våra svenska lärare också klaga på att en del elever inte ens har koll på när man ska ha stor bokstav i en text, och även när kommatecken och punkt skall sättas ut (och jag gör nog ett och annat fel jag också ;)).

Och sedan har vi de som skriker ut sitt budskap med enbart stora bokstäver. HÖR MIG, SE MIG - JAG HAR NÅGOT JAG VILL SÄGA! Tyvärr alltför ofta i sociala medier.

Jag orkar knappt läsa en sådan text. Det är så onyanserat, svårt och krångligt att läsa.

Jag har en vacker liten bok som jag fått från min mor. Den är tryckt 1891 och är ett autografalbum.

Vackra sirliga namnteckningar finns i boken.

För en tid sedan skulle mina elever fylla i ett formulär, och skriva under det med sin namnteckning. "Vad är en namnteckning för något fröken..?"

En vacker konst påväg bort från vår unga generation. Men jag minns hur jag tränade på min namnteckning. Min första bokstav "E" snirklade jag till, nästan som en G-klav. Ohhh vad stolt jag var :)..

Men tillbaka till det här med att sätta punkt.

Sista tiden har jag mött en del människor som kämpar med problemet hur man sätter ut punkter.

Och nu menar jag - i livet.

Man känner igen några av dem. Det finns en stress, oro, bitterhet, misstänksamhet eller annan negativ kraft, som håller tillbaka ett naturligt utflöda av liv, glädje och tillfredsställelse. Punkten finns inte där , och man får inte möjlighet att hämta andan. Stor och liten bokstav finns inte med och nyanserna i livet rör ihop allt, till bara stora skrikande bokstäver.

Känner du igen dig?

Kanske är det dags för dig att verkligen sätta punkt för ett och annat i tillvaron. Lära dig att förlåta eller att ge förlåtelse. "Ja, men du förstår inte... det är inte så enkelt som du tror..."

Jaha, och vad är det som ger dig en egen gräddfil, att hålla saker och ting emot andra? Alla möter vi galna saker i livet , men hur hanterar vi det hela?

Eller är det kanske så att du vill bli ett offer...?

Ja, nu tog jag i, MEN jag vet att det är nödvändigt!

När vi vandrar i ljuset kan vi lätt ta emot förlåtelse och även ge förlåtelse.

En av mina bekanta ringde häromdagen och var så glad. På ett enkelt och okomplicerat sätt hade han tagit emot ett förlåt. Vet du vad som hände? Han blev fullständigt fri efter ca 25 år av ältande i en rörig problematik.

Vad var det Jesus sa på korset?

"Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör."

Lukas 23:34

Här är en bild från autografboken.

Dags att komma fram ur den mörka vrån.

Det är så du kan kan börja hjälpa dig själv - och Gud skall hjälpa dig!

Om du vill reda ut det innan året är slut har du nu någon dag till på dig.

"Just do it!"

Kanske måste du förlåta dig själv också..

Framtiden är ljus och underbar om vi lär oss, att ingenting är och kommer aldrig att bli perfekt.

Det viktiga är hur jag möter livets omständigheter.

"Hjelp dig sjelf,

och Gud skall

hjelpa dig!"

/Eleonora

Kommentarer (1)

God fortsättning..

Publicerad 2013-12-26 18:42:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

Ohhh det här känns bra! Lugnt och stilla - och mjukisbyxor ;)

Visst är det väl ändå fullt upp med ett och annat i jultid fastän man intalar sig att ta det lugnt. Mat ska lagas , släkt och vänner på besök och plock, plock plock...

Jag älskar allt detta men nu är det ljuvligt med en stund "att sitta under korkeken och lukta på blommorna."

Hur dalahästen hamnade på detta gamla julkort fattar jag inte men alla får vara med när det är jul! :))

På vår kylskåpsdörr sätter vi alltid upp julkort som vi fått. Tack alla ni som skickat! Det är fantastiskt roligt att få "riktiga kort". Hälsningen lever kvar så mycket längre. Men ska jag vara ärlig har jag inte skickat ett enda kort i år.. :(((

När vi var i Norge för några dagar sedan köpte vi med oss en sats att bygga ett pepparkakshus. Detta är Ester och Kalebs resultat av det hela. Kanske är det jag som försöker återuppliva småbarnstidens julförberedelse...

