inmylivingroom.se

När sorgen sätter sig i kropp och själ - Alla Helgons dag

Publicerad 2013-11-02 18:47:00 i Allmänt, B1, Hem och trädgård, Podcast / Sveriges Kristna Radio,

Dagen började med en promenad i skogen. Jag tog med en sekatör och plastpåse, för att få med lite material till en höstdekoration vid ytterdörren.

Granris, kottar, nypon och en kvist med mossa på, var det jag kom hem med. Och så här blev det:

Först Halloween, sedan Allhelgonadagen och så idag, Alla Helgons dag.

Vilken blandning av galenskap och allvar. Man får en känsla av att vi har svårt i vår tid att möta livets verkligheter utan att skämta bort ett och annat. Men Buttericks var visst de som introducerade den anglosaxiska halloween-traditionen i Sverige på 80-talet, och sida vid sida säljs nu skelett och gravljus.

Men i ensamhetens kammare kommer livets allvar ifatt, med ångest och gråt. Mycket stängs inne i våra själar som aldrig fick ett utlopp. Det härjar runt där inne och försöker finna en väg till bekräftelse och att bli synliggjord, men smärta i kropp och själ blir dess boning och uttrycksätt.

Det tog mig nästan 40 år att förstå vad obearbetad sorg hade satt för spår i mig.

Jag ligger som 10-åring och läser "Fem på mystiska heden". Jag hade just kommit hem från sommarens simskola och lunchen var avklarad. Så händer det...

I ett nu, är min pappa borta.

Jag kan inte minnas att jag blev sedd och uppmärksammad i sorgen. Det enda jag kommer ihåg är orden "Vi fortsätter som om inget har hänt..."

Jo, ett märkligt minne till har jag.

Jag var ute och lekte, säkert många veckor senare, när jag inser att jag tagit på mig en röd tröja. Då fick jag brottom! Snabbt in för att byta kläder. Det gäller att inte göra fel...

Vilka praktexempel på hur man paketerar in sorg i kropp och själ!

Glöm bort det hela.
Se till att du är duktig.
Låt det se fint ut på ytan.
Var inte till besvär.

Tillsammans med Jesus gick jag vägen tillbaka till barndomen. Där började ett helande, för i den andliga världen finns inte tid och rum.

Från Ann-Marie, en nära vän, fick jag ordet :

"För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn.

De rättfärdiga ska samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig."

Ps.142:8

Idag ser jag tillbaka och vet att Jesus varit där - före mig i sorgen.

Någon har sagt:

"Det är inte självklart att vi tar oss tid att sörja, men man kan inte fly sorgeprocessen. Förr eller senare kommer den ifatt som en obetald räkning."

Idag tar vi oss tid - tid att sörja - för det som vi inte tidigare tagit oss tid till.

I morgon är det söndag och då får vi vila.

Behöver jag säga, att jag aldrig läste ut Fem-boken...?

Men, när jag nu tänker efter, kanske jag ska göra det ;)

No problems!!

Och till mina kära föräldrar Gustav och Tyra vill jag säga:

TACK!

Ni visade mig, hjälpte mig och tränade mig in i det viktigaste man kan ge sitt barn. En Gudstro och en relation med Jesus!

Det vill jag att mina barn ska kunna säga om mig också - en dag.

/Eleonora

Ps. Igår när jag letade en sång med Ewie hittade jag den här istället. En sång för en dag som denna.

http://www.youtube.com/watch?v=hU5B0R-fBOY Ds.

"Se" säger Jesus, "jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska delas ut till var och en efter hans gärningar. Jag är alfa och omega, den förste och den siste, början och slutet på allting."

Upp. 22:12-13

Kommentarer (5)

Guldkant på vardagen

Publicerad 2013-10-24 16:07:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

Nu har dagen kommit!

Oh vad vi har längtat att hon skulle komma hem, vår älskade och underbara dotter Ester, efter två månader i Norge.

Ester bor sedan en tid i Tönsberg och jobbar där tillfälligt på kontor. För några veckor sedan var jag och min man och hälsade på henne. Så roligt att se hur hon tar sig an nya utmaningar i livet, där hon växer och utvecklas som människa.

Och så...

Ja, nu sitter hon på flyget och är påväg hem till oss.

Gissa att hon har planerat varje timme hon ska vara hemma, innan hon åker tillbaka om några dagar!

Vad vi ska äta, vilka hon ska träffa och ett och annat som måste hinnas med.

Allt detta är ju egentligen vardagsrutiner, och sådant hon och vi alltid gjort tillsammans, men nu...