Ett enkelt recept på en underbart god efterrätt skickar jag med idag (men det är Helena jag har att tacka) :

Skär ganska stora bitar av olika frukter. Själv använde jag banan, apelsin, kiwi, melon, sharonfrukt, ananas, vindruvor och granatäpple.
Riv eller hacka fint en liten bit färsk ingefära och blanda med frukten.
Strö över rikligt med riven kokos (eller kokoschips)
Strö sedan över hackad vit choklad.

In i ugnen på ca 225 grader bara så att chokladen smälter.

Servera med vispad grädde och vaniljglass!

Från oss alla till er alla:

God fortsättning på julens helger!

/Eleonora

tillsammans med min make Curt och de två yngsta barnen Ester och Kaleb.

Kommentarer (0)

När Dogge Doggelito talar profetiska ord i TV..

Publicerad 2013-12-25 22:20:00 i Allmänt,

Hur har julen varit för dig?

Ja, den är väl ändå inte slut, men jag tänker på julafton.

För de flesta av er var nog julen lite som den alltid brukar vara. Det är i varje fall det som många julsånger handlar om. Att allt ska vara som det alltid har varit...

Mina tankar har många gånger dessa dagar gått till en specifik familj. De miste sin 17-årige son i en bilolycka ett par dagar innan julafton. Han gick på vårt kristna gymnasium. Var med och sjöng på julavslutningen och nu....inte längre i livet.

Hur blev deras jul? Och hur fortsätter man efter en sådan fruktansvärd händelse?

Någon har sagt att "Livet är inte rättvist men Gud är god." Ja.. jag tror ändå tankar och känslor rycker och sliter väldigt hårt och starkt.

Livets sköraste hopp sätts på prov.

I morse såg jag Dogge Doggelito på TV. För tio år sedan dog hans fru och han blev själv kvar med sina små barn.

Han talade om sorgen men sa att "Även om jag inte kan gå bär han mig fram."

Tron och hoppet fanns där innan, då och efter. Det håller hela vägen, men visst sätts det på prov.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,

Ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given,

och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara:

Underbar i råd,

Väldig Gud,

Evig fader,

Fridsfurste!

Jesaja 9:2,6

Jag vill tacka Dogge för det han delade så frimodigt, enkelt och naturligt. Äkta sann Gudstro blandad med, som vi kanske kan kalla, nysvensk kultur.

Dogge läser till präst men har inga planer på att arbeta som präst. Men han vill lära sig mera för att kunna hjälpa andra. Han vill vara någor av en profet i vår tid...

Kan man säga så, kan man vara det..?

Ja, idag tror jag i varje fall att han talade profetiska ord av uppmuntran och vägledning till många.

Ett brutet rör ska han inte sönderkrossa,

och en tynande veke skall han inte utsläcka.

Han skall i trofasthet utbreda rätten.

Jesaja 42:3

I dag ber jag för familjen som mist sin son, och innesluter även dig som på olika sätt kämpar i livet.

Lyssna! Den unga flickan ska bli med barn och föda en son,

och man ska kalla honom Immanuel

(det betyder "Gud är med oss").

Matt 1:23

Gud är alltså med dig!

/Eleonora

Kommentarer (0)

Julkort

Publicerad 2013-12-23 21:13:04 i Allmänt,

Så var det dagen före dopparedagen...

I år blir det julaftonsfirande med den lilla familjen. Jag och Curt, våra två yngsta barn Ester och Kaleb, samt vår underbara farmor Auli. Ester har bott i Norge under hösten så visst känns det lite extra roligt att få vara tillsammans.

I går klädde vi granen. Fortfarande hänger barnens julgransdekorationer med, fastän barnen nu är vuxna. Det är alltför dyrbara minnen för att göra sig av med.

I morgon går vi till bygdens lilla kyrka kl 12.00 för att vara med när man tar fram julkrubban.

Och till alla er kära vänner, kända och okända för mig, önskar jag en riktigt God Jul!

/Eleonora

Ps. Upptäckte precis att julgransfoten läker vatten... Det rinner inte ut på golvet för det är en bricka under, men jag fasar för tillfället när granen ska ut ur huset... Det blir barr överallt. Just därför är det viktigt att se till att granen få mycket vatten. Så du som har gran - glöm inte att vattna! ;) Ds.

Kommentarer (0)

Begravning och evigheten i våra hjärtan

Publicerad 2013-12-20 23:03:00 i Allmänt, Musik,

Vi har haft begravning av min kära moster Irene, 89 år gammal, i Själevads kyrka strax utanför Örnsköldsvik. Hon var den sista i min mammas syskonskara som vi fick ha längst ibland oss.

Hon längtade alltid hem. Hem till sitt föräldrahem där hon vuxit upp, och sedan övertagit. Äldreboendet hon bott på i 8-9 år blev aldrig något hem på riktigt.

På begravningen och vid kaffet efteråt sjöng jag. Många släktingar och vänner fanns med den dagen, och visst är det väl märkligt att det måste till en begravning för att alla vi kusiner ska mötas?

En av de sånger jag sjöng var denna av Göte Strandsjö:

"Som när ett barn kommer hem om kvällen

och möts av en vänlig famn

Så var det för mig att komma till Gud

Jag kännde att där hörde jag hemma

Det fanns en plats i Guds stora rum

- en plats som väntade på mig

Och jag kände: Här är jag hemma

Jag vill vara ett barn i Guds famn"

Vid kaffet blev jag tillfrågad om jag ville komma och ha en konsert i kyrkan. Ett kyrkorum är en underbar plats att sjunga på, så det ser jag fram emot.

Förra begravningen jag sjöng på var av en helt annan karaktär.

En ung människa som tagit sitt liv. Ett sådant mörker och en sådan hopplöshet. Men då sjöng jag också denna sång.

Guds Ord talar om att vi måste bli som ett barn för att komma in i Guds rike. Det handlar inte om prestationer eller mognad. Det handlar om vår längtan efter Gud - och vårt bejakande.

I Predikaren 3:11 står det att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.

Vad gör vi med den?

Idag plockade jag fram vår julkrubba. Den har nu varit nerpackade ett år i sina lådor, för att återigen få komma fram till jul.

Julevangeliet, Lukas kaitel 2, en händelse och en underbar berättelse som visar på Guds kärlek och omsorg om oss - vi människor som har evigheten i våra hjärtan...

Vårt liv kanske inte är ett fint värdshus utan ett ruffigt stall. Men dit kommer änglarna för att sjunga, herdarna för att beskåda det fantastiska som hänt. Och stjärnan den lyser för att vägleda de vise männen.

Kanske får vi bli ett under om vi inte "plockar undan" julkrubban...

/Eleonora

Kommentarer (1)

Hur man engagerar Hillsongs mötesvärdar

Publicerad 2013-12-16 18:21:59 i Allmänt,

Så blev det en helg med ett oväntat avslut!

Vilken underbar men intensiv helg vi har haft! Eftersom de två älsta sönerna är gifta och firar jul med sin andra familj i år hade vi en egen liten tjuvstart med någon julklapp och dopp i gryta.

Här är Josef och David tillsammans med Curt.

Hockeytröjor, LULEÅ!!!

Vi hann träffa många vänner och släktingar under dessa dagar. Underbart!

Och så kom söndagen...

Vi hade köpt tio biljetter till Hillsongs konsert som skulle hållas i filadelfiakyrkan. Men innan koserten blev det mat på Hard Rock Cafe´. Inressant ställe för den rockbitne ;) ... Kläder och gitarrer runtom i lokalen, från bl.a. Madonna och andra kända artister. Vi har besökt några andra Hard Rock Cafe´i världen, och de har nu en samling på över 70 000 artiklar. Intressant och kul ide´.

Så kommer vi till kyrkan och kön utanför bara växer och växer. Två föreställningar ska det bli den kvällen, och vi kommer till den första.