Allt har lyfts på ett högra plan av oss alla.

Jag har dukat med finporslinet, huset är städat, renbäddad säng och bilen tankad ;)

Så undebart att få visa uppskattning, samhörighet, längtan och kärlek.

Men, hur var det nu? Allt detta med vardagsrutinerna som helt plötsligt blev en höjdpunkt i tillvaron...?

Den här skylten hänger i vårt badrum. En sanning att ständigt påminna sig om.

Är det kanske dags att ta fram finporslinet till makaronerna och korven, fixa fina servetter och tända ljus?

Sätta lite guldkant på vardagen?

Ja, det är ju ändå ganska många sådana dagar, så varför inte? Och inte kostar det något mera än några servetter och lite engagemang.

För det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.

Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter,

så är det också en gåva från Gud.

Pred. 3:12-13

Du kan fira att det är en helt vanlig torsdag i oktober och vi firar att Ester kommit hem.

Dags att göra champinjonsoppan, som hon t.o.m. skickat receptet på i förväg ;)

/Eleonora

Kommentarer (1)

Helmer och instruktionsboken

Publicerad 2013-10-23 19:54:58 i Allmänt, Hem och trädgård,

Nu är Helmer fixad! Två stycken dessutom och två av Lillhöjden :))

Igår kväll och idag på förmiddagen ägnade jag min tid till mina kartonger. Bara genom att öppna dem blev jag imponerad. Det är någon som har tänkt. Mycket. Det är som ett tredimensionellt pussel som ska förvandlas till en möbel.

- IKEA!

Tänk att IKEA har fått hela Sverige och nu hela världen att börja montera möbler. De tränar oss att följa instruktioner och visar hela världen hur våra bokstäver med ÅÄÖ ser ut. För att inte tala om våra svenska namn...

När jag monterat ett tag och håller på att få ihop tolv lådor inser jag att nu är det dags för paus.

Hantaget hamnade inne i lådan. Här är det någon som inte har tänkt...

Men innan detta misstag har jag funderat flera gånger. "Vad har jag gett mig in på? Är det värt mödan...?"

Lite slit och släp ett tag och jag har något jag kommer att glädja mig över under lång tid.

Två Helmer och två Lillhöjden är tillsammans.Två hurtsar och två skrivbordsstolar. Den ena skapar en plats vid datorn och den andra för annat göromål.

Tänk så bra! Ordning och reda. Jag njuter och är HELNÖJD!

Men så kan jag ändå inte låta bli att tänka på en parallell.

Som kristen önskar jag att människor ska se och förstå vilken fantastisk instruktionsbok Bibeln är.

Världens mest lästa och spridda bok. Någonting måste det väl ändå bero på? Den gäller i alla tider, generation efter generation och finns i alla kulturer.

Den vill ge oss exempel och vägledning hur vi ska kunna få leva våra liv maximalt och utifrån vår Skapares modell.

Många gånger virrar vi till det och vill inte riktigt lyssna och ta oss till instruktionerna, eller så har vi inte tid...

Jag räknade skruvarna, tittade på alla bilder NOGA och jag blev så NÖJD!!!

Ditt ord är som en lykta,

som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.

Ps. 119:105

Du kanske har missat något ;)

Dags att plocka fram instruktionsboken, damma av den, läsa, lyssna och - leva.

/Eleonora

Kommentarer (2)

När rummen och livet förändras

Publicerad 2013-10-22 20:50:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

Jag har just kommit hem från IKEA och en av stans mattaffärer, för att slå mig ner en stund med min kaffekopp. Vilken matta jag ville ha var nog det svåraste att komma fram till,men öppet köp fungerar ju.

Jag är pågång att göra om ett av barnens rum till mitt eget kontor och musikskaparrum, för när barnen börjar flytta hemifrån kan rummen börja fylla nya funktioner. Det känns fantastiskt lyxigt och spännande.

På IKEA går jag omkring och tittar, drömmer och handlar. När jag kommer till hyllorna i lagret inser jag att nu har jag en hel del arbete framför mig. Min käre make är bortrest och den ende hemavarande sonen ska plugga, så här sitter jag nu med ett antal kartonger.

Det var inte länge sedan rummet var fyllt av leksaker. Väggarna hade blåa tapeter med stjärnor och planeter som kunde lysa i mörkret, och så inser man att åren går sååå fort...

Det märkliga är, att när man är mitt uppe i småbarnstiden känns det som om livets lott som förälder är att byta blöjor och koka välling, för att sedan övergå till läxläsningen vid köksbordet år efter år, barn efter barn.