Vi får vänta en bra stund och börjar frysa.. ;( men så dyker det upp ungdomar som delar ut pepparkakor och glögg. Trevligt!

Konserten drar igång och nu kan vi tala om julsånger! Fantastiska solister och musiker. Vilka härliga arrangemang - och jag bara njuter!!! Försöker få till något kort med telefonen men det känns som om man inte vill missa något av det man hör. Något enstaka kort fick jag ändå till, men stämningen är ändå så svår att fånga på bild.

Konserten tar slut och vi lämnar lokalen tillsammans med folkmassan. Vi kommer ut och är helt upprymda av vad vi upplevt. Bilar ska sedan hämtas, och alla i mitt sällskap går iväg, men jag blir ensam kvar för att vänta på min väninna.

Så upptäcker jag - MIN TELEFON ÄR BORTA!!

Jag rusar iväg efter Josef och han föjer med för att leta.

Vi tränger oss uppför trapporna, in igen, och nu är alla påväg ut ur lokalen. Hittar platsen där jag suttit - men ingen telefon. Jag får igång de stackars mötesvärdarna att engagera sig i "mitt fall", fastän de är stressade att förbereda inför nästa föreställning som strax ska börja. Vi går sedan ner i foajen och anmäler att jag tappat telefonen.

Jag känner mig upprörd och arg. Hur kan någon bara ta min telefon? På en julkonsert dessutom!!

Väl ute igen börjar min familj att engagera sig att hitta den. Jag har en app som heter "Hitta vänner", och telefonen SKA finnnas i vårt område visar det sig.

-Men mamma, få kolla din väska, kolla fickorna osv.

-Men tror ni jag är dum eller...? Självklart har jag kollat!

-Men bakfickan då..?

Behöver jag säga något mera... Fy vad jag skämdes!

Jag sätter mig i bilen - helt utmattad och jag känner hur energin runnit ur mig och en lätt huvudvärk slår till.

Jag inser hur lätt en händelse får mig att tappa det jag nyss har upplevt. Sångerna och julstämningen byttes snabbt ut mot oro, frustration och upprörda känslor.

Är det inte så för dig också? Vi har fått något - och så upplevs det som om allt tas ifrån oss. Där står vi och undrar "hur gick det här till - egentligen?"

Men kanske har vi inte förlorat något utan det har bara hamnat i livets backficka. Något som finns där men som ändå tillhör dig. Tidens omsorger gör att vi inte längre är så uppmärksamma, och så har vi gett andra saker en högre prioritering.

Men så kommer något som väcker lusten och längtan tillbaka till det som vi trodde var förlorat.

"Om en kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon tittar det? Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne? På samma sätt gläder sig Guds änglar..."

Luk. 15:8-10

Jag vet inte vad det handlar om i ditt liv men för mig är det min sång, musik och skrivande..

Bara så att du vet ;)

...och jag kommer att kalla på grannar och vänner - också!

Men kära du som läser detta - KOLLA I DIN BAKFICKA!!

/Eleonora

Kommentarer (3)

Julförberedelser

Publicerad 2013-12-12 22:03:54 i Allmänt, Hem och trädgård, Musik,

I dag blir det lite blandade bilder från vårt hus på landet. Julförberedelser :)

Och nu när du tittar på bilderna, kan du ju samtidigt lyssna på lite julmusik med Annika Blomfeldt.

http://www.youtube.com/watch?v=TxX0CHoxA6M

Detta är faktiskt resterna från en av sommarens blommor. Kallas detta återvinning? ;)

Så börjar jag ta upp kartonger från källaren. Lite julkuddar som ska fram.

Där i källare hittar jag mina törstande, vintervilande pelargoner som får lite vatten.

Väl uppe från källaren möts jag av underbart doftande hyacinter. Det doftar jul!

Hela adventstiden år efter år, tänder jag ljusen i mitt pepparkakshus. Det är så verklighetstroget att många blivit lurade genom åren..

Jodå, ni är med i år också...

Och dom här kompisarna...ha ha. Finn ett fel! Dom får vara i badrummet.

Kan detta vara sant! Jo då, lite go humor kan man väl kosta på sig. Så trist när allt är så superstaylat.

Ett hem för mig är fyllt av minnen - även om inte mina gäster förstår varför vissa saker får en plats i hemmet ;)

Men nu då... Ska dessa tomtar få vara med? Det var en gång en hel tomtefamilj men två är trasiga och finns inte längre med.

Självklart ska de fram!

Detta var den sista julklappen jag fick av min pappa. Det var julen 1967...

Nu dyker en annan låda upp med tomtar. Jodå dom ska också vara med. "Och varför det då?"

Om du tittar på bilden står det "Faster Ester 1968".

Min mamma brukade alltid skriva årtal på kartongerna till våra presenter. En vana som jag själv har fortsatt med, för man glömmer så lätt vilket år man fick något.

Det här var första julen utan min pappa...

Jag vet inte om du ser vad jag är ute efter, men livet består av så många minnen, drömmar och önskningar. De dyker upp i våra tankar när vi lyssnar till musik, känner en doft eller ser en liten enkel prydnadssak.

För en del är det löjliga och värdelösa saker men för ägaren bär det med sig minnen och känslor.

Men... visst jag vet, vi kan inte spara på allt, men för mig är detta ett sätt att bygga ett hem.

Mitt i allt fixande hittar jag en burk pumpasoppa i frysen. Det fick bli dagens lunch - inte så juligt precis men gott!

Inte att förglömma - julklapparna! Jag försöker fixa det lite allteftersom, MEN hur svårt ska det vara att inte göra det de sista dagarna? Det är en del kvar...

Nu ser jag fram emot helgen. En underbar helg med söner och deras fruar som kommer hem.

I morgon är det dags att handla och förbereda maten. Nu blir det inte fryst pumpasoppa i varje fall ;)

/Eleonora

PS. Har du lyssnat på musiken från länken i början? DS.

Kommentarer (1)

Ett ångestladdat minne

Publicerad 2013-12-08 22:27:00 i Allmänt, Musik, Några mest lästa inlägg,

Som tradition har nu årets julkonsert gått av stapeln, 2:a advent. Gammalt och nytt blandas med en ny inramning. Bra jobbat! Ja, det är precis vad det är - mycket jobb.

Ett av de inslag jag njuter mest och blir berörd av, är när "systrarna Borgström" sjunger O helga natt. Så finstämt och så vackert!

Tänk att Hanna, Frida och Emma var små flickor i barnkören när jag studerade i Umeå. Föga anade jag väl då att jag en dag skulle vara deras barns lärare. Ja, vi vet litet om vad som händer i framtiden.

Och så var det ju herdarna... Varje år nya underfyndigheter, som man bara jublar av när man hör. Här var det bl.a. norrmannen som undrade vad de vuxna gjorde när Israels barn gick genom Röda havet...

Mitt i allt underbart - tända ljus, full kyrka, vacker musik - rycks jag drygt tjugo år bakåt i tiden, och blir påmind om en smärre ångestladdad situation.

Jag var musikledare på Livets Ord och även ansvarig för en ettåig musikskola i församlingen. Det var en tid av mycket arbete samtidigt som mina två små pojkar var i 3-4 års ålder.

Undervisning på musik- och bibelskola, många resor och olika inspelningar avlöste varandra - hela tiden.

Så kom förberedelserna för julkonserten...

Jag minns att vi (jag och Kjelle), insåg att vi behövde krympa i programmet. Det är så lätt att man i ivern lägger till sång på sång, och konserten året innan hade blivit alltför lång.

Alla sånger kräver mycket övande av musiker och sångare, så vi beslöt oss för att styka ett och annat, och lägga till något nytt.

Dagen kom och konserten började. Vi sjöng och sjöng, och så var det pastor Ulfs tur att säga något till avslutning

- och klockan visade att det bara hade gått 30 minuter!!

Vilken fruktansvärd upptäckt! Än idag fattar jag inte hur fel vi räknat tiden..