Och så en dag....

Ha, ha tänker du, det är DÄRFÖR du börjat blogga! - Både och.

Nu har jag tid, men samtidigt har jag hittat ett forum att dela ett och annat som jag tror kan vara värdfullt att prata om. Ända sedan jag var barn har jag skrivit ner saker och ting, men ändå inte riktigt som en dagbok. Om du kommer på besök i mitt livingroom också i fortsättningen så får vi väl se vart vi är påväg tillsammans ;)

Nya rum och nya tider. Båda kräver sin insats, engagemang och fantasi.

Tapeterna är nya, andra möbler flyttat in för att fylla nya funktioner och jag själv ska hitta min funktion i en ny tid. Ja, nu låter det väldigt dramatiskt och märkvärdigt men riktigt så är det väl ändå inte . - Men samtidigt ;) ;) ;)

För en del av er ser livet nästan ut på samma sätt som det gjorde för fem år sedan, och för andra har det dramatiskt förändrats.

Båda sakerna kan vara helt rätt - eller helt FEL!

Ett rum behöver städas, lagas, renoveras och som sagt, även ibland byta funktion. Så är det också med oss. Vi behöver våga förnyas och utvecklas för att vara med i den tid som gäller för oss idag. Inte bara stanna kvar i gamla inkörda rutiner. Våga bli utmanade. Aldrig stanna upp även om det går långsamt, för framåt kommer du om du rör på dig.

Att hänga upp nya gardiner gick ganska fort att göra, men det andra tar tid.

Dags att ta sig an lådorna som ska förvandlas till skrivbordsstol och hurts, för att inte tala om allt kaos med alla sladdar under skrivbordet... Men dom får du inte se ;)

Men glöm allt som har varit!

Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!

Jag planerar att göra någonting alldeles nytt.

Jag har redan börjat!

Ser ni det inte?

Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!

Jes.43:18-19

Spännande framtid, eller..?

/Eleonora

Kommentarer (2)

Fortfarande blommar kaprifolen...

Publicerad 2013-10-16 16:33:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

En liten bild på naturens kraft.
Kaprifolen som ännu inte gett upp.
Några blommor till.
Lite till...
Sedan in i vintervilan för att återigen komma igen med full kraft.

Kanske behöver du vila för att sedan komma igen med full kraft?

Kommentarer (0)

Bilder att minnas

Publicerad 2013-10-09 17:07:24 i Allmänt, Hem och trädgård, Musik,

I dag har jag en ledig dag mitt i veckan. Det känns lyxigt och vilsamt och jag pysslar med lite av varje. Hamnar i en låda full med foton som inte riktigt hittat hem ;) och jag antar att det är flera än jag som har det så... (men de flesta är ändå väl sorterade i album - check! ). För att inte tala om alla filmer som ligger i en röra. En del har hamnat på en hårddisk och redigerats men vad är vad? Jag har i alla fall ingen aning om hur man gör... ;(

Jag bläddrar i högen och inser att det verkligen är en salig röra av personer, årtal, händelser och jag åker berg och dalbana genom tid och rum. Mitt barndomshem, gamla elevutflykter, mina barn hemma i badkaret och sedan bilder från barnens Israeliska skoltid. Oh, så många minnen av glädje, sorg, nostalgi och saknad.

Min mamma och mitt föräldrahem i småbarnaåldern

Ibland är det jobbigt med bilder.

Ibland är det roligt med bilder.

Vad vill vi minnas och vad vill vi glömma? Vissa saker behöver väckas till liv för att hitta djupet och förankringen i livet. Vågar vi det eller är det för smärtsamt?

Just nu spelas en sång på Kanal10, som jag har påslagen i bakgrunden:

Jag behöver dig helige Ande

för att möta en ny morgondag

Jag behöver dig helige Ande

I mig själv är jag oändligt svag

Den här sången har min kusin Allan Östman skrivit en gång i slutet på 60-talet. Sången har sjungits i årtionden i nästan alla kyrkliga sammanhang i Sverige. En bön och ett rop från våra hjärtan, mitt i den vardag som vi alla står i.

Sjunga, är inte något vi bara gör i en kyrka. Sång är ett underbart sätt för oss att kommunicera med vår Skapare.

Läs texten en gång till, sjung den för dig själv och låt Guds ande lyfta dig - just nu!

Det blir intressant att se hur bilder kommer att hanteras i framtiden. I min telefons kamerarulle ligger ett par tusen bilder. Jag sorterar bort endel emellanåt, men ibland känns det bara övermäktigt - och så tar vi ett kort till.