Ulf försökte rädda situationen och talade betydligt längre än vad han tänkt (det var ju ändå konsert..).

Ja, så var det bara att ta om HELA programmat - en gång till!!!!!!

Ibland blir det inte som vi har tänkt. Ouppmärksamhet, tidsbrist, tidsoptimism och fel prioriteringar kan röra till det för oss, och vi måste hitta nya lösningar eller nya vägar.

Nu plockar vi ner situationen in i vår vardag och det är dagarna före jul.

Kanske är det dags att stryka ett och annat av våra "måsten", det som vi alltid brukar göra år efter år.

Vi får för oss att det blir nog ingen jul om jag inte hunnit göra egen inlaggd sill, bakat sju, ja hellst tio, sorters kakor. För att inte tala om allt städande och pyntande. Och vi kanske borde få till något av det Ernst visar oss på TV:n också, hur man förbereder julen.

Vi kan faktiskt köpa färdig sill och tända ljusen nu i advent - VÄNTAN!

Väntan kräver en medvetenhet och en focuserad inställning. Det hör inte hemma med stress och oro.

Om vi nu strök för många "måsten" kan vi faktiskt få ta två kakor av samma sort, spela samma julmusik om och om igen - och nuta av det hela - en gång till!

Det är bättre att leva under små omständigheter och ha frid och ro i sinnet än att arbeta och slita, när det i alla fall i längden bara är som ett slag i luften.

Pred 4:6

Ha en fin vecka full av förväntan!

/Eleonora

Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... ;)

Kommentarer (1)

Eleonora Lahtis skiva önskas köpas!

Publicerad 2013-12-02 18:34:00 i Allmänt, Musik,

Ohhh, jag bara gråter av medlidande men samtidigt av tacksamhet....

Fick just ett av de viktigaste samtalen på länge av en kvinna jag inte känner. Hon är ett år yngre än mig och helt sängliggande sedan snart tre år tillbaka p.g.a. MS.

Jag brukar ibland sjunga på Kanal10:s Cafeprogram och sedan dyka upp i otaliga repriser ;)...

Denna kvinna har blivit så starkt uppmuntrad av mina sånger och länge sökt att få tag på min skiva. Eftersom hon inte lyckats med detta, så annonserade hon idag i tidningen Världen idag.

Ett samtal till henne, från en av mina vänner som har mitt telefonnummer, gjorde att vi fick kontakt och i morgon skickar jag min skiva till henne :))))

Eftersom hon inte kan använda dator fixar jag lite specialservice för henne.

Underbart, intressant fenomen! Man annonserar EFTER skivan!

Vi ( jag, Torbjörn Frisk och Laszlo Kincs), har aldrig annonserat skivan men den sprids i tusental :)))) Jag har den inspelad på svenska och engelska och nu har vi även engagerat sångare på andra språk så den finns också att tillgå på luganda, ungerska och hebreiska.

Om du också vill ha ett exemplar får du gå in på denna webbsida så får du den gratis hemsickad till dig från Hong Kong:

http://deomusicgroup.com/home/cd/ Klicka på länken!

Nu ikväll ska jag till min hemgrupp. Jag tänker ta med mig skivan och vi ska be att sångerna får ge uppmuntran från himmlen mitt i den situation hon är i just nu.

Texterna är rena bibelord.

Du kan också hitta ett litet klipp på YouTube från min svenska releace:

http://www.youtube.com/watch?v=RXeFJTVaoyo Klicka på länken!

Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige. Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig. Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet.

Ps. 71:22-24

Guds välsignelse över dig och vi ber tillsammans för Cornelia!

/Eleonora

Kommentarer (0)

Väntan i advent när det upplevs omvänt

Publicerad 2013-12-01 21:45:00 i Allmänt, B4, Hem och trädgård, Högtider,

Nu - advent, och november- månaden man inte behöver - är slut...

Men egentligen är det väl så att man njuter lite extra när väl december kommer. Glögg och pepparkakor, tända ljus, julblommor, adventsljusstakar och "Jul med Ernst" på TV:n.

Idag var jag på adventsmarknad och handlade en massa lotter, kakor, bullar och en handmålad juldisktrasa. Mina elever jobbar med att samla in pengar till språkresan som planeras i åk.9.

Ja, många bullar måste bakas...

Väl hemma blev det lite mera adventsfika, och första ljuset tänt i vår nya adventsljusstake som jag köpte förra veckan på Steninge Slotts Adventsmarknad.

Där har de bl.a.en underbart charmig blomsterhandel.

Här står amaryllisar på led.

På övervåningen hittade jag min nya adventsljusstake och där är änglarna samlade för att basunera ut att en frälsare blivit född.

Jag älskar verkligen den här tiden, men kan samtidigt uppleva de hårda kontrasterna mellan allt mys vi vill skapa på ytan, fastän människors inre inte har den harmoni som julmusik och tända ljus vill ge ett sken utav.

Ibland möter vi dessa människor, för att i nästa ögonblick själva känna att vi kan bli känslomässigt bedövade, dränerad på all energi och hopplöst utelämnade.

Den inre världen är inte i harmoni med den yttre....

Ett och annat kommer i vår väg och rör till vår julefrid.

Vi vill lyfta andra men blir själva tilltufsade.

Dags att tanka - vår invärtes människa.

I Guds närvaro sorteras tankarna, smärtan får lindring och själen ro.

Kanske är det som i den här sången. "I miss my time with you":

http://www.youtube.com/watch?v=39fXNDO6IJY

När Guds Ord får vara vår vägledare kommer ALLT att ordna sig.

Vi tar oss tid och lägger undan julstöket för en stund.

Skapar utrymme för det viktigaste i livet....

Idag ber vi för varandra.

Uppmuntrar och talar ord av liv, läkedom och vägledning.

Ordspråksboken säger:

En väns goda råd är dyrbarare än väldoftande parfym. 27:9

Vänliga ord är som honung, njutbara och hälsosamma. 16:24

Hur underbart är det inte att kunna säga ett ord i rätt tid och vid rätt tillfälle! 15:23

De visas ord helar och lindrar. 12:18

Ett ord av uppmuntran utför underverk! 12:25

Vi lever i Advent - en tid i väntan.

Nytt liv kommer, ljuset tänds!

/Eleonora

Kommentarer (2)

Kan drömmar bli verklighet?

Publicerad 2013-11-27 23:00:00 i Allmänt, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Att vara en drömmare kan vara något som klingar lite banalt och löjligt i mångas öron. Någon som är ute i det blå och snurrar, och har lite lustiga fantasier.

Ändå är det precis detta som är drivkraften i våra liv. Utan drömmar och önskningar blir våra liv väldigt gråa och trista.

Idag har jag gjort något väldigt spännande. Nja... jag vågar och vill inte riktigt än berätta vad det är (..och nu blev du nyfiken - erkänn ;)), men jag är på väg in i något, som för mig känns mycket spännande.

Allt har legat nerlagt i mig i åratal, men jag har fått ge näring till det på många olika sätt för att inte förlora och mista det. Bl.a. god litteratur har uppmuntrat mig. Men så inser jag att jag också har börjat tänka i nya banor, och nya horisoner börjar dyka upp.

Mycket intressant!

Visst kan missmodet infinna sig när man får höra: "passa dig så du inte målar in dig i ett hörn...", men drömmen var starkare än att låta den personens kommentar kväva min dröm.

Och nu slår det mig en rolig tanke: Om jag målat in mig i ett hörn , måste jag ju flyga för att ta mig vidare :))))

Halleluja!!!!!!!!!!!

Mitt i allt måste man inse att allt får man inte serverat på en räkmacka - även om det är Guds dröm.

Genom TRO och TÅLAMOD ska du få vad utlovat är... Hebr 6:12

Jag blev just påmind om en bok jag läste för några år sedan, Drömgivaren av Bruce Wilkinson. Den boken grät jag mig igenom, men upplevde en sådan uppmuntran och styrka, att jag köpte ett antal av denna bok och gav till några "behövande" vänner.