SMILE :)) !

Var ligger dina bilder som du inte tittat på på åratal? Kanske du ska titta på foton hemma hos en gammal släkting och reflektera över varifrån du kommer?

Allt hänger ihop.

Och nu ska vi ge vidare till nästa generation...

Så sjung sången han ger dig...

/Eleonora

Kommentarer (1)

Mina pelargoner

Publicerad 2013-09-19 20:17:48 i Hem och trädgård,

Nu kan jag visa upp mina skönheter ;) Efter några månader i sol och värme och lite omsorg och pyssel blommar de så vackert i mitten av september. Tyvärr kommer väl kylan snart och då är det dags igen att åka ner i källarmörkret för att sedan få möta en ny vår om några månader. Cirkeln är sluten.
Nu i sommar har jag även tagit några sticklingar så familjen växer ;).

Kommentarer (0)

Länge leve familjen!

Publicerad 2013-03-28 00:17:00 i Hem och trädgård,

Tre månader sedan sist. Då var det jul och nu är det påsk. Jag har alla barnen hemma och jag njuter av att vi kan få en riktigt fin kväll tillsammans.

Taco går alltid hem tänker jag som mamma och påskgodis och även en tårta åker ner i kundvagnen när jag går runt i butiken och handlar.

Eftersom inte alla bor på samma ort är det inte alltid lätt att få scheman att passa.

På tre månader händer mycket Och vi samtalar och delar erfarenheter med varandra.

Jag inser att det finns många, både barn och föräldrar, som av en eller annan anledning inte får uppleva stunder som dessa.

Inte för att tacon eller påsktårtan var så speciell utan främst för den samhörighet som förstärks.

Vi är inga enskilda isolerade öar utan vi är till för vara dra. Familjens värde kan inte högt nog värderas.

Men en sak förstår jag inte. Ska det vara så svårt att ta en bild och föreviga en av livets bästa stunder? Eller vi de leva sitt liv i våra hjärtan för att växa och ges vidare?

Länge leve Familjen!!

Kommentarer (0)

När allt ska sorteras behövs det tid

Publicerad 2013-03-27 00:02:00 i Allmänt, Hem och trädgård,

Idag blev jag påmind om vilket oerhört arbete det är att flytta. Särskilt om man bott i hus med stor familj en längre tid. Jag har några erfarenhet av detta. Puh..!!

Varje gång jag varit med om detta har det nog tagit mig närmare ett år (!) att känna att grejerna är på plats. Gardinstängerna, vinterkläderna, trädgårdsredskapen, skokräm och skruvar, batterier och kryddor – you name it! Allt ska finna sin egen lilla hylla, låda eller vad det nu behövs i vårt nya hem. Och fattas det något, ja då måste man komplettera – som det så fint heter. Extra jobbigt blir det förstås om man inte hade så god ordning i hemmet därifrån man flyttar...

Jag står och stryker kläder och tänker på hur viktigt det är att vi tar tid och låter vår hjärna få sortera våra intryck. Inte bara ibland utan regelbundet.

När vi sover får kroppen tid att återhämta sig och nya celler bildas men också vår hjärna gör ett fantastiskt arbete mitt i natten.

Är inte detta fantastiskt!?

Måste vi vara så uppdaterad hela tiden att vi tillåter vår hjärna genomströmmas av ständigt ny information, nya intryck och upplevelser?

Går det inte bara att stå och stryka kläder med torktumlarens mullrande i bakgrunden. Låta tankarna vandra runt och hitta sina rum där de hör hemma och trivs. Göra nya upptäckter och inse att det finns andra dimensioner av intryck också?

Kommentarer (0)

Tid att klippas ner - för att blomma

Publicerad 2013-03-20 13:34:00 i Hem och trädgård,

Så var det dags - igen.

Dessa pelargonior, Mårbacka, har varit med mig nu i nio år. Samma procedur varje år. Efter en lång vinter i källaren har det vuxit fram långa taniga skott. Fastän blommorna kämpat i mörkret och överlevt vintern, är skotten ändå inget att ha kvar. Dags att klippa ner och ansa den hemska härligheten...

Och så kan det vara med oss också. Mörker och kamp, men ändå försöker vi hålla ut, för någon gång kommer väl förändring...?

Precis som pelargoniorna måste klippas ner kan vi behöva det också. Våga släppa all kamp och strävan och förlita oss på att roten har tillräcklig kraft i sig för att vi ska blomma. Vänta några månader så ska du få se.

Mårbacka blommar då - och det kan du också få göra!