Vi måste uppmuntra och stärka varandra. Om vi inte gör det, har vi inte förstått att Gud själv är vår drömgivare. Det finns en orsak: Den ska dra dig till det liv du föddes att älska!

Jag måste få dela några citat för att uppmuntra dig idag men vi börjar med fem vanliga dödliga missuppfattningar:

"Jag har ingen Dröm"
"Jag måste uppfinna en Dröm"
"Jag har en Dröm men den är inte så viktig"
"Jag har en Dröm men det är Gud som får se till att den uppfylls"
"Jag hade en Dröm men nu är det för sent"

Alla dessa missuppfattningar är en fälla. Se nu sanningarna som kan göra Drömmaren fri:

Du har en Dröm. Den är en del av att vara människa, skapad till Guds avbild.
Du behöver inte uppfinna din Dröm.Den var inplanterad i dig före du föddes.
Din Dröm är unik och viktig. Den ska fylla ett behov som Han bryr sig mycket om.
Din Dröm ska du ta hand om. Uppskatta hans gåva till dig och lev ut den. Du måste välja. Du måste handla.
Det är aldrig för sent att ta tag i din Dröm! Fråga bara Mose.

Din Dröm bultar i ditt hjärta.

Känner du den?

Berätta nyheten för dina vänner.

Packa dina väskor.

Det är dags att följa Drömgivaren

på vägen till din Dröm.

Frimodighet har med sig STOR lön!

/Eleonora

Kommentarer (1)

Dockor, nallar och viktiga böcker

Publicerad 2013-11-23 21:39:00 i Allmänt, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

I mitt barndomshem hade vi inte så många böcker, men en bok minns jag var något speciellt med. Den var lite mindre än de andra böckerna, och det var nog det som gjorde att den var extra kär för mig. I min lilla hand passade den bättre än de stora lexikon vi hade. Men så var den ju sååå vacker! Vinröd med guldskrift och guldfåglar på framsidan.

Jag var ofta för mig själv och lekte men mina föräldrar som var lanthandlare fanns alltid i närheten.

Jag radade upp dockor och nallar, satte på gramofonen och spelade musik för dem och lekte möte med min fina bok.

Det dröjde många år innan jag insåg vilken dyrbar skatt jag lekt med som barn. En fantastisk andaktsbok av Stanley Jones, "Växande liv", som jag nu har läst i under flera år.

I en lördagstext talar han om att ta steget ur det negativa in i det positiva, och håll med mig - det är nog minst lika aktuellt idag som det var på 40-50-talet!

Hur bygger vi våra liv? Är det det vi ser runtom oss avgörande för hur vi handlar? Är vår livsstil efter vad andra gör?

Ja, då bestämmer jorden och inte himmlen. Det är jordiskt och förgås med jorden. PUNKT!

Vi ska bygga våra liv efter en mönsterbild vi sett på förklaringsberget. En bild som överenstämmer med det vi sett i våra högsta andliga ögonblick. (Hebr. 8:5)

Vi behöver verkliga Gudsmöten!

Där är verkligheten - allt annat är overkligt!

Det som börjar som en lek med "dockor och nallar", vill nå nya höjder. Och hela tiden måste vi se uppåt på mönsterbilden för att inte tappa focus.

Där finns verkligheten - på de andliga höjderna.

/Eleonora

Kommentarer (0)

Tidigare inlägg Nyare inlägg

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

När Idol och Nelson Mandela möts

Han lyfte på hatten...

När drömmar blir verklighet

Because I´m worth it!

Tankar och känslor som inte riktigt vill matcha

Vi kan inte bli kristna entertainers

Förebilder och idoler

Livets skärvor

Dags att sätta punkt!

God fortsättning..

När Dogge Doggelito talar profetiska ord i TV..

Julkort

Begravning och evigheten i våra hjärtan

Hur man engagerar Hillsongs mötesvärdar

Julförberedelser

Ett ångestladdat minne

Eleonora Lahtis skiva önskas köpas!

Väntan i advent när det upplevs omvänt

Kan drömmar bli verklighet?

Dockor, nallar och viktiga böcker

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Prenumerera och dela